I spit on your Grave - 1978 - Rape/Revenge klassiker!

I spit on your Grave

Aka: Day of the Woman

Regi: Meir Zarchi

1978

Drama/Horror

Jennifer (Camille Keaton) har hyrt en liten stuga på landet. Där tänker hon tillbringa sommaren med att skriva sin första roman. Hon är snygg och attraktiv och när byfånens tre kompisar provocerar honom får de veta att han känner sig attraherad av henne. De bestämmer sig för att fixa ett ligg åt Matthew, som byfånen heter, för att han äntligen ska få bli av med sin oskuld. De tar henne tillfånga när hon ligger på vattnet i en kanot och kopplar av, drar in henne i skogen, sliter av henne kläderna och genomför en brutal gruppvåldtäkt. Men inte nog med det, innan hon kunnat kravla sig hem blir hon attackerad ytterliggare en gång och slutligen väntar även gärningsmännen på henne i hemmet. Hon blir lämnad för död, men överlever och blir besatt av tanken på hämnd!

Till Er som tycker att jag beskriver handlingen för detaljerat här ovan och förstör överraskningsmomenten med allt för många spoilers vill jag bara hänvisa till filmens tagline.

”Hon har precis stympat, lemlästat och mördat fyra män men ingen jury i världen skulle någonsin förklara henne skyldig”

Denna säger oss en hel del om filmens natur. Dels talar den om för oss exakt hur det kommer att gå för förövarna och dels så insinuerar man faktiskt att vigilantism är fullt försvarbart om bara omständigheterna är tillräckligt adekvata. Detta kan man naturligtvis ha åsikter om, men om man inte är ute efter anarki inser nog var och en att ett sådant rättsamhälle aldrig skulle kunna fungera i praktiken. Vem ska avgöra om oförrätten är grov nog eller ej? Kommer i så fall hämnden på hämnaren att fungera på samma premisser? Dessutom anspelar man på att denna teoretiska jury (som alltså inte skulle fälla henne) skulle låta sig påverkas av emotionella och inte juridiska värderingar. Det är kanske sant? Vårt rättsamhälle kanske är så korrumperat att det faktiska brottet är mindre intressant än motivet? Nåja, nu ska jag försöka undvika att leda det här in i en politisk debatt och koncentrera mig på filmen.

Det här är troligen en av de mest kända rape/revenge rullarna genom tiderna och då frågar man sig varför? Är det för att den innehåller mer grovt våld än andra filmer? Kanske är själva gruppvåldtäkten grövre än någon annan film i genren? Både de där frågorna kanske kunde besvaras med ja, när filmen gjordes 1978 men idag är det inte mycket att höja på ögonbrynen för. Visst känner man empati för kvinnan som upprepande gånger förnedras och misshandlas både psykiskt och fysiskt. De fyra männen som utsätter henne för illdåden får naturligtvis vad de förtjänar osv. men idag räcker inte det. Det finns allt för många andra filmer som väcker starkare känslor till liv. Ta bara den utdragna våldtäcktscenen i franska irreversible som slår emot tittaren som en tegelsten i pannan, eller Baise-Moi (också från frankrike) där man kryddat våldtäkten med riktig penetrering. Jag menar inte att det nödvändigtvis är något bra, men det väcker i alla fall en känsla som man inte är beredd på.

Ska man tala om skådespel så märker man relativt omgående hur ohämmat skådespelarna spelar över. Visserligen är det något man vänjer sig vid under filmens gång, eller så läggs kanske koncentrationen på att bearbeta våldscenerna medan hjärna sorterar in skådespeleriet som sekundärt. Men jämför man med den råa våldtäcksscenen i The Accused, som dessutom är en mainstreamsk rulle, förstår man att man visst kan kombinera skådespeleri och starka situationer precis som Jodie Foster gör.

Nåja, det som är bra med filmen är att den börjar tämligen lugnt och harmoniskt och hade man inte vetat vad som väntade hade man säkerligen blivit väldigt omtumlad. Visst finns det lite ledtrådar utlagda längs vägen om vad som håller på att hända och det smyger sig lite framåt. Men den stora händelsen kommer trots allt ganska plötsligt. Bitvis sker det dock med ett sånt överspeleri från skådisarna att det är svårt att ta några av de brutalaste scenerna på allvar. Lyckligtvis lämnas några av de allra värsta övergreppen åt tittarens fantasi vilket uppväger föregående brist med trovärdighet.

När så andra delen av filmen börjar – hennes hämnd, är det som om filmen börjar om lite igen. Tempot sänks och illusionen av att hela hennes tillvaro inriktar sig på hämnd är slående. Hon är kallsinnig och verkar veta precis vad hon gör, inget springa runt och skrika här inte!

Har du inte sett den föreslår jag att du gör det! Det är trots allt en klassiker som bör finnas i referensramen!

Recension: Das kabinett des Dr. Caligari - 1920

Das kabinett des Dr. Caligari

Regi: Robert Weine

1920

Horror

Francis (Friedrich Feher) berättar en historia om sin vän Alan (Hans Heinrich von Twardowski) och sin fästmö Jane (Lil Dagover). Han berättar om hur Alan tar med honom på en utställning där de möter Dr. Caligari (Werner Krauss). Caligari visar upp en sömngångare vid namn Cesare (Conrad Veidt) som han kan kontrollera och som kan förutspå framtiden. Alan frågar hur länge han har kvar att leva och Cesare svarar: fram till gryningen. Profetian går i uppfyllelse när Alan blir en i raden av mystiska mordoffer som verkar följa Caligaris fotspår. Francis misstänker att Caligari ligger bakom men polisen ignorerar honom så han börjar göra en egen undersökning varvid han upptäcker att Caligari beordrar Cesare att utföra dåden. Caligari försvinner men Francis spårar honom till ett dårhus och upptäcker att Caligari är chef där, eller är han?

Har man aldrig sett en stumfilm kanske man inte ska börja med den här. Det är kanske inte den mest lättillgängliga och det kväver trots allt en del av tittaren att avstå från dialog och förlita sig helt på agerande. Det tar ett tag att vänja sig vid textskyltar osv. Å andra sidan kan det vara en fördel också, man slipper ju distraheras av dialogen och kan lägga allt krut på underliggande budskap osv.

Just i den här filmen tyckte jag första att textskyltarna var svårlästa då de stod i ett spretigt teckensnitt. Nu när jag sett filmen förstår jag att det måste vara så, för även om ingen talad dialog finns så finns känslan kvar att förmedla. Det görs effektivt via olika stilar på textskyltarna. Nåja, nog tjatat om dessa.

Allt eftersom filmen går blir den bara bättre och bättre. Framför allt slutet är mycket bra med många vändningar och twists vilket gör att man aldrig känner sig säker på vart filmen är på väg. Miljöerna är passande och i högsta grad surrealistiska vilket ger filmen ytterligare en dimension. Det kanske känns som lite mycket studioinspelning på sina ställen men man måste komma ihåg att den här filmen gjordes redan 1920. Man måste se den med det som utgångspunkt. Givetvis hade man kunnat göra en bättre film rent tekniskt idag.

Det är lätt att se att många av nutidens filmskapare har inspirerats av den här filmen, Tim Burton inte minst. Han har använt många grepp från den här filmen genom årens lopp så inflytelserik måste man säga att den är.

Även om det inte är den bästa filmen från den här tiden jag har sett skulle jag rekommendera den om man har lite intresse av film i den här genren eller den här tiden. Om inte annat så i utbildnings/referens syfte.

Bay of Blood - 1971 - Urfadern till genren!

A Bay of Blood

Aka: Twitch of the Death Nerve, Reazione a Catena

Regi: Mario Bava

1971

Horror

Grevinnan Donati mördas men alla spår bekräftar bara polisens teori om självmord. Vad som sedan följer är dock en kavalkad av mord där alla tycks ha motiv till vartenda ett. Det finns naturliga motsättningar både mellan de bofasta invånarna och de profithungriga exploatörerna som vill förvandla viken till ett, enligt deras sätt att se det, paradis. Det enda sättet att rentvås och förflytta sig till de oskyldigas skara tycks vara att själv bli mördad och befolkningen krymper och krymper ju närmare sanningen man kommer.

Jag har vid tidigare tillfälle själv konstaterat att det här är, om inte den allra första slasherrullen, så åtminstone bra nära. Nu när jag ser den igen och har den i färskt minne kan jag också konstatera att den sniffar runt en hel del i gialloträsket också!

                          

Man kan väl dela upp slashergenren i två delar om man tillåter sig själv att generalisera en hel del. Först och främst har vi de filmer där mördaren är känd för oss – publiken, och utför sina dåd på ett sådant sätt att vi kan ta del av hela händelseförloppet. Sedan har vi också den typ som Bay of Blood tillhör, där mördaren förblir okänd och fokus inte ligger enbart på utstuderade mordsekvenser (även om dessa är mycket bra just i Bay of Blood), utan även på den spänning som skapas av att man inte vet riktigt hur det ligger till. Enligt mitt sätt att se det gör detta också att man flyttar horrorgenren ett par steg närmare thrillern och i slutändan får någon form av slasher och giallohybrid.

Fotot i Bay of Blood är mycket vackert och det är väl kanske det, tillsammans med den ovanligt, för sammanhanget, komplicerade plotten, som gör att filmen fungerar så bra. Man tillför en extra dimension och känslan av voyeurism är påtaglig i flera scener, framförallt i filmens första halva. Vändningarna i handlingen gör att just när man trodde att man visste hur allt låg till blir man varse om att man faktiskt hade helt fel. Jag såg förresten en gång någon som jämförde handlingen i Bay of Blood med den i vilken såpa som helst och det är faktiskt inte en så dum jämförelse. Intrigerna begränsar sig inte till det tvådimensionella berättande man är vad vid från andra slashers. Även de mest kända, Fredagen den Trettonde, Halloween etc. lyckas inte skapa så intressanta relationer bland hela rollbesättningen utan begränsar sig till skräcken mellan förövare och offer. Här kan vem som helst vara skyldig till vad som helst och det är också lite i denna struktur som gör att man med lätthet kan väva i giallogenren i det hela.

Men mordsekvenserna då? Jodå, även om man lyckats skapa en intrig som involverar alla personerna i handlingen och filmar det med ett mycket intressant bildspråk finns det utrymme för både rejält med våld och gore. Man blir mäkta imponerad av vad som faktiskt gick att åstadkomma 1971 och många av effekterna ser betydligt bättre ut än vad man är vad vid numera.

Ska man då dra någon form at slutsats av ovanstående så hamnar det väl i linje med att det här är en mycket viktig film i sammanhanget och om man räknar sig som ett fan av genren bör man skämmas om man inte sett den. Att den varit en inspirerande faktor för mången film och kan räknas som urfadern för genren.

En mycket bra och inspirerande film!

Recension: Hostel

Hostel – Den som varit uppmärksam har på senare tid kunnat läsa om hur jag gett mig på filmer som jag minns som ganska dåliga för att se hur de står sig i dagens ljus, så att säga. Ofta har minnena varit ganska korrekt överensstämmande med vad jag tyckt vid återseendet, men så finns det ett par undantag, den här till exempel! Jag mindes den som en rätt usel film som i princip var hur seg som helst hela tiden och som ”bara” ägnade sig åt utstuderat våld hela tiden. När jag återsåg den idag kunde jag konstatera att det faktiskt inte alls är särskilt mycket explicit våld i den, man luras nog att minnas mer än vad som faktiskt förekommer. Däremot var filmen fortfarande seg och ganska så förutsägbar. Huruvida detta beror på att jag trots allt har stora delar av filmen i bakhuvudet eller inte ska jag låta vara osagt. Jag kunde dock se en lite större bild av händelseförloppet den här gången. Jämförelser med annan människohandel, prostitution och sexindustrin är tydliga och det är väl det som gör filmen till vad den är kanske. Det finns helt klart en sensmoral inblandad även om narrativet är vad man kan förvänta sig av en film producerad i USA. – 6/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Frozen River - 2008 - Betydligt bättre än vad man kan tro!

På pappret inte en särskilt upphetsande film kanske. Detta förstås om man undantar den rad priser och utmärkelser, för både bästa film och för bästa skådespelerska som filmen både vunnit och blivit nominerad till. Men handlingen är egentligen försvinnande enkel och borde inte hetsa upp någon till intresse. Men det gör den ändå! Det tar inte särskilt lång tid innan man är helt fast i filmen och man inte kan vänta på att få veta hur det ska utveckla sig härnäst. Men framförallt är det verkligen en skådespelarfilm. Melissa Leo, som gör huvudrollen är hur trovärdig som helst och samspelet med Misty Upham, som spelar den smugglande indianskan är magnifikt! Hur är förstås också mycket passade i sin roll och de kompletterar varandras desperation mycket bra! Små sidohandlingar, till exempel med Ray Eddys (Melissa Leo) söner – T.J. och Ricky, gör filmen än mer intressant och lockande och helt klart bland det bästa jag har sett i år så långt! – 9/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

At Midnight I’ll Take You Soul - 1964 - COFFIN JOE!!

Eftersom jag tidigare recenserat en del filmer av brasilianaren José Mojica Marins i samband med att Njutafilms gav ut boxen The Coffin Joe Aftermath Collection visste jag väl ungefär vad jag hade att förvänta mig av den här rullen. Det är den första i en serie filmer om samma karaktär – Coffin Joe, som man valt att översätta Zé do Caixão till på engelska. Och eftersom portugisiska inte är ett språk jag behärskar så nöjer jag mig med det! Handlingen är ganska enkel, José Mojica Marins spelar själv huvudrollen som den udda karaktären Coffin Joe. Han är någon form av begravningsentreprenör men det är inte alls han är. Han verkar också vara den rikaste i trakten och en som inte räds något eller någon. Han anser sig vara starkare och mäktigare än någon annan och van att få sin vilja igenom. Han njuter av att andra människor fruktar honom helt enkelt. Men bakom denna illusion till handling ligger något annat, en utveckling av den inledande monologen och frågeställningen: What is life? It is the beginning of death. What is death? It is the end of life! What is existence? It is the continuity of blood. What is blood? It is the reason to exist! Och det är detta som gör filmen till vad den är! Det är ett ambitiöst hantverk och som sådant helt klart bedydelsefullt för filmhistorien och det ska bli intressant att lägga ännu fler av José Mojica Marins verk till referensramen. Det är helt klart en filmskapare av betydelse även om underhållningsvärdet tyvärr dras ned något av tungsintheten. Det är helt enkelt svårt att beskriva vad man känner när man ser en film av honom och det tar flera dagar att bearbeta vad man just sett! – 6/10

2012 - 2009 - Storslagen förödelse!

Är det något som Roland Emmerich kan göra så är det storslagna katastroffilmer med massiv förödelse i sitt kölvatten! Och även om jag personligen förr i världen gjorde allt jag kunde för att övertyga folk om vilken usel film Independance Day var kan jag inte ignorera dess produktionskvaliteter. Här har Emmerich helt klart lärt sig av sina tidigare misstag även om det är lite för mycket heroiska hjälteinsatser där folk offrar sig för en större sak för att jag ska trivas riktigt bra med filmen. Den är också lite för lång och blir lite seg i början och slutet. Mittenpartiet är dock filmens pärla och där finns inte en enda död eller händelselös sekund. Briljant realism genomförd på ett storartat sätt skulle man kunna säga. Man kan heller inte klaga på skådespelarna och flera namnkunniga aktörer medverkar. I de stora rollerna ser vi John Cusack och Chiwetel Ejiofor, men även namn som Danny Glover och Amanda Peet medverkar i betydande roller. Dock är jag mest imponerad av Woody Harrelsons gestaltning av den smått fanatiske eller åtminstone gravt excentriske domedagsprofeten Charlie Frost! Hur det går ska jag inte avslöja, om nu någon inte kan räkna ut hur det går i en amerikansk katastroffilm av gigantisk modell, men jag garanterar att de inblandade aldrig någonsin kommer att glömma sitt äventyr! Helt enkelt en riktigt underhållande film där man bitvis till och med har fått det amerikanska flaggviftandet under kontroll! – 8/10

Wrong Turn

Wrong Turn – När jag såg den här filmen för första gången för några år sedan var jag måttligt imponerad. Men eftersom minnet ibland kan spela en små spratt kände jag att jag nu var tvungen att se om den för att se huru vida mitt minne var falskt eller äkta. Det visade sig att jag fann filmen långt mycket effektivare än vad jag mindes den som. Det är inte originellt på något vis, men helt klart spännande och välgjort. Effekterna är gedigna och skådespeleriet helt klart godkänt. Att några repliker är ofattbart dumma eller att logiken brister ibland är inget som gör så mycket och om man som jag har sett en hel del filmer med samma andemening och innebörd, rent av nästan stöpta i samma mall, kommer inte handlingen som någon överraskning. Men det är underhållande och även om jag inte riktigt fattade det när det begav sig förra gången så är det här helt klart en av de bästa filmerna på området, den bör ingå i referensramen och räknas som en av de viktigaste filmerna inom sitt gebit. – 7/10

Läs också Lindas fullständiga recension av filmen från 2005!

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Martyrs

Martyrs – Nu vet jag inte om det här fortfarande är den senaste i raden av omtalade skräckfilmer från Frankrike, och i synnerhet inte när det läses, men den ingår helt klart i en våg av sällsynt framgångsrika filmer just därifrån. Den har fått grymt bra kritik om man letar runt lite på nätet och tittar på vad ”vanligt” folk sagt om den, samt betygsatt den med. Så här, precis efter att jag äntligen sett de och det men enorma förväntningar, måste jag säga ”Va!? Var det här allt jag fick?” Besvikelsen är alltså stor och den kommer inte i närheten av varken Ils aka Them eller Haute Tension, framförallt inte Inside och inte ens Frontier(s)! Jag fann den rejält seg och när det väl började bli intressant växlade man över till ett annat spår som stannade upp tempot igen. Visst, en del makeup effekter var riktigt bra, men andra var å andra sidan inte särskilt bra alls, jag tänker närmast på gamla sår som nästan ser ut som om de är påmålade på armar och ben med tuschpenna eller liknande. Spänningen som handlingen insinuerar är nästan helt frånvarande och de groteska tortyrmetoder som används påverkar knappast heller. Det är filmat utan känsla helt enkelt och det blir i slutändan ganska tvådimensionellt, jag hade gärna sett lite mer djup i historien: Vem? Varför? Etc. – 5/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm