Visar inlägg med etikett The Asylum. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett The Asylum. Visa alla inlägg

Age of Dinosaurs – 2013 – Jurassic Park var bara början!


Regi: Joseph J. Lawson
Action/Sci-Fi

Ingen ska komma och anklaga filmbolaget The Asylum för att inte ta ut svängarna! Även om deras filmer allt som oftast har en del kvar att önska är det så gott som alltid underhållande historier som inte liknar något annat. Jag gillar det och jag kan stå ut med att skådespelare och effekter brister emellanåt. Den här filmen är förstås inget undantag och som vanligt när det gäller filmer som The Asylum känner man också igen en förlaga. Att man allt som oftast har plagierat en film med betydligt högre budget än vad det nu blir frågan om. Dessa filmer har till och med fått ett eget samlingsnamn, så kallade mockbusters. Någon motsvarande term på svenska känner jag inte till.




Den här har faktiskt ganska bra skådespelare. I bräschen går Treat Williams som jag har tyckt mycket om ända sedan jag först upptäckte honom i musikalen Hair. Bredvid honom går Ronny Cox som också gör riktigt bra ifrån sig. Kort sagt så finns det inga problem med skådespeleriet någonstans egentligen. Det är klart att det inte kommer att bli frågan om Oscarsutmärkelser men det är till räckligt stabilt för att man inte ska behöva störa sig på det.

Faktum är att de dataanimerade effekterna är riktigt bra också! Hade de varit av den här kalibern när Jurassic Park kom hade nog ingen vågat gå ut från biosalongerna. Men det faktum att det rör sin om dinosaurier är inte den enda likheten som finns med Jurassic Park. Det är faktiskt ganska mycket man känner igen. Inte scen för scen eller ordagrant men helheten är ganska lika. Det är genetiskt framforskade dinosaurier och någon som underskattat riskerna. Följaktligen bryter dessa varelser sig fria och löper amok i staden.





Treat Williams och hans dotter försöker att stoppa framfarten och i likhet med Jurassic Park så är faktiskt företagets grundare inte totalt pengafixerad och inser att det finns andra världen i livet än mammon. Det känns också som att man har lånat sammansättningen av de olika dinosaurierna från den andra filmen. Det finns även här en lite mindre art som tycks vara väldigt intelligent. Men man kan väl säga att varelserna överlag är lite mera fantasifulla här. De har lite mer färg kan man säga. Detta betyder inte att de ser fåniga ut eller så. De är fortfarande realistiska men det känns som att man har hittat på lite mer och inte bara kopierat historien så att säga.

Jag gillade filmen. Det är förstås ingen film som alla uppskattar, (vilken film är egentligen det?) men är man intresserad av fantastiska djur- och monsterfilmer som faktiskt är realistiska till sitt upplägg har man säkert utbyte av den här. Snygg är den också!


7/10


Du kan löpa filmen här:


AE: Apocalypse Earth – 2013 – Mer galenskaper från dårhuset!


Man ska vara medveten om när man ser filmer från The Asylum. De är inte alltid dåliga men de har allt som oftast en mycket begränsad budget och det synes mig att de mer ofta än sällan plagierar storfilmerna i sitt upplägg. Oftast syns detta mer än tydligt redan när man ser deras omslagsgrafik eller postrar men inte alltid. När det gäller den här till exempel. Jag kan åtminstone inte härleda den här bilden till något annat än möjligt Battlefield Earth med John Travolta, som väl knappast kan anses vara en lyckad storfilm?



Handlingen i korthet då. Jorden attackeras av aliens. För att överhuvudtaget överleva flyr en skara människor ut i rymden. En tid senare, åratal senare med hjälp av kryotisk sömn, vaknar de upp och kraschlandar på en planet som lyckligtvis kan upprätthålla mänskligt liv. Ganska snart upptäcker de att allt inte är så fridfullt som de hoppades på den nya planeten och att planeten delats upp mellan en aggressiv ras med teknik som gör den osynliga för blotta ögat, och en undergiven som nästan inte har några färgpigment alls. De överlevande människorna söker en allians med de ljushyade humanoiderna för att kunna besegra de aggressiva härskarna.



