Escape From Hell – 1980 – överlägsen kvalitet!

Jag hade för mig att jag hade sett denna med betydligt flera scener förut men jag måste blanda ihop filmerna. Den känns annorlunda jämfört med Shock O Ramas utgåva men jag kan inte sätta fingret på det. Förutom att den här har överlägsen kvalitet vid jämförelsen förstås. De inklippta pornografiska scener jag tyckte mig minnas måste vara från en annan film. Det är lite bra också. Inklippta närbilder på könsdelar som uppenbart inte tillhör skådespelarna som medverkar i filmen är ändå inget att ha!

Naturligtvis finns det gott om både motiverade och omotiverade nakenscener i filmen, såsom duschscener och liknande. Och även om de inklippta porrscenerna lyser med sin frånvaro kan man inte förneka att det är en mycket förnedrande film. Vakterna tar varje tillfälle i akt att utnyttja den kvinnliga fägringen. Faktum är att det bara finns en enda person som inte är ett sadistiskt svin. Det är väl lite så det brukar vara i WIP eller lägerfilm som det här är, och det brukar väl alltid vara läkaren som är den humana?

Så är det här i alla fall och han protesterar också öppet mot de bestraffningsmetoder den nye lägerkommendanten instiftar. Var det en hård plats tidigare så är det ingenting mot vad som ny kommer att ske. Minsta småsak bestraffas – hårt! Så hårt och skoningslöst att några av kvinnorna till slut får nog och planerar en flykt från helvetet!

Det är inte en helt logisk film på långa vägar. En del situationer finns bara till för att visa lite sadism medan andra är designade för att exploatera kvinnokroppen. Jag har inget emot det och gillar filmen. Det spelar ingen roll om den är stereotypisk eller inte. WIP och lägerfilmer kan man inte få för mycket av. Och ni får ursäkta om jag tjatar om de saknade inklippta scenerna som mitt minne tydligen har fått mig att minnas, men även utan dessa är det gott om sleaze, bara bröst och lite annat också. Kanhända är den lite svårstartad och det dröjer ett tag innan själva flykten från helvetet tar sin början, men man behöver ju lite bakgrund också.

6/10

PS. Filmen med de inklippta scenerna som jag tänkte på är HotelParadise som även innehåller samma skådespelare och är gjord av samma regissör, samma år. DS.

                                                     

Violence in a Women’s Prison - 1982 - Den undersköna Laura Gemser!

Violence in a Women’s Prison

Regi: Bruno Mattei

1982

Drama

Emanuelle (Laura Gemser) förklär sig till dömd brottsling för att ta sig in och skriva om de missgynnsamma förhållandena, och fängelseledningens korruption, i fängelserna. Hon chockas av det sätt fångarna behandlas på, med både fysisk och psykisk förnedring som vardagsmat. Hon har dock varit lite för noggrann i sina förberedelser och eftersom ingen i hennes omgivning vet var hon är kan ingen rädda henne när hon står i begrepp att bli upptäckt. Hennes sanna identitet är, enligt nyheterna, försvunnen medan hennes alter ego inte ens existerar. Hon befinner sig i livsfara och för att hindra att sanningen sprider sig utanför fängelsemurarna, tar man till vilka metoder som helst…

Låt vara att Bruno Mattei inte är den mest kvalitativa filmskaparen någonsin, men här har han i alla fall lyckas fixa till en relativt underhållande film. Filmens titel är kanske lite missvisande, även om det naturligtvis förekommer våld, som i de flesta WIP, är det inget man höjer extra på ögonbrynen för, åtminstone inte så här många år efter dess initiala premiär.

Laura Gemser, denna indonesiska skönhet, är dock lika vacker som vanligt, och det här är i mångt och mycket hennes film. I vanlig ordning visar hon tuttarna ett par gånger och medverkar i någon softcorescen. Något som egentligen inte skulle vara något speciellt om någon annan gjort det. Men jag vet inte vad det är, hon trollbinder mig med sitt agerande även om hon egentligen inte är någon ekvilibrist framför kameran. Lite extra imponerar hon dock i de scener där hon är lite sargad, man är så van att se hennes ofördärvade ansikte att det känns lite befriande med små blåmärken och sår. Hon ser riktigt sliten ut vilket förhöjer realismen.

Annars känner man igen mycket från andra rullar. Det är inget särskilt unikt med den här filmen, fångvaktarna och fängelsedirektören är sadister som finner sexuell njutning i att förnedra fångarna på ett eller annat sätt. Bland annat finns det en scen där två kvinnor tvingas till lesbisk sex, vilket en kvinnlig fångvaktare finner mycket, ska vi säga… erotiskt! Det finns också ingredienser av lesbianism på mer frivillig basis och en hel del andra sexuella referenser och till och med en regelrätt våldtäkt. Fångvaktarna är kåta hyndor som tar varje tillfälle i akt att tillfredställa sina lustar. Klassiskt är också att det naturligtvis finns fångar som tjallar till fängelseledningen för att tillskansa sig små fördelar och så klart en hel del relativt omotiverade scener bara för att visa lite tuttar. Vid ett tillfälle gör till exempel en av de kvinnliga fångarna en show för de manliga internerna, som naturligtvis styvnar till. Se men inte röra… De har dock en rätt rolig bög som kan ta hand om dem och lusten blir för stor…

Men lite mer än bara sex och sleaze är det. Emanuelles träffar till exempel på Dr. Moran (Gabriele Tinti, Laura Gemsers äkta make) som också sitter av tid. Han är en hustrumördare, men att saker och ting inte är riktigt så enkelt kommer man snabbt fram till. Jag vet inte om det fanns en utpräglad dödshjälpsdebatt i Europa vid den här tiden, men man tar i alla fall tillfället i akt att kommentera saken. Monster eller barmhärtighetsmördare – det är frågan? Och frågan man mig hävdar jag med bestämdhet att filmen definitivt ställer sig på barmhärtighetssidan…

Det här är alltså en, inte ultraoriginell WIP, men helt klart en av de mest underhållande jag har sett på senare tid och jag rekommenderar den verkligen till fans av genren.

6/10

Turkey Shoot - 1982 - En framtidsdystopi!

Turkey Shoot

Aka: Blood Camp Thatcher

Regi: Brian Trenchard-Smith

1982

Action

I en framtidsvision, daterad till 1995 styrs världen av en totalitär regim där inga oliktänkande tolereras. Kort och gott handlar det om att man antingen tolererar systemet fullt ut och finner sig i allehanda nycker och värderingar som staten diktar ihop, eller så blir man fängslad. Livet i fånglägren är hårt och skoningslöst och straffen är ofta mycket hårda eller till och med fatala för de stackarna som utsätts. Vakterna är sadister som inget hellre vill än att utöva sin makt över fångarna och tillfredställa sina egna perverterade lustar. I ett av dessa fångläger ställer man dessutom till med en årlig tradition, ett antal fångar får chansen att bli fria! De ges en stunds försprång innan den beväpnande societetseliten bjuds in för att jaga dem till döds. Reglerna är enkla, lyckas de undkomma så blir de fria annars väntar döden för en kula eller pil. Det är bara det att ingen talat om för den att de befinner sig på en ö…

Det här är en riktig kultrulle från Australien med en handling som ingalunda är ny, men som ändå känns fräsch varje gång man hittar den. Människojakt är intressant, så är det bara och det kommer säkerligen att fortsätta fascinera mänskligheten en lång lång tid framöver. Det är liksom den ultimata jakten på något sätt, att jaga sina egen art som sport.

Men nu fokuserar filmen inte enbart på denna jaktsport utan även på de bestraffningar fångarna råkar ut för i fånglägret. Personligen gillar jag den här typen av fånglägerfilmer, framförallt när man tagit ut svängarna så radikalt med bestraffningarna, de är både bestialiska, innovativa och många gånger rent sadistiska. Man tar svängarna mer än vad nöden kräver för att nå sitt mål helt enkelt. Man låter någon hålla uppe vikter för att inte bli krossad under tyngden eller sätter fyr på en fånge under enormt lekfulla omständigheter för att bestraffa denne för ett rymningsförsök. Men det är inte bara detta, enbart att inte veta sin plats och misslyckas att redogöra för denna på ett, enligt fångvaktarna adekvat sätt, i det dystopiska samhäller filmen avspeglar, kan vara nog för en mycket fysisk bestraffning!

