They Wait - 2007 - En stabil spökhistoria

They Wait

Regi: Ernie Barbarash

2007

Horror

I samband med en begravning beger sig Sarah (Jamie King) och Jason (Terry Chen) tillsammans med sonen Sam (Regan Oey) till Chinatown för att närvara. De trodde att de visste vem Jason farbror egentligen var men nu börjar en efter en obehaglig sanning uppenbara sig. Det är dessutom den hungriga spökmånaden och enligt folktron den tid på året som de oroliga och disharmoniska andarna har chansen att påverka vanligt folks liv. Och framförallt om man äger förmågan att se dessa plågade själar, en förmåga som både Sarah och hennes son besitter. Plötsligt blir sonen sjuk och ingen läkare kan förstå vad han lider av, Sarah är dock övertygad om att hans själ är besatt av en ond ande som måste drivas ut. Tiden är dock knapp och hon har bara fram till soluppgången på sig att övertyga sin omgivning om att hon har rätt…

Nu är det här förvisso ingen asiatisk film utan är producerad i Kanada, men majoriteten av skådespelarna är asiatiska och den grundar sig helt klart i asiatisk vidskeplighet. Att se vi västerlänningar kanske drar hela, eller åtminstone stora delar av Asien även en och samma kam är en annan sak. Jag kans inte påstå att jag själv kan separera de olika sägnerna och myterna från varandra, men visst påminner de här kinesiska mysterierna en hel del om vad man kan stöta på i några av de mest kända japanska spökfilmerna!

                                          

Lyckligtvis har man ändrat på några saker i alla fall, det är inte frågan om att hitta ett barn vars kvarlevor gömts någonstans a la Ringu eller Dark Water utan snarare om det motsatta, det är ett barn som blir besatt av en vuxen ande istället. Dramaturgin känns dock igen och om man sett några spökfilmer av det slaget lär man inte blir speciellt överraskad av den här. Fast det är faktiskt ett mycket bra utfört hantverk och jag måste erkänna att jag faktiskt hoppade i stolen vid några tillfällen. Man har också varit medveten om några av klichéerna och utnyttjat dem till sin fördel. Man förväntar sig kanske inte det alla gånger och det är en fröjd att se. Att bli förd bakom ljuset och lurad av en film är ett ganska högt betyg så det är ju trevligt.

Jag tycker också att den fungerar mycket bra skådespelarmässigt och den blir heller inte så rörig och oförklarlig som många av de asiatiska filmerna tenderar att bli, framförallt när det börjar närma sig slutet och själva upplösningen ska till att avslöjas. Här görs det istället med finess och även om man inte blir direkt förvånad över hur allt hänger ihop försöker man heller inte göra mer av det än vad man klarar av. Effekter och liknande fungerar mycket bra och det finns faktiskt ingenting att klaga på i det avseendet.

Ett speciellt hedersomnämnande måste också ges till den unge Regan Oey som spelar paret son Sam. Jag tycker han imponerar stort för sin unga ålder och förresten så medverkar också Michael Biehn för dem som är intresserade. Håll dock inte andan för så där rysligt mycket kameratid får han då rakt inte. Hans karaktär är ju i och för sig inte speciellt viktig heller så det är bra med den saken.

En stabil spökhistoria, varken mer eller mindre!

Recension: Seed - 2007

Seed

Regi: Uwe Boll

2007

Horror

Max Seed ska avrättas, problemet är att den elektriska stol som han ska avrättas i sedan länge är uttjänad och i stort behov av att bytas ut. Den levererar helt enkelt inte det som krävs för att avrättningen ska bli effektiv. Begäran om detta avslås dock från högre ort och avrättningen måste genomföras. Enligt lagen måste den som fortfarande lever efter tre försök dock friges vilket gör att de inblandade, men fängelsedirektören i spetsen får kalla fötter och istället dödförklarar Seed efter två försök och begraver honom levande…

De inledande scenerna i filmen är något av det allra starkaste man kan skåda på film, nämligen genuina bilder av djurplågeri, som enligt min uppfattning finns till för att belysa de grymheter människan är kapabel till att utföra. Det är inget trevligt att titta på, men har ändå en poäng för filmens fortsatta utveckling. Dessutom luras hjärnan kanske att tro att det som följer också är mer verkligt än vad det egentligen är. Helt klart är i alla fall att filmen har en ovanlig spänning som inte är allt för vanlig att finna i filmer av den här typen.

                                                    

Vilken typ av film det handlar om är dock inte helt självklart. Till en början handlar det om sökande efter en seriemördare, som mördar sina offer på ett bestialiskt och mycket sadistiskt sätt – svälter ihjäl dem framför en kamera som fångar upp hela händelseförloppet. Sedan blir det mer fråga om en regelrätt slasher där mordsekvenserna faktiskt är ganska blodiga, ett par av dem är också riktigt överraskande och spektakulära!

Det speciella med den här filmen är kanske dess berättarteknik, som inte berättar historien rent linjärt utan hoppar lite fram och tillbaka i handlingen a la Tarantino. Det finns väl både för- och nackdelar med detta men jag anser att fördelarna här överskugga de mindre positiva sidorna. Visst påverkar det förståelsen för vad som verkligen händer negativt, och det tenderar att bli en smula rörigt, men å andra sidan är det en spänningshöjare att inte riktigt veta vilket håll filmen ska vända åt nästa gång.

Till skillnad från många av Uwe Bolls andra filmer (som de flesta verkar sky som pesten) så är den här inte baserad på något spel och det är kanske detta som gör att den tilltalar mig betydligt mer än vad hans filmer brukar göra. Det är mindre action än vad man är vad vid och, som jag tidigare nämnde, en bra spänning, vilket är precis vad man är ute efter i en film som denna!

Rekommenderas helt klart både för den som är ute efter en riktigt bra neo-slasher och för den som finner seriemördarfilmer underhållande. Dessutom har den ett riktigt rått slut som man inte vill missa!

Recension: Postal - 2007

Postal

Regi: Uwe Boll

2007

Komedi/Action

Det går inget vidare för filmens huvudrollsinnehavare Zack Ward, som bor i en sliten husvagn med en smällfet fru som bedrar honom med i princip alla som vill ha ett skjut och dessutom är arbetslös utan en spänn på fickan. Till slut går det för långt och det brister totalt för honom. Han söker upp sin Morbror Dave för att försöka låna lite pengar av honom för att kunna komma ifrån allting. Dave har förstås inte allt mjöl i påsen helt rent och driver ett slags domedagssekt där han utnyttjar situationen för att få så mycket sex som möjligt med de läckraste brudarna i församlingen. Till råga på allt har Dave problem med skattemyndigheten så något lån kan det inte bli tal om. Istället börjar de planera tillsammans för en stor kupp där de ska stjäla några über-dyra dockor för att sedan sälja till skyhöga priser och tjäna en massa pengar. För att krångla till det ytterligare vill terroristen Osama Bin Laden komma åt samma dockor för att verkställa sin plan om total utplåning av västerlandet…

Som jag tidigare varit inne på en smula så verkar det finnas en inbyggd avsky mot Uwe Boll i många filmfreaks och hans filmer avfärdas ofta utan någon annan egentlig grund än att det är han som ligger bakom dem. Visst, man kan väl tycka om olika filmskapares stilar eller inte med det agg som verkar finnas mot just honom är nästan lite löjligt många gånger. Men det är bara min åsikt!

                                 

I vilket fall som helst liknar det här inte någon av de andra filmerna Boll har gjort, åtminstone inte de jag har sett och kan komma på här och nu på rak arm: House of the Dead, BloodRayne, Seed och Bloodrayne 2. Visserligen är det åter igen frågan om ett filmatiserat TV-spel men där slutar också likheterna. Jag har inte en aning om hur detta TV-spel ser ut och ska sanningen fram så har jag lite svårt att förstå hur man kan göra ett TV-spel utifrån den handling som filmen har. Det känns liksom inte riktigt lika mycket TV-Spel som till exempel House of the Dead gjorde där allting var ganska uppenbart.

Hur som helst är det här en helsnurrig och galen komedi som för tankarna både till parodier som Scary Movie, Silence of the Hams och The News Movie eller för den delen mer seriösa politiskt inkorrekta filmer. Man refererar bland annat till 11 september attacken på ett ganska provokativt sätt, vilket jag tycker är ganska modigt. Det har gått några år med det är fortfarande en mycket het potatis och att man insinuerar President George W. Bushs inblandning i det hela gör förstås inte saken sämre. Inte för att det egentligen är någon särskilt ny teori men i alla fall.

Rent visuellt finns det också scener som borde får hela Hollywoodetablissemanget att sparak bakåt. Vissa heliga kor visar man helt enkelt inte i bild om det inte handlar om extrema produktioner från de små independentbolagen förstås. Barn som dör en våldsam död är vi inte bortskämda med men här är ingenting heligt. Det är förstås en av filmens styrkor, att den inte ryggar tillbaka för något utan visar en naken underhållning utan krusiduller.

Det är samtidigt en satir emot det amerikanska samhället och den amerikanska drömmen och satirer, oavsett om de är subtila eller inte, är oftast mycket underhållande på ett eller ett annat plan. Tyvärr tappar filmen lite av detta framåt slutet och även om det fortfarande är underhållande finns inte det där lilla extra kvar framåt slutet och det tenderar att bli lite för mycket pang-pang av det hela för min smak. En bra och underhållande film men som inte riktigt räcker alla sina 102 minuter.