Recension: Mr. & Mrs. Smith - 1941

Mr. & Mrs. Smith

Regi: Alfred Hitchcock

1941

Komedi

Makarna Smith har varit gifta i tre år. Det är bara det att de på grund av en teknikalitet inte als är gifta med varandra. Åtminstone är deras äktenskap inte juridiskt bindande. När detta faktum uppenbarar sig för Herr och Fru Smith bryter hela helvetet löst. Han jagar henne och vill göra om giftermålet medan hon är av en helt annan mening.

På baksidan av omslaget gör man en poäng av att poängtera att Hitchcock visst kunde göra en komedi trots att det verkar fullständigt befängt. Och jag håller med, det är ingen dåligt film alls. Det är bara det att det heller inte finns något direkt minnesvärt med den. Det är som vilken annan dussinfilm som geist egentligen, det finns inte den speciella geist som åtminstone jag förknippar med Hitchcock. Det är en helt ok film men inte så mycket mer. Nu är väl jag i och för sig ingen direkt fan av screwballkomedi heller.

Vad finns det att säga mer? Jo, skådespelarna är det inget fel på och det finns tillfällen då dialogen är helt fantastisk. Det är väl lite av screwballkomedins kännetecken kanske, en rapp och fyndig dialog? Men det räcker inte för mig! Det är onekligen en rolig film att ha sett eftersom den verkligen inte fyller den stereotypiska Hitchcockklyschan men njae… Så där väldigt stort utbyte hade jag nog inte av den. Det var mest så att den fick gå som en stunds underhållning. Tittar man på omslaget till åtminstone denna utgåva har man ungefär hela handlingen. Mer har jag nog inte att säga…

5/10

Recension: Hitchcockthrillern - SUSPICION - 1941

Suspicion

Aka: Illdåd planeras?

Regi: Alfred Hitchcock

1941

Thriller

Lina kommer från en fin familj medan Johnnie inte har ett enda öre trots att han hela tiden får dt att se ut som att han vore hur förmögen som helst. Han har helt enkelt ett sådant sätt att det verkar som om han hade obegränsat med pengar. Hur som helst så förälskar de två sig rekordsnabbt och trots hennes föräldrars förmaningar gentemot playboyen så gifter de sig minst lika snabbt som förälskelsen tar. Johnnie gör allt för sin kära hustru men råkar i klistret eftersom han inte har några pengar, han är van att inte behöva ta något ansvar och lever egentligen bara dag för dag. Han spelar ihop till sitt leverne på kapplöpningsbanan eller lånar av vänner och bekanta. Lina tycker att Johnnie inte är helt ärlig mot honom och när hon börjar kontrollera var han har varit stämmer hans historia nästan aldrig. Döljer han något? Var kommer egentligen de pengarna ifrån som han påstår att han har tillskansat sig på ärligt vis? Har han spelat igen trots att han nekar eller har han… dödat någon? Lever hon ihop med tidernas störste mördarpsykopat och är hon nästa offer på listan?

När jag skriver det här har jag inte sett någon film regisserad av Alfred Hitchcock på åratal! Jag minns några av dem; The 39 Steps, Rear Window, The Birds, Psycho, med välbehag, men det var väldigt länge sedan jag såg någon av dem. I min ungdom, när jag var som mest inne på skräckfilmer blev jag under en period kallad för just ”Hitchcock” – skräckmästaren. Men ska sanningen fram var Hitchcock knappast någon skräckmästare, det var thrillers som var hans stora talang. Det är i alla fall vad jag vågar sticka ut hakan och påstå!

Detta är en film inom hans mästargebit, således en thriller. Men det är också en väldigt rolig film. Cary Grants repliker är fantastiskt humoristiska många gångar och de kommer med en sagolik tajming. Jag antar att det är kombinationen av briljant regi tillsammans med briljant skådespel! Det finns nämligen ingenting att klaga på när det gäller den biten. Inte från Cary Grant och definitivt inte från Joan Fontaine som egentligen spelar skjortan av Grant! Det är hennes uppgift att spela rädd och misstänksam mot sin man men det är också hennes uppgift att spela blixtförälskad trots att hon är vad man skulle betrakta för ”äldre” när det kommer till romanser. Åtminstone på 40-talet i filmerna. Det pratas om att hon är ämnad att bli nucka etc., hon är för gammal och för intelligent att träffa någon man. Men det är knappast någon förolämpning om man ser så sagolikt vacker ut som hon gör i den här filmen! Hon är helt magnifik i rollen!

Cary Grant spelar egentligen en förvuxen pojke som inte har behövt ta något ansvar någon gång och som sakta men säkert växer upp, dock utan att visa detta för sin nyblivna fru. Det är en rätt kul kombination av karaktärer. Hans ljugande, eller snarare förtigande av sanningen, gör att misstänkarna om att allt inte stå riktigt rätt till snart frodas i Lina.

Ska vi prata om filmen förutom skådespelet skulle jag egentligen kalla den för en film om indicier deluxe! Hela filmen, eller åtminstone andra halvan är egentligen en enda lång serie indicier som mycket väl skulle kunna bevisa hans skuld till både det ena och det andra. Och det är däri spänningen ligger också. Vi får precis tillräckligt med information för att misstänka Johnnie och sedan precis tillräckligt för att rentvå honom. Vi slits alltså mellan att tro att han är hur skyldig som helst och hans totala oskuld!

Jag vill inte avslöja hur det ligger till men om filmen skulle vara gjort på 2000-talet skulle den tvistas om flera gånger framåt slutet. Hitchcock nöjer sig med att ge oss svaret och kanske är det trots allt det mest sansade sättet att lös upp en historia på? Skulle filmen vara gjord på 2000-talet skulle den också ha varit besatt men ett helt annat soundtrack. Det skulle helt enkelt inte fungera att göra en film med ett så teatraliskt soundtrack idag. Jag säger inte att det varken var bättre eller sämre förr, bara annorlunda. Det som fungerar nu skulle inte fungera då och det som fungerade då skulle inte fungera nu. Tiderna förändras helt enkelt.

9/10

Do You Like Hitchcock? - 2005 - Dario Argento

Do You Like Hitchcock?

Regi: Dario Argento

2005

Thriller

Guilio är en filmnörd med ett fanatiskt intresse för film och de regisserade av Alfred Hitchcock i synnerhet. Han har också andra intressen men förutom att spionera på sin granne Sasha är de inte många. Hon bor mitt emot honom och är inte svår att lägga märke till när hon springer om kring halvnaken med fönstret öppet. Det blir en fix idé för Guilio och den dagen han så när bli vittne till mordet på Sashas mamma tar han det hela ett steg längre. Han blir besatt av tanken av att mordet blivit inspirerat av Hitchcockfilmen Strangers on a Train och att Sasha helt enkelt bytt mord med en annan för att skaffa sig alibi. Han kan helt enkelt inte släppa tanka och startar sin egen undersökning för att komma underfund med hur det verkligen ligger till!

Det här verkar vara en film som inte är särskilt populär hos Argentoanhängarna. Inte för att jag egentligen har något fog för mitt påstående men det verkar som att den här filmen alltid kommer på efterkälken när det gäller omröstningar på olika filmforum. Själv tycker jag att den är en alldeles utmärkt film om än inte lika trollbindande som de bästa som kommit från Mäster Argento genom åren.

Den här filmen har ett lite annorlunda upplägg, spänningen är inte riktigt i centrum och det handlar ofta mera om form än om innehåll. Det finns kopiöst mycket referenser till olika Hitchcockrullar, så många att jag inte kan placera dem alla. Det handlar inte om regelrätta stölder av scener etc. utan snarare om stämningar, ljussättning och övergripande inspiration. Det är aldrig något som är exakt som förlagan men man kan hitta likheter och vid tillfällen säga att där kom Rear Window, där kom Vertigo osv.

Även killen i videobutiken som Guilio besöker verkar vara lite besatt av Hitchcock för nästan alla postrar som syns i butiken är av Hitchcocks filmer. Argentos egen Card Player syns också och jag lade märke till hans dotters film Scarlet Diva i DVD-hyllan. Men vad märkligare är finns det också en poster av den svenska filmen Kopps! Kuriosa kanske men visst är det lite märkligt? Hade denna film verkligen så stor genomslagskraft utomlands?

Jag tror den här filmen lämpar sig bättre för filmnördar än för den som söker en spännande film då jag finner att mycket av poängen ligger i små detaljer som kanske är svåra att lägga märke till om man inte är ganska insatt i filmerna det refereras till. Jag vet inte om man kan säga att den här filmen försöker att utge sig för att vara en giallo men upplägget talar lite för det. Det är i princip samma förutsättningar som många av tumreglerna för vad en giallo är men det saknas ändå något! Jag kan sträcka mig till att rubricera den som kvasigiallo eller pastisch på genren men riktigt äkta är den inte. Jag skulle faktiskt kort och gott nöja mig med att kalla det för en thriller, blodig på sina ställen precis som en giallo och med en utredare som inte är polis. Man har dessutom gjort en poäng av att mördaren bär svarta handskar. Men jag tror att även detta lär tilltala de som verkligen vet vad det representerar historiskt snarare än dem som söker spänning.

Jag tycker det här är en av Argentos starkaste filmer på senare år och jag är glad över att Studio S Entertainment nu har sett till att den finns på en svensk DVD-utgåva!

8/10