Idag i filmhistorien...

...fyller Robert Redford 78 år!

 ...fyller  Christan Slater 45 år!

 ...skulle Patrick Swayze fyllt 62 år!

Idag i filmhistorien...

...fyller Robert Redford 77 år!

...fyller Christian Slater 44år!

...skulle Patrick Swayze ha blivit 61 år!

Recension: Kevin Bacon och Christian Slater i MURDER IN THE FIRST - 1995

Murder In The First

Regi: Marc Rocco

1995

Drama

Skriven av Linda Snöberg

År 1938 sändes Henri Young (Kevin Bacon) till Alcatraz för att ha stulit 5 dollar. Efter ett misslyckat rymningsförsök fick Young ett straff som betydde att han skulle tillbringa en tid, instängd i den mest fruktade isoleringscellen i fängelsets mörka källare. Maxtiden i isoleringscellen skall vara 3 veckor, Henri sitter där 3 år, ensam, naken, utan ljus, toalett och utan kontakt med en levande människa. När han då äntligen släpps ut, dödar han den medfånge som tjallat på honom. Nu anklagas han för mord och vittnena är många. James Stamphill (Christian Slater) blir Henris försvarare. Fallet blir inte det lättaste för den unga oerfarne James och det verkar helt omöjligt att vinna. Men när James inser hur omänskligt Henri plågats, framförallt av den grymt osmaklige fängelsedirektören (Gary Oldman) är han fast besluten att återupprätta hans heder. Kampen leder till en stark vänskap, och till att James får hela rättssystemet emot sig.

"Murder in the first" är en grym, gripande och tragisk film och även inspirerad av en sann historia. Slater spelar advokat, en orutinerad ung man som ska ta hand om ett mordfall. Han var kanske inte den bästa att spela rollen, men han gör skapligt ifrån sig får man ändå säga. Fast filmen hade nog blivit bättre med en starkare skådis.

Kan Gary Oldman någonsin göra fel i sitt agerande? Svar nej! Oldmans prestation är felfri som den grymme och sadistiska fängelsedirektören. Underbart vidrigt att slå en fånge och fortfarande tycka att det är rätt. Sådana här roller är han som gjord för. William H. Macy gjorde också han mycket bra ifrån sig som åklagare.

Kevin Bacon är den person som gör filmen till vad den är, hans roll som den misshandlade fången är helt storartad, en av de bästa prestationerna jag någonsin har sett. Han visade upp sin karaktär som en liten pojke i en mans kropp och han klarade av det elegant.

Vänskapen mellan Henri och James som växer fram mer och mer under filmens gång är otroligt och fantastiskt att skåda.

Jag kommer ihåg scenen när Slater och Bacon träffades första gången inne i cellen. Då kameran stannar kvar utanför och sveper sedan runt hela fängelseburen, mycket läckert. De svartvita tillbakablicksinslagen i filmen är helt makalöst bra och förstärker filmen kraftfullt.

Dolan’s Cadillac - 2009 - Stephen King filmatisering

Dolan’s Cadillac

Regi: Jeff Beesley

2009

Thriller

Jimmy Dolan  (Christian Slater) har skapat sig ett affärsimperium som grundar sig i människohandel. Han skyr inga medel att skydda sin verksamhet och när Elisabeth (Emmanuelle Vaugier) blir vittne till en av hans operationer är hennes dagar räknade. Hennes pojkvän Robinson (Wes Bentey), som blir vittne till likvideringen, blir besatt av hämnd och tänker inte vila förrän Dolan fått betala dyrt för sina brott!

Det här är en film som bygger på en berättelse från Stephen Kings penna. Jag har inte läst den, eller ens hört talas om den tidigare, men som filmfreak känner jag att jag ändå vet ungefär vad jag kan förvänta mig med detta i bakhuvudet. De flesta King-filmatisering brukar vara ganska mediokra som helhet men ha en ganska bra uppbyggnad och en gedigen grund att stå på. Här är faktiskt inte själva uppbyggnaden något att hänga direkt i granen och tempot fallerar ganska snabbt, vilket faktiskt var lite oväntat. Däremot så finns det heller inte några övernaturligheter som kan dra ner intrycket, vilket får betraktas som positivt i sammanhanget.

                     

Christian Slater är en bra skådis och han klarar av sin elaka roll ganska bra, dock har han sin pojkaktiga utseende lite emot sig och det blir svårt att ta honom riktigt på allvar ända ut i fingerspetsarna. Jag vill inte på något sätt påstå att han inte är trovärdig, men det känns ändå som det saknas något. Detsamma kan gälla Wes Bentley som visserligen känns härligt besatt av hämnd och hans dedikation till uppgiften kan inte heller bagatelliseras, men vars karaktär blir lite platt i helheten. Det är nog det som är filmens största problem tror jag, att det inte finns något nämnvärt djup i vare sig karaktärer eller handling. Det som händer händer, men det finns ingen direkt mening och det finns heller inte logik i händelseförloppet alla gånger.

Det är redan tidigt ställt bortom allt tvivel hur det kommer att gå i slutändan och det är väl kanske inte optimalt, men ändå försvarbart och det är väl dessutom så att det endast är en försvinnande liten del av all film som faktiskt överraskar storymässigt. De allra flesta gångerna går det precis som man tror och det är ju lite tråkigt.

Men trots min negativa inställning här ovan, vill jag så klart hävda att man bör se den här rullen om man är ett fan av den genomsnittliga Stephen King filmatiseringen. Jag har sett filmen sågas längs med fotknölarna och det tycker jag definitivt inte den förtjänar! Den har helt klart sina stunder och en del av handlingen är riktigt makaber också. Tänker man sin in i situationerna är det rent av riktigt revolterande och hade det varit en skräckfilm kunde man ha gjort den riktigt explicit! Den behandlar i grund och botten ett riktigt vidrigt sätt att tjäna pengar och eftersom den egentligen ligger mycket närmare verkligheten än skräckfilmerna blir den kanske egentligen mer skrämmande bara på grund av det.

Alone in the Dark - 2005 - Bland de sämsta filmerna genomtiderna? ICKE!

Den här filmen verkar sannerligen inte ha så hög status bland filmälskare världen över och tittar man på databaser som IMDB ligger den placerad på en mindre smickrande lista över de sämsta filmerna genom tiderna. Uppriktigt talat förstår jag inte varför för jag tyckte den var rätt bra! Det handlar förstås om en film som bygger på ett TV-spel och enligt vad jag har förstått så har folk ännu svårare att acceptera differenser mellan dessa media än när det gäller filmer som baseras på litterära verk. Lägg också till att Uwe Boll står som regissör och han har ju inte hög status heller bland folk. Men jag tycker som sagt att filmen fungerar utmärkt, den är actionfylld och har hyggligt skådespeleri från de större namnen såsom Christian Slater och Stephen Dorff. Fast dessa behöver kanske å andra sida inte överdrivet med regi för att utföra sina roller på ett bra sätt. Jag gillar också handlingen, man har blandat in en uråldrig kultur som upptäckt en passage mellan den goda och den onda världen och sedan misslyckats med att stänga dörren i tid. De varelser som det insinueras att ha slunkit igenom öppningen gestaltas på ett bra sätt. De är förstås datoranimerade men inte dåliga på något sätt. Man har lyckats att lägga sig precis på gränsen till att inte visa för mycket men samtidigt inte dölja mer än vad man behöver. Nej, jag förstår inte kritiken, jag gillar det här! 

7/10