Screwloose - 1999 - Crazykomedi i bästa Mel Brooks-stil

Screwloose

Regi: Ezio Greggio

1999

Komedi

Ezio Greggio spelar själv rollen som Bernardo Puccini, son till en mattillverkningsmagnat. Pappan tycker att Bernardo gör allting fel och en dag under ett gräl dem emellan får fadern en hjärninfarkt. Han ber du sin son om en sista önskan, att hitta mannen som räddade hans liv under kriget. Plikttroget flyger Bernardo genast till USA för att söka reda på Jake Gordon (Mel Brooks) som han heter. Han hittar honom på ett mentalsjukhus där han för närvarande är patient. Trots att Jake är totalt ostabil kidnappar Bernardo honom för att ta med honom till pappan i Italien. Tätt i hälarna är Jakes läkare (Julie Condra) fast besluten om att för Jake tillbaka till sjukhuset i USA.

Ganska snart märker man att Mel Brooks gamla manusförfattare varit med och knåpat här, samma typ av galna humor och vändingar. Långt ifrån oförutsägbart det mesta av tiden, men det är det som är lite av charmen tycker jag. Ofta känns det som om Ezio Greggio driver med klichéerna genom att använda dem på ett överdrivet sätt. Det i kombination med hans sätt att spela över gör att jag tycker det lyckas mycket bra här. Mel Brooks är som klippt och skuren för rollen som galningen Jake Gordon och filmen håller ett högt tempo.

Ser man den här filmen för första gången tror jag att man missar en hel del för det händer rätt mycket i bakgrunden som inte alltid når fram direkt. Själv upptäckte jag mycket ny bakgrundshumor när jag såg den andra och tredje gången. Jag gillar när man upptäcker nya saker hela tiden, det ger filmen lite av en ny dimension. Jag ser fram emot fler filmer av Ezio Greggio efter den här!

Recension: Quarantine 2: Terminal - 2011

Quarantine 2: Terminal

Regi: John Pogue

2011

Horror

Ett flyg från Los Angeles tvingar plötsligt nödlanda när en av passagerarna börjar tugga fradga och attackerar de andra passagerarna. Väl på marken söker de efter en ledig Gate att släppa av passagerarna och invänta läkarpersonal vid. Men inget händer, det visar sig att alla ingångar till terminalen är stängda och låsta. Vad är det som försiggår? Snart visar det sig att hela byggnaden är omringad och att ingen slipper ut. Ett virus härjar som förvandlar en efter en till blodtörstiga zombies och som om inte det vore nog är världen utanför fast betsluten att inte låta dem återvända levande. Det går inte att ta några risker med det dödliga viruset!

Till en början en mycket upplyftande uppföljare! För även om första filmen – Quarantine, i princip var samma film som det spanska originalet [REC], är det här en helt fristående uppföljare som inte har något gemensamt med [REC2]. Lite av själva essensen har gått förlorad eftersom filmen inte innehåller någon skakig subjektiv kamera överhuvudtaget. Det finns en referens till just det förfarande men det används inte i bild. Kanske sparar man detta till del 3?

Just det faktum är att det inte har något med originalets uppföljare att göra, och egentligen inte så mycket med första Quarantine heller, inte vid första anblicken i alla fall, lyfter filmen. Den känns fräsch och jag kan inte minnas att jag någonsin har sett en zombieattack ombord på ett flygplan förut. Zombies on a Plane!

Man kan kanske säga att själva inledningen har lite klyschor över sig, men de är ändå charmiga och de känns väldigt medvetna. Det är nästan som om man driver med sig själv, eller kanske rent av publiken. Det är inte helt självklart varifrån smittan kommer att komma, men att den kommer att göra sitt inträde i handlingen är förstås uppenbart. Det finns gott om villospår och det slutgiltiga utbrottet är faktiskt ganska bra.

Som de andra filmerna handlar det ju om supersnabba virusinfekterade individer snarare än regelrätta zombies, åtminstone om man räknar den gamla hasande skolan av zombies som de äkta och det finns ett par scener som är riktigt hårresande! Men den lycka som är beständig finns väl kanske inte och iom3att planet tvingas nödlanda blir det en lite mer konventionell historia, som påminner mera om de andra filmerna av det hela. Jag hade gillat om man hade kunnat hålla historien i luften så att säga, men jag förstår att det hade varit ett mycket svårt scenario att genomföra.

Filmen tappar lite tempo när den kommer ner på marken även om den aldrig blir seg eller tråkig. Skådespelarna fungerar utmärkt och det finns en förklaring till alltsammans inbakad i slutscenerna. Hur det går tänker jag inte avslöja men den som är ute efter lyckliga slut kanske ska se på någonting annat i stället. Det är väl heller ingen spoiler att avslöja detta eftersom de flesta zombiefilmer tycks ha ett apokalyptiskt slutskede i någon form. Det ligger liksom lite i genrens natur att bereda vägen för det slutgiltiga förfallet.

