Age of Dinosaurs – 2013 – Jurassic Park var bara början!

Regi: Joseph J. Lawson

Action/Sci-Fi

Ingen ska komma och anklaga filmbolaget The Asylum för att inte ta ut svängarna! Även om deras filmer allt som oftast har en del kvar att önska är det så gott som alltid underhållande historier som inte liknar något annat. Jag gillar det och jag kan stå ut med att skådespelare och effekter brister emellanåt. Den här filmen är förstås inget undantag och som vanligt när det gäller filmer som The Asylum känner man också igen en förlaga. Att man allt som oftast har plagierat en film med betydligt högre budget än vad det nu blir frågan om. Dessa filmer har till och med fått ett eget samlingsnamn, så kallade mockbusters. Någon motsvarande term på svenska känner jag inte till.

Den här har faktiskt ganska bra skådespelare. I bräschen går Treat Williams som jag har tyckt mycket om ända sedan jag först upptäckte honom i musikalen Hair. Bredvid honom går Ronny Cox som också gör riktigt bra ifrån sig. Kort sagt så finns det inga problem med skådespeleriet någonstans egentligen. Det är klart att det inte kommer att bli frågan om Oscarsutmärkelser men det är till räckligt stabilt för att man inte ska behöva störa sig på det.

Faktum är att de dataanimerade effekterna är riktigt bra också! Hade de varit av den här kalibern när Jurassic Park kom hade nog ingen vågat gå ut från biosalongerna. Men det faktum att det rör sin om dinosaurier är inte den enda likheten som finns med Jurassic Park. Det är faktiskt ganska mycket man känner igen. Inte scen för scen eller ordagrant men helheten är ganska lika. Det är genetiskt framforskade dinosaurier och någon som underskattat riskerna. Följaktligen bryter dessa varelser sig fria och löper amok i staden.

Treat Williams och hans dotter försöker att stoppa framfarten och i likhet med Jurassic Park så är faktiskt företagets grundare inte totalt pengafixerad och inser att det finns andra världen i livet än mammon. Det känns också som att man har lånat sammansättningen av de olika dinosaurierna från den andra filmen. Det finns även här en lite mindre art som tycks vara väldigt intelligent. Men man kan väl säga att varelserna överlag är lite mera fantasifulla här. De har lite mer färg kan man säga. Detta betyder inte att de ser fåniga ut eller så. De är fortfarande realistiska men det känns som att man har hittat på lite mer och inte bara kopierat historien så att säga.

Jag gillade filmen. Det är förstås ingen film som alla uppskattar, (vilken film är egentligen det?) men är man intresserad av fantastiska djur- och monsterfilmer som faktiskt är realistiska till sitt upplägg har man säkert utbyte av den här. Snygg är den också!

7/10

Du kan löpa filmen här:

Recension: Hair - 1979

Hair

Regi: Milos Forman

1979

Musikal

Mot bakgrund av Vietnamkriget beger sig Claude (John Savage) från familjens ranch i Oklahoma för att ta värvning i armén. I New York träffar han på några hippies ledda av Berger (Treat Williams) som redan bränt sina inkallelseordrar. Under ett par dagar av drogmissbruk och allmänt samkväm med dessa hippies hinner han träffa och bli förälskad i överklassbruden Sheila (Beverly D’Angelo). Han har dock inte tid att utveckla kärleken eftersom plikten kallar och han måste rycka in i armén. Claude’s känslor för Sheila är besvarade och då hon söker upp Berger beslutar de sig för att hälsa på Claude – i Nevada!

Den här tillsynes glättiga och skojiga filmen är faktiskt betydligt allvarsammare än vad man först trodde och den har helt klart ett riktigt seriöst budskap. En tidstypisk känsla genomsyrar filmen och det känns nästan som om man verkligen befann sig på slutet av 60-talet mitt bland sex droger och flower power. Personligen tycker jag musiken är bra mycket bättre i Hair än många andra musikalfilmer och har ett betydligt bredare spektra, men det är ju bara min åsikt. Helt klart står i alla fall att musiken är kompentent gjord och att texterna passar ypperligt bra in i tiden filmen utspelar sig i. Att sen min gamle favorit Treat Williams spelar huvudrollen gör ju inte det hela sämre. Fast det är klart, det är ju på grund av Hair som han har blivit den favorit han är idag!

Ofta lockar den här filmen till skratt och man rycks med i de musikaliska utsvävningarna som ofta handlar om droger eller hallucinationer. Lyssnar man lite mellan raderna når man ytterligare en nivå med filmen, en eftertanke känns tydlig och en blandning av förtryck, orättvisor, förutfattade meningar och pacifism känns uppenbar. Här finns också utrymme för andra känslor än glädje och när filmens slutscen når näthinnan gråter även stora starka karlen, d v s undertecknad, floder av tårar.

Speciellt karaktären Berger är intressant och ibland är man inte riktigt säker på om han verkligen tar allt med en klackspark eller om han är hur seriös som helst. Att han verkligen vill alla väl och att han lever i kärlekens tid råder det dock ingen tvekan om.

Sätt in filmen, luta dig tillbaka och klipp dig aldrig mera…