Gisela: Blut Und Leder – 2014 – Norsk Nazisploitation!

Jag tycker att det känns modigt att göra en Nazisploitaionfilm i dessa moderna tider. Inte för att ämnet skulle vara uttjatat utan för att det politiska klimatet är annorlunda jämfört med genrens storhetstid. Att filmen dessutom kommer från Norge är lite extra kul. Det är verkligen inte politiskt korrekt att ett land som var ockuperade av Nazisterna under kriget gör en film om nazister…

Liksom det mesta i genren finns det en djupt satiriskt underton i filmen. Den som tar det här på allvar bör nog söka läkare för i min värld är det ganska uppenbart. Temat är inte olikt från vad vi har sett i filmer som Gestapos Last Orgy, SS Camp 5, SS Experiment Love Camp eller varför inte Ilsa, Shewolf of the SS. Nämligen att man har blandat sex och nazizter i samma film och gör en poäng av det. Tortyren, eller den sexuella tortyren är inte lika grov här men på samma sätt som de övriga filmerna gör man narr av nazisterna på ett eller annat sätt. Det är enda chansen man har att göra en framgångsrik film av det här slaget. Själva grundidén är också att genom experimenten skapa supersoldater. Ingen ovanligt men fortfarande lika underhållande!

Humorn är däremot desto större. Om det gick att ta de gamla italienska filmerna på allvar så är det stört omöjligt här. Jag kan inte säga att den norska dialogen gör det lättare men å andra sidan är det mest av filmens repliker faktiskt på tyska! Man har löst själv grundpremisserna bra. Egentligen är det frågan om en visualisering av ett minne som en gammal man och tillika krigshjälte  drar sig till minnes i filmens början. Jag gillar greppet.

Vidare gillar jag färgskalan i filmen. Den är inte likadan hela tiden förstås men i de mest nazistiska scenerna är den tämligen smakfullt ofärgad. Det är alltså ganska lite färg, blandat med rött, som är ganska naturligt när det är armbindlar med hakkors i filmen. Det blir en väldigt vacker effekt som står i kontrast till de vidriga dåd nazisterna gjorde sig skyldiga till.

Jag gillar filmen, den är inte perfekt på något sätt men den är underhållande, vilket en film av det här slaget ska vara. Det är som sagt inte varje dag man ser Nazisploitation – från Norge!

7/10

Christmas Cruelty – 2013 – Norrmännen skojar man inte med!

Hade jag varit svensk filmskapare av den lite mer ”udda” typen hade jag varit avundsjuk på mina norska kollegor. Det råder inget tvivel om att de lyckas klart mycket bättre än vad vi gör när det gäller rysliga filmer. Det tycker jag de har bevisat med filmer som Fritt Vilt och Rovdyr. Man kan väl även nämna Död Snö i sammanhanget, där dessutom uppföljaren klådde originalet!

Christmas Cruelty är väl en lite mer obskyr rulle än de nyss nämnda och heter O’Hellige Jul! på originalspråk. På något sätt får det en mycket obehagligare klang på det sättet. Det är väl får att norskan ligger närmare svenskan kanske. Det blir liksom en riktigt obehaglig kontrast mellan komiken som trots allt förknippas med en sådan titel och med det som händer. Själva teasern är bland det mest motbjudande jag har sett. Jag tror att effekten uppnås av paradoxala budskap. Det är roligt samtidigt som det är oerhört obehagligt. Lustmördaren som vi initialt får följa är som vilken annan människa som helst. Han framställs inte på något särskilt publikfriande sätt, bara ovanligt känslokallt psykopatisk.

Men vi får inte bara följa denna ohyggliga människa. En stor del av filmen går ut på att följa en grupp andra människor. Här handlar det inte om några rysligheter alls. Det handlar istället om människor som man kanske kan säga är utsatta i samhället. Dialogen här är helt fantastisk och jag skrattade högt och länge flera gånger. Det finns en vardagsfilosofi som inte går av för hackor och en massa komik som helt enkelt inte går att låta bli att underhållas av. Till exempel när man ska blanda glögg och blanda i allt som finns i spritväg… Det blir bra drag i den glöggen kan jag lova. Omåttligt underhållande! Det är antagligen denna humor som gör de andra delarna så fantastiskt otäcka. Där är humorn som förbytt och det enda som finns kvar är ett känslokallt skal.

Jag var oerhört underhållen av filmen som faktiskt har riktigt hög klass av skådespeleri och annat. Det finns några blodskvättande effekter där det är lite för tydligt att det rör sig om attrapper men det är också allt. Man kan i alla fall inte anklaga filmen för att ha nyttjat sig av datoranimerade effekter. Allt, så vitt jag kan se, är genuina effekter och då tar jag hellre att det är frågan om modeller. Det är bara vid ett par tillfällen det blir tydligt trots allt.

Mina farhågor om att det skulle vara en lågbudgetfilm som var gjord på kul slogs alltså snabbt ur hågen. Det visade sig att filmen som letat sig hem till min brevlåda var klart mycket mer genomarbetad än det mesta inom lågbudgetgenren. Fantastisk musik och en berättarkänsla som är få förunnat. Sa jag att jag älskar filmen?

9/10

Den svenska affichen

Död Snö 2 – 2014 – Överlägsen uppföljare!

Jag var en av dem som inte var överförtjust i den första filmen. Det spelade förstås ingen roll, filmen fick sin fansskara och nådde snabbt kultstatus ändå. Nu har alltså uppföljaren kommit! Den har allt som första filmen saknade! Den är genomtänkt, smart, rolig och med några fantastiska effekter. Den tar sig inte på fullt allvar och driver precis lagom mycket med sig själv. Om handlingen i denna passar som handen i handske mot förra filmen vågar jag inte svara på, för mitt minne av sådana detaljer är mycket vagt. Men det känns som att det funkar.

Det är nya Nazi-zombies, eller om det är samma återuppståndna igen, styrda av Herzog – SS Zombien. Det är osäkert vad som driver honom men det är i alla fall helt uppenbart att han inte har några planer på att förbli död. Splattereffekterna går aldrig riktigt överstyr och blir tramsiga. Det värsta som finns är när man hänger sig åt tarmgräveri, men bara vid något enstaka tillfälle begagnar man sig av tarmar i effektfloran.

Det är en rolig film. Visserligen borde man väl tycka att nazizombies och den onda bråda död de står för, skulle vara något skrämmande. Det kunde det kanske varit om man hade haft ambitionen för det. Det tror jag dock inte är fallet. Karaktärerna är totala parodier och klichéerna är tydligt medvetna. Man har lyckats bra med att göra en poäng med dem. Det blir roligt, inte skrämmande att se hur man skjuter huvudet av zombierna och allt det andra som blöder också.

Filmen är delvis på norska och delvis på engelska. I den här kommer nämligen ”the zombie squad” och hjälper till. De är amerikaner som känner till allt som är värt att veta om zombies och kommer för att hjälpa till. Det blir rejält blodigt innan de är klara kan jag lova!

Överlag håller filmen ett bra tempo, det är bara nån enstaka period där man kunde önska en tempohöjning. Men nästan alla filmer har ett eller två tillfällen när man sänker tempot och förbereder för slutspurten.

8/10

Recension: Hora – 2009

En norsk rape/revenge som är tydligt inspirerad av klassikern I Spit on Your Grave. Jag säger tydligt inspirerad för det finns scener som i princip är hämtade från den äldre filmen. Stilmässigt påminner de inte särkilt om varandra och jag vet ärligt talat inte riktigt vad Hora påminner om på det planet. Det fladdrar mellan en rape/revenge rulle av klassiskt snitt, en grindhouse och en fejkad sådan. Men det menar jag att det känns så tydligt att man har försökt efterlikna en gammal grindhousefilm så mycket att det nästan inte blir roligt längre utan bara irriterande. Det är fejkade slitageskador på filmen och så vidare.. Inget att hetsa upp sig för tycker jag även om det förstås är kul att någon ger sin i kast med att hålla genren vid liv. 

5/10

Recension: Slakta dem alla - 2003

Bread and Circus

Aka: Slakta dem alla

Regi: Martin Loke

Horror/Komedi

2003

”Alla sjuka eller väldigt friska, dumma eller kloka – alla de andra som kunde tänkas farliga för systemet, skickas ut i skogen för att avrättas av soldater…” Moder Jord föder en son som genast infogas i systemet. I Vuxen ålder han att hans liv är en illusion – ett liv i bojor. Han flyr undan systemets brutalitet och jagas av soldater i tjänst för att eliminera alla drägg som inte passar in. Innan han slutligen frigörs från sin krävande existens lyckas han karva in sin insikt i sten för framtida generationer. Ett budskap som väcker revolten till liv och får de avvikande att ladda vapnen.

Det här är antingen väldigt dumt eller en obegripligt genomtänkt film och det är faktiskt svårt att sätta den i en korrekt genre. Det är ingen regelrätt splatterfilm men ingredienserna från denna genre får ändå betraktas som starkast. Vill man läsa in metaforer som ”meningen med livet” eller ”kampen mot systemet/samhällstrukturen” i filmen finns det gott om möjlighet till detta. Själva storyn är synnerligen surrealistisk och splatteringredienserna som fungerar lite som extra krydda är egentligen överflödiga.

Enligt regissören har den här filmen mest fått negativ kritik av dem som dessutom erkänner att de inte förstår den. Jag kan förstå det, filmen är svårtydd och det finns gott om möjligheter till tolkning. Problemet är att man inte alltid kan vara säker på om man överanalyserar den eller om det verkligen finns så mycket budskap i den. Moder Jords vagina är förresten en modell av äkta vara. Det var regissören Martin Loke’s dåvarande flickvän som fick vara förebild. Vad hon tycker om att visa upp denna intima del över hela dvd-fodralet förtäljer inte historien.

Om man ser till de uppenbara delarna i filmen, bildspråk, ljudspår och effekter etc. så ser man tydligt hur mycket inspiration Martin Loke hämtat från Peter Jackson och kanske i synnerhet hans första film - Bad Taste. Det är komiskt och underhållande, att sen skådespeleriet inte håller allra högsta klass gör inte så mycket. Det är ändå absurditeterna som håller filmen vid liv. Effektmässigt är filmen mycket bra och med tanke på att hela filmen tog fem år att göra och kostade ungefär 600.000 svenska kronor att spela in känns det som välinvesterade pengar.

Men ska du se den här filmen, så gör ett försök att verkligen förstå dig på den, istället för att passivt titta på

Recension: Trolljegeren - 2010

Trolljegeren

Aka: Troll Hunter, Trolljägaren

Regi: André Øvredal

2010

Fantasy/Action/Mockumentär

Två anonyma hårddiskar med film skickas till filmbolaget som inte kan avgöra om innehållet på dem är äkta eller inte. Det verkar helt enkelt alldeles för otroligt! Filmerna visar några studenter som följer en man som de tror är en björnjägare – en tjuvjägare av björn till råga på allt. Snart inser de dock att det inte alls är björn som är hans villebråd utan något mycket farligare. Det visar sig att han arbetar för en hemlig organisation som har till uppgift att hålla trollen i sina revir och förgöra dem om de skulle hamna utanför dessa. Ingen av studenterna tror naturligtvis på mannen men efter att slutligen ha övertygat mannen om att få filma honom ser de med egna ögon det som de inte hade vågat tro på.

