KONGA – 1961 – Chimpansen som blev en jättegorilla!

Regi: John Lemont

Horror/Sci-Fi

I början av filmen kraschar Dr. Charles Decker i djungeln. Alla tror att han är död men ett år senare återvänder han till civilisationen. Han menar att han inte kunde motstå vissa efterforsknignar när han ändå befann sig i en djungel med en massa okända växter. Med sig tillbaka har han en chimpans – Konga, som verkar betyda allt för honom. Han har också växter som han snabbt planterar och sedermera utvinner extrakt ifrån genom att pressa bladen. Detta serum injicerar han sedan i Konga som också befalls att lyda sin herre genom något som närmast kan liknas vid hypnos. Konga växer och växer och blir till slut en jättelik… GORILLA!

Jag gillar verkligen premisserna med den galne vetenskapsmannen och hans tokiga experiment. Att han verkar lida av storhetsvansinne gör inte saken sämre. Allt och alla som inte är han själv är endast kuggar i hjulet som får hans experiment att gå framåt. Han utnyttjar folket runt omkring sig och om någon skulle hota honom eller hans framtida berömmelse röjer han helt enkelt hindret ur vägen – genom att skicka Konga att bryta nacken av offret.

Jag tycker inte att skådespeleriet är så dåligt som jag har sett andra referera det till. Främst är det väl Michael Gough som märks, men så har han ju huvudrollen också. Jag gillar hela konceptet. Det enda jag har lite svårt för är väl just det där med att apan byter art när den växer. Om jag ska till att spekulera i varför så kan jag tänka mig att det var lättare för en skådespelare att krypa in i en gorilladräkt än att försöka gestalta en chimpans. Det är nämligen uppenbart att det rör sig om en skådespelare i en gorilladräkt och inget annat. Det här är långt ifrån de stopmotioneffekter som fick King Kong att bli en mästerlig upplevelse. Det finns dock några trickfilmningar som får apan att se större ut.

Och på tal om King Kong så är det förstås också uppenbart att det här rör sig om att exploatera föregångaren så mycket som möjligt, så kallad kongsploitation. Även om vägen dit inte är exakt likadan slutar det med en gigantisk apa som river och förstör staden, i det här fallet handlar det om London. Det finns kanske inte lika mycket klockrena byggnader som Empire State Building i den här men Elizabeth Tower (populärt kallad Big Ben även om det egentligen är namnet på slagklockan i tornet) skymtar i alla fall förbi.

Överlag är det dock kalkonfaktorn som är det mest underhållande. Gorilladräkten är hur rolig som helst och de övriga effekterna i filmen är heller inte bättre. Storyn är stereotypisk som få och blir framåt slutet nästan lite för mycket. Kort sagt skulle man kunna säga att det går precis som man tror att det gör. Mer förutsägbar film finns nog inte men det är ändå med en viss charm. Kräver man finess är det här kanske inte filmen man ska se men är man ute efter lite lättsam underhållning är det en annan femma. Och så är Claire Gordon som spelar Sandra Banks, studenten som Dr. Decker vill ha i säng, hur het som helst!

5/10

The Beast in Heat - 1977 - Naziploitation

The Beast in Heat

Regi: Luigi Batzella

1977

Drama

I ett av nazisternas läger experimenterar Dr. Ellen Kratsch med en varelse som ser ut att vara en hybrid mellan människa och apa. Denna varelse har en enorm sexuell aptit och för att demonstrera vad hon åstadkommit släpas en ung vacker och naken kvinna in i bestens bur och naturen får sedan göra sitt. Motståndsrörelsen – partisanerna, får dock nås om hennes omänskliga experiment och beslutar sig för att en gång för alla stoppa hennes framfart. Detta visar sig dock vara lättare sagt än gjort och snart är stridigheterna i full gång. Nazisterna står naturligtvis heller inte handfallna utan fängslar människor från byn för att genom diverse tortyr tvinga dem att avslöja partisanerna.

Redan i filmens början framläggs frågeställningen om människan ska tillåtas agera Gud och med dagens kunskaper i bakhuvudet dra man förstås snabbt parallellerna till den debatt om genmanipuleringens etiska och eller moraliska sidor, om det är försvarbart med detta som utgångspunkt eller inte. Det finns en uppenbar motsättning mellan de två forskarna som till en början verkar vara involverade i projektet just i denna fråga. Ganska snart inser man dock att det inte är filmens intention att problematisera denna frågeställning, snarare vill man exploatera nakna kroppar och vad passar bättre än att låta den best man har skapat vara outtröttlig när det gäller sexuella erövringar, den sätter på allt som kastas in i dess bur helt enkelt.

Det blir en ganska långdragen scen där förnedringen och smärtan för kvinnan är uppenbar och för de som gillar sleaze finns det ingen anledning att bli besviken. Guden Eros nämns i inledningsscenerna och det är inte svårt att förstå vart man vill komma med denna liknelse, även om jag inte för mitt liv kan föreställa mig någon Gudom i den hiskeliga kropp besten visar upp.

Efter denna inledande scen skiftar sedan filmen karaktär en smula, det blir inte längre den lägerfilm i nazistmiljö som man förväntar sig. Det fokuseras på motståndsrörelsen och vilka problem nazisterna har att lokalisera dem. En ganska lång transportsträcka inleds och faktum är att man inte riktigt vet vad som var meningen att göra. Att förlöjliga och förödmjuka nazisterna är i sig inget ovanligt i den här typen av film, men jag vet baske mig inte om det är fallet här eller inte. Det är så klichéfyllt och karikatyrmässigt att det nästan blir tramsigt och jag vet inte om filmen driver med sig själv eller inte. Vid några tillfällen skulle jag nästan dra paralleller till slapstick, även om den liknelsen egentligen känns lite väl grov. Automateld förekommer och folk faller till marken, utan så mycket som en droppe blod, vid flera tillfällen. Försök till sentimentalitet blir så uppenbara och sökta att de inte går att ta på allvar överhuvudtaget.

Så repar sig filmen något i och med den obligatoriska tortyrscenen. Den är blodig och det som utspelas är ganska uppfinningsrikt. Det är nakna kroppar, både män och kvinnor faktiskt, mycket sleaze och sexuell tortyr. Råttor, eld och elektricitet används, exempelvis har man i ett av fallen kopplat elektriskt apertur till en av kvinnorna könsdelar. Blodet rinner och faktum är att det känns lite konstigt att det förekommer mycket mera blod i dessa scener än vid dödsskjutningarna som jag nämnde förut. Det återknyts också äntligen till filmens titel och besten visas på nytt som en del av den tortyr som pågår. Insinuationen av att knullas till döds av denna varelse blir till slut helt uppenbar då bestens törst efter sex är omättlig. Frågan är bara vilken nytta genmanipulationen att skapa en sådan individ skulle göra för det tredje rikets framgångar?

Nä, det här är en ganska dum film som endast kan rekommenderas till de allra mest inbitna fansen av nazisploitationgenren. Är man vansinnigt förtjust i sleaze kan den också funka eller om man finner det underhållande att se de mest bisarra och absurda filmerna. I de avseendena ligger den här bra till, det är helt klart!

Recension: Dark Island – 2010

På en avlägsen ö försiggår ett experiment som kanske inte är så lyckat som uppdragsgivarna önskar. Faktum är att det hela misslyckas så kapitalt att man tvingas sätta in en räddningsstyrka för att ta till vara så mycket som möjligt av experimentet innan både det som finns kvar och personalen på ön, förintas. Men allt är förstås inte som det först verkar vara. Teamet som skickas in kommer inte alls från företaget utan är ett eget initiativ från forskaren som påbörjade utvecklingen av det hiskeliga vapnet. Och han är egentligen inte alls där för att rädda någon eller något utan för att ställa allting till rätta genom att fasa in ett ”motgift” i hela processen.

Det blir en rafflande kamp mot klockan där ingen kan vara riktigt säker på vem den andre är eftersom alla tycks ha hemligheter för varandra. Till slut är handlingen fylld av så mycket twists att jag till slut blir riktigt överraskad av upplösningen. Det tillhör inte vanligheterna och är kul! Jag gillar när man blir överlistad! Skådespelarna är inga höjdare tyvärr och detta drar ned behållningen en smula. Ibland funkar det bra medan det ibland blir allt för överspelat och/eller flegmatiskt. Däremot så är själva monstret, eller vad man ska kalla det för hur grymt som helst! Det består egentligen av rök, men det funkar oerhört bra i sammanhanget. Det är riktigt spännande när teamet blir jagade faktiskt. Helt otroligt att ett så enkelt trick kan vara så effektivt egentligen!

Men man får ta det onda med det goda och konstatera att man inte kan få allt. Det man förlorar på gungorna tar man till viss del igen på karusellen men det blir ändå inte mer än godkänd totalt sett för rullen som helhet.

5/10

The Human Centipede (First Sequence) - 2009 - Med mun mot anus...

The Human Centipede

(First Sequence)

Regi: Tom Six

2009

Drama/Horror

Två tjejer kör vilse på väg till en fest. Till råga på allt lyckas de köra punktering och eftersom ingen av dem vet hur man byter ett däck blir de stående. Det kommer en bil som de hoppas få hjälp av men mannen i bilen talar bara tyska, ett språk som de båda kvinnorna inte kan. Han talar om att han tror att han har sett dem innan och ”ficken”. När tjejerna slår upp ordet i sin ordbok och förstår vad det betyder vevar de snabbt upp rutan och hoppas att mannen ska lämna dem i fred. Föga anar de att de hade varit lyckligt lottade med mannens sällskap. Istället irrar de omkring i skogen och hittar till sist ett hus där de ringer på. De släpps in och ägaren låtsas ringa en bärgningsbil. I själva verket drogar han dem och planerar att kirurgiskt sammanfoga dem till en helt ny varelse. Med mun mot anus i en mänsklig tusenfoting.

De senaste åren har det varit två filmer som omtalats mer än några andra på äkta eller falska grunder. Den ena är förstås Sprski Film och den andra är denna. Jämförelser dem emellan är onödiga eftersom det inte är alls samma typ av film men de har ändå en del gemensamt. Båda är nämligen tämligen extrema och den här är till och med mer bisarr än Sprski Film. Det finns flera aspekter på den här filmen, den är tämligen ojämn där vissa partier är gruvliga och nästan magvändande, medan andra är grymt överspelade och nästan komiska.

Ska vi börja med att beskriva hur bisarr filmen är på en skala där 1 är ”stämmer inte alls” och 10 är ”stämmer helt och hållet” hamnar den här kanske på 12 eller 13. Det är inte nödvändigtvis till filmens fördel eftersom det bisarra och blir en komisk effekt. Det kanske är meningen att vi ska skratta i och för sig men det verkar verkligen inte så i andra delar av filmen. Men man kan verkligen undra hur Tom Six, som också har skrivit filmen, har kommit på själva idén. Det känns så långt från det som är verklig att det måste krävas en extraordinär hjärna att tänka ut det. Eller så kan förhållandet förstås vara det totalt omvända, vad vet jag?

Egentligen bör vi dela upp filmen i flera segment. Det första när vi förstår vad den galne vetenskapsmannen kommer att hitta på längre fram i filmen. Det är en snabbt övergående fas som egentligen bara fungerar som teaser för resten av filmen. Den bisarra tonen finns förstås här och vi undrar hur det överhuvudtaget är möjlig att tänka i de banorna.

Nästa del börjar väl ungefär när de två kvinnorna hittar hans hus och även om det är uppenbart att de kommer att råka illa ut förtydligas detta med en grav med texten: Min älskade tre-hund. Hela själen skriker på de inblandade att för helvete se till att ta er därifrån! Själva drogandet ingår i denna fas och likaledes uppvaknandet i vetenskapsmannens källare där en operationssal har inretts. De själva vet ännu inte vad som kommer att hända dem och det skulle egentligen kunna vara vilken hålla-dem-fångna-och-tortera-dem film dom helst.

Steget därpå är enligt mitt sätt att se det den gruvligaste av dem alla. När han förklarar för dem vad han ska göra och dessutom är stolt över sin kreation. Det finns få saker som är så svårslagna som när offren inser sin hopplösa situation och sin tillfångartagares totala avsaknad av empati för sina offer. Han ser verkligen inte dem som personer och individer utan bara som en del i hans briljanta skapelse. Detta är onekligen den mest grymma perioden i filmen. Det är ett uttryck för hopplöshet och skräck inför den uppenbart plågsamma fortsättningen som kommer att följa.

Sen har vi själva förvandlingen. Operationen som sådan ser man inte mycket av, och varför skulle man egentligen det? Det här är inte en film som frossar i våld och tarmar. Den är faktiskt ganska återhållsam på det planet. Det finns ingen anledning att grisa till det mer än nödvändigt och snart står skapelsen där på alla fyra, Eller på alla tolv kanske man ska säga. Fastsydda med mun mot anus och gående på knä kan den bisarra varelsen ta sig fram.

Nu börjar själva slutfasen, de måste ju försöka att fly! Det är förstås alldeles hopplöst och meningslöst. De är alldeles för handikappade för att kunna ta till flykten och dessutom måste de vara exakt samspelta för att kunna ta sig framåt. Tankarna som far igenom huvudet i den här delen av filmen handlar mest om hur de skulle kunna återställas OM de mot alla odds skulle lyckas ta sig därifrån.

Överlag är det väldigt ojämnt! Vissa scener är riktigt råa och grymma medan en del istället blir skrattretande. Skådespelarna pendlar mellan att vara riktigt trovärdiga och att spela över som jag vet inte vad. Historien är dum i sin endimensionalitet och samtidigt genial i all sin enkelhet. Just att den inte är särskilt djup är också till filmens fördel. Det ger en grymmare bild av vad som faktiskt händer och en känsla av ännu mer hopplöshet. Filmens problem väger i princip upp dess fördelar så att de tar ut varandra men jag ångrar absolut inte att jag såg den. Det är trots allt en film som väcker känslor och en film man kommer att minnas när många andra har tynat bort.

6/10

Recension: Splinter – 2008

Den här filmen har ett upplägg som man har sett många gånger förr. Ett par ger sig ut för att campa men blir överfallna av en våldsman som tvingar dem att köra honom och hans tjej därifrån. Självklart är det inte han som är det farliga utan ett yttre hot som man tidigt förstår när man fokuserar på en skylt som visar att statliga experiment försiggår i området. Det dröjer sen inte länge förrän folket överfalls av ett monster som för tankarna till den svenska filmen Det Okända, som sedan växer och påminner mig om självaste The Thing. De barrikaderar sig och försöker att klara livhanken helt enkelt och mycket mer än så är det inte. Det finns inget direkt djup i någon av karaktärerna och det finns inga överraskningar längs vägen och allt går väl ungefär som man har räknat med. Underhållning för stunden, men inget mer. 

5/10

Recension: [Rec 2]

Jag gillade verkligen den första filmen skarpt! Man hade lyckats att få inspelningarna riktigt verklighetstrogna och man hade fått illusionen komplett av varför man egentligen filmade från första början. Kort sagt skulle man kunna säga att det fanns ett motiv till själva formen av filmen – subjektivt via första person och en kamera, vad kameran filmer är det vi ser. Därför var mina förhoppningar stora när uppföljaren äntligen kom. Men det var inte utan tvivel jag tog mig an uppgiften och ganska snart besannades mina farhågor – Filmen levde inte upp till förväntningarna överhuvudtaget! Det var i stort sett samma upplägg och lyckligtvis får man reda på lite mer bakomliggande information, men motivationen till varför man filmade filmen genom en ensam kamera var som bortblåst. Räddningsteamet som kommer in i byggnaden är alla utrustade med kameror, vilket gör att det finns lite mer valmöjligheter att visa flera saker samtidigt, ur olika vinklar och där folk inte råkar vara just då. Man har också blandat in ytterligare en kamerautrustad grupp som förvillar och förstör illusionen. Överlag är det rörigt och väldigt ospännande, filmen är på tok för seg för sitt eget bästa och eftersom man inte förmår uppehålla spänningsmomenten faller det ganska hårt på den biten. 

