Oblivion – 2013 – Fantastiska vyer och miljöer!

Om man plockar isär en films alla beståndsdelar, vänder och vrider på dem för att undersöka allt in i minsta detalj. Om man sedan sätter ihop allt igen, med full förståelse för alla beståndsdelar, vad får man då? Kommer man att få ett resultat som motsvarar helheten? Blir resultatet kontaminerat med för mycket information? Det enkla svaret är: därom tvista de lärde!

Anledningen till att jag tar upp frågeställningen är att jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till den här filmen. Den lider av stora problem samtidigt som vissa delar av den är hur storslagna, pampiga och välgjorda som helst. Mitt i alltihop finns skådespelarna med Tom Cruise i centrum. Han gör ett utmärkt arbete liksom de andra som är inblandade gör. Mest tid framför kameran får förstås Tom Cruise som är filmens hjälte och möjligtvis även antihjälte. Minst tid, i förhållande till namnets status, får Morgan Freeman. Det är inte många repliker han har och hans roll är inte särskilt viktig heller. Morgan Freeman gör den på rutin och visst är det ett bra namn att kunna visa upp i rollistan. Det är ett namn som lockar mig i alla fall!

Det som är riktigt bra med filmen är alla effekter och framtidsvisioner. Allt som har med detta att göra är hur bra som helst. Handlingen i sig är som bäst medioker, åtminstone på det sätt som den berättas. Det är rörigt och skulle jag komma på ett fyndigt superlativ som prefix hade jag använt mig av det. Det är förbannat rörigt! Jag säger inte att man inte klurar ut vad som händer till slut men det är lite för mycket konspirationsteori för min del. Det mesta känns det som att vi redan har sett och själva postapokalypstemat känns mest tröttsamt. Allt detta beror säkerligen på att det är ett olidligt lågt tempo i filmen. Man kunde ha kostat på sig att avslöja något mer om den slutgiltiga lösningen för att åtminstone hålla teoretikerna vakna. De som vill finna en mening med filmen. Som det är nu känns det som att man mest väntar på att den ska ta slut så att vi äntligen får veta det som hemlighålls för oss.

Mest känns det som att man försöker att kopiera något som redan har gjorts även om jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är man försöker att återberätta. Resultatet blir en actionfylld science fiction rulle med ett så lågt berättartempo att man mest hoppas på att den ska ta slut snarast möjligt. Men effekterna är som sagt bra…

4/10

Recension: Apollo 18 – 2011 – Det hemliga uppdraget på månen

Regi: Gonzalo López-Gallego

2011

Horror/Sci-Fi

Det känns lite som att det har gått inflation i de så kallade ”found footage” filmerna. Jag vet inte vad det var som startade trenden, men det känns som att de blir fler och fler. Den här utspelar sig under en månfärd som dessutom blir hemligstämplad av de amerikanska myndigheterna. Varför den blir hemligstämplad och varför Apollo 17 är den sista officiella bemannade resan till månen.

Det börjar lugnt och stilla, precis som det brukar. Snart eskalerar händelserna till något som vid första anblicken skulle kunna kallas för lappsjuka eller paranoia. När astronauterna hittar en rysk månlandare och en av kosmonauterna död en bit därifrån börjar teorierna om en konspiration att gro hos astronauterna. Vid samtal med jorden kommer det snabbt fram att man visste att ryssarna var där och att det också finns något helt annat på månen, något som gör att man helt enkelt måste hemligstämpla expeditionen och inte under några omständigheter låta informationen sprida sig till allmänheten.

Det ligger i sakens natur att filmen framställs som om händelserna vi får se verkligen har hänt. Det finns naturligtvis både för- och eftertexter som hävdar detta men självklart måste man ta dem med en nypa salt. Det faller på sin egen orimlighet att det skulle röra sig om verkliga händelser. Inte för händelserna skull utan för att filmsnuttarna annars inte skulle finnas tillgängliga – ens för de amerikanska myndigheterna.

