Recension: Rabies - 2010

Rabies

Aka: Kalevet

Regi: Aharon Keshales, Navot Papushado

2010

Horror/Thriller

Ett syskonpar som har rymt hemifrån fastnar i klorna på en morbid galning som gillrar fällor i skogen de just försöker ta sig igenom. Det bär sig inte bättre än att hon fastnar i en av fällorna och han måste ge sig iväg efter hjälp. Han stöter snabbt på några ungdomar som har kört vilse och vädjar till dem att hjälpa honom. De ger till slut med sig och killarna ger sig in i skogen med den sargade mannen som de nyss har kört på med bilen. Tjejerna får i uppdrag att ringa polisen och få dem till platsen. Snart önskar de att de hade låtit bli för polisen är allt annat än hjälpsam och det hela slutar med våld och ond bråd död. Samtidigt rör sig andra människor i skogen, där för att undersöka och utforska. Det blir deras uppgift att slutligen ta hand om systern som hämtats upp ur hålan som fällan fångat henne i.

Sällan har en tagline varit mera rättvisande, lita inte på NÅGON! Det här är onekligen ett av de mest välskrivna manus jag har sett filmatiserat på länge. Intrigerna går in i varandra och det är fylliga karaktärer med problem och bakgrund. Skulle jag göra en enkel jämförelse skulle det första jag kommer att tänka på vara Mario Bavas Bay of Blood. Inte för att det här är en lika explicit film kanske utan snarare för att upplägget är ganska likt. Det är en film som leker med klichéerna och får man tro på informationen på omslaget beror detta delvis på att filmens regissör Aharon Keshales är gammal filmkritiker som kan genren utan och innan!

Och den är onekligen smart filmad! En del av klippen får mig nästan att häpna, det finns inte tillstymmelse till utdragna scener bara för att göra det mer spännande. Istället händer allting samtidigt och pendlar fram och tillbaka mellan händelserna.

”Jag blir riktigt imponerad”

Tydligen är det här Israels första skräckfilm och det innebär bland annat att den är på hebreiska. Men det innebär också en del mer oväntade sexuella situationer som jag inte hade väntat mig i en film från det heliga landet. Faktum är att det är en hel del oväntade vändningar mest hela tiden. Eller rättare sagt så är det i stort kanske inte så oväntat men filmen tar inte konventionella vägar för att nå sitt mål och det är enbart positivt!

Som skräckfilm betraktat är den inte speciellt skrämmande om man nu har det som epitet för en skräckfilm. Men det är trots allt en upplevelse utöver det vanliga och som genom sina innovativa lösningar ligger långt framför mer publikfriande filmer. Effektmässigt är den hur bra som helst och även om vissa effekter, mycket på grund av berättartekniken, sker utanför kameran. Man får inte se själva händelser, bara resultatet så att säga. Normalt sett skulle jag kalla det för ett ganska billigt trick för att slippa göra komplicerade trickfilmningar men här är det riktigt smart gjort och jag blir istället riktigt imponerad!

Recension: Trigger man – 2009

Några kamrater ger sig ut i skogen för att jaga men blir själva villebrådet! Det är ungefär handlingen i den här filmen och det innebär potential enligt mig. Jag gillar filmer som fokuserar på människojakt även om jag i skrivandets stund inga kan komma på särskilt många att nämna, Surviving the Game med Rutger Hauer är nog den enda… Hur som helst så betyder potential verkligen inte att man lyckas med sitt uppsåt och filmen är i sina bästa stunder medioker. Skådespelarinsatserna är bedrövliga och filmen är hur seg som helst. Man vill ju ha lite mer tempo och spänning i en film av det här slaget men får ingenting. 

3/10

Recension: The Hike – 2011

Några tjejkompisar träffas och ger sig ut I skogen för att tälta och komma bort ifrån allt. Snart inser de sitt misstag när de hamnar i en mardröm av våld och död. Det låter väl som vilken film som helst i det så kallade hillbilly-skräck facket? Några galna inavlade personer som jagar oskyldiga genom skogen? Det var vad jag trodde i alla fall. Och inget ont i det, det är verkligen inte nyskapande längre men kan vara nog så underhållande att se på ibland. Fast det var inte riktigt såsom jag trodde och det är svårt att förklara varför utan att avslöja för mycket. Men låt oss säga så här… Först händer det inte så mycket och det är faktiskt ganska segt. När det sedan börjar hända något går det alldeles för fort. Det hinner inte bli någon spänning och det blir ingen jakt genom skogen heller, plötsligt är de bara fångna och så är det med det. Filmen får dock ett extra plus till slutet som visserligen inte kändes helt oväntat men ändå hade en touch av något otippat. På det hela taget en film underhåller men som jag nog inte kommer att se igen.

5/10

Recension: Simon Says

Simon Says – Skulle man bara betygsätta innovativa mordsekvenser så skulle den här filmen få ett riktigt högt betyg men tyvärr är ju upplevelsen beroende av en massa andra saker också! Skådespeleriet funkar ganska bra och Crispin Glover är erkänt duktig på att spela halvgalen och förvirrad. Här gör han en dubbelroll som tvillingarna Simon och Stanley och det är ingen spoiler att avslöja att han funkar riktigt bra som psykotisk mördare eftersom det avslöjas så pass tidigt i filmen. Med det sagt kan man genast konstatera att den spänning filmen kunde ha byggt upp nästan saknas helt i och med att mördaren avslöjas. Det är lite synd samtidigt som man faktiskt får valuta för sina pengar i och med Crispin Glovers rolltolkning. Det är ingen originell film på något sätt, det är ett gäng ungdomar som ska campa i ödemarken och så kommer en galning (Glover) och dödar dem, men det finns några vändningar som faktiskt är lite annorlunda och på det hela taget fann jag det här vara en riktigt upplyftande och underhållande film. – 6/10

Du kan köpa filmen här: Axelmusic

Recension: Huset Vid Vägens Ände - 2003

Först följer min originalrecension som jag skrev när filmen var tämligen ny, sedan en uppdatering jag skrev efter att ha sett om filmen som dessutom blivit förlängd med några minuter.

Huset vid vägens ände

Regi: Martin Kjellberg, Nils Wåhlin

2003

Horror

Fyra konststuderande studenter hyr ett hus långt ute i ödemarken för att få vara i fred och ägna sig åt sitt skapande. Nåja, de har faktiskt en hel del öl med sig också och planerar väl att festa till det lite mellan varven. Väl där börjar dock mystiska händelser att inträffa och allt annat än fest blir snart väsentligt för dem. Åtminstone för dem som fortfarande är vid sina sinnes fulla bruk, för det går snart utför med den saken. En efter en börjar de alla bete sig underligt, som om något tar över deras viljor, låter dem se syner av allehanda slag och vill till slut fly hals över huvud. För de kan väl ändå inte vara där ensamma – eller?

Man är ju inte direkt bortskämd med svensk skräckfilm och i synnerhet inte bra sådan. Här lyckas dock Martin Kjellberg och Nils Wåhlin med konststycket att leverera en synnerligen otäck film och detta trots att handlingen är till synes är ganska okomplicerad och anspråkslös. Det är lätt att luras till att tro att det skulle röra sig om ett i raden av otaliga ”kompisprojekt” som tillverkats genom åren och man blir faktiskt förvånad och tagen med storm redan i de inledande scenerna. Åtminstone blev jag det.

                           

Självklart finns det en del man skulle vilja ändra på, eller lägga till/dra ifrån i filmen, när finns det förresten inte det? Det är endast ytterst sällsynta mästerverk som kan skryta med att vara totalt felfria och även om filmens budget inte hade klarat att inkludera mer spektakulära effekter har man istället hushållit med det man haft och satsat på en krypande känsla. Jag klagar inte, det är precis så man ska göra och att fläska på med en massa blodiga effekter som substitut för talang är inget som håller i längden.

Skådespeleriet är en av filmens största akilleshälar, detta utan att komma i närheten av den katastrof man hade kunnat förvänta sig på förhand. Det är faktiskt betydligt bättre än så. Det är bara det att vissa klarar sig lite bättre än andra och resultatet blir lite ojämnt och haltande när hälften av folket framför kameran talar naturlig skånska och de andra.. Ja, inte vet jag, men tillgjort låter det i alla fall. I det stora hela är det dock av mindre betydelse och det filmen förlorar i skådespelarväg tar den tillbaka med råge på sin skruvade handling.

Att det inte är vilken spökfilm som helst konstaterar man snart och det känns som om man hämtat en del inspiration från Asien när man snickrat ihop manuset. Glöm vita lakan och rasslande kedjor, glöm också böldbeprydda demoner med grotesk långa naglar som tappar tänder. Här handlar det om helt andra spöken, hjärnspöken rent av. Man gör inte misstaget att visa för mycket och visar man någon skrämseleffekt nöjer man sig med att hålla den så övertygande och naturlig som möjligt.

En imponerade och synnerligen otäck film!

Huset Vid Vägens Ände – Jag såg och recenserade Huset Vid Vägens Ände redan för många år sedan men tyckte att jag hade anledningen att se om den i samband med att den nu fick riktig DVD-realese och att jag faktiskt blivit citerad som referens på omslaget. Vad jag mindes så var det en spännande film, men med mindre lyckade skådespelare i några av rollerna. Handlingen, eller vad filmen ruvade på under sina mystiska händelseförlopp, hade jag totalt glömt bort! Nåväl, jag såg om den och hade väl rätt i mina erinringar men filmen var mycket effektivare än vad jag mindes den som. Jag satt på helspänn och undrade vad som skulle hända härnäst och om man skulle få någon förklaring till de oförklarliga händelserna som filmen centrerar sig kring. Jag blev absolut inte besviken och hur man kan tycka att en film, som man dessutom redan sett med kritiska ögon sedan tidigare, kan vara så här fantastiskt spännande vet jag inte. Jag blev definitivt inte besviken på filmen den här gången heller! Köp den idag! – 8/10

Cabin Fever - 2002 - Överanalyserar jag?

Det här är en av de filmer som jag minns som högst medioker utan att minnas en enda detalj om handlingen. Jag bestämde mig därför för att se om filmen och kolla om den verkligen var så dålig som jag mindes den eller inte. Tyvärr måste jag konstatera att det faktiskt var en särdeles intetsägande film. Man väcker inte liv i någon nyfikenhet och är tämligen ointresserad av hur det går för de inblandade. Manuset är korkat och filmen slarvigt utförd. Det känns inte riktigt som om nybörjaren Eli Roth har riktig kläm på hur man berättar en historia på ett effektivt sätt. Men visst, några effektiva scener finns det väl i filmen. Makeupeffekterna ser riktigt bra ut och framåt slutet tycker jag mig också se referenser till ett par andra filmer – med Romeros Night of the Living Dead i spetsen, men det är kanske så att jag överanalyserar? – 4/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm