The Triangle – 2005 - Den mytomspunna Bermudatriangeln

Ett av mina allra tidigaste intressen var faktiskt mysteriet med Bermudatriangeln. Var för har så många fartyg förlist och flygplan försvunnit just där? Förmodligen finns det en alldeles vettig förklaring till det hela men myten existerar och är det något jag lägger tid på så är det myter och dess eventuella ursprung. När så en miniserie på ämnet dyker upp måste jag ju bara ta mig tid att se den. Naturligtvis ska man inte räkna med att den kommer att ge några definitiva svar men ett par nya teorier kan den kanske rendera i!

Skådespelarna är alla stabila och faktiskt riktigt bra och passande i sina roller. Eric Stoltz, Catherine Bell, Lou Diamond Phillips, Bruce Davison, Michael E. Rodgers och Sam Neill som extra krydda på moset. Den senare anlitar de andra för att ta reda på den riktiga sanningen om vad som egentligen försiggår. Han är ofantligt rik och lovar dem alla fem miljoner dollar förutom all betala alla utgifter som kan tänkas uppstå under projektet.

Effekterna är oerhört bra för att vara en miniserie! Allt är förresten av mycket bättre kvalitet än vad man brukar räkna med från en miniserie! Det är spännande och det dröjer innan man är helt med på vad det egentligen är som händer. Det är inte den enklaste lösningen man har klurat ut och kanske har man krånglat till det lite för mycket i vissa avseenden men det funkar trots allt bra, de vetenskapliga aspekterna känns väl genomarbetade och efterforskade. Det är naturligtvis långt över min kompetensnivå att bedöma den saken men det känns helt rätt ändå!

7/10

Recension: Metal Tornado - 2011

Metal Tornado

Regi: Gordon Yang

2011

Sci-Fi

Energikrisen föranleder ett nytt sätt att utvinna energi. Nu är det solen som ska den, närmare bestämt solstormar. De ska kontrolleras och den enorma kraften tyglas och uttnyttjas. Det är bara det att det finns ett misstag i själva konstruktionen. Detta göra att en bieffekt i form av en gigantisk magnetisk tornado uppstår. Det är nu upp till vetenskapsmännen på företaget som skapade problemet – Helios World, att hitta ett sätt att stoppa förödelsen, och det snabbt!

Det första jag lägger märke till när det gäller skådespelarna är inte om de är bra eller dåliga, utan snarare hur gammal Lou Diamond Phillips har blivit. Det var några år sedan han var med i filmer som Young Guns och La Bamba nu. Oftast är de filmer han numera medverkar i mer än lovligt lågbudgeterade men det är väl så det är. Man får ta de roller man får och göra så mycket som möjligt av det. Jag tycker faktiskt att han är en stabil skådis som lyckas förmedla det han är anställd för att göra. Inte mer, men det räcker ju å andra sidan.

Själva handlingen är inte unik på något sätt, rent av ganska vanlig. Det handlar om profit och om en ovilja att lyssna på problemen som uppstår från företagsledningens sida. Det spelar ingen roll hur många argument man lägger fram det finns ändå inga rimliga möjligheter för företaget att både behålla ansiktet och klara sig ifrån en brakförlust om man går ut med den förestående katastrofen offentligt.

I vanlig ordning blir det förstås så till slut i alla fall. Man hittar en lösning som är så långsökt att det är högst osannolikt att den kommer att lyckas. I filmens universum förstås, vi som åskådare är helt bergsäkra på att det kommer att lyckas perfekt. Ett par misslyckanden och sedan räddar man hela världen. Jag gillar filmer med denna typ av scenario, det spelar ingen roll hur klichéfyllt det är. Men jag vill gärna att det ska finnas något uns av spänning i dem. Jag vill att de effekter som filmen trots allt innehåller ska vara trovärdiga och där faller det för mig. Det är en alldeles för platt produktion som inte tillåter oss att känna sympati med någon, inte en med hjältarna som så småningom kommer att rädda världen från undergång. Jag känner inte ens något inför företagsledaren som inte inser vad som måste göras och som mörkar allting in i det längsta.

Det är inte spännande, det är inte unikt och det är faktiskt rätt trist och segt att se filmen till slut. Effekterna är rent av usla och det blir helt enkelt en ointressant film som endast lär vara av intresse för sådana som jag. De som måste se alla katastroffilmer till varje pris oavsett hur uttjatade deras teman än är.

4/10

Red Water - 2003 - Djurskräckis med... HAJAR!

Jag måste säga att jag blev positivt överraskad av den här filmen för jag hade verkligen inte hört något gott om den alls. Nu menar jag inte att det är mästerligt på något sätt, för den är under stundom ganska tramsig, är särdeles korkad rätt mycket av tiden, de datorgenererade effekter ser inte vidare ut och en del av skådespelarna borde söka sig en annan väg att inbringa sin inkomst på. Men jag gillar ändå filmen, den har en charm så få hajfilmer har, det finns hur mycket skräp som helst i genren där ute, och vissa scener med hajen i är faktiskt ganska väl utförda! Lou Diamond Phillips imponerar väl inte direkt och det gör inte Kristy Swanson heller, men de sköter sig stabilt och det räcker för den här typen av film! Handlingsmässigt hamnar den någonstans mellan en traditionell djurskräckis och en mer konventionell thriller och det är väl kanske det som ligger den i fatet lite. Jag hade gärna sett att det var en mer renodlad djurskräckis, men man kan ju inte få allt. …Och slutet är riktigt coolt! – 6/10