Skådespelarmässigt funkar filmen bra och det dyker upp en del kända ansikten som man kanske inte nödvändigtvis förknippar med ett namn, men som trots allt är bekanta. De som är förtjusta i TV-filmsversionen av Ivanhoe lär väl heller inte bli besvikna över Olivia Husseys insats i filmen. Hon är precis lagom förfärad i sitt agerande för att det ska funka. Hon utsätts väl för en del våld, men framförallt är hon föremål för en av fångvaktarnas kättja som inget heller vill än att utnyttja henne sexuellt. Naturligtvis innehåller filmen också omotiverade duschscener a la vilken WIP som helst, även om det är ganska tydligt att Olivia Husseys karaktär och hennes nakna bröst är två helt skilda personer. Det är dock lite ovanligt att kvinnor och män tycks duscha i samma utrymmen vid samma tid. Kanske var filmen före sin tid när det gäller könsrollsdebatten?

Överlag en mycket underhållande film som definitivt ökar lusten att undersöka den dystopiska framtidsgenren mera!

Jungle Warriors - 1984 - Kult med Sybill Danning och John Vernon

Det här skulle på många sätt kunna ha varit en bortglömd pärla och jag gillar den, men det saknas lite för att den ska kunna tillskansa sig epitetet pärla. Till de positiva sakerna hör att det faktiskt är riktigt anständigt skådespeleri, inte från alla, men från några av de stora rollerna i alla fall. Flera kända skådespelare medverkar, John Vernon och Sybill Danning men även Paul L. Smith och Dana Elcar, som man kanske inte känner till namn men garanterar känner igen om man ser dem! Jag gillar också att det faktiskt finns en logisk förklaring till varför modellerna hamnar i djungeln. Dock ska man vara medveten om att det mest av filmen inte utspelar sig i någon djungel och att det här egentligen inte kan anses vara någon djungelfilm överhuvudtaget. Istället hamnar modellerna snabbt i klorna på knarkhandlarna som torterar dem och fängslar dem i källaren. Åtminstone till den dag då de bryter sig fria (vilket går lite för snabbt och lätt tycker jag) och det lägger sig i knarkuppgörelsen genom att slå ned ett par vakter och ta deras automatvapen. Utgåvan från Anchor Bay, som jag såg, är dock uppenbarligen trimmad på ett eller ett par ställen, vilket är synd för det bidrar tyvärr till ett sämre omdöme. Jag skulle också gärna sett lite mer onödig våpighet från modellerna och kanske lite mer sleaze hade gjort susen också. På det hela taget en underhållande film, men som kunde ha blivit mycket bättre. 

5/10

RED HEAT - 1985 - Linda Blair i fängelse

Det här är en film som jag egentligen sökt efter ända sedan den gjordes i mitten av åttiotalet. Inte konstant såklart, under långa perioder har jag helt och hållet glömt bort den och man kan väl *host* säga att hela mitt internetverksamma liv har varit en sådan period. Nåväl, jag fick i alla fall tag i den till slut och eftersom jag alltid, av någon outgrundlig anledning, gillat Linda Blair var det med stort intresse jag satte mig ner för att se den. Det är ju en WIP (Women in Prison) och som sådan följer den vissa bestämda mönster, det är omotiverade duschscener, maktkamp mellan fångar och personal, sexualsadistisk tortyr. Nåja, det sistnämnda får man väl mera tänka sig kanske, men lesbiska interaktioner är desto tydligare och någon duschscen där både Linda Blair och de andra skådespelarna får visa upp sig finns det också. Hon är egentligen inte en särskilt bra skådespelerska och har väl egentligen bara varit riktigt bra i en enda film – Exorcisten, men jag fascineras av henne och jag tycker hon passar ypperligt som oskyldigt dömd i ett sadistiskt fängelse. Hon har det där speciellt oskyldigt söta utseendet som passar rollen ypperligt. Filmen i sig är kanske inte speciellt rå, men det finns en närvaro i den som jag tycker brukar saknas i den här typen av film. Tyvärr blir slutet lite för enkelt och det finns väl också en hel del logiska luckor som man kunde ha önskat att man kunde ha löst på ett betydligt bättre sätt, för att ett riktigt högt betyg ska kunna utdelas. Faktum är att det tvära slutet drar ner det hela en smula. 

