Bio Duo 3

Den här helgen blev det biobesök både lördag och söndag! På söndagens visning handlade det om ovanstående två filmer: The Big Lebowski, som hade en fantastisk dialog och fabulöst skådespeleri, och No Country for Old Men som jag i temabladet hävdade var överskattad. Det tycker jag i och för sig fortfarande men den var bra mycket bättre den här gången än vad jag mindes den som. Fast det är klart, den var så hypad när jag såg den att man inte kunde annat än bli besviken. Hur som helst var den riktigt bra den här gången!

Nästa gång blir de rysarafton, första söndagen o november. Bor du i närheten som kom dit vettja! Jag har själv ca fem mil dit men jag tycker att det är värt det! Filmintresse får inte hindras av avstånd. Det är mycket trevligt folk där, även om jag själv inte är särskilt talför, socialfobi har sina nackdelar... Hur som helst brukar jag sitta på plats 80, så nu vet ni det!

Bio Duo 2

Igår var jag på biografisk tillställning igen. Det var faktiskt riktigt trevligt! Inte för at det inte var det förra gången jag besökte Bio Duo i Klavreström men den här gången kunde jag njuta av två filmen som jag inte hade sett tidigare. Först en kortfilm från 50-talet om en röd ballong… Den röda ballongen alltså, kul film och ett helt fantastiskt hantverk! Att man kan lyckas göra så mycket med så lite är verkligen imponerande! Jag kan rekommendera den även om den kanske blev lite tjatigt framåt slutet.

Det var också förhandsvisning av en fransk film – Mammuth, som jag definitivt kommer att skriva en fullängdsrecension på så fort jag får tid över för det. Den var hur bra som helst och den inledande cynismen var verkligen magnifik! Gerard Depardieu var helt fantastisk! Jag funderar febrilt på vilka superlativ och allegorier man skulle kunna nyttja för att göra en underhållande text. Nåja, det får ge sig, jag lite på stundens ingivelse som jag alltid gör när det gäller skriverier.

Om temabladet blev en succé? Nja, det vet jag inte… det gick nog åt några men på det hela taget var det nog inget jätteintresse. Nåja, jag fortsätter med dem ett tag till och har redan något färdigskrivet inför kvällen! Det blir temablad två om bröderna Coen, eller åtminstone om bröder… Lite svammel lär det bli i alla fall! Hoppas vi ses där, det är en tillställning som alla och en var som befinner sig i närområdet borde överväga att besöka, det är mycket trevligt!

Efter mitt biobesök…

…kan jag konstatera att film fortfarande är bäst hemma men att det inte är så dumt borta heller. Framför allt inte när man har chansen att diskutera filmerna på plats med likasinnade! Nu är jag ju i och för sig inte särskilt pratglad av mig men det kanske kan ändras på sikt – vem vet?

Hur som helst så bestod biobesöket av två filmer, begreppet BioDuo förklarar detta nästan på egen han så att jag ska slippa. Först ut var den brittiska Death at a Funeral, som man döpt om till den svenska titeln Trångt i Kistan. Jag tycker väl inte att någon av titlarna är speciellt mycket bättre än den andra men den svenska levererar lite vibbar av det glada åttiotalet när filmer, och i synnerhet komedier, hette något så där klämkäckt.

Det är en fars som tydligen har en amerikansk nyinspelning, men det här var alltså det brittiska originalet. Och det märktes ganska tydligt. Filmen var väldigt brittisk på gott och ont. Å ena sida gör det att det blir lite mera oortodoxt än en amerikansk film från Hollywood, men samtidigt blir det också lite stelt. På det hela taget tycker jag att filmen, eller snarare handlingen var lite krystad. Det var mera småfniss en och annan gång snarare än något rejält gapflabb! Några röda trådar som löpte genom filmen var väl underhållande och killen som spelade Simon (Alan Tudyk) gjorde ett fabulöst jobb! Ingen annan är väl direkt dålig heller men det var inte en film som passade mig.

Efter en paus på runt en timme, tillräckligt för att inmundiga ett glas vin eller en starköl och en bit mat (om man inte som jag skulle köra hem), var det dags för film nummer två! Det kändes som om det var något större uppslutning kring denna film – Den Sista Färden än den första, men å andra sidan hade en del publik också försvunnit inför denna. Jag kommer förmodligen att skriva en längre recension av den här filmen någon gång, och kanske också om Death at a Funeral för den delen, men jag tror inte att den behöver någon närmare presentation för den genomsnittlige läsaren av den här bloggen. Den innehåller ett par mycket kända och omtalade scener – den homosexuella våldtäkten och så banjoscenen förstås! För om filmen inte har gjort något annat så har den åtminstone för alla tider förknippat de amerikanska bondhålorna med banjospel och kanske rent av inavel. Hur som helst är det är mycket bra film!

Jag är efter detta första besök på Bio Duo mycket nöjd och kommer helt klart att återvända. Jag föreslår att DU gör detsamma och ser till att detta utmärka initiativ får fortlöpa. Vi behöver eldsjälar som driver sådant här och som ser till att vi får möjlighet att se film som inte bara är de senaste effektfilmerna från Hollywood! Nästa gång blir det förhandsvisning av Den Siste Mammuten…

Bio Duo!

Nu bär det strax av till Klavreström för... jodå . BIO besök! Ni vet ju alla att min inställning till dylika engagemang är synnerligen skeptisk, men vem är väl sämre att man kan ändra sig, eller åtminstone skapa sig en uppfattning som är relevant för samtiden. jag återkommer senare med med detaljer om filmerna och övrigt som man kan tänkas ha en åsikt om!