Blazing Saddles – 1974 - Mer galenskap får man leta efter!

Visst är det lite tröttsamt att nästan alla Mel Brooks filmer fick prefixet ”det våras för” i Sverige? Så även denna, Det Våras för Sheriffen kan man läsa på omslaget. Nåja, det är väl ett mindre problem egentligen. Filmen är precis så galen som man kan förvänta sig av en film där Mel Brooks står för manus och regi. Eller vänta… den är faktiskt rejält mycket galnare! Faktum är att jag knappt kan tänka mig en film som tar ut svängarna mer, åtminstone inte i slutsekvensen som är det mest utflippade jag någonsin sett tror jag. Jag använde den som referens i recensionen av MontyPython and the Holy Grail och de är faktiskt ganska lika. Det är bara det att Mel Brooks tar ut svängarna ännu mer än vad de galna britterna gjorde året efter.

Skådespelarprestationerna, utom möjligen av Mel själv är alla fantastiska och det är ett oerhört starka birollsinnehavare: Gene Wilder, Madeleine Kahn och Harvey Korman är alla magnifika! Precis lagom överspelande när det behövs. Mel Brooks själv har väl mer en roll för att han ska synas än för något annat. Det är min egen åsikt förstås! Huvudrollen som den svarte sheriffen (bara det är ju helt och hållet absurt i den amerikanska västern) Bart, gör med bravur av Cleavon Little.

Nu har jag inte sett varenda film som kommit från Mel Brooks penna eller så men den här har en speciell plats i mitt hjärta. Kanske inte den bästa filmen av Mel Brooks, men i alla fall bra nära och faktum är att trots att den är nästan 40 år gammal känns den inte ett dugg daterad! Det är få förunnat att kunna leverera en så pass tidslös film! Bara det skulle egentligen ge extra pluspoäng!

9/10

The Adventure of Sherlock Holmes’ Smarter Brother – 1975 - Ett nostalgiskt återbesök

Ibland ska man uppenbarligen inte återse gamla höjdarrullar och förstöra minnet av dem. Minnet är nämligen ibland bättre än vad själva filmen visar sig vara med nuvarande referensramar. Jag menar inte att den här föll pladask och det finns helt klart fortfarande behållningar i den men den feel-good film som jag mindes från förr ville inte riktigt infinna sig.

Det finns klurig humor i filmen men oftast är den ganska infantil och förutsägbar. Det är inte så mycket kiss och bajs kanske men det finns helt klart en sexuell underton som egentligen inte tillför något förutom att Gene Wilder, som förutom att spela huvudrollen också har skrivit och regisserat filmen, uppenbarligen tycker att det är roligt. Och det är klart, det var väl roligare att driva med sexuella situationer förr när det fortfarande var lite tabu än vad det är numera.

Rollerna är dock perfekt besatta med Gene Wilder som Sherlock Holmes bror Sigerson. Ett namn som jag för övrigt tycker mig minnas att Sherlock använt som alias i något litterärt äventyr av Conan Doyle, men jag kan ha fel. Madeleine Kahn medverkar som så många gånger förr och Marty Feldman dessutom. Professor Moriarity gestaltas perfekt av Leo McKern och Det här var filmen där jag för första gången upptäckte Dom DeLuise skådespelartalanger.

Men jag tycker som sagt inte att det här är lika roligt som jag tyckte när jag i min ungdom spelade in den från TV och sedan spelade videobandet gång efter gång. På den tiden var jag väl i och för sig också mera besatt av Sherlock Holmes och vad där tillhör. Men missförstå mig inte, det är fortfarande en underhållande film, bara inte en som jag klarar av att se varje kväll längre. Kanske beror det också på att jag numera, trots att det var flera år sedan jag såg den, kan hela filmen i princip utantill. Det är inget som kommer som någon överraskning längre utan jag sitter istället och väntar på poängerna som jag vet ska komma.

Det är helt klart en värdig film att ha i hyllan och det är väl kul att den finns som BD. Bilden är väl inte den skarpaste men det är trots allt bättre än vad man kan räkna med att en DVD ska leverera och definitivt bättre än min gamla VHS-kopia!

7/10