7/10

Bamboo House of Dolls - 1973 - Kvinnor i ett fångläger!

Bamboo House of Dolls

Regi: Chih-Hung Kwei

1973

Action/Drama

Efter ett tillslag mot röda korset får vi följa fångarna i ett kvinnligt fångläger som styrs med järnhand av japanerna. Brott mot de stränga reglerna tolereras inte och straffen är hårda, mycket hårda till och med! Dessutom utnyttjas de kvinnliga fångarna sexuellt av fångvaktarna, som verkar ha de mest bisarra och sadistiska böjelser. Det är en ohållbar situation för kvinnorna och en flykt förbereds. En av dem bär på hemligheten om var ett stort lass guld finns gömt, som ska användas av kineserna för att köpa vapen att bekämpa japanerna med, men lider av minnesförlust. De får hjälp från oväntat håll, inifrån fånglägret av en man som visar sig vara spion. Men de har en förrädare bland sig som hela tiden avslöjar deras flyktväg så att japanerna, som också vill lägga vantarna på guldet, kan följa efter dem.

”Brutal och Chockerande” står det på omslaget, att Quentin Tarantino ska ha sagt ”Den tuffaste Women in Prison film som nånsin gjorts” påstås också men jag kan inte helt hålla med i dessa påståenden. Inte för att det egentligen är en dålig film. Jo, det är det förresten, men den är ändå relativt underhållande, utan för att jag helt enkelt hade väntat mig att den skulle leverera det som utlovas av dessa stora ord. Visst, den har motbjudande sidor, det förekommer en del ganska brutal tortyr och så vidare men det blir inte så motbjudande och chockerande som jag skulle vilja. Jag har önskat att man för en gångs skulle kunna göra en film av det här slaget riktigt rå och brutal och lämnat de semierotiska undertonerna utanför. Jag tänder inte på kvinnliga fångar som trots att de torde vara väldigt illa behandlade ser hur heta ut som helst och dessutom hela tiden verkar ha tillgång till både sminklåda och kam.

Man det hindrar som sagt inte att det finns ett underhållningsvärde här och mina läppar formar snabbt det lilla fåniga småleendet, som jag ofta brukar nämna i sådana här sammanhang. Det är gott om bara bröst, särade ben och allt annat som hör saken till, och som kan tänkas egga upp den manliga delen av publikens libido. Ja, eller den kvinnliga för den delen om man nu är lagd på det hållet.

På tal om det så finns det förstås den obligatoriska lesbianismen med som ingrediens i filmen. Här kombinerar med det med den sadistiska kvinnliga säkerhetschefen och det är väl isig inget särskilt ovanligt drag. Det är kanske det som är den här filmens epitet, att den inte känns unik på något sätt. Det är en ganska standardiserad handling som man sett många gånger förut även om man inte alls är särskilt bevandrad i den här genren. Fångar som går samman och övervinner sin rädsla och svär att hämnas på överheten. Alternativt fly från lägret för att sedan jagas av förtyckarna. Givetvis blir allt bra i slutändan och skurkarna får precis vad de förtjänar, eller vänta… Kanske den här filmen inte följer mönstret fullt ut trots allt förresten…

Hur som helst är det gott om klichéer i actionscenerna och i själva handlingen i stort, men trots detta en ganska skön skräpfilm som faktiskt underhåller mer än vad många andra, mer pretentiösa filmer i sammanhanget gör!