Upplägget är klassiskt och har används förr många gånger. Man påstår att materialet man visar är upphittat och att upphovsmännen har försvunnit. Lite som Blair Witch Project kan man säga. Den här filmen föregicks dock inte av den massiva promotionkampanj som gör Blair Witch Project unik i sammanhanget. Man har inte skapat någon ny mytologi och hävdat sanningshalten i den redan på förhand på sajter och annat. Istället bygger myterna och legenderna på gammal nordisk folktro. Jag vet inte denna skiljer sig nämnvärt mellan Norge och Sverige men jag tycker att det är tillräckligt likt de jag känner till för att jag ska känna igen mig kraftfullt i alla fall.

Ingenstans i filmen tvivlar jag på att det jag ser är absolut sant och det får onekligen betraktas som en mycket god egenskap av en mockumentär! Faran är ju annars att de uppenbart animerade varelserna drar ned intrycket men så är det alltså inte här. Det ser helt och hållet trovärdigt ut och studenterna har en perfekt blandning av initial skepsis och entusiasm inför sitt arbete att det verkligen verkar som om de var med om något helt nytt!

Men inte bara ytan är välgjord, historien på djupet fungerar också väldigt bra! Förklaringarna till hur och varför den norska regeringen hemlighåller trollens existens känns helt och hållet logisk. Det blir förstås en konspirationsfilm av det på detta plan och man har verkligen gjort allt för att föra fram sina ”bevis”. Mycket bra gjort!

Det här är helt klart en av de bättre filmerna jag har sett i år och som jag på förhand hade hört mycket gott om. Det infriade, för ovanlighetens skull alla löftena och jag satt nästan somt trollbunden (haha) hela tiden. Faktum är att det är spännande och inte alls tramsigt och barnsligt som temat mycket väl skulle kunna ha varit. Det är visserligen elvaårsgräns på filmen och det är nog rätt, men det känns om att det är en mera vuxen film än vad jag egentligen hade förväntat mig i alla fall.

Att dialogen är på norska stör mig inte. Det tillför snarare realism tycker jag! Inte bara för att det faktiskt är i Norge filmen utspelas utan även för att det blir lite mer exotiskt för mig som svensk. Det hade säkert funkat på ett annat skandinaviskt språk också, utom finska kanske eftersom jag inte riktigt vet vilken mytologisk tradition finnarna har till troll. Då återstår alltså svenska och jag kan inte riktigt se att trovärdigheten skulle påverkas positivt av breda svenska dialekter. Nej, norska är det enda som funkar!

Recension: The Thrill of a Kill

The Thrill of a Kill

Regi: Lars-Erik Lie

2011

Horror

En ung flicka rymmer hemifrån. Hon springer omkring i skogen eftersom det är det bästa sättet för henne att lugna ner sig från hemmets bråkiga miljö. Men inte denna dag! Hon blir snart attackerad och tagen till en närbelägen stuga där hon blir utnyttjad och torterad av en galen seriemördare.

Det här är en ultralågbudgetfilm! De brukar vanligtvis inte ha en djupare handling än vad jag har beskrivit ovan – och det behöver de inte heller! Huvudsaken när man tittar på en film av det här slaget är inte den djupa handlingen i alla fall! Jag letar inte efter multipla och flerbottnade historier och jag nöjer mig mer än gärna med vad den här presenterar handlingsmässigt! Lågbudgetrullar är heller inte kända för sina mästerliga skådespelarinsatser och det är också helt okej!

Det som är viktigt är att det finns en ambition att göra något! Att personal och skådespelare inte bara nöjer sig med vad som helst så att säga. De ska vara beredda att röra om lite i grytan och tänka i lite nya banor och det är precis vad den här filmen gör. Jag vill inte påstå att den är oerhört uppfinningsrik men stämningen är ganska rå och den galna seriemördaren är ett riktigt rövhål! Jag vet inte om det är det norska språket som gör det eller om det är något annat men han verkar så vänlig och grym på samma gång på något sätt. Han verkar inte ha några känslor alls som kommer i vägen för de tjejer han kidnappar och torterar i alla fall!

