James Bond i SKYFALL - 2012

Skyfall

Regi: Sam Mendes

2012

Action

MI6 blir av med en lista där alla agenter som infiltrerat terroristorganisationer finns angivna. Som ytterst ansvarig hålls M som dock är ytterst angelägen om att ställa saker och till rätta. Hon uppmanas att frivilligt gå i pension men vägrar, att lämna MI6 i värre skick är när hon tillträdde är hon alldeles för stolt för. Men vem är det egentligen som ligger bakom alltsammans? Vem är det som verkar ha ett personligt horn i sidan till M? Slutligen är det upp till James Bond – 007, att reda upp problemet och ställa de skyldiga till svars.

Skakad inte rörd

Jag har inte varit så förtjust i de senaste Bond-filmerna och jag har eller inte varit särskilt förtjust i Daniel Craig som James Bond. Det finns inte den karisma, som hans föregångare hade, i honom. Filmerna i sig har väldigt lite med de filmer jag såg i min ungdom och älskade att göra. Humorn var påtaglig förr, Bond fällde allehanda dråpliga kommentarer som egentligen inte passade in i någon realistisk situation. Men Bond var inte realistisk och det skulle vara på det där sättet. Det fanns i grund och botten ett möjligt scenario i filmerna med det överdrevs och behandlade världsherravälde och megalomani från skurkarnas sida. Kanske led förresten Bond själv också av storhetsvansinne? Han hade i alla fall inget till övers för sin egen organisation och gjorde i princip som han ville trots att han hade order att göra annorlunda. Slutligen kammade han trots allt hem spelet och vilken chef eller myndighet kan fördöma hans handlande då? Han verkade ändå inte bry sig. Kort sagt, han visste att han var den bästa och lät också andra veta att han visste det!

Judi Dench som M

Men, de senaste filmerna har inte haft något av det isig. De har varit komptenta actionfilmer men inget mer. Frågan var då om man skulle återgå till den gamla känslan i den här såsom ryktet sa. Det var faktiskt väldigt spännande att ta del av vad man hade kokat ihop den här gången.

Skönheten Bérénice Marlohe

Egentligen skulle man kunna säga att det här är två olika filmer. Det är först och främst en modern actionfilm som blinkar lite smått åt de gamla Bondfilmerna. Man nämner exploderande pennor (Golden Eye) och har en bil med katapultstol (Goldfinger). Det finns säkert mer men det var vad jag uppfattade som oerhört tydligt och som i princip inte gick att missa. Till viss del är också den ironiska och cyniska humorn tillbaka. Den är ytterst välkommen, det är bara synd att Desmond Llewelyn inte kan medverka som Q längre. Hans relation med Bond var ytterst underhållande! I den här filmen har man dock tagit steget fullt ut och gör en poäng av att han en mycket ung Q. Man menar att det är dataåldern och vem är bäst på att få en dator att bete sig precis som man vill? Inte är det gamla gubbar i alla fall. Åtminstone har jag aldrig hört talas om hackers i pensionsåldern än.

Javier Bardem

Lyckas man då återgå till den gamla känslan? Man gör väl inte det… Men jag tror å andra sidan inte det är riktigt meningen heller. Det är snarare ryktena som har förstärkt förhoppningarna, åtminstone hos undertecknad. Däremot har man uppenbarligen haft som ambition att blinka ganska rejält mot de gamla filmerna. Det finns på något sätt närvarande hela tiden och på något konstigt sätt lyckas man till slut styra filmen åt det hållet att man onekligen öppnar för en fortsättning i gammal god stil. Det ska bli oerhört intressant att se vad man gör av den idén.

Än så länge är man inte framme (eller tillbaka) vid vad jag förväntar mig av en riktig Bondfilm men man är ett steg i rätt riktning och bara det betyder en hel del! Kanske jag rent av kan lära mig tycka om Daniel Craig i rollen i sinom tid?

7/10

Recension: Quantum of Solace - 2008

Quantum of Solace

Regi: Marc Forster

2008

Action

Är Bond bitter och ute efter hämnd? Han och den brittiska underättelsetjänsten kommer i alla fall en mäktig organisation på spåren som, av allt att döma vill kontrollera en av jordens viktigaste naturtillgångar. Deras spår in i organisationen är en hänsynslös affärsman som är villig att offra allt och alla för sin egen profithunger. Men allt är inte så lätt som det ser ut, organisationen har förgreningar överallt, till och med långt in i världens alla säkerhetsorganisationer och har makt att tillsätta eller avsätta diktatorer i världens alla hörn. Kan Bond stoppa dem eller är det redan för sent?