Hotel Paradise - 1980 - Sadistiskt fångläger

Hotel Paradise

Regi: Edoardo Mulargia

1980

Äventyr/Drama/Action

Njutafilms

Långt inne i djungeln ligger ett sadistiskt fångläger, ironiskt nog kallat Hotell Paradiset. För något paradis är det sannerligen inte frågan om, åtminstone inte för de kvinnliga fångarna som hålls där. De tvingas till hårt straffarbete och att leta smaragder till den sadistiske lägerchefen Jordan. De måste också vara beredda på att ställa upp med sin kropp när Jordan eller någon av hans underordnade vill utnyttja dem. Den som inte ställer upp eller gör motstånd riskerar att dödas eller torteras. Lyckligtvis finns hoppet fortfarande kvar för kvinnorna eftersom det är revolution i luften. Några revoltörer lyckas infiltrera lägret förklädda till vakter och smider planer på att befria fångarna och lägga beslag på ädelstenarna för att kunna köpa mera vapen och ammunition till deras sak.

Det som skiljer den här filmen från andra liknande alster är tanken om revolution. Temat är tydligt och löper som en röd tråd genom hela filmen. Inte bara genom handlingen utan även ledmotivet har en text som handlar om revolutionen, en text som jag tycker är ganska bra faktiskt. Nu är ju jag inte så vass på det språk som sången sjungs på och får förlita mig på att översättaren gjort ett fullgott arbete, men det känns som om det skulle vara rätt. Det passar in i filmen i alla fall.

Liksom andra lägerfilmer och W.I.P. handlar det förstås mycket om att exploatera kvinnokroppen och jag tycker man gör det ovanligt bra här. Inte för att det är utstuderade detaljstudier av kvinnlig anatomi utan för att det förefaller sig naturligt! Det är inte bara nakenscener för att de ska vara där utan de fyller allt som oftast ett syfte. Det känns på något sätt realistiskt att visa precis så mycket som man gör utan att för den delen fega ur när kameran fångar kön eller liknande i bild.

Det finns också en annan version av filmen som extramaterial, en mer utförlig version, låter det bra? Det är den hårdare versionen där man har klippt in diverse porrscener. Jag tycker inte man behöver dessa och i vanlig ordning förstör dessa mer än vad de tillför. Dessutom är det, av naturliga skäl, klart mycket sämre kvalitet på denna version som tydligen är tagen från en dansk VHS om jag inte är helt fel ute.

Förresten, förutom den sadistiske lägerchefen finns förstås en ekvivalent kvinna. Hon behandlas inte så mycket i filmen men det är uppenbart att även hon njuter av makten och att hon dessutom en gång i tiden varit fånge i lägret precis som de andra. Hon utnyttjar sin ställning och bestraffar de som inte vill låta sig utnyttjas av henne. Den klassiska lesbianismen alltså.

Det är en vackert filmad historia som, enligt vad jag förstår filmades samtidigt som Escape from Hell som jag tidigare skrivit om. Och jag lärde mig något nytt också, det är ett hopklipp av de här två filmerna som går under namnet Savage Island som bland annat innehåller Linda Blair. Man är aldrig för gammal för att lära.

99 Women - 1969 - WIP a la Jess Franco

99 Women

Regi: Jess Franco

1969

Drama

På en liten ö bedrivs ett sadistiskt kvinnofängelse. Det finn 99 kvinnor där och alla har fråntagits sina namn och identifierar sig själv numera bara med ett nummer. Minsta lilla felsteg eller brott mot reglerna bestraffas hårt och det finns ingen nåd att få. Efter ett mystiskt dödsfall kommer det en inspektör till fängelset för att se över deras metoder, hon upptäcker de sadistiska bestraffningsmetoderna och ser genast till att lätta på reglementet, något som inte uppskattas av fängelsechefen. Hon försöker fånga fångarnas förtroende genom att prata med dem och visa vänlighet och medmänsklighet, men frågan är om inte kvinnorna redan mist förtroendet för rättvisan till den milda grad att de är bortom räddning.

