Tron: Legacy - 2010 - Uppföljaren till alla tiders mesta kultrulle!

Tron: Legacy

Regi: Joseph Kosinski

2010

Action/Sci-Fi

Den legendariska dataknackaren och företagsledaren Kevin Flynn (Jeff Bridges) försvinner och lämnar inga spår efter sig. Efter sin lämnar han också sin son ensam tillsammans med sina föräldrar. Många år går, sonen drömmer om att en dag få återse sin pappa och företagets – Encoms, ledning har helt och hållet ändrat Kevin Flynns inställning till att ge bort programmen som skapas gratis, till allmännyttan så att säga. Nu ska man tjäna så mycket pengar som möjligt och finnas på alla världen börsmarknader. Sonen – Sam, är inte speciellt intresserad av att leda företaget trots att han äger majoriteten av aktierna och är den rättmätige ägaren. Det han gör är att en gång om året tränga sig in i företagsbyggnaden och hacka sig in i datorerna och spelar de andra ett spratt. Men nu får han tips av sin fars gamle vän – Alan, den ende som fortfarande är de gamla idéerna trogen, att han har fått ett meddelande från Flynn. Spåren leder till den gamla arkadhallen och Sam lyckas ta sig in i datorns värld. Nu ska han bara hitta sin pappa och besegra systemet.

Första filmen, betitlad kort och gott – Tron, kom 1982. Jag älskade filmen redan då och den var enormt underhållande när jag såg om den för några dagar sen. Jämförelser är naturligtvis oundvikliga, men går det att göra en rättvis jämförelse av den här moderna filmen? Nja, det går nog inte att jämföra 8-bitarskänslan i originalet med de här fullständigt lysande effekterna. Det är en effektfilm så klart och mycket av behållningen ligger i det briljanta användandet av dessa. Det finns inte mycket annat att säga faktiskt. Det ser oerhört bra ut och jag får lov att säga att jag är grymt imponerad.

Men jämförelser är som sagt oundvikliga och i synnerhet när man i några scener visar sin hommage mot originalet. Det finns repliker som är identiska och det finns scener som i det närmaste är exakt likadant filmade. Jag tänker inte ens på de mest kända scenerna, de med motorcyklarna, för det finns naturligtvis med även här. Det är upphottat å det grövsta och är hur snyggt som helst att se på, man märker att det är nästan trettio år sedan första filmen kom.

Även manuset är bättre här. Man är inte lika vagt introducerad till systemet som allting utspelar sig i. Det finns bättre koppling till motiveringar till dess existens, i första filmen fanns det bara men man fick aldrig något direkt anledning till det. Här är det annorlunda och riktigt bra berättat. Lite förvirrande blir det förstås, nu när man också kan prata om internet eller webben, vilken man i första filmen nästan kunde jämställa systemet med. Här är det två skiljda saker och det är väl så det ska vara egentligen.

Det är kul att både Jeff Brigdes och Bruce Boxleitner repriserar sina roller. Jeff Bridges gör dessutom två roller faktiskt och inte så små heller. Det är filmens absolut största och viktigaste biroller. Bruce Boxleitner är inte med så mycket, men man får vara nöjd med det lilla. Huvudrollen som Sam görs av svenskättlingen Garrett Hedlund och han gör ett mycket bra jobb. Kort sagt är det här en film man bara måste uppleva, det är upplevelsen som är poängen, man behöver inte tolka den särskilt mycket och den är fantastiskt vacker!

Bilder: © Disney

Tron - 1982 - En genuin kultklassiker!

Skriven för ett par år sedan, vilket innebär att de tidsangivelser jag har angivit angående tillgång etc. inte är riktigt relevanta längre.

Tron

Regi: Steven Lisberger

1982

Sci/Fi

I en framtidsvärld existerar nästan en digital värld parallellt med vår egen. Flynn (Jeff Brides) är en programmerare som hackar sig in i sin före detta arbetsplats datorsystem för att komma åt bevis som stöder att hans chef, eller rättare sagt före detta chef efter som Flynn fått sparken, stulit några spel som Flynn i själva verket har skapat, spel som betytt enorma framgångar för företaget. Helt enkelt är det inte eftersom det finns mängder med försvarsmekanismer i systemet där den främsta går under namnet Master Control. Samtidigt utvecklar en annan programmerare ett annat program som ska hålla koll på hela systemet, till och med Master Control. Detta kan naturligtvis inte tillåtas av den mäktiga Master Control och programmet – Tron, tillfångatas. Han lyckas dock, tillsammans med Flynn, som blivit digitaliserad genom avancerad teknologi, att rymma. Kampen mot systemet har börjat!

Ironiskt nog var jag på jakt efter den här filmen för några veckor eller någon månad sen. Det visade sig att den inte alls var lika lätt att finna till ett vettigt pris som jag trodde och att begagnatmarknaden var enda chansen om den skulle kunna placeras i hyllan. Naturligtvis gjorde det mig därför extra glad när jag insåg att Disney skulle släppa den igen i samband med utgivningen av uppföljaren – Tron: Legacy. En nostalgitripp av sällan skådat slag!

Betänker man att filmen faktiskt gjordes i början av åttiotalet är det smått fantastiska visuella effekter! Det är en framtidsvision som faktiskt inte är hel osannolik. Jag gillar när man förlägger handlingen till platser som inte nödvändigtvis representerar det vi vanligtvis kallar för verkligheten. Inne i människokroppen a la 24-timmarsjakten eller inuti i en dator som här. Alltihop blir egentligen en visualisering av hur effektteamet tänker sig miljöerna. Det är underhållande att se hur man tänker sig antivirusprogram etc. Det blir lite som verkmästaren i magen om någon minns denna monolog med Magnus Härenstam. Funktioner som beskrivs med att det är människor som utför olika slags sysslor. En briljant visualisering måste jag säga! Det enda man kan klaga på, om filmen inte hade varit från tidigt åttiotal vill säga, är att bluescreenscenerna kanske inte ser jättebäst ut.

Men det är som sagt lätt att vara förlåtande mot tekniska begränsningar som kan relateras till filmens ålder. Men det är faktiskt lika lätt att imponeras av det visuella trots åldern. Många av de visuella tilltagen ser helt fantastiska ut. Det här är helt klart en film som var långt före sin tid. Inte bara visuellt, utan själva idén med att låta handlingen utspelas inuti en dator måste säga vara genialisk! Det enda man kanske skulle kunna önska sig är en lite mer tredimensionell handling. Emellanåt känns det som att filmens existens enbart beror på yta och inte alls på innehåll. Den är jäkligt tilltalande men jag saknar lite förklaringar till själva poängen med systemet. Det existerar i filmen, men vad har det för syfte? Det är inte bara ett nätverk av datorer, det handlar om något mer. Det är en hel värld som assimilerar andra små program och erövrar mer och mer digitalt territorium, men systemet har inget egentligen praktiskt verksamhetsområde. Petitesser kanske, men det skulle ha tagit filmen till ytterligare en nivå. Det är onekligen en kultfilm av stora mått och den hade varit värld lite mer eftertanke i manusarbetet.

Men jag ska inte klaga. Upplevelsen var visserligen nostalgisk och nödvändig inför uppdraget att recensera uppföljaren – Tron: Legacy, men ändå grymt underhållande enligt de linjer jag har beskrivit ovan. Skådespelarinsatserna kan jag inte klaga på och det är ju några kända namn också. Jeff Bridges som Flynn och Bruce Boxleitner som Tron får stå för de huvudsakliga insatserna tillsammans med David Warner. Det blir en fantastisk kamp som väl bäst kan beskrivas som en kamp mellan gott och ont. Så enkelt är det egentligen, det är den minsta gemensamma nämnaren och det är allt som behövs egentligen. Det är en riktigt underhållande film som jag hoppas att fler kommer att upptäcka i och med att den nu blivit tillgänglig!