Ombyte av Tåg – 1943 – En film av Hasse Ekman

Regi: Hasse Ekman

Drama

Jag ska vara fullständigt ärlig! Hade det inte varit för Studio S Entertainment hade vi kännedom om Hasse Ekmans filmer varit mycket lite. Visserligen tror jag att jag såg några av dem som matinéer när jag var barn men jag som knappt kan komma ihåg vad jag åt till lunch har förstås väldigt begränsade minnen av dem. Men Studio S Entertainment har gjort några av dem tillgängliga på DVD. Kvaliteten är alldeles utmärkt och filmerna är bra mycket bättre än vad jag, med mina förutfattade meningar, trodde. Faktiskt så bra att jag vill se dem allihop!

Den här berättas i imperfektum. Mycket av den gör det i alla fall eftersom de två huvudpersonerna, som har ett förflutet tillsammans, möts på en tågstation. Eftersom de ska på olika håll, men först om några timmar, får de tid på sig att umgås för en natt. De minns tillsammans vilken underbar tid de hade tillsammans och hur de nästan gifte sig. Hur hennes kärlek till teatern kom dem emellan och hur det tog slut mellan dem. Hon träffade istället en teaterstjärna som var van vid att få som han ville – och han ville ha henne.

Filmens stora juvel är Georg Rydeberg som gör en helt fantastisk insats som den självgode teaterstjärnan. De unga tu som träffas och som sedan träffas alla de där åren senare på tågstationen spelas om Hasse Ekman själv och Sonja Wigert. Det är inget fel på dem men hade filmen varit gjord idag hade man kanske tänkt på att de borde ha åldrats en smula när de åter stöter på varandra. Idag hade förstås också dialogen låtit annorlunda. Det är egentligen det enda man kan säga mot de här filmernas ålder – att man hade en annan syn på språket och på dialogen. Idag låter det lite styltigt men på den tiden användes teaterspråket även inom filmen i stor utsträckning. Det är också en film som spelades in långt före kvinnans frigörelse och könsrollerna såg lite annorlunda ut. Men jag skulle vilja påstå att Hasse Ekman var lite före sin tid där.

I förtexterna rubriceras filmen som en allvarlig komedi och det är faktiskt inte en så dum beskrivning. Det är nämligen inte en film som är särskilt rolig. Den är heller inte tragisk i ordets rätta bemärkelse, knappt ens tragikomisk. Det är ett allvarsamt ämne som berör, i synnerhet eftersom hon också lider av en obotlig sjukdom och sannolikt inte har långt kvar att leva. Man skulle kunna se det sentimentalt men ur en positiv synvinkel. Det är inte vad man förlorar utan vad man får som är det väsentliga.

Hade jag sett den här filmen i min ungdom skulle jag nog avfärdat som att det inte hände något i den. Men med historien på min sida har jag lärt mig att hitta andra behållningar av filmer. Det är inte alltid vad som händer eller inte händer som är det primära. Här är det till exempel frågan om ett alldeles utmärkt yrkeshantverk!

8/10

Recension: KUNGSGATAN - 1943

Kungsgatan

Regi: Gösta Cederlund

1943

Drama

Marta lockas bort från statarlivets fattigdom mot stadens glitter och glamour. Hon ger sig iväg och får snart anställning på ett kafé. Det dröjer dock inte länge innan hon får välja mellan att ”jobba över” och allt vad det innebär eller sluta sig anställning. Hon är inte beredd att ta klivet över till den breda vägen och vägrar gå med på kraven. Allt eftersom, och efterhand som hon hör de andra flickornas skvaller lockas hon dock till det ljuva livet. Ett liv som inte bara ger henne en hög levnadsstandard utan även ger henne möjlighet att skicka hem pengar till förändrarna. Men allt som har en början har också ett slut och tiden kommer tills slut ikapp den underbart vackra tösen från landet. Hon är inte längre de rikaste männens juvel. Prostitutionen har tagit ut sin rätt med könssjukdomar och annat.

Jag har visserligen på senare år även börjat bokblogga men ska sanningen fram har jag ingen som helst aning om vilken litterära stil Ivar Lo-Johansson, som skrivit både boken och filmens manus, representerar. Extramaterialet innehåller en snabb bekantskap med honom men det ger mig inte särskilt mycket om jag ska vara ärlig. Jag förstår förstås att det var en författare som tidigt beskrev skeenden som andra inte skrev om. Som här till exempel – prostitution och könssjukdomar. Det är väl inget märkligt idag men 1943 var det nog inte speciellt mycket filmer som behandlade ett sådant tungt ämne. Det är förstås bara min egen slutsats.

Som så många gamla svenska filmer är mycket av deras behållning av kalkonkaraktär. Det är ofta så pass illa agerat och regisserat att det är rent löjeväckande. Så även här tyvärr! Inte hela tiden förstås och heller inte av alla aktörer och aktriser. Vissa scener är helt magiska medan andra känns så oerhört konstruerade att det blir tramsigt. Castingen känns emellanåt oerhört märklig men det var kanske inte det viktigaste att de små rollerna besattes av trovärdighet under den här tiden? Kanske nöjde man sig med de stora rollerna? Nja, jag är inte imponerad över rollbesättningen i alla fall. De större rollerna funkar som sagt men det räcker inte.

Framåt slutet blir den uppenbara sensmoralen aningen plågsam. Det är så tydligt att det ska prackas på publiken åsikter och kunskap om liv och leverne att det är jobbigt att se. Kunde man verkligen inte vara lite mer subtil med detta? Att vara subtil tycks i alla fall inte ha varit något problem när det kommer till de sexuella anspelningarna! Skulle det här vara en film som hade gjorts idag hade de undvikande beskrivningarna inte kunnat tolkas som något annat än ironi. Man får säga att det är intressant hur utvecklingen utvecklats.

Som ett tidsdokument känner jag ett stort intresse när jag ser filmen. De filmtekniska aspekterna som skådespel och regi drar ned det en hel del liksom den förutsägbara dramaturgin men jag skulle trots allt vilja kalla det för en underhållande film. Och det finns glädjestunder också!

6/10