Hercules – 1958 – Faktiskt riktigt bra effekter!

Egentligen suger den här filmen om Hercules ganska hårt men den har trots allt positiva sidor. För det första är Mario Bava tillskriven fotot, bara en sådan sak gör filmen sevärd. För det andra är faktiskt Steve Reeves fantastisk i rollen som Hercules, inte på grund av sina skådespelartalanger, de lyser med sin frånvaro när det gäller alla inblandade. Hans fysiska manifestation är däremot briljant. Sällan har en kroppsbyggare gestaltat denne hjälte på ett bättre sätt. Jag tänker mig Arnold Schwarzenegger i Conan, fast större och starkare!

För det tredje är man faktiskt trogen mytologin så till vida att man hänvisar till Zeus som Jupiter, vilket är korrekt. Hercules är ju som bekant det romerska namnet på Herakles, som han heter i den grekiska mytologin. Det är det många som har missat, eller helt enkelt struntat igenom årens lopp. Jag gillar det, men resten av manuset är inget att hurra för.

Sällan har jag sett en rörigare film. När det kommer till de mytologiska inslagen tycks man ha tagit dem, placerat dem i en hatt och sedan lottat i vilken ordning man ska berätta dem. Det finns ingen kontinuitet i det och jag tror att det mesta av filmen faktiskt går ut på att låta Steve Reeves visa upp sina muskler. Han gör det bra men det är också det enda han gör. I övrigt känns det som att man har tagit alla legender man kan komma på som har det minsta samröre mer Hercules och tryckt samman dem för att få med så mycket som möjligt. Gärna allt i en enda röra…

Till filmens försvar måste jag betona att effekterna i filmen faktiskt är riktigt bra. Det må vara montage och traditionell trickfilmning men det är få tillfällen då detta blir uppenbart. Då det även är Mario Bava som ligger bakom dessa, förutom fotot, är jag egentligen inte förvånad. Men det är tragiskt att arbetet med filmen är så ojämnt. Det är allt för många negativa aspekter för att väga upp de positiva – tyvärr!

3/10

Recension: Mannekäng i rött - 1958

Mannekäng i rött

Regi: Arne Mattson

1958

Thriller

Kajsa Hillman (Anna-Lisa Ericsson) går undercover på modehuset La Femme för att ta reda på var deras toppmodell tagit vägen. Nästan genast börjar mystiska saker hända. Mannekängen som Kajsa söker efter hittas död i ett skyltfönster och Kapten John Hillman (Karl-Arne Holmsten) blir också indragen i fallet. Detta är dock bara början och innan paret vet ordet av är de mitt uppe i värld där det ena mordet tycks avlösa det andra och där antalet mordmisstänkta bara växer och växer.

Det här är den andra i raden av Arne Mattsons berömda filmer om deckarparet Hillmans och deras trogna medhjälpare Freddy (Nils Hallberg). Den här gången handlar det om ett mordmysterium på ett modehus och som titeln antyder är den här filmad i färg. Det är Hilding Bladh som denna gång gett liv åt det magnifika fotot som nästan är filmens viktigaste beståndsdel. Det är oerhört vackert, stämningsfullt och mystiskt, precis som det ska vara.

Självklart finns det även andra positiva saker att säga om filmen och förutom att skådespelarprestationerna även denna gång levererar en trovärdighet åt berättelsen, så är det faktiskt spännande nästan hela tiden. Vem mördaren är avslöjas inte förrän i slutet även om man finner ledtrådar (och villospår längs vägen). Man skulle nästan kunna säga att det här är en förhistorisk giallo från Sverige. Mario Bava’s Blood and Black Lace som annars brukar räknas som den första giallon kom inte förrän sex år senare.

Det som möjligen skiljer den här filmen från de karaktäristiska gialloingredienserna är de blodiga mordsekvenserna. Sådana finns et inte här men vem hade å andra sidan räknat med det i en svensk film från slutet av femtiotalet?

Nåja.. Nu när jag äntligen stiftat bekantskap med denna film efter att ha skjutit upp mötet i åratal kan jag inte nog uttrycka min kärlek för filmen. Den har precis allt man kan önska och vore det inte för något annat skulle enbart slutscenen göra filmen till ett rafflande mästerverk. Ett sanslöst effektivt bildspråk tillsammans med Hilding Bladhs foto gör att man nästan håller andan. Det enda problemet är att det här kommer att bli svårt att toppa av de tre filmer som återstår…

Har du missat den här? Gör något åt det – NU!