Jag har ingen aning om hur många versioner av den här filmen det finns, ett helt gäng olika omslag och utgåvor finns det i alla fall. Njutafilms utgåva innehåller två versioner av filmen, en engelskspråkig softcoreversion och en fransk hardcorevariant. Jag har tittat på båda versionerna för att kunna få en uppfattning om hur de skiljer sig och det finns egentligen ingenting av värde i den oklippta och ”hårdare” versionen. Det enda som skiljer är att man har klippt in lite närbilder på penetrering etc. Tyvärr är det alltför uppenbart att det rör sig om helt andra skådespelare (och skådespelerskor) än de som egentligen besitter roller. Det är till och med ganska klumpiga peruker emellanåt. En rödhårig tjej är plötsligt inte korthårig och inte ens rödhårig längre när hon sätts på inför kamerorna. Ganska meningslöst enligt min bok, jag föredrar den snällare varianten!

                                                

Det påstås att det här är kungen bland Women in Prison filmerna och det finns väl lite som talar för det kanske. Det är vackert filmat och miljöerna är magnifika! Det känns som en blandning mellan ett fängelse och en bestraffningsanstalt (om ni förstår vad jag menar). Det är lite fångläger över det hela och inte så mycket fängelse kanske. Det är svårt att beskriva.

Brudarna är snygga och man skulle önska att de visade lite mer av sina kroppar. Jag inser hur sexistiskt det där låter men en del av poängen med den här typen av film är ju att få se lite fagra kvinnokroppar i olika miljöer. Gärna omotiverade duschscener och sådant. Tyvärr förkommer inget sådant överhuvudtaget och inte ens några tuttar får man se. Jag tror att jag räknade till två eller tre bröstvårtor i hela filmen och det är på tok för lite. Nu menar jag inte att det måste vara råpornografiskt för att vara bra och sevärd men lite känsla för sadism skulle jag ha velat ha. Det finns ingen direkt maktkamp mellan fångarna och den lilla interaktion som sker mellan fångvaktare och fångar är inte särskilt explicit – möjligen om man hänvisar till hardcoreversionen.

Till slut får vi oss lite djungelfilm också när några av kvinnorna till slut rymmer. Det är ingen spoiler att säga detta eftersom det varken tillför eller avlägsnar någon vital handling. Här hade funnits tillfälle att bjuda på lite sleaze kanske men detta undviks effektivt, lite trist men så är det. Alla Jess Francos filmer är uppenbarligen inte fyllda med nakna kvinnokroppar, det har jag lärt mig av filmen. Underhållande på sätt och vis och helt klart en film som bör finnas i referensramen för en WIP-intresserad filmtittare, men lite mer tuttar hade jag nog velat se.

Hell Penitentinary aka Detenute violente - 1984

Det här är väl egentligen ärketypen när det gäller W.I.P. Handlingen är inte så viktig, det är snarare stilen som ska vara renodlad och genomsyrande och det är den! Det är väldigt mycket nakenscener och tuttar i överflöd. Det förekommer också en hel del tortyrscener av det sadistiska slaget. Men det är inte en speciellt bra film. Den blir snabbt seg och skådespelarna är verkligen bedrövliga. Jag tror att det enbart är fans av genren som bör göra sig besvär men så är det väl å andra sidan oftast när det kommer till smalare genrefilm. Våldet är ganska rått och det är mer naket än påklätt känns det som. Men man hymlar heller inte. Filmen utger sig inte för att problematisera och finns enbart till för att exploatera. Det kommer nog att dröja tills jag ser den igen om jag rent av kommer att upprepa erfarenheten. Det är en ganska seg film som kanske passar bäst att samla damm i hyllan trots allt. Det är mindre drama och mer erotik, man spiller inga möjligheter till älskog. Det är man och kvinna och förstås, som sig bör, kvinna och kvinna. Totalt sett dock en ganska trist film.

3/10

99 Women

Nu har jag skrivet klart en recension av Jess Francos film 99 Women! Utan att avslöja för mycket så handlar det förstås om en WIP (Women in Prison) med en massa snygga brudar i. Om den uppnår mina förväntningar återstår att se, och hade jag kunnat räcka ut tungan bara för att retas skulle jag ha gjort det.. :-p

Jag räknar med att publicera den här recensionen under nästa vecka någon gång. Och på tal om det så håller jag fortfarande på och förbereder en specialsajt om just WIP, är det så att DU sitter inne med kunskap i ämnet och vill bidra är det bara att höra av sig. Ju fler kockar desto bättre soppa skulle jag vilja säga!