På tal om språket så är min norska inte i bästa skick och jag hade ibland svårt att uppfatta dialogen. Men det finns flera olika dialekter och en del var hur enkelt som helst att förstå. Märkligt förresten att mor och dotter kan tala så väldigt olika varandra rent dialektalt men jag antar att det egentligen inte har så mycket med saken att göra. Jag vet ju heller inte om mor och dotter faktiskt har vuxit upp i samma område?

Men om vi skulle ägna oss åt det roliga – gore! För oavsett hur många timmar vi lägger ner på det andra är det ändå det här vi egentligen är intresserade av eller hur? Jag är bara ärlig, det viktigaste med en lågbudgetfilm av det här slaget är hur bra gore-effekterna er ut, det är liksom där fokus ligger! Det här är inte den våldsammaste filmen jag någonsin har sett i det avseendet men det vet i tusan om det inte är en av de mest sadistiska! Det finns traditionella splattereffekter i filmen men det mest är ganska realistiskt tycker jag. Jag har inga som helst klagomål över detta men vid några tillfällen önskade jag att det fanns lite mer sleaze i filmen. Redan precis i början av filmen insinueras det erotik med låga kameravinklar och korta kjolar och senare med några topless scener (visserligen är de filmade bakifrån) men den tar aldrig steget fullt ut och blir riktigt naken.

Till slut blir det på ett sätt en rape/revenge rulle och slutet blir således det mest intensiva i filmen (DUH!) det är här den sadistiske seriemördaren får vad han förtjänar. Det är ingen spoiler att tala om det men jag tänker inte avslöja vad som händer med honom. Men jag skulle verkligen inte vilja byta plats med honom i alla fall!

Genvägen aka Snarveien - 2009 - Inavelsskräck korsat med tortyr

Norrmännen har lyckats ganska bra med sina skräckfilmer de senaste åren. De har gett oss Fritt Vilt 1 & 2, Rovdyr och Död Snö, som jag förvisso inte var så förtjust i. Här försöker man sig på att korsa valfri inavelsskräck a la Wrong Turn med Saw och kommer väl en bit på väg. Jag säger en bit på väg för det lyckas inte riktigt fullt ut. För det första påverkar det norska språket filmen i en komisk riktning oavsett hur seriöst det egentligen är. Men filmens stora problem är att det är alldeles för enkel! Det finns inget djup i karaktärerna och det finns ingen djupare mening bakom handlingen heller. Det finns en massa öppningar att utforska men man går inte på djupet någonstans vilket är synd. För det finns helt klart potential och det här kunde ha blivit en riktigt bra skräckis! 

6/10

Fritt Vilt III

Så där ja, nu har Fritt Vilt III kommit! En film som jag verkligen ser fram emot. Jag älskade de två första delarna och den här tredje ska tydligen vara någon form av prequel - synnerligen intressant! I vanlig ordning kan man köpa den på CDON!

Omdömen:
Fritt Vilt aka Kallt Byte
Fritt Vilt II

Fritt Vilt 2 aka Kallt Byte 2 - 2008 - Fantastisk uppföljare!

Den här uppföljaren till 2006 års norska succéskräckis börjar väl ungefär där den första filmen slutar. Den enda överlevande efter massakern hittas, tas omhand och placeras på det lokala sjukhuset. Hennes historia är naturligtvis för otrolig för att kunna tas på fullt allvar, men polisen undersöker ändå platsen och finner mycket riktigt kropparna i den ravin som hon har beskrivit. När man tagit hand om dessa och fört dem till samma sjukhus som Jannicke befinner sig på börjar mardrömmen om igen. Man lyckas nämligen liva upp en av kropparna igen – mördaren! Det blir inte riktigt samma typ av film som den första men det är minst lika bra den här gången, det är skitigt och brutalt och skulle man ändra på något skulle det väl enbart vara att det är lite för förutsägbart, men man kan ju inte få allt! – 8/10

Köp den på CDON