Nu har jag faktiskt avslöjat mer än vad jag visste när jag började titta på filmen. Det enda jag visste var att det skulle finnas någon form av aggressiv alien på den nya planeten. Fast man behöver faktiskt inte veta mer heller. Det blir inte mer intressant av mer information. Kanske snart inser man att det inte finns något nytt att hitta och även om man inte kan hitta några direkta kopplingar till andra filmen med hjälp av omslaget är det uppenbart att man har sneglat en stund på Apornas Planet när man skrev filmen. Inget fel i det kanske men det är på tok för många likheter för att bli intressant någon gång.



Eventuellt finns det också innehåll som kommenterar rasism och det kan man väl få ha med även i en plagierande lågbudgetfilm men det blir ärligt talat lite plumpt. Handlingen är oerhört tvådimensionell och karaktärerna är hur grunda som helst. Jag har inget intresse alls av att någon egentligen överlever. Jag bryr mig inte om dem. Det är kassa skådespelare och det är kass regi. Det enda som jag egentligen hade behållning av i filmen var en android som påminner en hel del om Data i TV-serien Star Trek: The Next Generation. Det skulle verkligen inte förvåna mig om man har hittat inspiration där!


3/10

Sharknado – 2013 – Påhittigare hajfilm har sällan skådats!



Regi: Anthony C. Ferrante
Horror/Sci-Fi

Det var en nyhet som cirkulerade runt i de sociala medierna under en lång tid. Det diskuterades och debatterades hel vilt om den var på riktigt eller inte. Det kunde ju bara vara någon som gjort ett fantasifullt omslag till en film – fanart. Men så var alltså inte fallet. Filmen existerar och det är förstås en SyFy-produktion! Bland bolagen som räknas upp under förtexterna syns också The Asylum och sen behöver man väl inte säga mer?



De mest kända namnen i filmen är Tara Reid, som står först av alla i rollistan och Ian Ziering som har huvudrollen. John Heard medverkar i en liten roll och hinner med att spela skjortan av de andra… Men det är inte dåliga skådisar hela vägen igen. Ingen är väl speciellt bra heller men det är bara ett fåtal som är så där riktigt katastrofalt usla. Det tog mig förresten ett tag att identifiera Ian Ziering. Jag vet inte om det säger mer om mig än om honom men till slut kände jag igen honom som Steve från Beverly Hills.




Men det här är så långt ifrån Beverly Hills man kan komma, fast ändå inte. Faktum är att Hollywoodskylten har en alldeles speciell roll i filmen. Och så är det ju hajar… Men det är inte riktigt som man kan tro, inte hela tiden i alla fall. Filmen har klara likheter med Bait, som ju utspelade sig under en översvämning när hajarna passade på att simma in i köpcentra etc. Här råkar de komma in i staden på andra sätt, främst genom tornados som sveper in över Los Angeles. Det är faktiskt ganska liten fokus på just det men självklart finns det med annars hade det varit tämligen falsk marknadsföring.

Hajarna ser ut att vara gjorda antingen av badbollar eller så är de dataanimerade. Någon enstaka sekvens med arkivmaterial har nog också används för undervattensbilder. Tempot är tämligen högt vilket uppskattas men det är mer en komedi med klichékomik än en djurskräckfilm egentligen. Strunt samma, den är tamejfan underhållande och det är det viktigaste. Bra är det ta mig tusan inte…


5/10

Recension: Super Cyclone – 2012 - Jättestormen från dårhuset!


