Recension: Red State - 2011

Red State

Regi: Kevin Smith

2011

Thriller

Tre collagekillar bestämmer träff med en medelålders kvinna för att ha gruppsex med henne. Allt verkar frid och fröjd och hon verkar sannerligen med på noterna men plötsligt faller killarna ihop en efter en. De har blivit drogade! De vaknar upp inplastade i gladpack bland en församling religiösa fundamentalister som ser synden i den mesta, och definitivt i ett sexuellt avvikande beteende. Det blir snart uppenbart att de inte kommer att släppas levande därifrån…

Filmer med religiös anknytning brukar alltid vara intressanta på ett sätt eller ett annat. Den här är inget undantag! Vi måste förstås särskilja vad som är religiös övertygelse eller fanatism och när det handlar om rent bibliska berättelser. I den senare fallet kan man väl hävda att det finns en objektivitet och att historierna oftast berättas utan att någon tar ställning för rätt eller fel. När det gäller fundamentalism och/eller fanatism finns det två sätt att förhålla sig. Antingen tar man ställning för eller emot det som händer i filmen. Här är det uppenbart att man vill höja ett varningen pekfinger för vad som kan hända om man inte stävjar sådana beteenden i ett tidigt skede. Man får en sektliknande struktur på församlingen och allting kan förklaras med religiösa föresatser.

Åsikterna som dessa fundamentalister uttrycker i den här filmen är så absurda och ålderdomliga, rent av korkade, att man får en något komisk effekt av dem. Inte att man skrattar som åt en komedi och kanske inte heller som om det vore traditionellt tragikomiskt men man kan inte låta bli att skaka på huvudet och känna ett visst medlidande för de som låtit sig förledas av predikanten.

Men det är inte en film enbart om denna fanatism även om den ligger till grund för allt annat som händer också. Det finns en spaningsverksamhet som pågått en längre tid och som tills slut innebär att man slår till mot kyrkan med misstankar om olaga vapeninnehav. Hela helvetet bryter ut och eldstriden som följer eskalerar till dess att order kommer att kyrkan och dess medlemmar ska anses vara en terroristcell. Att det finns barn i byggnaden gör inte så mycket. Cellen måste helt enkelt utrotas!

Har kommer alltså problematiseringen om huruvida det är rätt att verkligen döda alla dessa människor på grund av sin religiösa övertygelse, även de barn som uppenbarligen bara har blivit itutade av sina äldre släktingar vad som är rätt och fel. Det kan absolut tolkas som en bitsk kommentar till hur terroristlagarna fungerar och när man närmar sig slutet ännu mer blir det till och med ännu tydligare att myndigheterna säger en sak officiellt och gör en annan i det fördolda. Men det är i filmens värld, hur det ser ut i verkligheten har jag ingen aning om (sic!).

John Goodman gör en bra roll som det operativa befälet vid tillslaget och de religiösa fanatikerna kunde vara hur äkta som helst. Det är helt enkelt en bra rollbesättning och en utmärkt personregi. Underhållningsvärdet är kanske inte jättehögt, men det finns en hel del att tänka på efter att man har sett filmen och det finns även underliggande ironier och poänger som man kanske vid första ögonkastet inte lägger märke till.

6/10

The Day of the Apocalypse - 2010 - Religiös fanatism

Som vanligt handlade det här om förutsättningslöst tittande för min del. Jag hade väl läst igenom handlingen men mycket mer än så var det inte. Mina förhoppningar om kvalitativ film slogs dock snabbt i spillror när jag under förtexterna upptäckte att det var (den ökände?) Uwe Boll som låg bakom filmen. Han har ju tidigare gjort sig känd för att ha legat bakom ett antal filmer baserade på olika TV-spel: Postal, House of the Dead och Bloodrayne för att nämna några. Han gjorde också Seed, eller Slaktaren som den hette i Sverige som jag tyckte var ganska bra! Jag gillade i och för sig Bloodrayne och Postal på sitt sätt också. Hur som helst så höjdes mina förhoppningar igen när jag i nästa ögonblick upptäckte att min gamle favoritskådis Lauren Holly skulle medverka. Jag gjorde bekantskap med henne i serien Picket Fences en gång i tiden och hon har sedan dess stannat bland mina favoriter. Hon står väl inte för agerande i världsklass här, men hon passar bra in i rollen och det gör sannerligen Luke Perry som ”främlingen” också! Det är inget briljant skådespeleri men han bär upp karaktären bra med sin blotta närvaro. Jag är faktiskt lite imponerad! Och själva filmen är faktiskt inte dålig alls, den är aara fruktansvärt ointressant och ospännande. Att blanda in apokalyptiska föresatser känns bara onödigt då själva historien om en främling som kommer och, mer eller mindre, våldgästar inte kräver det. Historien har berättats förr i filmer som till exempel Roman Polanskis Kniven i Vattnet och Dead Calm som också utspelar sig på sjön, eller för den delen i Pacific Heights med Michael Keaton eller Blind Side med Rutger Hauer och den här filmatiseringen bräcker inte någon av dem. 

4/10

Recension: Timber Falls

Timber Falls – Med mina förutfattade meningar antog jag att det här skulle vara en ganska ordinär halvskräckis i kölvattnet av Wrong Turn eller nyinspelningen av The Hills Have Eyes, filmer som i sin tur kanske har en del att tacka Motorsågsmassakern för. Och man kan väl kanske inte säga att den kommer i närheten av dem heller. Dessutom refererar man till I Know What You Did Last Summer på baksidan och det är väl inte direkt min favoritfilm när det gäller effektiva skräckfilmer. Med andra ord så var jag aningen skeptisk! Men omslaget är tilltalande och oavsett hur dumt det låter så anser jag mig har utvecklat någon form av sjätte sinne när det gäller att döma filmen efter omslaget. Det stämmer naturligtvis inte fullt ut men en generell vägledning brukar man kunna få i alla fall. Det visar sig att filmen var riktigt bra faktiskt, det är kanske inte den mest nyskapande filmen som har gjorts men det är inte sedvanligt inavel i centrum även om familjen som ligger bakom våldsdåden inte är helt mentalt friska. De religiösa bitarna är betonade och det är ett grepp som jag verkligen gillar, hur mycket man kan justifiera om man bara är fullständigt övertygad om att man följer bibelns ord och att det som står i bibeln verkligen är ämnat at tolkas så som man är övertygad om. Religiös fanatism med andra ord. Jag finner att handlingen är mera motiverad i den här filmen än många andra där människor försvinner i vildmarken bara för att finna sig fångade hos en galen familj, med eller utan kannibalistiska tendenser. Den är ganska välspelad och har en iskall rå stämning över sig. 

7/10