I Am Number Four - 2011 - Han är nummer fyra...

I Am Number Four

Regi: D.J. Caruso

2011

Action/Sci-fi/Thriller

John gör allt för att smälta in, eller åtminstone så önskar hans beskyddare att han gjorde det. För John är ingen vanlig yngling, han är inte ens från vår planet. Han besitter märkliga förmågor och måste flytta från plats till plats för att inte bli spårad av sina fiender som är ute efter att förinta honom. Det har redan eliminerat tre som honom, han är nummer fyra…

Jag gillar den här filmen trots att handlingen är lite i tunnaste laget, det doftar lite twilight Saga över den men jag ser inte det som något problem. Det finns en ungdomlig kärlekshistoria i den men i vilken amerikansk småstad finns det inte det? Men det här är å andra sidan ingen film man ser för sin djupa handlings skull, man får vara nöjd med att det är lite svart och vitt, att de onda humanoiderna ska utplåna de goda. Det är snyggt gjort och upplevelsen på blu-ray är enorm!

                        

Självklart ska man inte se en film bara för effekternas skull men i det här fallet är jag nästan beredd på att uttala ett undantag från den regeln. Handlingen som finns är inte mycket att hänga i granen, men det som trots allt finns där hjälper till att göra det intressant. Inte för att man inte förstår hur det kommer att sluta i slutändan i alla fall men motsättningarna mellan John och stans populäraste kille (enligt honom själv i alla fall) för faktiskt filmen framåt i någon mån.

Däremot är det lite svårt att få grepp på själva bakgrundshistorien. Omständigheterna kring utplåningen av Johns hemplanet och så redogörs för, men det blir lite tvådimensionellt av det. Det känns lite som om man berättar det i förbifarten och sedan ignorerar det till förmån för actionsekvenser. Men action finns det onekligen gott om och det ser som sagt väldigt bra ut! Det är en hel del datorgenererade effekter också och sådana brukar jag ibland ha lite svårt för, men det här är den typen av film där det passar sig och ser riktigt bra ut.

Men det är för mycket frågetecken. Varför finns de där nio utomjordningarna på vår planet, varför skulle de skyddas, vad finns i lådan, varför måste de utplånas en efter en och i nummerordning? Man kan välja att ignorera detta men om man vill ha en film som ska skapa någon form av eftertanke vill det nog till att man tänker efter lite i historieskapandet. Jag tycker visserligen om filmen ändå för att det är snyggt förpackat, jag har inget emot filmer producerade av Michael Bay, men någon större eftertänksamhet brukar det inte finnas. Men underhållande och hjärndöd action är det!

Bilder: © DreamWorks II Distribution Co., LLC

Recension: Transformers: Dark of the Moon

Transformers: Dark of the Moon

Regi: Michael Bay

2011

Action/Sci-fi

På månens baksida, den mörka sidan, finns ett kraschat rymdskepp som Autobotarna nyligen fått reda på. Det är ett mytomspunnet och legendariskt rymdskepp som tidigare antagits vara förlorat. Varför detta skepp så skyndsamt lämnade deras hemplanet är något som robotarna hållit hemligt i alla år men nu tvingas berätta för människorna. Mänskligheten i sin tur har hållit hemligt dess existens i många år och redan i rymdålders tidiga barndom utforskat platsen för nedslagen och till och med bärgat en del material därifrån. Autobotarna för smått panik då de inser vilken skepp det är och vad det innehåller. Nu är det bråttom, de måste hinna dit innan de ondskefulla Decepticons kan ta teknologin som kan vinna kriget i besittning. Ombord på skeppet finns också en sargad Sentinel Prime som är Optimus Primes föregångare och mästare och måste räddas till varje pris. Men vilket är priset och är det trots allt inte för högt?

Jag var väl inte särskilt imponerad av den här filmens föregångare även om den första filmen i serien var något bättre. Därför är det med glädje jag kan meddela att den här lyfter sig igen. Det är fortfarande en effektfilm, det är inget tvivel om det, men jag tycker även att handlingen är lite mer intressant än vad den tidigare har varit. Det finns heller inget nyhetens behag att leva på längre, vilket innebär att man måste satsa mer om man ska lyckas. Och det är precis vad jag tycker att man har gjort. Actionscenerna är vildare än förut och man har givit robotarna mera personlighet, i synnerhet Sentinel Prime vars röst görs av min gamle favorit Leonard Nimoy.

Man tycks också ha lånat utseende från honom för jag tycker helt klart att man känner igen vissa drag. Som om inte det vore nog levererar han även ett par klassiska Star Trek citat vilken jag finner omåttligt underhållande. Dessutom finns det en robot som bryter på skotska och som för tankarna till samma Star Treks Mr Scott. Det är svårt att förklara men se filmen så går det säkert upp ett ljus.

Filmens största fiende är dess längd, den hade inte behövt vara två och en halv timme lång. Det finns inte så mycket handling att man klarar att fylla ut allting och en del delar känns både krystade och sega. Har man, som jag, dessutom inte vuxit upp med den animerade förlagan har man kanske heller inte den förkunskap som skulle kunna göra även de mest sega scenerna intressanta och underhållande, är det än större problem att behålla intresset vid några tillfällen.

På det hela taget tycker jag dock att det är en underhållande actionfilm och kanske rent av den bäst av de tre så långt. Jag säger så långt för man lämnar definitivt en öppning för en fortsättning i slutet av filmen. Vi får väl se vad som händer…