5/10

Recension: Hanna - 2011

Hanna

Regi: Joe Wright

2011

Action

Hanna är en sextonårig flicka som uppfostras av sin far ute i ödemarken. Han förbereder henne för det liv som väntar henne om hon någon gång vill bege sig mot civilisationen. Hanna är nämligen ingen vanlig flicka, ger hon sig till känna finns det hemliga organisationer som vill se henne död, som inte skyr några medel och som aldrig kommer att ge upp. Men Hanna har bestämt sig. Hon vill ta tjuren vid hornen och ge sig av. Det finns så mycket som inte har fått uppleva och som inte går att lära sig av böckerna hennes pappa lär henne ur. Hon har från tidiga barnsben fått lära sig att överleva och att döda när hon behöver det men är hon tillräckligt mogen för det stora klivet?

När jag läser om handlingen av den här filmen tycker jag mig bli lite lurad. Jag läser om en lönnmörderska och jag upplever inte att så är fallet när jag ser filmen. Det jag läser om ger mig vibbar av Luc Bessons Nikita och det är verkligen inte det jag ser. Nu menar jag inte att det behöver vara någon nackdel för filmen är faktiskt väldigt intressant, rent av spännande, men den var inte vad jag hade förväntat mig.

Skådespelarmässigt håller filmen hög klass! Jag gissar att det är de stora namnen Eric Bana och Cate Blanchett som ska bära upp filmen men jag tycker nog att Saoirse Ronan stjäl hela showen med titelrollen. Jag ser absolut ingen anledning att tvivla på hennes äkthet oavsett om det gäller den första kyssen eller när det gäller paniken när hon inser att hon inte riktigt har kontroll över situationen med moderna förnödenheter såsom vattenkokare, TV och telefon. I synnerhet inte när allt låter på en gång och hon inte riktigt vet hur hon ska handlas med det eller stänga av.

Det är lite märkligt för i en annan scen här hon verkligen inga problem med att använda en dator för att ta reda på delar av det mysterium som rör henne själv. Men det går att ignorera denna inkonsekvens, det är helheten som är det väsentliga. Historien berättas på ett sådant sätt att det blir väsligt intressant. Vi vet inte riktigt vad det är för något som är så speciellt med Hanna och vi vet inte varför hon måste elimineras till varje pris. Det vet inte Hanna heller men allt eftersom hon får reda på detaljerna kring sig själv får vi också det. Eller kanske till och med lite före henne men inte mycket.

Som actionfilm är det en enda lång jakt egentligen. Karaktärerna är sköna och det finns en hjärtlöshet i förföljandet som inte väjer för att offra oskyldiga längs vägen. Tyvärr lyckas inte filmen hela vägen igenom och när den är slut känns det inte som att man har åstadkommit så mycket. Det är fortfarande en underhållande film och att man hålls länge på sträckbänken är ett klart plus men det känns som om man har glömt att knyta ihop säcken på slutet. Man har skapat ett äventyr som fungerar för stunden, under den tid det varar, men som inte svarar på några djupare frågor när det är klart. 

Recension: Flight of the Living Dead – Outbreak on a Plane

Flight of the Living Dead – Outbreak on a Plane – När jag skrev om Qurantine 2 för ett tag sen hade jag ingen aning om den här filmens existens. Jag kunde dock konstatera att jag verkligen gillade iden med att zombiesmittan bryter ut på ett flygplan med sitt begränsade utrymme och kallade filmen lite skämtsamt för Zombies on a Plane (med Snakes on a Plane i åtanke). När jag fick nys om den här kunde jag således inte hålla mig! Jag hade inga större förväntningar, zombiefilmer brukar oftare än inte vara riktigt sugande filmer gjorda för inga pengar alls och med amatörmässiga kvaliteter och utrustning. Men den här filmens produktionsvärden är riktigt hyggliga! Det är inte frågan om mästerliga skådespelare eller någon annat som får mig att göra vågen men det är betydligt mer genomarbetat än vad jag hade vågat hoppas på. Historien är lika dum som den är bra, ombord på planet finns en behållare som vaktas av en beväpnad vakt (det verkar ju föga realistiskt ombord på ett passagerarplan). Självklart utsätts planet för turbulens under flygningen vilket gör att den mystiska lådans låsmekanism går sönder… Och för att göra en lång historia kort så är smittan nu i full frihet och smitta en efter en till blodtörstiga zombies! Det som är bra att man lyckats väldigt väl med sminket och det är A och O i en film av det här slaget. Det är inte den bästa zombiefilmen genom tiderna men klart värd att kolla in om man är intresserad av genren!

