Svinet - 1975 - En SINNESSJUK film!

Svinet

Aka: Vase de Noces, Wedding Trough, The Pig Fucking Movie, One Man and His Pig

Regi: Thierry Zéno

1975

Drama

En bonde lever ensam på sin gård med sina djur. Han åtrår dock den stora suggan som han sedermera sätter på och får barn tillsammans med. Han försöker att uppfostra de små liven med kärlek på bästa sätt men de föredrar sin mor framför honom. Detta resulterar i att han tar livet av dem, en i taget, genom att hänga dem och dödar så småningom även suggan.

Vad surrealialistiska filmer handlar om är ofta riktigt svårt att beskriva och det här är inget undantag. Det är förstås inte själva handlingen som är det intressantaste heller utan formen är helt överlägsen innehåll i de flesta sådana här fall. Därför får man nöja sig med en ytterst spartansk beskrivning som knappast gör hela upplevelsen rättvisa.

                               

Det man får ut, åtminstone i mitt fall, av en sån här film är en känsla som också är mycket svår att beskriva. Man fylls av fascination och det är verkligen trollbindande. Filmen är inte särskilt lång, runt åttio minuter, men om man är ovan vid filmer utan särskilt mycket egentlig handling kan det nog kännas nog så långt. Detta inträffar dock inte, utan det väcks snarare någon form av förundran för hur man egentligen har fått ihop historien. Det är mycket och allegorier och symbolism men inget som direkt går att ta på. Filmen ställer en massa frågor till åskådaren men levererar inga svar överhuvudtaget.

Det är en intensiv galenskap och klyschan att filmen inte är för alla och att man säkert antingen älskar eller hatar den känns mer sant än någonsin. Huvudpersonen lever mitt bland djuren – varför? Han samlar olika saker i glasburkar, vars innehåll tycks skifta från hönsfjädrar till bajs – varför? Han springer om kring och lekar som ett barn – varför? Detta är bara några av de absurditeter som filmen visar upp och jag tror inte det finns några absoluta svara heller. Det är nog upp till var och en att ta egna beslut om vad de olika sakerna egentligen betyder. Det är en film vars handling bestäms av åskådaren och inte av manusförfattaren. Vi får bara några grova linjer att gå efter, allt annat får vi skapa själva.

Själva fotot är svartvitt och mycket snyggt och Dominique Garny gör ett imponerande intryck som bonden. Det finns ingen dialog i filmen så den är helt universell på detta plan. Det gör förstås att den blir en smula ansträngande att titta på och själva temat gör det heller inte lättare. Man funderar, som jag nämnde inledningsvis, över varför man väljer att göra en film med en så pass provocerande handling. Är det bara för att chockera tycker jag det är förkastligt, men jag tror inte det alls är själva poängen här. Det handlar om att skapa en apokalypsisk ton och en känsla av hopplöshet kantar också filmen. Den lämnar definitivt inte någon oberörd och en del av själva poängen kanske är att illustrera naturens eget kretslopp eller att leverera någon form av sensmoral om meningen med livet eller sökandet därom. Man kanske ska söka sina egna sanningar och inte tro allting som andra försöker tuta i en?

En sinnessjuk film!

Recension: Des Morts - 1981

Des Morts

Regi: Jean-Pol Ferbus, Dominique Garny, Thierry Zéno

1981

Dokumentär/Mondo

Det här är en dokumentär om döden. Antingen den är nära förstående eller nyligen genomgången. Olika aspekter och kulturella skillnader tas upp och man förklarar noga hur saker och ting ligger till. Allt från de avlägsna och, för oss, exotiska traditionerna hos folkslag på andra sidan jordklotet, till mera futuristiska nedfrysningsprocesser och moderna balsameringstekniker. 

Jag ska väl inte sticka under stol med att jag brukar förespråka annorlunda film, extremare dito och sånt som utmärker sig på ett eller annat sätt, och själva ämnet i den här dokumentären är väl inte det mest följsamma som finns. Jag menar hur upplyftande är det egentligen att dokumenterar döden i olika former? Det är i alla fall vad man har gjort och man får väl utgå ifrån att filmskaparna tyckte att det var ett intressant ämne!

                     

Jag finner personligen de många morbida skildringarna nedslående och deprimerade och jag blir faktiskt inte särskilt intresserad av vad filmen egentligen vill förmedla. Det ligger väl den i fatet lite kanske. Jag menar, en dokumentär som inte är särskilt intressant är väl en lite motsägelse i sig själv. Det betyder förstås inte att det inte finns något intressant att förmedla för det gör det naturligtvis, jag känner bara att det går lite länge mellan de intressanta inslagen och att man fokuserar lite för mycket på att försöka chocka publiken.

Nu tror jag i och för sig att de som väljer att se en film av det här slaget inte är särskilt lätta att chockera och därmed biter man sig nog lite i svansen, men om man vill marknadsföra filmen som ”farlig” för den stora allmänheten har man nog lyckats! Jag känner inte särskilt många, som inte är intresserade av extremfilm, som överhuvudtaget skulle kunna tänka sig att se det här.

Den chockerande effekten påminner förstås mer om den så kallade ”Mondon” är om en mer regelrätt dokumentär. Vad som skiljer dessa båda närbesläktade genrer åt, har stötts och blötts så många gånger att jag inte ens tänker försöka mig på att definiera några skillnader här och nu. Det verkar dock som ett mycket intressant framtida projekt och vem vet när det blir dags att ta tag i det. Tills vidare kan vi väl nöja oss med att konstatera att mondon oftast behandlar tabubelagda ämnen och att viljan att chockera ofta finns hos filmskaparen. Det finns också ofta ett fabricerat narrativ som inte nödvändigtvis hör ihop med de bilder som visas. Jag säger alltså inte att det alltid är så, för det här verkar till exempel vara äkta nog, men det är onekligen ett vanligt grepp.

Samtliga av de tre upphovsmännen var också inblandade i Svinet som vi skrev om för ett tag sedan här på Fanatisk Film och med det i bakhuvudet kan vi väl konstatera att inget är riktigt lätt att tolka som de här grabbarna ger sig på, åtminstone med de två referenspunkter som härmed finns. Jag ser inte riktigt storslagenheten i den här men jag har svårt att få någon energi från en film som bara handlar om, och dokumenterar, död.