Allt som allt en riktigt underhållande film utan att för den skull bli något mästerverk. Gillar man zombiefilmer med virusinfektioner och fart i lär man tycka om denna och det är heller inte nödvändigt att man har någon av de andra installationerna i färskt minne för att tillgodogöra sig den. Den står på så pass egna ben att allt man behöver veta förklaras tillräckligt tydligt.

The Amazing Spider-Man - 2012 - Bra mycket bättre!

The Amazing Spider-Man

Regi: Marc Webb

2012

Action

Peter Parker föräldrar försvinner utan ett spar när han är väldigt ung. Det finns någon som är ute efter de hemligheter de gör allt för att föröka dölja. För Parker finns det ingen förklaring. Han växer upp hos sin farbror och faster förbryllad över det som hänt. När han av en händelse hittar sin fars gamla portfölj börjar pusselbitarna falla på plats, han förstår plötsligt vad hans far har arbetat med och säker upp hans gamla kollega Dr. Connors. Men innan han når fram försöker han på egen hand att utforska skrymslena på Oscorp där både Conners och pappan arbetade tillsammans. Han råkar bli biten av en spindel och utvecklar nästan genast spektakulära krafter. Han blir starkare än någonsin förut, hans reflexer förbättras och han kan klättra på väggar och i tak. När han slutligen når Dr. Connors förklarar han mer om det som pappan har arbetat med – genteknik över artgränserna.

Jag var aldrig särskilt förtjust i Sam Raimis trilogi av Spindelmannen, åtminstone inte den första filmen. Jag vet inte riktigt varför just nu för det var onekligen en välgjord film, men jag fick inte den rätta känslan av den. Om den här egentligen följer serietidningsförlagan bättre hela tiden vågar jag inte spåstå men det finns i alla fall tillfällen då jag känner igen historien till hundra procent. Spindelmannen var nämligen just den serietidning som jag först samlade på när jag var ung så lite minns man ju.

Men det finns som sagt detaljer som inte alls stämmer in också. Man kan väl kalla det för artistisk frihet från filmskaparnas sida kanske. Hur som helst så stör jag mig inte nämnvärt på dessa eventuella fadäser. Snarare blir jag taggad att plocka fram min gamla samling och bläddra igenom några äventyr med den maskerade hjälten.

Han rör sig som han ska, något som jag hade invändningar emot när det gäller Sam Raimis version. Jag gillar också att skurken i den här filmen är Ödlan, inte en av de absolut mest kända superskurkarna i serietidningarna. Dr. Octavius och Gröna Trollet i all ära men de är lite för markant förekommande i serietidningen och det räcker med minsta lilla fel för att man ska reta sig på deras gestaltning. Här lyckas man på pricken! Jag undrar bara när man ska tillåta Kraven – jägaren att komma in i filmfranchisen? Nu vill vi ha något nytt och inte bara upprepningar av vad som redan gjorts.

Förresten så kan jag inte minnas om Spindelmannen uttryckte sådana kvickheter i Sam Raimis film som han gör här. Det är egentligen hur töntigt som helst men passar bra in i jämförelsen med förlagan. Låt oss inte glömma att Peter Parker/Spindelmannen är en yngling som slåss mot mestadels vanliga småskurkar. En och annan sarkastisk replik är på sin plats och passar dessutom bra tillsammans med de nyligen upptäckta färdigheterna han har utvecklat sedan spindelbettet. Han måste helt enkelt briljera sina förmågor… Dessutom är hans nätsprutare mekaniska uppfinningar som i serietidningen!

7/10

Recension: Hanna - 2011

Hanna

Regi: Joe Wright

2011

Action

Hanna är en sextonårig flicka som uppfostras av sin far ute i ödemarken. Han förbereder henne för det liv som väntar henne om hon någon gång vill bege sig mot civilisationen. Hanna är nämligen ingen vanlig flicka, ger hon sig till känna finns det hemliga organisationer som vill se henne död, som inte skyr några medel och som aldrig kommer att ge upp. Men Hanna har bestämt sig. Hon vill ta tjuren vid hornen och ge sig av. Det finns så mycket som inte har fått uppleva och som inte går att lära sig av böckerna hennes pappa lär henne ur. Hon har från tidiga barnsben fått lära sig att överleva och att döda när hon behöver det men är hon tillräckligt mogen för det stora klivet?

När jag läser om handlingen av den här filmen tycker jag mig bli lite lurad. Jag läser om en lönnmörderska och jag upplever inte att så är fallet när jag ser filmen. Det jag läser om ger mig vibbar av Luc Bessons Nikita och det är verkligen inte det jag ser. Nu menar jag inte att det behöver vara någon nackdel för filmen är faktiskt väldigt intressant, rent av spännande, men den var inte vad jag hade förväntat mig.

