Fanatisk Film: Blu-ray

Visar inlägg med etikett Blu-ray. Visa alla inlägg

Tävling! – BIG HERO 6 – DISNEYKLASSIKER!

Nu är det dags att anmäla sitt intresse för den här attraktiva tävlingen. Den är attraktiv därför att du kan vinna ett ex av den senaste Disneyklassikern! BIG HERO 6!

Det du behöver göra är att skicka din adress till tommy@fanatiskfilm.se tillsammans med en slogan på högst tio ord om vad som gör Fanatisk Film så bra! Tre ex av filmen på blu ray kommer att byta ägare. Vill du vara en av dem? Ja, då är det dags att vässa geniknölarna och börja motivera! J

Du måste ha en adress i Sverige för att kunna delta i tävlingen.

Tävlingen är aktiv till klockan 23.59.59 2015-06-30.

Lycka till!

Recension: Commando – 1985

Det här var en döhäftig film när jag såg den första gången. Jag gissar att kassetten hade kopierats några gånger så ljud och bild var verkligen inte det bästa. Jag gillade onelinerskämten och jag gillade att man exploaterade Arnold Schwarzeneggers armmuskler. Det var helt enkelt en riktig machoactionfilm!

Nu har ju bluray gjort sitt intåg i var och varannans hem och naturligtvis var jag tvungen att ta tillfället i akt och se min ungdoms favoritfilm (en av dem i alla fall) med riktigt bra kvalitet. Att det var en helt annan upplevelse än den gryniga VHS-kopian är självklart men blurayutgåvan är sannerligen inte det bästa som går att uppbringa i kvalitet! Det ser inte dåligt ut men för det mesta ser det ut som en vanlig DVD. Inget märkvärdigt alls i denna tid av kvalitetstänkande.

Alyssa Milano

Själva filmen isig kände jag lätt igen. Det var visserligen många år sedan sist men nästan varenda replik satt i mitt minne. Med nuvarande referensram på plats gillar jag fortfarande filmen men det är inte vad jag mindes den som. Det är krystat och överspelat och machoreplikerna är mer pinsamma än humoristiska. Jag ångrar ingenting men kan åter konstatera att nostalgin ibland spelar oss små spratt.

Faktum är att det är roligare att se en ung Alyssa Milano än Arnold Schwarzenegger själv och jag funderar över varför jag inte har fler filmer med Bill Duke. Iskallare blick än den killen har blir svårt att finna. Det är action från början till slut (nästan) och det är en perfekt film om man inte orkar engagera sig särskilt mycket. Jag vet inte hur många skott som avlossas i filmen men det lär vara en hel del. Till slut vinner den goda sidan och kidnappningsdramat får sitt slut – så klart!

7/10

Bill Duke

Star Trek – The Wrath of Khan – Blu-ray

Först och främst vill jag konstatera att jag redan skrivit om den här filmen sedan tidigare och att den här texten alltså bara rör sig om ett komplement och mina erfarenheter av den blu-ray utgåva som återfinns i den stora boxen, den med alla filmerna! Upplevelsen är helt fantastisk och speciellt inne i Genesisgrottan är det en stor upplevelse att se på filmen. Detta är förstås inte allt men det är inte en lika tacksam film för blu-ray som dess föregångare – The Motion Picture, eftersom den inte är i närheten av att vara lika storslagen, men visst är det en vacker skapelse med all science fiction. Man har verkligen ansträngd sig för att få det att se så bra ut som möjligt!

Recension: Conan the Barbarian - 1982

Conan the Barbarian

Regi: John Milius

1982

Fantasy/Action/Äventyr

Redan som liten pojke ser Conan hela sin by slaktas av den onde Thulsa Doom. I synnerhet är det hans föräldrars död som gör att han allt sedan denna dag präglas av tanken på hämnd. Han växer upp, blir större och större och bryter sig till slut loss från den fångenskap han tillbringat hela sitt liv i. Han påbörjar sina efterforskningar efter det standar han sett som barn, två ormar som slingar sig mot varandra och med solen och månen över och under. Hans resa börjar och kommer inte att sluta förrän han är fram vis sitt mål – hämnd!

Det här är en av de få filmer där jag envist har hävdat att dess uppföljare – Conan the Destroyer från 1984 var en bättre film. Efter att ha skaffat mig ett färskt minne av denna första film är jag inte lika säker längre. Jag menar, jag har ju denna i mitt färskaste medvetande nu medan uppföljaren vara åratal sedan jag såg. Naturligtvis orsakar denna medvetenhet ett sug efter att åter bekanta mig med uppföljaren igen inom kort. Vi får väl se hur det blir med det.

Arnold Schwarzenegger gör onekligen en fantastisk roll här! Jag har aldrig betecknat honom som någon topp-skåis men faktum är att han kanske är underskattad trots allt. Det här är något han gör bra i alla fall! Tyvärr tycker jag att själva historien är ganska seg och tråkig, det är kanske därför jag alltid har föredragit uppföljaren som är mera lagd åt äventyrshållet. Det här är egentligen en anda långa karaktärsutvecklingen av Conan som sedermera leder till äventyren. Det är den slutsats jag nu har dragit!

Produktionsvärdena är fantastiska, miljöerna är sagolika och vore det inte för något annat skulle det här vara kanske den bästa filmen i världshistorien. Men det finns ingen riktig geist i skådespelarna eller så kanske snarare det är regissören som inte riktigt förmått att förmedla det som behövs till dem. Det är onekligen stoslaget och jag skulle rent av vilja ta ordet episkt i min mun! Men det fallet som sagt på bristande engagemang. Men så har vi James Earl Jones som är filmens mest överlägsna talang! Hans karisma gör att det finns några scener där han och Arnold slutligen gör upp som är helt magnifika.

Så ska vi ge oss på någon form av slutsats så är filmens styrka onekligen sina fantastiska miljöer, inte sin handling och inte sina skådespelare. Utom möjligen James Earl Jones och Arnold Schwarzenegger. Det är en storslagen film men fungerar bäst som ett preludium för fortsatta äventyr!

6/10

Recension: GONE - 2012

Gone

Regi: Heitor Dhalia

2012

Thriller

När Jill kommer hem efter nattskiftet som servitris är hennes syster borta. Genast börjar minnena kommer tillbaka. Det var nämligen inte så länge sedan hon själv blev bortrövad, slängd i en grop i marken djupt inne i skogen för att slutligen dödas. Hon lyckades dock undkomma mördaren. När hon hittades irrande i skogen täckt av gyttja var det ingen som trodde på hennes fantasifulla historia. Inget hål i marken hittades och Jill fick istället tillbringa tid på ett mentalsjukhus som skulle reda ut hennes problem. Men nu är hennes syster borta och hon är fullständigt övertygad om att det är samme gärningsman som låg bakom hennes eget försvinnande. Men polisen tror henne inte och det blir hon själv som tvingas ta tag i sökandet när polisen vägrar hjälpa henne. Hennes eget försvinnande är ändå bara påhittat och hennes systers bortavarande måste helt enkelt ha en naturlig förklaring.

Jag är inte särkilt bra på att minnas namn och mest hela tiden satt jag och funderade på var jag hade sett Amanda Seyfried som spelar huvudrollen – Jill, förr. Faktum är att det krävdes en hel del möda och att jag heller inte knäckte nöten på egen hand. Amanda Seyfried gjorde även huvudrollen i succémusikalen Mamma Mia som kom för några år sedan. Det var kul att se henne i en helt annan typ av roll här. Jag vet förstås att hon har gjort en hel del mellan den här och Mamma Mia som jag också har sett men inget som har lämnat några bestående spår i mig (tydligen).

Till en början är hon inte särskilt övertygande. Det verkar inte som att hon riktigt går in för rollen. Men efterhand som handlingen utvecklar sig får det kanske sin förklaring. Det visar sig att hon knaprar medicin – för psyket får man förmoda – och i och med att hon upphör med denna förändras också hennes beteende en smula. Men det är inte bara det heller. Jo mer desperat hon blir desto bättre och mer trovärdigt är det! En kul detalj i hennes sökande efter systern är att hon verkar ha en makalös förmåga att hitta på olika historier för varje person hon frågar ut, att säga sanningen är förmodligen ingen bra idé men det är en rolig detalj.

För min egen del börjar filmen i ett allt för måttligt tempo. Det är förvisso viktig information som förmedlas men under stundom är det mer underhållande att tänka på den förestående disken än filmen. Lyckligtvis höjs tempot och blir betydligt mer spännande efter hand. Det finns ingen direkt av och på knapp utan det blir helt enkelt steglöst bättre och mer spännande. Tankarna om det hela utspelar sig helt och hållet i hennes eget huvud när hon ligger nedsövd på ett mentalsjukhus eller om det verkligen är som polisen säger – att ingen gärningsman finns, kommer och går. Det han kommit lite för många spännande thrillers med det konceptet på senare för att man inte ska falla in i de tankebanorna så fort någon typ av mentalsjukdom eller post traumatisk stress kommer in i bilden.

Hur som helst så fortsätter jakten och systern – Molly, spelad av Emily Wickersham, förblir försvunnen. Spänningen ökar och frågorna kvarstår och det enda jag har att klaga på i slutändan är egentligen att upplösningen gick lite väl fort. Vi fick, så att säga, alla pusselbitarna på en gång och snipp, snapp, snut, så var filmen slut.

7/10

Aliens Vs. Avatars – 2011 - The Asylum tar ut svängarna igen!

Det är faktiskt lite intressant att den enda någorlunda positiva recensionen på IMDB är citerat på omslaget ”How can you not enjoy this movie”. Jag menar hur ofta citeras verkligen anonyma källor på ett filmomslag. Det gäller verkligen att gripa efter halmstrån! Min nyfikenhet stillades inte förrän jag hade läst användarrecensionen heller. Den är visserligen inte negativ men den konstaterar också att vederbörande har något slags fascination för MST3K. Vi pratar alltså om underhållningsvärde av kalkonfilm snarare än kvaliteter!

Jag förstår inställningen för det finns verkligen inte mycket som kan kallas kvaliteter i filmen! Skådespelarna är förvisso inte råusla som de ibland kan vara i den här typen av kalkonrullar men handlingen och specialeffekterna är verkligen under all kritik. Det finns ett monster (Alien) som ser ut som något halvt om halvt gjort av papier maché halvt om halvt av en gummidräkt. Alla gummimonsterfetischister där ute kanske går i gång på det där men jag gör det faktiskt inte! Det gör jag heller inte när jag får se roboten som ser ut att vara hämtad från ett ultralågbudgetavsnitt ut Dr. Who eller något annan brittisk sci-fi serie.

Nu är det så att jag faktiskt ofta finner kalkonrullar underhållande jag också och det finns väl underhållningsvärde mitt i all denna uselhet också men inte tillräckligt för att jag ska finna det omåttligt underhållande och skrattframkallande. Jag talade nyligen om baksmällefilm, det vill säga sådant som inte är speciellt bra men ändå går att titta på när man inte orkar sätta sig in i något. Detta är inte en sådan film, det är faktiskt för dåligt! Men för all del, det finns omotiverade nakenscener och genomusla splattereffekter som förhöjer stämningen om man sitter några kompisar och festar till filmen, så långt kan jag sträcka mig.

Självklart försöker man med titeln anspela på filmerna om Aliens Vs. Predators och såklart även Avatar men den som tror att det kommer att finnas något som överhuvudtaget påminner om dessa filmer misstar sig gruvligt!

3/10

Recension: Modig - 2012

Modig

Aka: Brave

Regi: Mark Andrews, Brenda Chapman

2012

Animerad

Merida är en ung prinsessa som verkligen inte vill falla in under den stereotypiska bilden av hur en ”riktig” prinsessa ska bete sig. Under hela sin uppväxt har hon fått höra det ena efter det andra om hur hon beter sig ”fel” av sin mamma. Traditionen bjuder att den förstfödde ur kungarikets fyra klaner alla har rätt att be om prinsessans hans och ska sedan genom en tävling visa vem som är henne mest värdig. Som den rebell hon är vägrar hon rätta in sig i leden och efter ett gräl med sin mamma springer hon hemifrån. Hon hamnar hos en häxa som hon ber om en trollformel som ska förändra hennes mamma. Vad trollpackan glömmer att tala om är dock att formeln får mamman att förvandlas till en björn. Nu kommer saken i ett annat läge, Merida har två soluppgångar på sig att klura ut hur man bryter förtrollningen innan den blir permanent och hennes mamma förblir en björn för alltid!

Som vanligt när det handlar om Disney/Pixar är det frågan om exceptionell animation som gäller! Problemet är att denna perfektion gör att filmen i sig inte sticker ut från mängden. För att imponera måste man utveckla det man har gjort tidigare och göra det ännu bättre. Det är svårt att imponera när man har en så hög lägstanivå helt enkelt. Med detta vill jag förstås ha sagt att ingenting i den visuella upplevelsen går att klaga på eller göra bättre. Bluraykvaliteten är helt fantastisk!

Historien i sig är inte unik men det är heller inte den vanligaste prinsessesagan men passar väl in i sin kontext. Och jag blev faktiskt lite förvånad över några mer vuxna referenser här och där. Jag minns förstås inte ordagrant men sexuella referenser i Disney/Pixar filmer får mig att höja på ögonbrynen lite. Naturligtvis handlar det inte om några plumpa kommentarer utan snarare om ytterst smakfulla och subtila insinuationer och det är inget som påverkar slutbetyget varken hit eller dit i någon större utsträckning.

Men även om det här är en kompetent film på alla sätt och vis måste jag ändå säga att jag blev aningen besviken på den. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men någonstans längs vägen slutar det att vara trollbindande, ganska tidigt faktiskt, och forstsätter ”bara” vara riktigt genomarbetat. Kanske är det att det saknar några dimensioner som jag reagerar över. Det är lite för svart och vitt, lite för platt för att det ska bli riktigt intressant. Jag skulle önska att man hade utvecklat bakomhistorien lite mer. För man har tillverkat en legend inför filmen och lagt den i bakgrunden av filmen. Visserligen kan man få lite mera till livs angående detta i extramaterialet men jag tycker nog det är på sin plats att förmedla det i själva filmen på ett bättre sätt än vad som sker.

Det blir aldrig riktigt gripande, aldrig riktigt roligt och heller aldrig riktigt spännande. I alla avseenden saknar filmen någon som skulle kunna ha lyft den och gjort den till en riktig succé. Men som jag tidigare var inne på så är lägstanivån när det gäller Disney/Pixar så pass hög att det blir ett anständigt betyg i alla fall!

7/10

Bilder: © Disney/Pixar

Recension: Hunger - 2008

Hunger

Regi: Steve McQueen

2008

Drama

Det är tidigt 80-tal och stridigheterna på Nordirland är i full gång. De fänglade IRA-medlemmarna förvägras politisk status och sätter igång en kampanj. De vägrar att bära den uniform som brottslingar klär sig i på fängelset och vägrar också att tvätta sig. Den politiska påverkan som detta för med sig är inte särskilt stor och den ultimata protesten planeras, det är dags för hungerstrejk! Bobby Sands (Michael Fassbender) leder upproret och är fullt på det klara med att det här kan komma att kosta både honom och hans bundsförvanter livet!

Eftersom jag inte följer med i allt som händer i filmvärlden blev jag en aning fundersam när jag såg att det här var en film av Steve McQueen, hans första till och med. Men det är naturligtvis inte den Steve McQueen som avses (som dessutom lämnade oss 1980) utan en helt annan talangfull brittisk auteur! Och det här är mycket riktigt hans debutfilm, en film som gör att jag känner mig nödgad att utforska de filmer han sedan gjort efter den här!

Det här är nämligen riktigt bra! Det finns en nerv som gör att det är spännande och intressant från första stund. Det är stundtals sparsamt med dialog medan det i någon scen istället är raka motsatsen. Det är långa krävande tagningar som är helt förbluffande men framförallt lyckas Steve McQueen skildra våldet och förtrycket på ett så naket och okonstlat sätt att man nästan ryggar tillbaka!

Historien bygger på en verklig händelse och den typen av filmer är nästan alltid intressanta! Men det där med hungerstrejken är egentligen inget särskilt närvarande. Det är klart att den finns där men den påbörjas inte förrän framåt slutet och är över ganska snart. Detta leder mig att tro att det antingen inte fanns mer pengar eller filmbolagen helt enkelt insisterade på att filmen inte fick lov att vara längre.

Tyvärr innebär detta att allt som skett fram till den punkt då hungerstrejken påbörjas håller en klart högre standard än det som händer när filmens utlovade handling sätter igång. Det är farligt att gå ut för hårt om man inte håller kvar känslan hela vägen. De flesta av oss är väldigt oförlåtande vid ett tamt slut även om 90 % av filmen har varit hur stark som helst. Slutet är helt enkelt det vi generellt tar med oss och sorterar in i våra minnesbanker.

Och för mig är det ingen skillnad. Hade den hållit hela vägen rakt igenom som den börjar hade det blivit en helt fantastisk fängelsefilm, en av de allra bästa! Nu höjer den sig ”bara” över snittet och blir en bra film. Miljöerna är fantastiska och kostymavledningen ska också ha en eloge för sitt arbete. Visserligen är inte 80-talet så avlägset men det gäller ändå att få till den rätta känslan.

Den politiska aspekten av det hela kan man förstås diskutera. Jag hävdar personligen att filmen definitivt tar ställning mot Thatcherregimens sätt att hantera situationen. Detta gör den genom att engagera åskådaren emotionellt, genom att verkligen pränta in de usla levnadsvillkoren dessa människor utsatta sig själva för i sin kamp för att bli hörda och få igenom sina krav.

7/10

I Am Number Four - 2011 - Han är nummer fyra...

I Am Number Four

Regi: D.J. Caruso

2011

Action/Sci-fi/Thriller

John gör allt för att smälta in, eller åtminstone så önskar hans beskyddare att han gjorde det. För John är ingen vanlig yngling, han är inte ens från vår planet. Han besitter märkliga förmågor och måste flytta från plats till plats för att inte bli spårad av sina fiender som är ute efter att förinta honom. Det har redan eliminerat tre som honom, han är nummer fyra…

Jag gillar den här filmen trots att handlingen är lite i tunnaste laget, det doftar lite twilight Saga över den men jag ser inte det som något problem. Det finns en ungdomlig kärlekshistoria i den men i vilken amerikansk småstad finns det inte det? Men det här är å andra sidan ingen film man ser för sin djupa handlings skull, man får vara nöjd med att det är lite svart och vitt, att de onda humanoiderna ska utplåna de goda. Det är snyggt gjort och upplevelsen på blu-ray är enorm!

Självklart ska man inte se en film bara för effekternas skull men i det här fallet är jag nästan beredd på att uttala ett undantag från den regeln. Handlingen som finns är inte mycket att hänga i granen, men det som trots allt finns där hjälper till att göra det intressant. Inte för att man inte förstår hur det kommer att sluta i slutändan i alla fall men motsättningarna mellan John och stans populäraste kille (enligt honom själv i alla fall) för faktiskt filmen framåt i någon mån.

Däremot är det lite svårt att få grepp på själva bakgrundshistorien. Omständigheterna kring utplåningen av Johns hemplanet och så redogörs för, men det blir lite tvådimensionellt av det. Det känns lite som om man berättar det i förbifarten och sedan ignorerar det till förmån för actionsekvenser. Men action finns det onekligen gott om och det ser som sagt väldigt bra ut! Det är en hel del datorgenererade effekter också och sådana brukar jag ibland ha lite svårt för, men det här är den typen av film där det passar sig och ser riktigt bra ut.

Men det är för mycket frågetecken. Varför finns de där nio utomjordningarna på vår planet, varför skulle de skyddas, vad finns i lådan, varför måste de utplånas en efter en och i nummerordning? Man kan välja att ignorera detta men om man vill ha en film som ska skapa någon form av eftertanke vill det nog till att man tänker efter lite i historieskapandet. Jag tycker visserligen om filmen ändå för att det är snyggt förpackat, jag har inget emot filmer producerade av Michael Bay, men någon större eftertänksamhet brukar det inte finnas. Men underhållande och hjärndöd action är det!

Marvel’s The Avengers - 2012 - Superhjältar!

Marvel’s The Avengers

Regi: Joss Whedon

2012

Action/Sci-Fi

Jorden hotas av en katastrof av gigantiska matt när asaguden Loke kommer för att kräva människornas underkastelse. Ändå är Loke det minsta av problemen S.H.I.E.L.D. ställs inför. Loke har nämligen allierat sig med några synnerligen osympatiska rymdvarelser som med hjälp av en outtömlig energikälla (som finns på jorden) planerar att härska i universum. Loke själv begär bara en planet för sig själv – Jorden! S.H.I.E.L.D. som leds av Nick Fury (Samuel L. Jackson) måste ta tillvara alla extraordinära människor som finns på jorden i försvaret. Med andra ord – superhjältarna! Captain America, Hulken, Iron Man och några till går därför ihop för att stoppa det utomjordiska hotet, något som är lättare sagt än gjort utan att lämna Manhattan i ruiner!

Att stoppa ett antal superhjältar i samma film är ett mycket djärvt grepp. Det är inte alls säkert att det slår lika väl ut i praktiken som i teorin, det är många viljor som ska samarbeta och då tänker jag snarare på skådespelarna bakom rollerna än karaktärerna som självklart har interna motsättningar också! Självklart har filmen sin bas bland serietidningarna men det är som vanligt inte någon jag har läst i min ungdom (och inte senare heller för den delen). Jag var nog inte mycket för Marvel överlag även om det självklart förekommer vissa undantag.

Hur som helst är jag alltid intresserad av filmer som har en serietidningsförlaga och i synnerhet om det handlar om superhjältar. Fast det var nästan bara sådana jag läste i min barndom så det är väl inte så konstigt kanske. Konstigare är att om man besöker ICA finns i princip ingen av dessa serietidningar kvar i sortimentet och jag tror inte det beror på ICA:s urvalsprocess. Det finns helt enkelt inga svenska varianter av dessa tidningar längre – tyvärr!

Bland skådespelarna märks Samuel L. Jackson som Nick Fury, mannen som förväntas hålla i trådarna och styra och ställa. Det är förstås inte så lätt när man har egensinniga vetenskapsgenier som Bruce Banner, spelad av Mark Ruffalo och Tony Stark som spelas av Robert Downey Jr., med i teamet. De spelar med laget men å andra sidan har de båda så pass speciella alter egon att det inte riktigt går att lita på dem. Eller förresten, det är nog mest Bruce Banners Hulken som kan ställa till det genom att vara förblindad av sitt raseri. När det gäller Tony Stark är det snarare han som är excentrisk och inte hans superhjältekaraktär Iron Man. Men till slut går allting vägen och samarbetet mellan alla hjältarna fungerar hur bra som helst. Förresten så ingår också Thor (Chris Hemsworth), Hawkeye (Jerremy Renner) och Svarta Änkan (Scarlett Johansson) också i styrkan av superhjältar. Inte en dålig arsenal eller hur? De två senare har jag ingen som helst koll på men Hawkeye är i alla fall en jäkel på att skjuta pilbåge!

Vad ska man säga mer då? Jo, att det handlar om en storslagen actionfilm naturligtvis! Om det som händer är tillverkat i en dator eller inte spelar ingen som helst roll, det är inget som märks när jag tittar i alla fall. Man förstår förstås att vissa scener torde vara helt omöjliga att genomföra med konventionell teknik men det syns verkligen inte! Det som kan vara lite negativt är att vi inte ges tillräckligt med introduktion åt de olika karaktärerna trots att första delen av filmen nästan explicit hänges åt detta ändamål. Filmen är nästan två och en halv timme och ändå hinner man inte med. Jag säger inte att man misslyckats egentligen för det känns faktiskt helt omöjligt att hinna med tillräckligt med detaljer på den korta tiden. Det blir ytliga presentationer och förkunskaper är nästan nödvändiga för att man ska få fullt utbyte av filmen. För med handen på hjärtat måste man snabba på lite om filmen ska få någon handling också!

Nu vill jag inte säga att handling är speciellt tung eller svårförstådd men det ser storslagen ut och inte helt oväntat demoleras stora delar av staden i striderna mellan superhjältarna och de invaderande utomjordingarna. Allt är mycket bra gjort och inte ens Hulken gör mig besviken den här gången! Det är kanske skillnad när han inte är huvudattraktionen, det är lättare att animera honom om det finns annat runt omkring som också behöver tittarens uppmärksamhet! Det blir kanske helt enkelt bättre när man samlar alla hjältarna i en och samma film, för vem kan blicka tillbaka och kalla filmen om Thor för en bra film till exempel? Här funkar han dock utmärkt som bifigur!

Det enda misstaget är att man get Iron Man lite för stort utrymme enligt min mening. Jag har ingen emot denna hjälte men det känns lite som att han får mycket med tid i rutan än de andra. Det är naturligtvis positivt för fansen av denna karaktär, men för mig som inte hunnit se Iron Man 2 ännu känns det lite fel. Även Captain Amerika får en hel del tid och det är också en hjälte jag inte kan särskilt mycket om (liksom Iron Man för övrigt).

Men huvudsaken är att det funkar och att det ser bra ut och det gör det!

7/10

---

För Er som är intresserade av att äga ett exemplar av filmen på Blu-ray kan jag glädje Er med att tre exemplar av filmen kommer att lottas ut bland dem som är allra snabbast med att skriva sina postadresser till mig!

Kontaktuppgifter finns under fliken Om Bloggen!

Sidor