Ed Wood hade trivts som fisken i vattnet med ett bolag som The Asylum. Vid första anblicken verkar deras produktioner inte var hur billiga som helst. Det ser åtminstone välgjort ut när det gäller bildkvalitet och kameraföring och sådana saker. Strax inser man – varje gång – att det är värdelösa skådespelare, urusla datorgenererade effekter och skrattretande manus. Ska man vara seriös finns det inget med det här som är bra, men jag kan inte låta bli att fascineras av det, jag blir underhållen av kalkonvärdena och så är det bara…

Handlingen är enkel. Eller det vet jag inte om den är egentligen. Man verkar krångla till det med en massa tekniska och naturvetenskapliga termer som jag inte riktigt har koll på. Men grundpremisserna är i alla fall enkla. En oljerigg borrar i en magmaficka, vilket innebär att temperaturen i havet höjs, vilket i sin tur skapar turbulens i luften eller nåt sånt. Dessutom lär det finnas en metangasläcka i närheten som hotar att spränga allt i luften vilken minut som helst. Turbulensen eskalerar och snart hotas hela Kalifornien av en supercyklon!


Underhållningsvärdet är som sagt högt men är du ute efter en film som du kn ta seriöst och på allvar ska du välja något annat. Det här måste vara en av de värsta filmerna som någonsin kommit från The Asylum. Jag låg i soffan och småfnissade mest hela tiden. Att betygsätta den här filmen vore orättvist…




Alien Origin – 2012 – found footage från dårhuset.



Som vanligt när det gäller Produktioner distribuerade av The Asylum är det fråga om ett väldigt ”annorlunda” manus. Den här gången är det inget positivt epitet. En grupp soldater ska ge sig ut för att sätta upp automatiska kameror i djungeln. Det är väl drogsmugglare som ska fångas på film har jag för mig. Alla försvinner förstås, soldaterna plus de civila som följer med för att dokumentera expeditionen. Senare återfinner man deras bildmaterial, vilket är vad vi får se i filmen. Naturligtvis bullshit! Det är inte frågan om någon försvunnen expedition i verkligheten. Det är bara den nya flugan att berätta historien på. Skakig kamera med usel kvalitet som ska förstärka dokumentärkänslan.

Faktum är att på just det planet är den här filmen ovanligt bra! Det är oftast tämligen tydligt vad som filmas och det är inte överdrivet skakigt heller. Om det är positivt när det gäller dokumentärfilmskänslan kan man förstås diskutera. Det gör väl kanske snarare att det ser ännu mer fejkat ut kanske. Hur som helst så snubblar expeditionen över något som inte är mänskligt och dör en efter en i kampen efter överlevnad.



Det är ingen bra film men den kan faktiskt vara rätt underhållande ibland. Jag tror inte att det är roligt av fel anledning egentligen. Jag tror helt enkelt att filmskaparna driver med oss, ger oss en utomordentlig töntig historia för att de vet att den kommer att sälja. The Asylum brukar ge publiken något som låter som den äkta varan, en storfilm, men i själva verkligheten är något helt annat. Det finns alltid dårar som är beredd att betala för galenskaperna, här är en till exempel.


3/10



Recension: MOBY DICK - 2010


Moby Dick
Regi: Trey Stokes
2010
Action

1969 blir sjömannen Ahab av med sitt ben när en gigantisk val attackerar den ubåt han befinner sig på. Den sliter bokstavligen ubåten i stycken och Ahab blir besatt av hämnd! Många år senare är han kapten på sin egen ubåt men han har inte glömt. Det är fortfarande hämnd han är ute efter. Han kan rationalisera det till att skydda jordens befolkning mot besten men det är inte hans primära angelägenhet. Valen måste dö för vad den gjorde mot honom!

Barry Bostwick
Låt oss första skilja på filmiska kvaliteter och på underhållningsvärde. När det gäller det förstnämnda finns det inte mycket att orda om, det här är en ganska värdelös film. Minor ser ut som frigolit, det är samma sekvenser av ”valen” om och om igen etc. Jag tycker väl inte att det är frågan om en total katastrof men så är jag väl lite färgad av att jag verkligen vill tycka om den här sortens filmer också. Gigantiska djur som attackerar mänskligheten är kul, så enkelt är det!

Och det är väl just det man får det den här filmen som – en kul grej! Ingen har dött av lite underhållande B-action. Men man ska vara på det klara med vad det är för en film. Den lämpar sig säkerligen inte för alla, inte ens om man skulle vara fanatiskt intresserad av allt som har med Herman Melvilles roman att göra. Jag har inte läst den men jag känner till så mycket att jag inser att det finns några direkta citat här och där i filmen. Ett kul grepp tycker jag! I synnerhet eftersom filmer verkligen inte gör anspråk på att vara något tung mästerverk med djupa karaktärer eller intelligent dialog!

Davids kamp mot Goliat.
Valen får tag i en U-båt
Barry Bostwick spelar rollen som Ahab och jag tycker han gör det bra. Man får som sagt vara på det klara med vad det är för en film och då gör det inte så mycket om det blir lite kantigt och ”cartoonish” som man säger på amerikanska. Finns det något svenskt motsvarande begrepp? Jag vet inte men det är onekligen inget större djup i någon av karaktärerna. Det gör å andra sidan filmen lätt att se och man behöver inte vara särskilt engagerad för att låta sig underhållas.

Renée O'Connor
Även Renée O’Connor medverkar som valexpert och jag tycker även hon passar bra in i produktionen. Handlingen är som sagt förlagd till nutid vilket öppnar för möjligheterna att ha med en valexpert, något som känns lite konstigt om man strikt skulle följa den litterära förlagan. Förresten blir jag oerhört sugen på att läsa den bara för det! Hur det går tänker jag inte avslöja men jag tror att man följer boken ganska bra på ett par punkter i alla fall.

Jag inser att jag är en aning kontroversiell när jag delar ut mitt betyg till den här filmen men jag kan helt enkelt inte låta bli att spegla det i underhållningsvärdet jag får ut. Ibland är det viktigare än allt annat och jag är också beredd att ta fajten, det vore ju inte första gången som det dyker upp arga mejl som bestämt hävdar att jag har fel i min bedömning, att jag är döv och blind eller att jag helt enkelt inte borde skriva om de filmer jag gör överhuvudtaget.


7/10
Jodå, visst är det storlek det handlar om!
En helikopter flyger lite för nära.

Alla effekter är inte logiska...

Recension: Hansel & Gretel – 2013




Jag kan inte påstå att jag känner till varenda saga som Bröderna Grimm tecknade ner men några av dem känner man till och jag gissar att det här är en av de absolut mest kända. Ändå vill jag inte hävda att jag kommer ihåg den i detalj. En häxa och ett pepparkakshus minns jag och en ugn och så brödsmulor för att hitta tillbaka förstås. Mycket mer än så är det inte och mycket mer än så behöver man heller inte veta för att kunna tillgodogöra sig referenserna till den litterära förlagan här. På något sätt lyckas man få med de flesta av referenspunkterna även om man har moderniserat sagan en hel del.

Förresten så finns det så många filmatiseringar av den här sagan så det gäller väl för mig att tydliggöra vilken av dem det är jag syftar på här. Den är regisserad av Anthony C. Ferrante, är en Asylum-produktion och har Dee Wallace att spela den elaka häxan/gamla tanten i godisaffären.

Det är en ganska ojämn film men ovanligt kvalitativ för att komma från Asylum. Budgeten på $135000 känns välanvänd och det är bara vid några få tillfällen som jag reagerar på gorescenerna. Det finns nämligen några sådana och ett par av dem är fyllda med tarmar. Jag gillar inte det nämnvärt, jag tycker det ser billigt och tramsigt ut. Det funkar kanske i en regelrätt splatterfilm, men inte när man försöker bygga spänning. Andra gånger ser det bättre ut och för det mesta har jag alltså inget att klaga på.






På det hela taget tycker jag dock att det är en lite för seg film. Det saknas den där lilla sista gnistan för att göra det riktigt bra. Antagligen hade det behövts en något mer erfaren regissör för att knyta ihop det fullt ut men det är heller inte så pjåkigt. Skådespelarna gör ok ifrån sig men regissören borde kanske ha kunnat instruera dem lite bättre. Hur reagerar man i den här situationen, det är sådant som regissören borde kunna förse skådespelarna med information om. Dessutom finns det ett par märkliga logiska luckor här och var men allt för att få ihop historien antar jag. På engelska skulle jag ha kallat den för ”a forgettable film” men jag hittar inte riktigt motsvarande fras på svenska.