Skådespelarmässigt håller filmen hög klass! Jag gissar att det är de stora namnen Eric Bana och Cate Blanchett som ska bära upp filmen men jag tycker nog att Saoirse Ronan stjäl hela showen med titelrollen. Jag ser absolut ingen anledning att tvivla på hennes äkthet oavsett om det gäller den första kyssen eller när det gäller paniken när hon inser att hon inte riktigt har kontroll över situationen med moderna förnödenheter såsom vattenkokare, TV och telefon. I synnerhet inte när allt låter på en gång och hon inte riktigt vet hur hon ska handlas med det eller stänga av.

Det är lite märkligt för i en annan scen här hon verkligen inga problem med att använda en dator för att ta reda på delar av det mysterium som rör henne själv. Men det går att ignorera denna inkonsekvens, det är helheten som är det väsentliga. Historien berättas på ett sådant sätt att det blir väsligt intressant. Vi vet inte riktigt vad det är för något som är så speciellt med Hanna och vi vet inte varför hon måste elimineras till varje pris. Det vet inte Hanna heller men allt eftersom hon får reda på detaljerna kring sig själv får vi också det. Eller kanske till och med lite före henne men inte mycket.

Som actionfilm är det en enda lång jakt egentligen. Karaktärerna är sköna och det finns en hjärtlöshet i förföljandet som inte väjer för att offra oskyldiga längs vägen. Tyvärr lyckas inte filmen hela vägen igenom och när den är slut känns det inte som att man har åstadkommit så mycket. Det är fortfarande en underhållande film och att man hålls länge på sträckbänken är ett klart plus men det känns som om man har glömt att knyta ihop säcken på slutet. Man har skapat ett äventyr som fungerar för stunden, under den tid det varar, men som inte svarar på några djupare frågor när det är klart. 

Wicked - 1994 - En film med manipulationer

Själva omslaget i sig kändes väldigt lockande när det gällde den här filmen! Jag fick vibbar av May när jag såg den och tillsammans med titeln tändes mina förhoppningar om en riktigt skruvad film. Och ingen kan väl säga att filmen inte lever upp till sin titel! Den kunde kanske varit råare men den är i alla fall tillräckligt påträngande! Fjortonåriga Ellies mamma blir brutalt mördad och hon tar snabbt mammans roll i huset. Med hjälp av hemligheter håller hon snart pappan i ett järngrepp. Hon måste få sin vilja igenom annars tänker hon avslöja honom. Självklart har hon inte dragit sig för att förföra honom, något som han verkligen inte kan erkänna! Det skulle kosta honom både jobbet och fängelsetid då hon, förutom att hon är hans dotter dessutom är minderårig!

Det finns flera olika trådar i filmen, och flera olika misstänkta till mammans död! Åtminstone fyra personer eller kanske fem skulle kunna dra nytta av hennes död och har definitivt motiv! Det fina med det hela är att man inte riktigt får reda på hur det ligger till även om man naturligtvis har sina misstankar. Undan för undan får man ledtrådar men inget hundraprocentigt. Man får lita på sin egen slutledningsförmåga då lösningen faktiskt inte körs ner i halsen på åskådaren (för ovanlighetens skull). Det finns också en Noir-känsla som verkligen förstärks av musiken vid några tillfällen då polisen som har hand om mordutredningen är närvarande i handlingen.

Slutligen verkar det också vara så att alla har ett förhållande med alla nästan. Åtminstone så vänstras det till höger och vänster vilket nästan påminner om en riktig hotellfars. En sådan där som det slås i dörrarna i och folk springer fram och tillbaka mellan rummen i. Jag överdriver förstås lite nu men faktum är att det efter den inledande halvtimmen eller så tätnar ordentligt och att det faktiskt är ett ganska välspelad drama – framförallt från Julia Stiles sida som spelar den beräknande Ellie. Men kan hon gå för långt? Finns det någon som inte faller för hennes manipulationer?

6/10

Outpost - 2008 - med vibbar av klassiska zombiefilmen Shock Waves!

Den här filmen gav mig nästan vibbar av klassiska Shock Waves, kanske mestadels för att man blandar en zombiehistoria med den om oövervinnerliga soldater. Här handlar det om en lite grupp legosoldater som lejs för att garantera en mans säkerhet under ett uppdrag som går ut på att hitta en gammal bunker som senast var i bruk under nazitiden. Hans uppdrag är förstås hemligt för mannarna men det dröjer inte länge innan det står helt klart att det är något mystiskt med platsen och när de hittar en överlevande bland kropparna i bunkern är saken klar. Han vet mer än vad han berättar! En efter en försvinner legosoldaterna spårlöst för att sedan dyka upp igen döda och med lemlästade kroppar. Till en början tycker jag manuset känns ganska krystat och det finns ingenting som man inte sett förut, men snart börjar jag bli intresserad av hur det faktiskt hänger ihop i slutändan. Det räcker inte riktigt ända fram och det blir lite väl tjatigt i längden, men på det hela taget tycker jag helt klart att det är är en sevärd film om man gillar zombiefilmer med lite annorlunda stuk och inte nödvändigtvis dem där hungriga zombies hungrar efter mänskligt kött hela tiden. – 6/10

Köp filmen på CDON