Recension: The Delta Force – 1986

Egentligen är det här två filmer i en. Den ena handlar om en flyplanskapning med tillhörande gisslandrama, den andra handlar om fritagningen. Den sistnämnda är väl den egentliga filmen men jag tänker sticka ut hackan och säga att det är synd att de har förstört så goda premisser med rena actionklichéer. Den första delen av filmen är i särklass den bättre av de två och det skulle kunna ha gått att göra något riktigt vettigt av det hela. Det är bra skådisar, Martin Balsam, George Kennedy och några till som det är lättare att känna igen ansiktet på än att koppla samman dem med ett namn.

Det är spännande att se vad som kommer att hända och det finns paralleller till den slutgiltiga lösningen. Man gör en poäng av att ingen lägger sig i som inte är inblandad. Två kapare och ändå vågar inte massan gå samman för att återta kontrollen över flygplanet när de med judiska namn ropas upp och placeras i en annan del av flygplanet.

Tyvärr avslutas då som sagt detta gripande gisslandrama och en skjuta, skjuta, SKJUTA, actionfilm tar över. Lee Marvin och Chuck Norris är de stora namnen och jag har inget emot någon av dem egentligen. Det är bara det att de stereotypiska rollerna de spelar är samma som de har spelat miljoner gånger förr (och senare). Lätt överdrivet förstås men man kan bara frita gisslan på så många sätt.

Man kan lugnt säga att den andra delen av filmen drar ned helhetsintrycket, det är i första delen de kvalitativa delarna finns!

5/10

Recension: Death Hunt

Även om Studio S Entertainment nyligen släppt denna på svenska DVD är det ingalunda någon ny film. Jag såg den första gången under någon av de otaliga filmkvällar helt dedicerade åt Charles Bronson som jag hade i mina ungdomsår. Jag har alltid gillat den men nu var det några år sedan sist. Och något som aldrig slagit mig tidigare är faktiskt vilka likheter som egentligen finns med en annan kultförklarad film – nämligen First Blood. I både filmerna jagas en person som är expert på överlevnad under extrema former. Miljön i den här är visserligen vinterlandskapens Kanada till skillnad från den djungelliknande skog John Rambo tvingas kämpa i, men träden är många och kampen mellan den jagade Charles Bronson och jägaren Lee Marvin sker med ömsesidig respekt. Likaså finns det en samhällskritisk sida i filmen och hur utvecklingen fortskrider efter att jakten påbörjats, med belöning till den som fångar eller dödar den flyende trappern, som egentligen är helt oskyldig och bara gör det han verkligen måste för att överleva, som faktiskt är lite skrämmande. Tydligen ligger det en verklig händelse till grund för filmen och det skulle verkligen inte förvåna mig. Märkligare saker har ju hänt! Hur som helst så håller filmen bra fortfarande, det är charmig och maktkampen mellan de två huvudrollerna är bra. Jakten känns ärlig tills penninghungern lockat dn stora massan att delta i jakten. 

7/10