Recension: Premutos – Der Gefallne Engel – 1999

Jag försökte verkligen men jag klarar helt enkelt inte av filmen. Inte nog med att den är fullständigt ointressant och har en handling som vilken wannabe byrålådeskribent som helst med lite fantasi skulle kunna knåpa ihop, det är dessutom oerhört taffligt utfört. Låt vara att gore-effekterna är bra men det är helt charmlösa och det finns ingen direkt humor som backar upp dem heller. Om inte den sanslösa torrheten som genomsyrar hela projektet är en del av den tyska humorn? Så kanske det är men det här tilltalar mig i alla fall inte ens det minsta lilla.

1/10

Recension: Vi barn från Bahnhof Zoo

Christiane F. – Wir Kinder vom Bahnhof Zoo

Aka: Vi barn från Bahnhof Zoo

Regi: Uli Edel

1981

Drama

På sin fjortonårsdag provar Christiane för första gången att injicera heroin. Hon har tidigare avverkat droger som valium och hasch och dessutom sniffat heroinet ett bra tag. Det blir startskottet för en dekadens neråtgående spiral som slår många liv i spillror. Hennes bekantskapskrets minskar och det enda hon har gemensamt med de hon har kvar är drogerna. Men droger kostar pengar och vad ska en fjortonåring göra för att få tag i dem? Prostitution förstås, hon lär sig den hårda vägen hur gatans liv verkligen fungerar – eller inte fungerar, och fastnar helt och hållet i drog- och prostitutionsträsket.

Det här är en film som ofta har utnämnts till ett mästerverk i olika sammanhang och visst är det en bra film! Men faktum är att under de första 40-45 minuterna eller så var jag ganska besviken. Jag tyckte inte att det var något speciellt alls faktiskt. Filmer om ungdomar på glid finns det gott om tänkte jag och försökte febrilt komma på skillnaden mellan den här och de andra filmerna till exempel våra egna svenska – G och Sova Räv. Svaret låter inte vänta på sig särskilt länge. Det som följer efter den inledande trekvarten är något helt annat. Det finns en realism som är både makaber och trovärdig. Den är rent av äcklig och motbjudande vid ett par tillfällen.

Det är nämligen en film och drogmissbruk som inte liknar någon annan. Man kan inte vara säker på vem som lever eller vem som är död när filmen slutar. Ja, förutom vår huvudperson då, eftersom filmer bygger på en bok som i sin tur bygger på intervjuer med den verkliga Christiane. Den skitiga världen är fantastiskt beskriven och miljöerna är magnifika. Skådespelarinsatserna är så bra att man knappast tror att det är skådespelare som spelar rollerna, det skulle nästan lika gärna kunna ha varit en helt bibliografisk film men vi får nöja oss med att kalla den för autentisk och det är inte det sämsta.

Det finns inget förskönande och/eller glorifierande av droger någonstans. Filmen är brutal och som ett slag i magen i sin realism men det är inte det som gör den så bra anser jag. Det som gör den bra är istället att den faktiskt lyckas locka fram känslor ur åskådaren under scener som inte ens borde vara särskilt känslosamma. Det är klart att det är tragiskt när folk tar överdoser etc. men i en film av det här slaget är det något man får räkna med och inget som egentligen väcker några större känslor. Däremot är den kärlekshistoria som berättas, mellan Christiane och Detlev mycket rörande. De tycks, trots att de naturligtvis binds samman av drogerna mer än någon annat, ha en osjälvisk relation till varandra. Fast det är klart, när nojan kommer in är det ingen osjälviskhet längre…

Och på tal om det måste jag slå ett extraslag för det fullständigt briljanta, magnifika, motbjudande avvänjningsscenen! Något mer skrämmande har jag nog aldrig sett! Det är avskräckande men jag hoppas att det tolkas på ett sådant sätt att inte själva avvänjningen blir det avskräckande utan istället anledningen till behovet av avvänjning – knarket!

Recension: Necronos: Tower of Doom

This review in English

Necronos: Tower of Doom

Regi: Marc Rohnstock

2010

Horror

Djävulen har planer för jorden. Han vill erövra den och förslava mänskligheten. Alla kan inte dödas då hans armé – bärsärkarna behöver något att äta. Hans mäktiga gunstling – Necronos kommer till jorden för att finna de mest åtråvärda ingredienserna, allt för att säkra Satans ankomst. Necronos han Goran – en blodsgolem, och en mäktig häxa som ska hjälpa honom att identifiera den viktigaste ingrediensen av alla – blodet av en häxa, en oskuld. Denna utvaldas blod garanterar Satans ankmst till jorden och det Helvete som följer med honom. Necronos håller på att bygga en armé av demoner för att härska sida vis sida med sin herre Satan.

