Recension: Warning!!! Pedophile Released - 2009

Warning!!! Pedophile Released

Regi: Shane Ryan

2009

Drama

Efter sex år släpps Malachi ut från fängelset efter att ha anklagats för sexuella övergrepp mot tolvåriga Echo. Han har hela tiden nekat till brott och hävdat att han bara velat vara henne nära, som i vilken relation som helst egentligen. Hon har väntat på honom under nästan hela sin uppväxt och nu när han väl kommer ut kan de äntligen återförenas. Detta är dock något som verkar lättare sagt än gjort då det plötsligt sitter lappar uppsatta med hans ansikte över hela området som varnar för hans sexuella läggning. Pedofil Frisläppt!

Det här är nog en av de svåraste recensionerna jag gett mig på att skriva. Pedofili är ett så pass känsligt ämne så om man inte formulerar sig exakt rätt finns alltid risken att någon missförstår och tolkar det man skriver som någon form av ursäkt för ett vidrigt beteende. Betänk dock att det bara är en film och problematiseringarna som denna gestaltar är rent hypotetiska och något som man faktiskt måste ta ställning till på ett rent filosofiskt plan om man ska komma någonstans. Det gäller också att skjuta sina emotionella reaktioner åt sidan och rationellt analysera den situation som filmen berättar.

                                    

För det första tycks andemeningen vara att det är den sexuella avvikelsen som ska bestraffas, inte kärleken. Och hur skruvat det än låter så är det faktiskt en kärlekshistoria filmen berättar. Två människor som vill vara tillsammans även om deras ålderskillnad, han arton och hon tolv, sätter käppar i hjulen för dem. Hur mycket det ligger bakom de anklagelser som slutligen skickar killen bakom galler är inget som filmen avslöjar, om det faktiskt inte hänt något sexuellt mellan dem eller inte. Skulle anklagelserna om sexuellt utnyttjande eller liknande vara sanna kanske det i det senare skedet handlar om Stockholmssyndromet, då hon faktiskt tyr sig till och väntar på honom.

Men oavsett hur det ligger till är det en synnerligen provokativ film som verkligen sätter åskådaren på svåra prov. Kan man åsidosätta sin instinktiva avsky för själva situationen och se bortom utnyttjandet? Kanske det rent av handlar om ömsesidig kärlek? I vilket fall som helst så hävdarfilmen att situationen gör att flickan, som ju påstås vara tolv vid själva anklagelsetillfället, går ner sig i en ond spiral av dekadens i sin väntan. Hon upptäcker världen på det mest brutala och hänsynslösa sätt.

Visuellt gestaltas detta genom en rätt jobbig kameraföring som svischar fram och tillbaka mest hela tiden med tjejen i centrum. Det är jobbigt att titta på och symboliserar, så vitt jag förstår, hennes livsresa. Och det är just denna iakttagande känsla som nästan hela filmen är uppbyggd kring. Det finns inte så mycket uttalad handling att följa utan man får tänka sig det mesta själv och filmen hjälper till med att påverka med en sinnesstämning.

Shane Ryan och Kai Lanette, som ligger bakom filmen gör också de två stora rollerna som Malachi och Echo riktigt bra! Men eftersom filmen är uppdelad i tre segment och det mesta går ut på att visualisera Echos levnadsöde under olika tidsperioder, får hon dra det tyngsta lasset ihop med kameraföringen.

Amateur Porn Star Killer - 2006 - Våldtäkt och terror

Amateur Porn Star Killer

Regi: Shane Ryan

2006

Horror

Brandon ser trevlig ut och han har inga problem att få kontakt med tjejerna. Under ytan döljer han dock en mörk hemlighet som Stacy – den unga tjejen han nyss har raggat upp, snart kommer att bli varse. Han övertalar henne att följa med honom till hans hotellrum där han undan för undan lirkar sig in i hennes medvetande. Han övertalar henne att ta av sig plagg efter plagg medan han filmar händelserna, åtminstone till en viss gräns innan han tvingar sig på, förnedrar och våldtar henne strax innan hon dör.

Själva idén med att en gärningsman kidnappar unga flickor för att våldföra sig på dem framför kameran innan han dödar dem är kanske inte ny, men helt klart en tilltalande idé i en snuffilmsimitation, som det här trots allt är frågan om. Jag får väl erkänna att jag blev lite besviken och hade hoppats att den skulle vara lite starkare. Men att det är en briljant imitation av denna genre som är så udda att ingen hittills kunnat bevisa dess existens.

                                     

Det är hur kass bild som helst och man får inte se några smaskiga detaljer överhuvudtaget men det är väl det som är lite grejen. Det man får se är den film som förövaren spelar in och har denne usel utrustning borde resultatet bli ungefär så här. Man kan väl tycka att han borde ha fokuserat något mer på grafiska detaljer för att få ut något av sin egen inspelning sedan men så är alltså inte fallet. Och detta får eventuellt också sin förklaring i slutet av filmen men det är inget som jag kommer att avslöja här.

Däremot är det så dåligt ljud emellanåt att det är svårt att uppfatta dialogen. Detta beror förstås delvis på att ljudet ska vara dåligt för att illusionen ska bli fulländad men också på att filmens soundtrack överröstar rösterna. Jag gillar soundtracket och tycker musiken förstärker filmen på många sätt och skapar atmosfär åt handlingen. Men samtidigt påverkar det realismen negativt, då jag inte tror att en äkta film av den här typen hade haft musik överhuvudtaget!

Brandon (Shane Ryan) beter sig steglöst mer och mer våldsamt ju längre filmen går och det är precis den bild jag har av en våldsverkare av den här typen, den inställsamme och smickrande ynglingen som sedan byter karaktär och lirkar med offret så att hon ska följa hans pipa. Kameran fladdrar lite hit och dit och i kombination med den taskiga bilden döljs effektivt det som egentligen händer och vi tittare får använda vår egen fantasi istället. Jag brukar hävda att det ger en starkare upplevelse men i det här fallet är jag inte säker på det! Jag hade istället önskat att våldet och sexualiteten varit i bild istället för utanför. Det blir lite väl lamt och eftersom filmen har ett ganska långsamt tempo blir det lite svårt att hålla intresset vid liv även om filmen bara är drygt 70 minuter lång.

Klart intressant och sevärd, men inte det mästerverk jag hade hoppats på.