Som film betraktat är den väl hygglig, det finns inget exceptionellt med den men har man inget annat för sig kan man väl offra en och en halv timme på den. Men andrahandsvärdet är lågt, att se om den känns mer som en plåga än som underhållningsvärde faktiskt. Måste man se allt som finns i subgenren ”found footage” är det väl en intressant film men annars är den rätt medioker.

6/10

JACK REACHER - 2012 - riktigt trevlig och underhållande film

Jack Reacher

Regi: Christopher McQuarrie

2012

Action/Thriller

Filmen inleds med att en prickskytt skjuter och dödar fem, till synes slumpmässigt utvalda, oskyldiga personer. Det dröjer inte länge innan prickskytten tillfångatas och genast ber han om att få träffa en Jack Reacher. Vi vet lika lite om denne Jack som personerna i filmen gör eftersom han tydligen är expert på att gömma sig. Vidare får vi veta att Jack en gång i tiden har lovat att sätta åt den påstådda prickskytten hårt om han får veta att han har trampat i klaveret. Hur som helst så hör Jack Reacher talas om dådet och söker själv upp dem som ansvarar för utredningen. Han börjar göra sina egna undersökningar och det visar sig att allt inte är som det ser ut att vara…

Tom Cruise är inte min favoritskådis men när han gör roller som vi inte är vana att se honom i, de som ligger utanför den stereotypen vi är vana att se honom i, är han en fröjd att se. Den här filmen är dock inte en sådan. Hans rollkaraktär är ungefär vad man förväntar sig. Han är en smart utredare som inte har några som helst problem att försvara sig i ett slagsmål oavsett hur många som hoppas på honom samtidigt. Däremot så gillar jag konspirationsfilmer skarpt och som sådan är det klart underhållande att se. Och jag måste erkänna att det inte är något fel på Tom Cruise i titelrollen heller.

Det finns inte mer actionscener, eller rättare sagt slagsmålsscener, än vad nöden kräver och de som finns ser bra ut. Tittar man på extramaterialet förstår man att det fanns en hög ambition av att det skulle se äkta och okoreograferat ut. Man har lyckats bra med detta.

Eftersom det handlar om en konspirationsthriller i någon mån, är ingen fri från misstankar om inblandning. Detta förstärks ytterligare av att Åklagaren och försvarsadvokaten är far och dotter. Han har aldrig förlorat ett fall och är känd för att bara ta sig an de fall han vet att han kan vinna. Hon är istället den som står för utredningen och hittar bevis efter bevis för att allt inte är som det ser ut att vara. Som vanligt när sanningen kommer närmare och närmare så ökar farorna kvadratiskt. Står man i vägen, eller har sett för mycket, riskerar man att förlora livet på kuppen. Vem eller vilka som egentligen är inblandade och vad som egentligen ligger bakom är dolt för oss fram till slutet.

Bland skådespelarna, förutom Tom Cruise, märks Rosamund Pike, Richard Jenkins, Werner Herzog och Robert Duvall. Det blir en riktigt trevlig och underhållande film. Inget mästerverk men i alla fall något som är underhållande att se och som kanske håller för ytterligare en åskådning.

7/10

CDON
Discshop
Ginza

Recension: Good Guys Wear Black

Filmen börjar egentligen inte förrän efter en längre prolog där man får se upptakten till konspirationen som sedan resten av filmen handlar om. Det är en oerhört ointressant prolog även om den förstås är mycket viktig för helheten där ChuckNorris och hans team ”Svarta Tigrarna” blir lurade av sina uppdragsgivare – regeringen. Fem år går sedan och en efter en av de som trots allt klarade sig ur Vietnams djungler levande likvideras en efter en i ett upplägg som inte skiljer sig så rysligt mycket från Schwarzeneggerfilmen Commando. Helheten blir dock mycket mer konspirationspolitisk och sensmoralen är inte vidare regeringsvänlig. Det låg kanske i tiden att fördöma och hylla vietnamveteraner under det sena sjuttiotalet och det tidiga åttiotalet då filmer som First Blood och The Park is Mine också gjordes under denna tidisperiod. Hur som helst blir det inte riktigt så mycket av det, det är mycket väsen för ingenting kan man säga även om det är intressant att lägga ytterligare en rulle med Chuck Norris i referensramen. Man märker att han inte riktigt är färdig som skådespelare men hittar klar potential till vad som senare komma skall även om han aldrig kommer att bli någon virtuos i sammanhanget. 

5/10

Recension: The Box - 2009

The Box

Regi: Richard Kelly

2009

Thriller/Sci-Fi

Norma och Arthur Lewis (Cameron Diaz och James Marsden) får ett erbjudande som bara inte kan vara sant. De får en låda som innehåller en apparat med en knapp. De får informationen att de genom att trycka på knappen automatiskt kommer att få en million dollar men att deras handling kommer att innebära att någon, som de inte känner, någonstans i världen, kommer att dö! Det är inte ett lätt beslut att fatta, men eftersom de har grava ekonomiska bekymmer trycker slutligen Norma på knappen. Mycket riktigt belönas de med en million dollar, men ganska snart inser de att de tagit fel beslut…

Det här är en film med en handling som gör att jag har haft enormt högt ställda förväntningar ända sedan jag först hörde talas om den. Faran med det är förstås att extremt få filmer lever upp till den sortens förväntningar, och det gör inte den här heller om jag ska vara ärlig. Jag tror det kunde ha fungerat hur bra som helst som ett avsnitt i serien Amazing Stories eller The Twilight Zone, men som långfilm blir det lite för tunt och långdraget. Man får lite för lite information och mysterierna är lite för oförklarliga för att intresset ska hållas kvar hela tiden.

Men skådespeleriet är stabilt och även om ingen briljerar är det trevligt att det är lite kända skådespelare i de stora rollerna! Samtidigt blir det lite av en berättelse där ytan blir viktigare än innehållet, och det säger jag även om filmen inte innehåller några häpnadsväckande effekter eller liknande. Kanske är det så att de kända skådespelarna tackade ja till att medverka eftersom Richard Kelly tidigare gjort Donnie Darko, som ju rönt stor framgång, som kultfilm inte minst!

Men det här blir bara lite kvasiintellektuellt och inte lätt att ta riktigt på allvar. Det finns visserligen gott om möjligheter till metaforer år alla möjliga håll, existentiella inte minst, och moraliska dilemman ligger ju lite i filmens uppenbara handling. Men också frågeställningar om vad vi (människan) egentligen är kapabla till att göra för att skydda det vi älskar högst och mest av allt, vår egen avkomma. Det blir en fråga om uppoffring och ställningstagande mellan pest of kolera.

Man skulle väl också kunna säga att det är en film om ett gigantiskt experiment, då hela handlingen kretsar kring det, men det är oklart vilka eller vem som egentligen ligger bakom. Antingen är det så enkelt att det är myndigheterna, vilket ju skulle få filmen att bli samhällskritisk i någon mån, eller så kanske det rör sig om någon form av utomjordisk intelligens som testar hela mänskligheten, vilket ger en helt annan sorts betraktelse.

Men svaren är som sagt få och det är kanske det som måste till för att lura folk till att tro att det här är en komplicerad film med en mycket djup handling. Eller så är det jag som inte förstår vad det är som ska vara så komplext!

Recension: [Rec 2]

Jag gillade verkligen den första filmen skarpt! Man hade lyckats att få inspelningarna riktigt verklighetstrogna och man hade fått illusionen komplett av varför man egentligen filmade från första början. Kort sagt skulle man kunna säga att det fanns ett motiv till själva formen av filmen – subjektivt via första person och en kamera, vad kameran filmer är det vi ser. Därför var mina förhoppningar stora när uppföljaren äntligen kom. Men det var inte utan tvivel jag tog mig an uppgiften och ganska snart besannades mina farhågor – Filmen levde inte upp till förväntningarna överhuvudtaget! Det var i stort sett samma upplägg och lyckligtvis får man reda på lite mer bakomliggande information, men motivationen till varför man filmade filmen genom en ensam kamera var som bortblåst. Räddningsteamet som kommer in i byggnaden är alla utrustade med kameror, vilket gör att det finns lite mer valmöjligheter att visa flera saker samtidigt, ur olika vinklar och där folk inte råkar vara just då. Man har också blandat in ytterligare en kamerautrustad grupp som förvillar och förstör illusionen. Överlag är det rörigt och väldigt ospännande, filmen är på tok för seg för sitt eget bästa och eftersom man inte förmår uppehålla spänningsmomenten faller det ganska hårt på den biten. 

5/10

Recension: Beyond a Resonable Doubt - 2009

Beyond a Resonable Doubt

Regi: Peter Hyams

2009

Thriller

Michael Douglas spelar en framgångsrik åklagare med en lång lista av framgångsrika brottsmål bakom sig. Den undersökande journalisten C.J. Nicholas (Jesse Metcalfe) är dock misstänksam mot åklagarens metoder och planerar att avslöja hur bevis planterats för att få fram fällande domar. För att åstadkomma detta väntar han tills ett mord begåtts planterar ut en massa bevis mot sig själv och videofilmar hela förloppet. Planen är att motbevisa åklagarens fabricerade bevis i sista stund och på så sätt avslöja korruptionen, men något går fel och den iskalle åklagaren är honom på spåren…

Michael Douglas är perfekt i rollen som den sluge och hänsynslöst insmickrade åklagaren som helst av allt vill bli valt till guvernör. Hans floskler saknar motstycke i de offentliga intervjuer han ger i samband med sina vunna rättegångar, rättvisan har segrat etc etc. De som har sett Wall Street och är bekanta med paradrollen som Gordon Gecko lär känna igen sig! Han medverkar dock inte speciellt mycket i filmen och är väl egentligen att betrakta som birollsinnehavare trots att han är antagonisten.

Huvudrollen spelas istället av Jess Metcalfe som också gör ett utomordentligt jobb. Det finns någonting hos honom, eller rättare sagt hans rollkaraktär som inte riktigt stämmer men som är svårt att sätta fingret på. Det vill säga medan man tittar på filmen, när den är slut har man fullständigt klart för sig vad det handlar om! Även hans käresta – Ella Crystal (Amber Tamblyn) gör ett bra jobb som den först något naiva, sedan otroligt klarsynta åklagarassisten. Hon är dessutom väldigt vacker vad nu det har med saken att göra.

”man sitter som klistrad framför rutan”

Själva narrativet känns också lite mystiskt. Det är lättsamt och underhållande samtidigt som det finns en mörk underton av ironi och samhällssarkasm och man kan inte låta bli att småle lite åt händelseförloppen samtidigt som man sitter som klistrad framför rutan för att få veta mera om hur allt egentligen hänger ihop och hur det kommer att gå i slutändan! Och det är faktiskt ganska spännande även om man går in med föresatsen att allting ska sluta lyckligt och att skurken kommer att sättas dit så det stänker om det i slutändan. Man är dock inte helt säker och allt eftersom filmer går börjar man tvivla och fundera på hur de ska kunna få ihop det i slutändan i så fall.

Jag ska inte avslöja hur det går men jag kan säga att det här är mycket underhållande film som alla som gillar konspirationsthrillers borde se! Är man dessutom ett fan av filmer som utspelar sig i och omkring en rättegångssal som jag är, tillkommer ytterliggare anledning att se filmen!

Angels and Demons - 2009 - Uppföljaren till Da Vinci Koden

När Da Vinci Koden kom ut var hypen kring den enorm. Förvisso gällde detta kanske mer boken är filmen, men den fick ändå sin beskärda del av uppmärksamheten. Jag förstod aldrig storheten även om jag gillade själva teorin som den byggde på, hemliga konspirationer i samband med religion är intressant i 99 fall av 100. När jag så fick chansen till att se den här, som faktiskt skrevs före Da Vinci Koden fylldes jag förstås med skepticism. Jag tillhör det där udda figurerna som inte är särskilt förtjusta i Tom Hanks och med tanke på min reaktion av första filmen så tvivlade jag samtidigt som jag hoppades! Det skulle visa sig att jag fann den här mycket bättre än den överhypade föregångaren och även om den inte är perfekt och att den inte bjöd på några egentligen överraskningar så fann jag den vara en oerhört underhållande kamp mot klockan. Pusseljakt i samma stil som Da Vinci Koden och National Treasure filmerna, mystik och ett hemligt sällskap som konspirerar mot hela den katolska kyrkan, Men är allt verkligen så enkelt? 

7/10

Recension: Killer Wave

Killer Wave – Tsunamis är väl inte det vanligaste föremålet för katastroffilmer och i synnerhet inte sådana skapade av människan. Men det är precis vad den här filmen handlar om och till en början är det uppfriskande. Jag gillar vatteneffekterna som allt som oftast kan förstöra en film som den här men tempot är lite väl lågt emellanåt. Det är oftast inte frågan om någon katastroffilm överhuvudtaget utan snarare en film om konspirationer och penninghungriga företagsledare. Fast det sistnämnda är ju inte direkt ovanligt när det gäller katastroffilmer, jag tänker på fuskbyggen och liknande. Hur som helst blir det lite segt framåt slutet och eftersom det här är en miniserie gjord för TV har den ett lite annat upplägg än om det hade varit en regelrätt film. Nu när jag tänker efter så har det varit oerhört mycket katastrof-TV-film för mig de senaste månaderna. Har jag ser Katastroffilm så har det varit miniserier gjorda för TV. Det här är inte den bästa av dem men om man är intresserad av genren finner man säkert intresse här också. Det är lite mer teknologi än vanligt och den känns på något sätt mer trovärdig än många av de andra. Den är som sagt var bara lite väl seg framåt slutet. 

5/10

Recension: Salt

Salt – Det här är en film som jag verkligen gillar! Idén är var inte unik på något sätt men det finns alltid ett visst intresse med agenter som löper amok, även om det är av skäl som senare visar sig vara hur ädla som helst. Det är heller inte helt ovanligt att det visar sig vara sanktionerade handlingar från högre ort och att agenten ifråga bara skenbart har agerat av eget bevåg. Se bara på valfri Bondfilm… Här är det action från första rutan till den sista och det är oerhört underhållande att se på. Några bestående intryck kanske inte filmen lämnar men det är helt klart en film man kan plocka fram då och då när man behöver lite hjärndöd action! 

8/10

Recension: Red

Red – Filmen börjar lite lågmält faktiskt. Inte alls som den actionfilm man förväntar sig. Man presenteras för en karaktär – Frank Moses (Bruce Willis) men får ingen riktig kläm på vad det är för en figur. Efterhand upptäcker man dock att det rör sig om en mycket farlig person som visserligen är pensionerad men som fortfarande känner till alla möjliga medel för att bekämpa de som är efter honom. För det är ju naturligtvis så att misstag gör att han blir jagad av sin egen regering eller om det är av illsinniga skurkar, eller om det i själva verket är samma sak. Konspirationer finns det gott om! Hur som helst kommer filmen i gång och blir slutligen en mycket underhållande actionfilm. Medverkar gör även Morgan Freeman och Helen Mirren i mindre roller. RED = Retiered Extremely Dangerous. 

7/10

Barracuda aka The Lucifer Project - 1978

Jag såg den här under förutsättningen att det skulle vara en djurskräckfilm, som jag dessutom spenderat en hel del år på att hitta utgiven på en engelskspråkig DVD. Efter införskaffandet för ett par sår sedan har den dock blivit stående i bokhyllan av någon anledning. Hur som helst har jag nu tagit mig tid att titta på den och kan konstatera att någon regelrätt djurskräckfilm rör det sig sannerligen inte om. Visserligen finns det ett par småcharmiga scener där barracudor attackerar människor men även om de som sagt är charmiga är de ganska bedrövligt filmade. Behållningen ligger istället i det som finns emellan dessa scener, själva historien om experiment som förorenar vattnet och som någon inte skyr några som helst medel för att hemlighålla! Skådespelarmässigt är det ganska ojämnt, några av aktörerna är ordentligt bedrövliga medan ett par faktiskt är anständiga. Dock ska man komma ihåg att det rör sig om en skräpproduktion och även om dessa ofta är charmiga är de sällan riktigt bra. – 4/10

Nothing but the Truth

Nothing but the Truth – Filmen berättar en fiktiv historia om en journalist som skriver en uppseendeväckande artikel och avslöjar i och med detta identiteten av en CIA-agent. Svallvågorna når ändå upp till presidentens nivå och när man från regeringshåll börjar anse att det handlar om rikets säkerhet, gäller inte lagen om att skydda källan längre. Rachel, som skrivit artikeln, står dock fast vid sitt beslut och trots att hon blir fängslad för domstolstrots vägrar hon avslöja sin källa. Det är i grund och botten en film om civilkurage, att det utspelar sig i USA har ingen egentlig betydelse så man skulle kunna applicera händelseförloppet på vilket annat ”civiliserat” land som helst utan större problem. Mycket utspelar sin i rättegångsmiljöer, vilket jag uppskattar och en hel del i förhandlingar och fängelse också. Trots detta blir filmen aldrig mera än intressant och de allra högsta förväntningar av en sån här konspirationsthriller uteblir. Innehåller ett av de mest oväntade slut jag någonsin har sett och flera kända ansikten: Alan Alda, Kate Beckinsale, David Schwimmer och Matt Dillon för att nämna några! – 6/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Beneath Still Waters

Beneath Still Waters – Brian Yuzna är väl mest framgångsrik som producent av riktigt anständiga skräckfilmer, ofta med Stuart Gordon i regissörsstolen, men har även ett förflutet som regissör. Några av hans bästa filmer är helt klart kultrullen Society och den andra och tredje delen av Re-Animator sagan. Han gjorde delar av Necronomicon och den synnerligen effektiva The Dentist med Corbin Bernsen i huvudrollen som en något sadistisk tandläkare. Men han har också gjort riktiga bottennapp som Rottweiler och The Dentist 2. Skulle man placera den här filmen på en kvalitativ linje skulle den väl kanske hamna någonstans mitt i, absolut inget mästerverk, men kanske heller inte så usel som betyget av den på vissa ställen på nätet vittnar om. I stort sett gillar jag handlingen, det är ockult och det är mörkt, men musiken är kanske inte alltid rätt vald för skrämmande foto vilket resulterar i en komisk approach vid några tillfällen. Jag tror det är fullt medvetet men jag gillar det inte ändå. Samma sak kan gälla de utsvävningar handlingen gör till både klassisk katastroffilm (där en stor damm är på väg att brista) och flirtar med zombiegenren. Jag tror inte lika mycket på medvetenhet här som i musikvalen och det hela resulterar i att det spretar lite för mycket åt alla möjliga håll. Det hade varit bättre om man hade hållit sig till den ockulta grundtanken där man bland annat försöker väva in Aliester Crowley. Något som också stör mig en smula är att skådespelarna antingen inte behärskar engelska fullt ut och således bryter på spanska, eller fejkar sin brytning för att få det mer realistiskt. I vilket fall som helst blir det inte fullt trovärdigt och det känns aningen konstlat. – 5/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Tycus

Tycus – Det här var inte alls vad jag hade föreställt mig att det skulle vara. Jag hade förväntat mig en katastrof film med både det ena och det andra i, men istället verkade man utveckla en konspirationsfilm. Konspirationer är förvisso alltid intressant men här blev det varken hackat eller malt och trots att Dennis Hopper medverkar är både filmen och skådespelarna bedrövligt dåliga. Jag tycker i och för sig att det finns en charm med den typen av filmer med det blir alltför många misstag och uppenbara publikfrierier att inte fungerar till slut. Det blir bara en enda soppa och det som kunde ha blivit spännande slarvas bort i ett totalt intetsägande manus. – 4/10


Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

5ive Days to Midnight - 2004 - Konspiratiner och science fiction

Miniserie om en collageprofessor som hittar en mystisk väska. I den finner han detaljerat bevismaterial från en mordutredning, det är bara en hake… Det är han som är offret och han är inte död än! Det visar sig att han har fem dagar på sig att förhindra att han blir mördad vilket är lättare sagt än gjort. De flesta i hans närhet står uppsatta som misstänkta vilket gör hans undersökningar mycket svårare, dessutom verkar ödet inte vara helt enkelt att ändra på så där utan vidare. Saker som är bestämda att inträffa tycks också inträffa. Det är åtminstone vad fysikgeniet Carl anser och hans övertygelse om att allting i universum rubbas ur sin bana om professor Neumeyer överlever den tid då hans död spås inträffa som gör honom till en av de huvudmisstänkta. Men var kommer egentligen väskan, som är tillverkad i ett tidigare okänt material, ifrån? Är det ett skämt från någon av Neumeyers närmsta vänner? Kommer den från framtiden? Vem har i så fall skickat den? Kan Professor Neumeyer förhindra sin egen död? Det blir en ganska spännande thriller med inslag från Science fiction där allting inte är helt självklart även om en del bitar är ganska förutsägbara och att vändningar inte kan anses vara överraskande! – 7/10

Telefon

Telefon – Tills alldeles nyligen trodde jag att det var en omöjlighet att någonsin hitta den här på DVD och mitt sökande efter den kan väl närmast jämföras med den på den heliga Graal. Under dessa förutsättningar är det förstås lätt till att man tränger undan vissa fakta och istället tar för givet att alla minnen man har är positiva, så här med facit i hand kan jag förstås konstatera att så inte är fallet. För även om det här var en av min ungdoms favoritfilmer så är det en typ av film som egentligen aldrig har tilltalat mig nämnvärt – en spionthriller. Som sådan tillhör den förstås trots allt toppskiktet för undertecknad, men det blir ändå en liten krock av värderingar och subjektiva bedömningar av det hela. Charles Bronson, som var den förste filmhjälten mitt hjärta vurmade lite extra för gör naturligtvis bra ifrån sig och Donald Pleasence fungerar mycket bra som filmens, något enfaldiga, skurk. Det som däremot saknas är lite djup i historien, att den ryske majoren (Bronson) ska förhindra att det tredje världskriget bryter ut genom att likvidera Pleasence rollkaraktär är självklarheter, men lite mera underbyggda motivationer vore kanske på sin plats. Absolut ingen dålig film, och självklart en som måste finnas i filmhyllan hos varje sann Bronson-fantast, men den känns klart daterad och nästan lite naiv i sitt sätt att gestalta datorernas definitiva intåg som lagringsmedia. Jag vill gärna sätta ett högre betyg men förmår mig inte att peta dit mer än: – 7/10.

Köp filmen på Axelmusic!

The Fury - 1978 - politiskt rackarspel och övernaturlig telekinesi

När jag köpte den här filmen för ett bra tag sedan trodde jag att jag redan hade sett den och lät därför plasten vara på ett bra tag. Häromdagen skulle jag se om den men döm om min förvåning när jag upptäckte att jag hade en helt annan "mardrömsjakten" i åtanke! Det här är i alla fall en film av Brian De Palma, som en gång i tiden (och fortfarande också kanske) fick åtnjuta sig epitetet Hitchcocks arvtagare, och här är det faktiskt inte svårt att förstå varför! Inte för att det är så väldigt spännande eller för att filmen är mästerlig på något sätt utan snarare för att bildspråket påminner starkt om Hitchcocks stil. Det är svårt att förklara så jag tror faktiskt att jag låter bli, det är bara en känsla jag får helt enkelt. Hur som helst är det en riktigt underhållande historia med Kirk Douglas i huvudrollen och som behandlar både politiskt rackarspel och övernaturlig telekinesi. Däremellan finns också lite konspirationsintrig och några vanliga actioningredienser för del delen. Ingen topprulle kanske även om den faktiskt börjar riktigt lockande. Tyvärr tappar den mest hela tiden från öppningsscenen till slutet men är ändå en klart sevärd rulle om man är intresserad av genren! – 5/10

Köp filmen på CDON