5/10

American Battleship – 2012 - Plagiat från dårhuset!




Alla som har sett storslagna Battleship (2012) förstår genast att det här är en film designad att rida lite på vågen av den. Här handlar det verkligen inte om någon påkostad högbudgetfilm, snarare tvärtom. Ökända The Asylum ligger bakom och man kan vänta sig en hel del plagiatism! Självklart är det mer kända Battleship som får släppa till mest av sin handling men det dröjer heller inte särskilt länge förrän man hittar rena dialogstölder från Star Trek. Inte nog med att man refererar till ett fartyg vid namn USS Enterprise (vilket i sig kanske inte är konstigt) man diskuterar också den maskningsanordning som gör fiendeskeppet osynligt med nästan exakt samma dialog som man gjorde när man upptäckte det samma i ett Star Trek avsnitt från 60-talet! Och inte nog med det, snart skämtar man om Klingons också!




Skådespelarna är faktiskt oväntat bra. Det finns inte så mycket att klaga på när det gäller dem. Visserligen har de enormt tvådimensionella karaktärer att jobba med men de klarar att leverera trovärdiga repliker. Jag hade snarare förväntat mig en katastrof! Och katastrofen kommer, det är bara att vänta tills man ska till att visa utomjordingarna som visar sig vara fienden. Eller katastrof kanske är att ta i, det är inte snyggt i alla fall! Några miljöer är taffligt gjorda och det finns några tydliga miniatyrsekvenser men annars är det som sagt över förväntan. Det är egentligen ingen dålig film, bara fruktansvärt tråkig och utan så värst mycket innehåll. Manuset är den västa fienden, men så går det när man återanvänder och utnyttjar det andra har gjort först!

4/10

Aliens Vs. Avatars – 2011 - The Asylum tar ut svängarna igen!




Det är faktiskt lite intressant att den enda någorlunda positiva recensionen på IMDB är citerat på omslaget ”How can you not enjoy this movie”. Jag menar hur ofta citeras verkligen anonyma källor på ett filmomslag. Det gäller verkligen att gripa efter halmstrån! Min nyfikenhet stillades inte förrän jag hade läst användarrecensionen heller. Den är visserligen inte negativ men den konstaterar också att vederbörande har något slags fascination för MST3K. Vi pratar alltså om underhållningsvärde av kalkonfilm snarare än kvaliteter!

Jag förstår inställningen för det finns verkligen inte mycket som kan kallas kvaliteter i filmen! Skådespelarna är förvisso inte råusla som de ibland kan vara i den här typen av kalkonrullar men handlingen och specialeffekterna är verkligen under all kritik. Det finns ett monster (Alien) som ser ut som något halvt om halvt gjort av papier maché halvt om halvt av en gummidräkt. Alla gummimonsterfetischister där ute kanske går i gång på det där men jag gör det faktiskt inte! Det gör jag heller inte när jag får se roboten som ser ut att vara hämtad från ett ultralågbudgetavsnitt ut Dr. Who eller något annan brittisk sci-fi serie.











Nu är det så att jag faktiskt ofta finner kalkonrullar underhållande jag också och det finns väl underhållningsvärde mitt i all denna uselhet också men inte tillräckligt för att jag ska finna det omåttligt underhållande och skrattframkallande. Jag talade nyligen om baksmällefilm, det vill säga sådant som inte är speciellt bra men ändå går att titta på när man inte orkar sätta sig in i något. Detta är inte en sådan film, det är faktiskt för dåligt! Men för all del, det finns omotiverade nakenscener och genomusla splattereffekter som förhöjer stämningen om man sitter några kompisar och festar till filmen, så långt kan jag sträcka mig.

Självklart försöker man med titeln anspela på filmerna om Aliens Vs. Predators och såklart även Avatar men den som tror att det kommer att finnas något som överhuvudtaget påminner om dessa filmer misstar sig gruvligt!

3/10