5/10

Slugs

Slugs – Som djurskräckfilm har den här filmen egentligen inget nytt att komma med jämfört med alla de andra som finns om diverse småkryp. Ett misslyckat experiment gör mördarsniglarna än mer mordiska och de dödar det mesta som kommer i deras väg. Människorna som ska stoppa deras framfart gör det på sedvanligt vis. Men även om den egentligen är ganska ordinär tillhör den ändå de bättre och mindre kalkonbetonade rullarna. Kanske beror det på att man inte gjort sniglarna till gigantiska monster utan hållit dem på en relativt naturlig nivå, både vad gäller storlek och annat. Jag gillar den här filmen, det är helt klart en pärla som förtjänar mer uppmärksamhet än vad den hittills har fått!

6/10 

Eaters

Zombiefilm från Italien är något som ofta lyser upp själen på varje sant skräckfilmsfan, åtminstone var det ofta sant for eller kanske snarare med filmerna som fans förr. Skräckfilmsfans älskar att blicka bakåt och en sådan här får man inte missa. Men är det bra då? Finns det några vibbar från förr i den? Nej, det gör det verkligen inte! Den är visserligen på italienska men det är också allt. Stilen påminner mer om nollbudget zombiefilm från USA under det sena 90- eller det tidiga 00-talet än klassiska hasande zombies från ett par årtionden tidigare. Och på tal om hasande zombies så känns det inte riktigt som man var helt på det klara med vad man ville göra. Det är ingen krypande skräck och faktiskt en hel del humor (som förstör), det är heller ingen actionzombierulle med tokspringande levande döda. Faktum är att jag inte riktigt vet vad det är, handlingen är väldigt otydlig och verkar fokusera mest på allt annat än det som borde vara intressant. Forskning om tillståndet som plötsligt drabbat planeten finns i alla fall med och faktisk en filosofi som jag inte har sett särskilt ofta förr. Ifrågasättandet om virusepidemin är något negativt eller inte. Är det frågan om evolution snarare än förfall? Men det är meningslösa karaktärer, usla skådespelare och totalt oinspirerad regi. Faktum är att jag vill ha tillbaka den tiden den här filmen stal från mig!

 2/10

The Experiment

Jag tittade på The Experiment nu på kvällen, en film som helt klart väcker tankar. Så mycket tankar att jag känner att jag behöver samla dem och skriva lite mer utförligt än bara här på bloggen. Kanske kommer jag rent att plocka fram min gamla VHS av den tyska förlagan - Das Experiment eftersom jag bara har den på detta ålderdomliga format. Kanhända går den att införskaffa på ett mindre otidsenligt format utan att den behöver kosta en förmögenhet. jag tror faktiskt att jag måste ha den...

Incubus

Den här var inte så pjåkig, men inte direkt bra heller. Handlingen kretsar kring experiment med telepati (typ) och en galen mördare som dödar sina offer med sina drömmar. Helt ok, men inte mer..

Barracuda aka The Lucifer Project - 1978

Jag såg den här under förutsättningen att det skulle vara en djurskräckfilm, som jag dessutom spenderat en hel del år på att hitta utgiven på en engelskspråkig DVD. Efter införskaffandet för ett par sår sedan har den dock blivit stående i bokhyllan av någon anledning. Hur som helst har jag nu tagit mig tid att titta på den och kan konstatera att någon regelrätt djurskräckfilm rör det sig sannerligen inte om. Visserligen finns det ett par småcharmiga scener där barracudor attackerar människor men även om de som sagt är charmiga är de ganska bedrövligt filmade. Behållningen ligger istället i det som finns emellan dessa scener, själva historien om experiment som förorenar vattnet och som någon inte skyr några som helst medel för att hemlighålla! Skådespelarmässigt är det ganska ojämnt, några av aktörerna är ordentligt bedrövliga medan ett par faktiskt är anständiga. Dock ska man komma ihåg att det rör sig om en skräpproduktion och även om dessa ofta är charmiga är de sällan riktigt bra. – 4/10

Outpost - 2008 - med vibbar av klassiska zombiefilmen Shock Waves!