Först av allt måste vi konstatera att det här är en oberoende produktion med en väldigt låg budget. Därför kan man självklart inte jämföra den med storbudgetfilmer men jag tror inte att det är Marc Rohnstocks intention heller. Oftast är själva poängen med den här typen av filmen att göra dem billigt och kanske samtidigt lära sig något i processen. Det är därför jag lovordar initiativ som detta, de flyttar gränserna till vad som är möjligt att göra, vilket i sin tur gör filmindustrin rikare. Det finns många storbudgetfilmer som aldrig hade kunnat bli gjorda om inte de här billiga produktionerna hade banat väg för dem.

Med det sagt är det ingen direkt överraskning att den här filmen lider av de vanliga problemen oberoende produktionen brukar lida av. Först och främst är det förstås skådespeleriet, men faktum är att jag tycker att man har lyckats ganska bra med det överlag. Jag ska inte klaga på det. För det andra är det fotot, kanske beroende på billigare utrustning. Det är det mest uppenbara sättet att se om en film har i den närmaste obefintlig budget eller inte.

Men effekterna är det vi ska koncentrera oss på, det är det viktigaste i en splatterfilm såsom denna.  Det finns två generella regler enligt min åsikt. Det ska se trovärdigt ut och överdriven på samma gång. Detta är ganska svårt att åstadkomma och de flesta filmer, även Hollywoodproduktioner, kommer inte i närheten av detta. Det andra är innovativt gore. Bara att slita loss en arm utan att göra det på ett kul sätt är inte bra nog. Det behövs en poäng. Varför slits den av? Bara för effektens skull? Någon anlednings som för handlingen framåt? Detta är förstås bara ett exempel och jag tycker den här filmen lyckas ganska bra på denna punkt. Splatter- och gore effekterna är riktigt trevliga och det finns en poäng med att ha dem där.

Eftersom det är en tysk film har den förstås tysk dialog. Jag har lite problem med det. Inte för att det är själva språket tyska egentligen men det mesta av replikerna verkar vara talade genom något slags filter för att skapa en demonisk effekt av det hela. Det är förstås bättre än att till på en tyskdubbad film men det är fortfarande ett fult språk. Lyckligtvis är den textad på engelska som jag förstår bättre..

Den huvudsakliga handlingen är inte särskilt djup. Men det behöver den alltså inte vara heller. Det vi är intresserade av är gore och nakna kroppar. Det är gott om scener med helnakna kroppar och tuttar genom hela filmen. Jag gillar att det inte är perfekta kroppar hela tiden. Det är faktiskt riktiga människor, kvinnor med häng och halvfeta män precis oms folk är. Det vore förstås trevlig att se perfekta porrfilmskroppar men det vore mindre realistiskt. Jag tycker det är gjort på helt rätt sätt!

Men även om handlingen inte är särskilt djup levereras detaljer till början av historien. Vi introduceras med hjälp av textskyltar och några scener för att reta våra sinnen ett par hundra år tillbaka i tiden. Det är några fantastiska scener egentligen! Det är några lysande tortyrscener i denna del. Jag önskar de gjorde en prequel som exploaterar detta mer detaljerat. Det  mesta av filmen utspelar sig dock i nutid där häx-oskulden eftersöks och tortyren liksom försvinner i processen. Jag ville se mera blod på kvinnornas nakna vaginor hellre än inälvor i en köttkvarn.

Kommer att släppas av Dark Entertainment!

Kommande film - Necronos!

Det här är en kommande tysk film! Av bilderna att döma tar man verkligen ut svängarna när det gäller chockerande gore. Jag kommer inte ens att publicera de mest påträngande bilderna här, åtminstone inte just nu. Pressreleasen innehåller många bilder och jag väljer ut några stycken här och nu. De mest pornografiska får Ni helt enkelt vänta på tills ni ser filmen.

Det är bröderna Rohnstock som ligger bakom. Marc regisserar och Lars producerar. Naturligtvis handlar det om undergroundfilm med en massa namn från just den scenen: Manoush, Timo Fuchs, Thomas Sender, Mario Zimmerschitt, Thomas Kercmar, Tanja Karius, Timo Rose, Marcel Walz, Kim Sønderholm, Timo Fuchs, Annika Strauss, Chris Vazquez, Nadine Trautwein, Andreas Schnaas, Jochen Taubert, Martin Hentschel, Andreas Pape, Rod Usher, hårdporrstjärnan Luna B och många fler ska tydligen medverka.

Jag bryr mig inte om att översätta handlingen utan kopierar pressutskicket rakt av:

Necronos, one of the mightiest minions of the devil himself has come to earth to create an invincible army of the undead under leadership of barbaric demons, called Berzerkers. To achieve his goal Necronos needs numerous often very macabre and difficult to come by ingredients. So Satan sends him two assistants to achieve his goal - Goran, a Blood Demon and footman loyal to Necronos as well as The Mighty Witch to locate the chosen one - a virgin witch.

Alternativ poster:

Screenshot & stills: