Recension: Captain America: The First Avenger – 2011

Captain America

Jag spenderade mycket av min uppväxt i serietidningarnas värld. Jag lärde mig allt om hjältarna och jag dagdrömde/fantiserade om hur det skulle vara ”om det var på riktigt”. Alltså skulle jag vilja påstå att jag är ganska hemma på det där med superhjältar! Ändå tycks det mig gång på gång komma filmer baserade på superhjältar jag inte kan särskilt mycket om. Visserligen medverkade väl Captain America som bifigur i någon av de tidningar (som förresten fortfarande ligger i mina skåp) men det var aldrig så att jag klurade ut vilka superkrafter han hade eller var han egentligen kom ifrån. Någon bakgrund torde han ju ha haft?

Men det sagt kan jag konstatera att jag såg den här filmen helt utan förkunskaper som skulle kunna ha spolierat min uppfattning av filmen. Jag känner helt enkelt inte till någon historia kring hjälten så detta blir hur som helst min ”sanning”. Den känns helt och hållet realistisk om man tar utgångspunkt i serietidningarna. Som verklighet är det förstås ren Sci-Fi men det är väl ingen som hade förväntat sig något annat heller?

Captain America i aktion.

En tidig version av skölden.

Filmen har egentligen två faser. En uppbyggnadsfas och en del när hjälten har blivit fullt utvecklad. I den första delen får vi följa hur det gick till när Captain America skapades. För det är precis det som sker. Han är produkten av ett experiment som ska öka muskelmassan. Ja, helt enkelt göra en supersoldat. Till en början blir han del av den amerikanska propagandan och uppträder inför publik för att höja moralen bland befolkning och arméns mannar. Detta är inget han trivs med och så fort han får chansen till hjältemod tar han den. Att han inte ser det som hjältemod utan som sin plikt är förstås en den av hjältens karaktär.

Ungefär här börjar andra delen av filmen som är mycket mera actionfylld än den första. Det är en hel del explosioner och spektakulära scener. Det är väl inte helt självklart att man han använt linor för att hålla upp skådespelaren vid höga och långa hopp, men för mig synes det som ett mycket sannolikt alternativ.

Red Skull

Det finns förstås en superskurk med i filmen som jag tycker är tämligen karismatisk – Red Skull. Så länge man är på det klara med att vi befinner oss i en serietidnings universum är det en perfekt skurk. Det uttalas kanske inte riktigt fullt ut men att det är världsherravälde han är ute efter är ändå ganska tydligt. Det är väl precis så en skurk i serietidningarna universum ska vara – eller?

Jag kan inte klaga på något skådespel. Chris Evans fungerar bra både i alter egot Captain America och i den lille klene spelevinken som aldrig drar sig ur ett slagsmål, alltså tiden innan han utsätts för experimentet. Hugo Weaving är som alltid karismatisk som Red Skull och Tommy Lee Jones medverkar i en mindre roll. Och sen har vi Samuel L. Jackson som Nick Fury, man måste ju väva samman den här filmen med den som kom efter – The Avengers!

7/10 

Recension: Recension: Men in Black III – 2012

På något sätt känns de som om den här filmserien börjar överleva sig själv om den inte redan har gjort det. Jag kan inte påstå att det här inte var en underhållande film men det kändes inte som att den tillförde något heller. Snarare blev man mer förvirrad och det känns faktiskt lite som att man gjort en historia som enbart håller ihop med ståltråd och tuggummi snarare än ett seröst försök att få ihop historien med de andra två filmerna. Saker och ting stämmer helt enkelt inte.

Men man använder sig av tidsresor och det är alltid roligt även om paradoxerna detta ofta skapar är helt omöjliga att förstå sig på. Jag tror inte att man ska klura på det överhuvudtaget, då blir man bara besviken när man upptäcker att det inte hänger ihop riktigt i alla delar av historien.

Eftersom det är Will Smith som reser tillbaka i tiden för att rädda Tommy Lee Jones är den senare inte med speciellt mycket i filmen. Under tidsresan är det istället en yngre version av dennes karaktär, spelad av Josh Brolin, som finns med. Jag tycker han gör ett utmärkt jobb men det hör inte riktigt hit. Historien är larvig även om det effektmässigt är en underhållande film. Jag skulle säga att den ämnar sig bäst för lägre åldrar än första och andra filmen. Men det är kul att ha sett den en gång, fler lär det inte bli…

5/10

Recension: No Country for Old Men

No Country for Old Men – En både kritikerrosad och publikhyllad film som jag personligen fann en smula överskattad. Till viss del beror detta naturligtvis på att genren i sig inte tilltalar mig generellt sett, men jag måste erkänna att en del av dialogerna är fullständigt briljanta. Det finns en underliggande ton av cynism i hela filmen som ibland kommer upp till ytan och faktiskt är väldigt underhållande, men på det hela taget tycker jag att filmen var alltför seg för min smak. När det gäller skådespeleriet finns det däremot inget att klaga på, idel strålande rollprestationer, varse sig det handlar om de allra mest kända namnen som Woody Harrelson, eller mer okända Javier Bardem, som kanske gör den mest fascinerande karaktären av alla – den principfasta lönnmördaren som via egensinniga metoder ska återfinna de försvunna gangsterpengarna. Tommy Lee Jones går naturligtvis heller inte att klaga på även om jag finner att han går på rutin, men så har han ju inte en av de största rollerna heller. – 6/10


Edit (2012-01-20): Faktum är att när jag såg om den här nyligen hade den växt betydligt och var åtminstone två steg högre på betygsskalan. Det måste bero på att den var så upphausad vid tillfället att jag helt enkelt kompenserade för det... Sånt som händer!

U.S. Marshalls - 1998 - Något av en uppföljare!

Det här är väl inte en regelrätt uppföljare till The Fugitive som kom fem år tidigare, men karaktärerna är desamma och själva handlingen är väl heller inte helt olik den nämnda filmen. Här får vi dock följa arbetet från andra sidan, vi har alltså de federala poliserna som första person i berättelsen. Tommy Lee Jones är alltid sevärd och så även här. Det är inget som får en att lyfta på ögonbrynen egentligen men gillar man filmer om poliser som verkligen inte ger upp oavsett vad som händer är det här en mycket sevärd och underhållande film. En bagatell egentligen alltså, men en mycket underhållande bagatell. 

7/10