Vem tar över efter Daniel Craig? Vem blir näste Bond?

Som jag förstår det har Daniel Craig kontrakt på ytterligare två filmer som James Bond men någon gång lär det ju bli dags att byta ut honom. Vem ska då efterträda honom? Bondfilmerna är ju en het potatis som tenderar att engagera folk till höger och vänster. Så till den milda grad att ett av vadslagningsbolagen – Ladbrokes – ordnat så att man kan satsa pengar på vem man tror ska bli efterträdaren.

 

Hugh Grant

Tittar man i deras lista hittar man namn som: David Beckham, Will Smith, Vinnie Jones, Jason Statham, Hugh Grant, Tom Cruise, Daniel Radcliffe och Jamie Foxx. Ingen av dessa verkar vara särskilt troliga efterträdare enligt vadslagningsföretaget eftersom de i skrivandets stund som minst ger 67 gånger pengarna. Jag kan personligen se problem i alla de nämnda men skulle jag välja någon av dem skulle det faktiskt bli Hugh Grant! Det räcker ju som bekant inte att vara en kompetent skådespelare, man måste ha lite av rätt utseende också. Vidare lär ju namn som Tom Cruise strykas omgående då jag inte ser någon rimlig möjlighet att en amerikan spelar den brittiske agenten. Det skulle bara bli fel!

Lika fel skulle det vara att låta Will Smith axla rollen, inte bara på grund av nationalitet utan även beroende på hans hudfärg. Det skulle helt enkelt inte funka med en svart man att spela Bond. Och det säger jag inte på grund av någon rasideologi, snarare handlar det om reaktionär traditionalism. Är det en Tautologi förresten?

Idris Elba

Därför är det i mina ögon lite märkligt att den som faktiskt i nuläget har sämst odds att spela på, alltså den som spelbolaget tycker verkar vara det troligaste alternativet är – IdrisElba. Jag kan helt enkelt inte få in i min skalle hur man ska kunna få det att fungera. Det skulle vara lika omöjligt som att låta Charles Bronson porträttera karaktären från andra sida graven. Det finns mycket man kan förändra inom Bondvärlden och det är mycket man har förändrat. De senaste filmerna med Daniel Craig har till exempel sett till att vi numera har en blond skådespelare som Bond. Judi Denchs intåg som M i serien gjorde att mycket förändrades; det blev inte en så hysch hyschig organisation som det hade varit tidigare. Teknologin har också tagit ut sin rätt naturligtvis. Det blir svårare och svårare för Q-branch att hitta på nya uppfinningar till Bond (eftersom allt redan verkar finnas i verkligheten numera). Slutligen kan inte ord beskriva hur mycket Desmond Llewelyns död kom att betyda för filmerna. Han var Q, ingen kommer någonsin att kunna axla rollen på ett bättre sätt!

Michael Fassbender

Tom Hardy

Ska vi prata om alternativ som också verkar sannolika enligt Ladbrokes så ligger både  Tom Hardy och Michael Fassbender bra till. Jag har inte mycket erfarenhet av någon av dem men jag vill minnas att jag förtjust i Tom Hardys insats i filmen Bronson där han spelar en legendarisk brittisk fånge! Fassbender har jag inga direkta minnen av även om jag har sett en hel del filmer som han har medverkat i: Prometheus, X-men:First Class, Jonah Hex, Centurion, Eden Lake och Inglourious Basterds för att nämna några. Ska jag dock utgå från vad jag personligen tycker Bond ska se ut som – charmen – så återfinns den inte hos en pojkspoling som Hardy utan snarare hos Fassbender. Så får det nog bli faktiskt… Men ska jag rösta med hjärtat så kommer jag att lägga mina pengar på Sean Connery! Jodå, han finns med i listan – till över 200 gånger pengarna!

Hur skriver man en recension?

Hittade nedanstående dokument bland min handlingar också tyckte att det var välformulerat nog att hamna på bloggen också. Tidigare har jag postat det på forumet om jag inte är helt fel ute. Men som sagt, varför inte här?

---

Det finns naturligtvis ett flertal sätt att förhålla sig till detta på. Jag kommer här att kortfattat beskriva hur jag personligen brukar gå till väga och vad jag, i dessa fall, anser vara synnerligen viktigt att lägga fokus på.

För det första måste man vara på det klara med vad en recension egentligen är. Definitionen kritisk granskning duger gott, vilket alltså innebär att de som ägnar sig åt detta är en sorts kritiker. Kritik, oavsett om ordet upplevs med negativ klang eller ej, kan dock lika gärna vara uppskattande till sin natur som det omvända. Det är alltså kritikerns uppgift att tycka, till skillnad från den redovisande innebörden av ett referat.

Vad ska man då tycka om?

Det är naturligtvis en smaksak hur man lägger fram det men jag hävdar å det bestämdaste att verkets intention är en oerhört viktig plattform att luta sig mot. Att man inte med hundra procents säkerhet kan veta den ursprungliga intention är naturligtvis ett dilemma och det är där recensentens erfarenhet och kunskap kommer in i bilden. Det är här man måste lära sig att dra paralleller med andra verk som kan anses vara relevanta i sammanhanget. Referensverken är i stort sett konstanta även om det naturligtvis tillkommer några nya då och då och i olika sammanhang. Problemet, eller kanske snarare utmaningen, ligger i att isolera de beståndsdelar som är intressanta i sammanhanget för att kunna göra en adekvat bedömning av vilka jämförelsegrunder som kan anses vara relevanta.

Men i de allra flesta sammanhang räcker det inte med att enbart tycka. Dina läsare vill förstås ha reda på vad det är du tycker om, vilket således innebär att du behöver, antingen integrera en beskrivning av vad du tycker om i själva recensionstexten, eller specificera mer separat vad recensionen avser. Personligen tycker jag detta bästa sättet att åstadkomma detta är att inleda med en kortfattad synopsis, som tillsammans med annan väsentlig information agerar vägledande för läsaren.

En annan viktig sak är såklart vilken den tilltänka målgruppen är. Att skriva onödigt byråkratiskt och invecklat om målgruppen antas bestå av barn i 7-10 årsåldern är ganska dumt om man vill bli läst och förstådd på det sätt man avser. Likadant är det förstås i det omvända fallet, i en akademisk uppsats förutsätter man viss förkunskap och läsförståelse hos mottagaren och behöver således inte gå in i detalj på sådant som man redan förutsätts kunna eller veta.

Slutligen är det såklart viktigt att vara konsekvent i sitt skrivande och att under lång tid förmedla åsikter som är förenliga med varandra. Att skapa en egen stil eller nisch är självklart ett sätt att, om inte bli uppmärksammad, bli ihågkommen om man gör det på ett framgångsrikt sätt. Det kan vara att man enbart skriver om vissa företeelser och således blir en expert på just det området. Det kan också vara att man begagnar sig av ett sådant språkbruk att det är svårt att låta bli att förstå vem som skrivit recensionen för vana läsare.