När förra filmen – Casino Royale, kom ut kritiserade jag den ganska hårt för att den tog avstånd från det som man sedan tidigare förknippat med Bond och med Bond-filmerna. Här är det inte mycket bättre, Daniel Craig använder ett ansiktsuttryck ungefär och många de igenkänningstecken man är van vid är som bortblåsta. Vi får inte höra Bond presentera sig som Bond, James Bond eller beställa en Vodka Martini – skakad, inte rörd.

Vi får heller inte se den traditionella inledningen där Bond kommer gående för att sedan skjuta ett välriktad skott mot kameran eller de sedvanliga förtexterna där animerade brudar på ett eller annat sätt brukar förekomma. Svårbeskrivet men jag tror nog ni förstår vad jag menar. Men innan jag börjar uppfattas som allt för negativ kanske det vore på sin plats att faktiskt konstatera att jag finner där här, trots frånvaron av klassiska ingredienser, som en betydligt bättre Bond-film än föregångaren. Humorn är åtminstone delvis tillbaka med några torra repliker och visst är Organisationen – Quantum, i den här filmen mer i linje med de tankar om världsherravälde som brukar vara synonyma med ärkeskurkeri i de här sammanhangen!

Det är också en betydligt bättre actionfilm även om jag hade förväntat mig mer av en Bond-film. Man är bortskämd med att det ska vara lite speciella stuntscener just i Bond-filmer men det blev lite platt och tråkigt i detta register. Ett bra tempo, men inget som kännetecknar just en Bond-film och ska sanningen fram som blev det lite tjatigt till slut. Biljakt, båtjakt och sedan flygplansjakt, jag hade hoppats att man hade hittat på något lite roligare.

Något som störde mig var förresten att det inget förekom några särskilda attiraljer för Bond att totalt hämningslöst förbruka under sitt uppdrag. Däremot fanns det enormt högteknologisk apparatur i underrättelsetjänstens högkvarter, nästan så det blev lite science fiction av det och det känns som om man inte riktigt tänkt igenom vilken balans man ska ha i filmen. Dels är det högteknologi på gränsen till absurdum och dels är det ingenting, någonstans där mitt emellan kanske vore smartare att sikta?

Men hur som helst finner jag filmen sevärd och kommer med största sannolikhet att se även nästa film i evighetsserien om James Bond, oavsett om karismalöse Daniel Craig spelar huvudrollen eller om man har fått tag i någon som faktiskt passar för uppgiften!

Recension: Casino Royale - 2006

Casino Royale

Regi: Martin Campbell

Action

2006

Bond har just uppnått sin 00-status i den brittiska underättelsetjänsten. Detta betyder dock inte att han skulle vara en timid och tillbakadragen person. Snarare tvärtom, han går genast M på nerverna men imponerar samtidigt med sin förmåga att förse sig med information. Hans första uppdrag tar honom till Uganda där han spanar på en känd terrorist. Allting går dock inte enligt planerna och eftersom den brittiska underättelsetjänsten vill åt de stora männen bakom organisationen och inte smågangstrarna, börjar Bond att undersöka saken närmare. Hans ledtrådar tar honom till Bahamas och så småningom till Le Chiffre som är de internationella terroristernas privata bankman. Han ska anordna en pokertävling i Montenegro för att inkassera lite pengar. MI6 vet att om han skulle förlora en sådan turnering skulle hans organisation vara dödsdömd och skickar in den skickligaste spelaren de har – Bond, James Bond!

Visst är det lite kul att man gör en prequel till alla Bondfilmerna och att passa på när man ändå byter huvudrollsinnehavare kanske är ganska smart idé egentligen. Dock tycker jag inte att själva principen tydliggörs på ett bra sätt. Det är svårt att föreställa sig när det är samma skådespelare som spelar M som det varit i de senaste filmerna och de tekniska (och numera ganska vardagliga) attiraljerna som används i filmen hade varit så hightech i filmseriens tidiga historia att de varit rena rama science fiction på den tiden.

Daniel Craig gör heller inte ett bra intryck som den brittiska superagenten. Naturligtvis måste man ta med i beräkningen att han i den här filmen inte ska vara ”färdig” som Bond utan vara lite grovhuggen och inte fullt så sofistikerad som Bond senare skulle bli. Det här är helt enkelt ett stycke bakgrundshistoria till karaktären. Men trots detta tycker jag att man kan begära en viss karisma. Sådant är ju något som borde finnas naturligt och det kan knappast läras in med åren.

En annan sak som stör mig, angående det här med karisma, det finns ingen riktig Bond-skurk. Åtminstone ingen som verkligen är värd namnet. Den enda som är lite speciell är väl i sådant fall Le Chiffre men han kan väl knappast betecknas som något mer är en hantlangare eller mellanskurk eller vad man nu vill kalla honom för. Det har ju varit lite synonymt med Bondfilmerna genom åren att skurken är en riktigt ärkeskurk med smak för världsherravälde eller liknande megalomaniska symtom.

När man ändå håller på att klaga och gnälla går det ju heller helt enkelt inte att komma runt det här med humorn. Visserligen finns det en del punschliners insprängda här och där men något som kommer ur Bond med glimten i ögat hittar man inte. De få komiska kommentarer som trots allt finns med känns däremot tydligt konstruerade och inte naturliga i sammanhanget.

Men det är klart att det finns positiva saker i filmen också. En del actionsekvenser är ju häpnadsväckande, framförallt i filmens inledande del tycker jag. Sen segar filmen till lite och det är ju i och för sig tämligen naturligt när en stor del av handlingen centrerar sig kring ett pokerbord. För Bondfantasten finns där säkert en del nöje med att se Bonds första möte Med Felix Leiter eller hur han kommer på och skapar den drink som sedermera skulle bli ett kännetecken – shaken, not stirred!

Till filmens försvar måste det naturligtvis också påpekas att det självklart är ett välgjort hantverk och trots allt ingen dussinproduktion trots att man, på grund av filmens plats på tidsaxeln, själklart saknar den rekvisita som normalt brukar tilldelas Bond inför uppdragen.

En ok actionfilm, men som Bondfilm… nej!

Bond, James Bond

Bondfilmerna har alltid fascinerat mig av någon anledning. Nja, inte alltid kanske men under en väldigt stor del av mitt filmmedvetna liv i alla fall. Numera har det kommit så många filmer men skiftande kvalitet att jag knappast kan hålla reda på dem längre. Jag har väl ungefär koll fram till och med Roger Moores filmer och till viss del Timothy Dalton men Pierce Brosnans filmer går ofta ihop och jag lan inte hålla redan på vilken film som handlade om vad eller vilken Bondskurk som var med i vilken film.

Daniel Craigs insats är jag inte särkilt imponerad av och jag tillhör de få som tycker att Casino Royale var ett hån mot Bondfilmen och med helt fel upplägg. Jag gillade Quantum of Solance betydligt bättre och det är det enda jag minns av den filmen. Casino Royale har jag åtminstone minnen ifrån… Jag är dock rädd för att jag aldrig mer kommer att bli bjuden på en Bondfilm såsom jag vill ha den. Jag är nog mycket reaktionär i detta eftersom jag finner att vissa beståndsdelar måste finnas för att det ska få räknas som äkta Bondfilm för mig.

Bond måste påpeka att han vill ha sin drink skakad och inte rörd, presentera sin som Bond, James Bond. Vidare bör det finnas en lekfull erotisk ton mellan Bond och Moneypenny. Q går ju inte att få tillbaka tyvärr, men jag kan leva med det eftersom det enda sätt man skulle kunna läsa detta på möjligen är att återanvända gammalt material eller skapa en datoranimerad kopia av Desmond Llewelyn. Självklart måste Bondskurken vara mycket karismatisk. Han behöver inte nödvändigtvis tillhöra Spectre men mindre än världsherravälde bör han inte sikta mot. Humorn är förstås viktig och alla tekniska gadgets som alltid måste förbrukar till Q’s stora förtret.

Så jag ser inte direkt fram emot kommande installationer i serier även fast jag vet att jag kommer att se dem. Jag kommer troligen av våndas och bli besviken. Jag känner mig sugen på att plöja igenom alla de gamla filmerna, och de nyare också och skriva om allihop på något sätt men tiden räcker kanske inte till för alla projekt. Vissa filmer är jag sugen på att se bara för att jag inte minns dem alls, jag minns bara att jag ogillade dem på något sätt.

Give me back the old Bond!