Den här filmen gav mig nästan vibbar av klassiska Shock Waves, kanske mestadels för att man blandar en zombiehistoria med den om oövervinnerliga soldater. Här handlar det om en lite grupp legosoldater som lejs för att garantera en mans säkerhet under ett uppdrag som går ut på att hitta en gammal bunker som senast var i bruk under nazitiden. Hans uppdrag är förstås hemligt för mannarna men det dröjer inte länge innan det står helt klart att det är något mystiskt med platsen och när de hittar en överlevande bland kropparna i bunkern är saken klar. Han vet mer än vad han berättar! En efter en försvinner legosoldaterna spårlöst för att sedan dyka upp igen döda och med lemlästade kroppar. Till en början tycker jag manuset känns ganska krystat och det finns ingenting som man inte sett förut, men snart börjar jag bli intresserad av hur det faktiskt hänger ihop i slutändan. Det räcker inte riktigt ända fram och det blir lite väl tjatigt i längden, men på det hela taget tycker jag helt klart att det är är en sevärd film om man gillar zombiefilmer med lite annorlunda stuk och inte nödvändigtvis dem där hungriga zombies hungrar efter mänskligt kött hela tiden. – 6/10

Köp filmen på CDON

The Killing Room

The Killing Room – Topphemliga experiment är alltid roliga och kanske i synnerhet när det utförs med nästan förbluffande precision. Fyra personer stängs in i ett rum utan att egentligen veta förutsättningarna som gäller. Dr. Phillips (Peter Stormare) kommer in i rummet för att förklara experimentets olika faser. Han berättar att den första fasen redan inletts och att deltagarna kommer att elimineras en efter en för att slutligen endast ha en enda deltagare kvar, föga anar de att nästa händelse kommer att kosta en av deltagarna livet när han plötsligt plockar upp en pistol och skjuter en av dem i huvudet. Samtidigt observeras alla händelser av ett forskarteam som just fått in en ny medarbetare bland sig – fröken Reilly (Chloë Sevigny). Det är hennes uppgift att dra slutsatser av det som händer och analysera vad som verligen händer. Det intressant är att man som åskådare heller inte riktigt vet vad för resultat som man är ute efter att få fram av experimentet, mer än att det förstås handlar om extrema påfrestningar av dem mänskliga psyket. Jag vet att det förekommit liknande experiment i verkligheten, även om jag gärna vill tro att man skruvat till dem lite extra för att få en intressant berättelse att filma. Hur som helst så trodde jag att jag hade klurat ut hur det hela hängde ihop ganska tidigt i filmen, men eftersom slutet grundlurade mig, mer eller mindre, så höjdes betyget faktiskt ett helt snäpp upp till ett imponerande slutresultat. – 8/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Crazy Eights

Crazy Eights – Den här filmen bjuder egentligen inte på något nytt, men skådespelarinsatserna är hyggligt stabila och det är ju alltid ett plus i kanten. Handlingen påminner en hel del om många av de asiatiska spökfilmerna som sköljt över västvärlden de senaste åren, men man har missat att ge filmen den spänning som brukar åtfölja de asiatiska filmerna. När man ser filmen kommer man också att tänka på ett flertal andra filmer som verkar ha varit inspirationskälla men det går att ignorera. Det som däremot är svårare att bortse ifrån är hur ologisk filmen är och hur mycket den underskattar sin publik. Det är ingen konst att räkna ut alla ”mysterier” i filmen långt före att karaktärerna själva gör det. Miljöerna är dock riktigt bra och man kan lätt förställa sig att ett gammalt nedlagt sjukhus (med tvivelaktig forskning i källaren) skulle se ut på det viset. Vad som är svårare att förstå är hu ljuset kan skina in genom de gallerförsedda fönstren när man befinner sig två våningar under marken? Men det är som sagt stabilt skådespeleri och flera kända namn medverkar. Bäst intryck gör tveklöst Dina Meyer, men även Gabrielle Anwar och den gamla porraktrisen Traci Lords. – 5/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm