Recension: Lurking Fear

Lurking Fear

Regi: C. Courtney Joyner

1994

Horror

Den lilla staden Lefferts Corner har under decennier plågats av omänskliga varelser. Få människor finns kvar i staden men bland dem som ännu dröjer sig kvar och som bekämpar den onda som gömmer sig under kyrkogården finns bland annat; en präst, en läkare och en gravid kvinna. De har barrikaderat sig inne i kyrkan och t.o.m. spikat för ett stort hål i golvet med plankor och brädor. Samtidigt följer John Martense en karta som tydligen ska leda till familjeskatten och ska finnas någonstans på kyrkogården. I hans fotspår följer några skurkar som också vill lägga vantarna på skatten. Oundvikligen stöter alla dessa grupper ihop och de groteska varelserna väntar bara på rätt tillfälle att sätta in sin slutstöt på.

Ytterliggare en film som aldrig borde ha gjorts. Poängen med filmen är väl, så vitt jag förstår, att visa de deformerade monstrerna i en så dålig dager som möjligt.

Något som slår en efter filmen är att man fortfarande inte har full koll på vad filmen egentligen handlade om, något som inte kan vara ett bra tecken. I ett fall där en komplicerad historia ska vävas tillsammans och själva syftet är att konfundera tittaren kan jag mycket väl förstå poängen med detta, men i en sån här simpel produktion är det alltså endast ett tecken på filmens misslyckande.

Redan i filmens första scen slås man av de usla skådespelarna, som faktiskt bättrar sig ju längre filmen går - det ska erkännas. Eller också dör de av en efter en och ersätts med skickligare kollegor. Jag tror i mångt och mycket att detta beror på regissörens undermåliga yrkesskicklighet då även erkänt duktiga skådisar inte gör sig själv full rättvisa. Namn som Ashley Laurence som kanske är mest känd för sin roll som Kirsty i Hellraiser-serien kan mycket bättre än så här. Men framförallt klarar Jeffrey Combs (Re-animator, The Frighteners, Castle Freak, Fortress etc. etc.) av betydligt mera än så här. Det känns visserligen som om han går på tomgång och inget riktigt bryr sig om vad han gör och kanske tyckte varken han eller de andra skådespelarna att de hade speciellt intressant material att jobba med.

Filmen bygger på en berättelse av H.P.  Lovecraft och såna filmer brukar vara ypperligt intressanta, åtminstone tycker jag det. Hans historier har ofta det där lilla extra som gör att man får en extra touch på produktionen. Andra filmer byggda på denne mans berättelser är t.ex. nämnda Re-Animator och From Beyond. Tycker du förresten att det finns likheter mellan Lurking Fear och Hemaglobin, (eller Bleeders som den också kallas) med bland andra Rutger Hauer är det inte så konstigt, det är nämligen samma novell som ligger i grunden.

Sminkjobben som är väldigt viktiga i monsterfilm av det här slaget är i det närmast helt misslyckade. Det som borde vara skrämmande ser endast löjligt och skrattretande ut. Nu tror jag inte att filmen har fått ett speciellt stort uppsving om dessa saker hade varit i ordning, men det hade sannerligen inte blivit sämre.

Finns det överhuvudtaget någon vits med att se filmen, så ska det vara för en få se Jeffrey Combs i helskägg…

Recension: Inbred – 2012

Postern ser onekligen lovande ut eller hur? Jag kan säga att det är ett strålande montage som verkligen lockar till åskådande! Nu ska jag inte säga att filmen är dålig, för det är den inte, men den typ av film som postern utlovar är det inte! Det handlar om några värstingar som anländer till en liten by som visserligen finn på kartan men som GPS:en inte kan hitta. Vibbar av Wrong Turn, The Hills Have Eyes och liknande är förstås närvarande. Dels beror detta förstås på filmens titel – som säkerligen valts med omsorg just för detta ändamål, men även på den spöklika by dit filmens personer anländer.

De är förstås utbölingar och ska man tro utseendet på flera av byinnevånarna är det inte en generations inavel som gäller. Det är förstås svårt att sia om men uppenbarligen har man försökt att hålla sig så realistisk som möjligt, inga utsvävningar med missbildningar groteska som jag vet inte vad. Det tycker jag är bra! Less is more som man säger…

Men trots upplägget är det inte frågan om en film i stil med Wrong Turn eller The Hills Have Eyes, det är mycket klenare än vad de mer kända filmsviterna skulle stoltsera med. Det är visserligen bisarrt så det räcker men man känner liksom aldrig den där terrorn som de andra filmerna kan komma med. Skådespelarna är väl överlag bra och med tanke på att det är en brittiska film och inte en amerikansk är det inte lika mycket publikfrieri som man annars kan råka ut för.

Det finns ett par riktigt innovativa dödsscener som lyfter filmen en smula men på det hela taget är den faktiskt rätt sömnig. Det finns helt klart potential men på slutet blir den nästan lite för utflippad. Förresten så hade jag helt fel när jag tippade vem/vilka som skulle överleva massakern…

5/10 

Recension: Frontier(s) - 2007

Frontier(s)

Aka: Frontière(s)

Regi: Xavier Gens

2007

Horror

Ett högerextremistiskt parti har vunnit valet i Frankrike vilken föranleder våldsamma upplopp på Paris gator. Mitt i detta kaos befinner sig några unga tjuvar på flykt och medan en av dem blir skjuten och tagen till sjukhus flyr de andra bort från storstadens virrvarr och förvirring. De hamnar så småningom på ett slags motell där de känner sig säkra nog att åtminstone övernatta. Föga anar de att detta knappast är slutet på mardrömmen de tror att de lämnat bakom sig, snarare början. De hamnar i klorna på en kannibalistisk nynazistisk familj och inser snart att deras människovärde är obefintligt, de är bara kött…

Jag är ingalunda någon expert på fransk skräckfilm, men det behöver man heller inte vara för att inse att det kommit en hel del intressant från det hållet de senaste åren. Den här är inget undantag och den visar redan från början att man inte tänker väja för att visa närgånget och brutalt våld in i minsta detalj. Ett kul grepp är de inledande kravallerna som ger filmen en gedigen verklighetskänsla, och som utvecklar karaktärerna precis så mycket som behövs för att vi ska lära känna dem. Detta ger också möjlighet för några politiska kommentarer senare i filmen. Självklart tas det avstånd från nazismen men det görs också en jämförelse med president Bush och det får man väl säga är ganska skarp kritik mot USA.

Men naturligtvis är filmen inte helt och hållet politisk, det vore väl tråkigt i så fall, det är bara med som en extra krydda i sammanhanget. I centrum står istället den mardröm som huvudpersonerna hamnar i. Intressant är förresten också att offren – de goda, och de vars sida vi som publik står på inte är något annat än tjuvar och banditer. Möjligen har de ett ädelt mål i sikte, som att störta den rådande regimen, men rent principiellt är de faktiskt brottslingar.

Likheterna med Texas Chainsaw Massacre är väldigt stora. Själva familjen är kanske inte fullt så extrema och makabra som i den amerikanska förlagan, men det man förlorar på detta plan tar man igen med närgånget och skitigt våld. Man ryggar aldrig tillbaka för att visa grymheterna och man får säga att allting i detta sammanhang ser mycket bra ut. Det sepiabruna fotot, som jag nästan trodde var omodernt nuförtiden, är synnerligen effektivt och man känner sig nästan delaktig i handlingen. Den som enbart är ute efter blod och gore kan alltså även de få sitt lystmäte tillfredställt här. Nu menar jag inte att det har på något sätt skulle vara jämförbart med den genomsnittliga splatterfilmen, för det är att förolämpa den här filmen grovt. Visserligen kan en sån ha sig charm också men den typen av film brukar knappast ge några bestående intryck utöver den initiala underhållningsfaktorn.

Jag kan också hitta likheter med till exempel Hostel, Live Feed och andra tortyrfilmer som knappast är unika i sitt slag men ändå har fått status som någon form av referensvärde. De deformerade (inavlade?) barn som stängts in i källaren kan man väl utan vidare härleda till HP Lovecraft och jämföra med filmer som Bleeders och Lurking Fear.

Nåja, den nazistiska familjen är kall och hänsynslös men knappast enad. Med tanke på de nazistiska värderingarna uppstår det naturligtvis konflikter när ordergången skall följas och när pappan utser sin ena son till befäl över resten av familjen ser den andra sonen rött. Om detta skall ses som en metafor för det tredje rikets fall vet jag inte, men jag vet att under de sista skälvande minuterna händer det en hel del oväntade vändningar som i alla fall tog mig fullständigt på sängen.

Recension: Wrong Turn 4: Bloody Beginings – 2011

Egentligen behövde vi väl inte ytterligare en del i den här inavelsfesten men det är ändå intressant att någon vill göra en prequel till hur historien tog sin början. Fast egentligen börjar inte historien där den här filmen börjar heller, man skulle kunna göra ytterligare en film med händelserna som föregick denna om man hade haft lust. Faktum är att det inte vore en så dum idé men nu ska vi inte förlora oss i vad som kunde ha varit utan koncentrera oss på vad det här faktiskt är för en film. På det hela taget känns det inte som en del i Wrong Turn serien, miljöerna är fel då det utspelar sig i ett gammalt nedlagt mentalsjukhus snarare än ute i vildmarken. Inavel finns det dock och det är ju nästan ett måste i de här filmerna. Personligen minns jag inte tillräckligt från de existerande filmerna för att kunna göra kopplingarna mellan filmerna. Jag förstår att vissa saker ska anspela på annat utan att egentligen minnas om Ni förstår vad jag menar. Men det är inte så mycket samband egentligen, mer än det uppenbara förstås. Att det är en prequel har mycket liten betydelse och det mest intressanta är dödssätten. Det finns faktiskt ett par riktigt uppfinningsrika sådana!

Till filmens nackdel hör att karaktärerna är bland de mest korkade jag har skådat i en sådan här neo-slasher/hillbilly-horror på länge! Jag menar inte att skådespelarna drar ned intrycket, för jag tycker de sköter sig ganska bra, utan att själva karaktärerna, eller kanske i slutändan manuset, är så dumt att man knappt kan skratta åt det ens en gång. Det finns poänger, det är helt klart och det finns definitivt underhållningsvärde. Däremot finns det inget som överraskar längre, det finns inget nytt och inget som utmärker filmen jämfört med alla andra av samma slag.

5/10

Wrong Turn 2: Dead End

Wrong Turn 2: Dead End – För en tid sedan skrev jag om både Wrong Turn och Wrong Turn 3 här på bloggen utan att ha några som helst minnen från tvåan. Idag beslutade jag mig för att återknyta bekantskapen med den medan jag fortfarande hade de andra två filmerna i någorlunda färskt minne. Att jämföra den här med första filmen måste anses vara en skymf mot ursprunget av serien. Borta är all spänning och känsla av att det faktiskt skulle kunna finnas en plats djupt inne i den amerikanska landsbygden som skulle kunna vara en realistisk skådeplats för händelserna. Istället har man målat upp en bild av en realityshow, där några, mer eller mindre, osannolika karaktärer tävlar om en prissumma på hundratusen dollar. Naturligtvis stöter de på en inavlad familj som bor i området och som förstås tar död på den en efter en med yxa, pilbåge eller kniv. Sminket är väl hyggligt, men det känns också som att man tagit i lite för mycket när man skapat den vanställda lokalbefolkningen. Detta påverkar tyvärr filmen i en komisk riktning vilket kanske inte var riktigt meningen och ska man vara riktigt ärlig så är det lite tröttsamt att bry sig om vem som överlever eller inte till slut. – 3/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Wrong Turn 3: Left For Dead

Wrong Turn 3: Left For Dead – Det var kanske dumt av mig att se första filmen i serien Wrong Turn och inte tvåan precis före den här, men filmerna bör väl ändå kunna stå på egna ben om det ska vara någon klass på dem? Här har man försökt göra något annorlunda och det ska väl filmskaparna ha en liten eloge för tycker jag! Tyvärr blir det mest pannkaka av alltihop och en handling som mest påminner om House of Blood – några fångar som rymmer från en förolyckad fångtransport in i skogen. Självklart blandar man där in inavelsingredienserna som hör den här filmserien till, men det känns inte som om detta får lika stort utrymme som det borde. Det blir en mindre viktig del av handlingen så att säga och det var kanske inte den bästa lösningen. Makeupeffekterna på de inavlade jägarna som dödar de rymmande fångarna en efter en är bedrövliga och det känns helt enkelt lite för fånigt mest hela tiden. Någon skräck infinner sig aldrig även om själva goreeffekterna är riktigt bra det mesta av tiden. Ok skådespeleri, men inget som kommer att gå till historien. – 4/10

Köp den på Axelmusic!

Wrong Turn

Wrong Turn – När jag såg den här filmen för första gången för några år sedan var jag måttligt imponerad. Men eftersom minnet ibland kan spela en små spratt kände jag att jag nu var tvungen att se om den för att se huru vida mitt minne var falskt eller äkta. Det visade sig att jag fann filmen långt mycket effektivare än vad jag mindes den som. Det är inte originellt på något vis, men helt klart spännande och välgjort. Effekterna är gedigna och skådespeleriet helt klart godkänt. Att några repliker är ofattbart dumma eller att logiken brister ibland är inget som gör så mycket och om man som jag har sett en hel del filmer med samma andemening och innebörd, rent av nästan stöpta i samma mall, kommer inte handlingen som någon överraskning. Men det är underhållande och även om jag inte riktigt fattade det när det begav sig förra gången så är det här helt klart en av de bästa filmerna på området, den bör ingå i referensramen och räknas som en av de viktigaste filmerna inom sitt gebit. – 7/10

Läs också Lindas fullständiga recension av filmen från 2005!

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm