Triangle - 2009 - Loopar och tidsparadoxer!

Triangle

Regi: Christopher Smith

Drama/Horror

2009

Jess ska ut på en segelbåtstripp med sina vänner. Hon känner hela tiden på sig att något kommer att hända men hon kan inte sätta fingret på sin oro. De ger sig iväg och efter en tid drabbas havet av ett enormt oväder. Båten slår runt och plötsligt är de skeppsbrutna. Åtminstone till dess att ett stort fartyg passerar dem och de kan ta sig ombord. Snart inser de att allting inte står rätt till, att Jess farhågor är på väg att besannas. De ser inte röken av någon enda människa, men de är inte ensamma och det är någon som inte vill dem väl…

När jag ser titeln Triangle och det är en film som utspelar sig på vatten så förs åtminstone mina tankar osökt till Bermudatriangeln. Det finns ju mängder av legender och myter kring just denna plats, den ena mer långsökt än den andra. Men myterna lever och frodas och myter är alltid intressanta! Fast så där rysligt mycket med den berömda triangeln har filmen inte med att göra. Det är visserligen en mystisk berättelse, men den skulle egentligen kunna utspela sig var som helst. Varken ett hav eller vatten behövs för att berätta historien.

                                   

Det är en lite märklig film på sätt och vis, för det dröjer en bra stund innan den blir intressant och då blir den så intressant att man knappast kan slita sig ifrån den. Första halvan av filmen eller så är egentligen rena transportsträckor men som man under filmens andra halva verkligen har behov av att ha koll på. Allt som händer och som tycks ointressant är således oerhört intressant när man så småningom får lite svar och handlingen utvecklas till något riktigt mystiskt!

Det är inget unikt över handlingen egentligen, idéer om tidsparadoxen och loopar har man sett förr men sällan så genomarbetat som här. Jag tycker inte att det är en speciellt svår film att hänga med i, så långt vill jag inte stäcka mig, men det gäller nog att ha huvudet på skaft om man ska upptäcka alla nyanserna i de olika tidslinjerna. Jag vill egentligen inte gå in på för mycket detaljer eftersom det skulle förstöra upplevelsen men jag kan garantera att detta är en film som kommer att hålla länge för de allra flesta. Den är inte bara slut när den är slut utan teorier om vad som verkligen hände och varför kommer att finnas kvar långt efter att filmen har slutat.

Det visuella är det lite si och så med måste dock erkännas. En del saker ser hur bra som helst ut medan annat ser ganska dåligt animerat ut. Kanhända har jag blivit känslig och gnällig på gamla dar och klagar på varenda liten detalj som inte ser helst äkta ut men varför ska man behöva se något som är mindre än perfekt i dessa avseenden? Tekniken går ju framåt och borde onekligen snart vara så fulländad att man inte ser animationerna?

Men det är också det enda jag har att klaga på! Skådespeleriet, sensmoralen (om det nu finns en sådan) är riktigt bra och så gillar jag ju tidsparadoxer och loopar då… En riktigt bra film!

Vittra - 2012 - En svensk skräckfilm snart på bio

Vittra

Aka: Wither

Regi: Sonny Laguna, Tommy Wiklund

2012

Horror

En del filmer får sig ett rykte redan innan de officiellt gått på bio. Den här är visserligen visad på ett par festivaler och liknande men det riktiga biosläppet är ännu inte gjort. Den 9:e augusti är det dags i följande svenska städer: Avesta, Enköping, Göteborg, Hässleholm, Jakobsberg, Lund, Stockholm, Sudersand, Tomelilla, Uppsala och Västerås samt även enstaka visningar i Hedemora, Karlshamn, Ronneby, Strömstad och Ulricehamn allt enligt information från distributören – Studio S Entertainment.

                                                                                   

Vad får man då för pengarna? För det första får man enligt distributören den blodigaste svenska filmen som nånsin gjorts. Hur det är med den saken vet jag faktiskt inte eftersom det finns rätt många svenska filmer som jag ännu inte har sett. Men jag skulle tippa på att den ligger i toppskiktet! Men det är inte bara det att den är blodigt, för det betyder egentligen väldigt lite, det är snarare det att den, rent effektmässigt, är riktigt välgjord! Jag skulle vilja sticka ut hakan och säga att gore-effekterna helt klart håller internationell kvalitet!

Tyvärr lider filmen av andra problem. Man skulle kunna tro att det är skådespelarna som inte klarar av att leverera trovärdiga prestationer, men jag skulle istället vilja vända på det och påstå att det är manusförfattarna som inte lyckats skriva trovärdig dialog och trovärdiga reaktioner hos de inblandade. Jag tror inte att det finns många som med berått mod, och utan eftertanke, hade börjat ge sig på sina kamrater med så grovt våld som förekommer i filmen. Inte utan att man undrat över vad det egentligen är som försiggår. Detta verkar man helt och hållet ha missat från manusförfattarnas håll. Visst, skådespelarna har sitt ansvar men det har också regissörerna. Det är de som ska instruera skådespelarna så att deras prestation blir trovärdig och enligt den vision som de har av själva manuset. I det här fallet är det i princip samma personer som regisserar och som har skrivit så man kan inte skylla på några missuppfattningar där.

Resultatet blir att karaktärerna blir tunna som tidningspapper. Det finns ingen av dem som man bryr sig det minsta om och allt det där påverkar också möjligheten att blir rädd för det som sker. Normalt sett är man väl ute efter att skrämma sin publik om man gör en film där människor förvandlas till någon sorts demoner som sedan försöker att äta köttet från sina levande kamrater. Alla dessa känslor som man kunde ha lockat fram går förlorade. Man försöker väl på något sätt med Johannes Brosts karaktär men det lyckas inte och de andra har man verkligen inte sympati med.

Men man får ge eloge till sättet man har bakat in en massa klichékomik, det är inte frågan om några gapskratt utan snarare en underhållande känsla. Ibland använder man sig av formel 1A medan man ibland bryter lite mot konventionerna och överraskar publiken. Det är kanske en klen tröst men i alla fall en anledning till att filmen trots allt är ganska underhållande! Man har förstås sett det mesta sedan tidigare men en film till om ett ungdomsgäng som åker till en ödsligt belägen stuga för att festa klarar vi väl av? Så mycket bättre om det går en grym död till mötes och tvingas slakta varandra!

6/10

Recension: Prince Valiant – 1997

Jag konsumerar gärna Fantasy- och Äventyrsfilmer. Handlar de om något mytomspunnet är det bara bättre och vad vore väl bättre än Kung Arthur sagan? Där börjar vårt äventyr. Jag vet inte hur mycket som stämmer överens med den ursprungliga historien om Prins Valiant men så vitt jag förstår ska han, även i sin egen historia, korsa vägar med Arthur och till och med bli en riddare av runda bordet.

Hur som helst är det här frågan om att Excalibur blir stulet och utan det tycker inte Arthur att han kan styra riket. Det måste återfinnas! Att det skulle vara hans onda syster Morgana LeFay som ligger bakom stölden slår honom inte. Nej, stölden är planerad så att skulden hamnar på skottarna som genast bryter kriget ut. Det är bara Prins Valiant som förstår hur det egentligen gått till och när han kommer till Thule (Norge) blir allt än mer uppenbart för honom. Det visar sig att han är landets rättmäktige härskare och… ja, så ungefär ligger historien till.

Som fantasyäventyr är det ganska klent. Historien i sig är det är inget fel på men det är ganska tafflig dialog och det är ännu taffligare miljöer! Även om målgruppen är ungdomar eller till och med barn (filmen har 11-års gräns) är det lite för tramsligt. Jag blir nästan lite irriterad över att man har lyckats slarva bort tillfället så mycket. Det borde kunna vara hur underhållande som helst men det blir faktiskt mest pinsamt.

Var man ska lägga skulden vet jag inte. Jag brukar gilla Anthony Hickox filmer, men här vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Det måste vara ett fullt medvetet drag att instruera sina skådespelare på det sätt som har skett. Något annat ser jag för högst otroligt. Det är väl inga dundernamn kanske men väl etablerade skådespelare som Stephen Moyer, Katherine Heigl och Ron Perlman medverkar. På ett lite hörn finns även kultskådisen Udo Kier men det hjälper inte. Filmer är och förblir en tramshistoria som endast är av intresse för den som verkligen måste se allt i sammanhanget.

3/10

Recension: Leprechaun - 1993

Leprechaun 

Regi: Mark Jones

1993

Komedi/Horror

För många år sedan trodde Fru O’Grady att hennes man blivit tokig när han efter en resa till Irland börjat spendera mycket mer pengar än vad han rimligtvis har råd med. Det visar sig att han har lurat av en Pyssling hans guld och ny planerar att leva glada dager på dennes bekostnad. Pysslingen delar dock inte hans inställning och är fast besluten att återta sitt guld med vilka medel som än blir nödvändiga. Dan O’Grady överlistar dock pysslingen och stänger in honom i en gammal låda. Men tiden går och flera år senare är det dags för nya människor att flytta in i huset. De råkar befria pysslingen som inte är på ett bättre humör än förra gången. Han ska ha tillbaka sitt guld och bryr sig inte om vem eller vad som kommer ivägen!

Det som framförallt utmärker den här filmen, åtminstone skådespelarmässigt, är att den inte bara innehåller Warwick Davis som pysslingen utan också en riktigt het Jennifer Aniston! Hon var 24 år gammal vid tidpunkten för filmen och imponerar inte direkt med sin skådespelartalang. Men det var också hennes första filmroll och inte vet jag om Mark Jones är någon mästerlig personinstruktör heller? På något sätt lyckas hon ändå vara en av de mest intressanta faktorerna i filmen.

Karaktärerna är annars ganska originella. Det måste ha varit roligt att skriva manus till den här filmen för en del grejor är så omåttligt korkade att man tvivlar på att det faktiskt är sant. Alltså, den är inte korkat skriven på något sätt men en del karaktärer beter sig på ett sätt som gör att de verkligen inte tillhör den mest intelligenta skaran på jorden! Och så har vi den sexuella spänningen mellan Jennifer Aniston och Ken Olandt, som spelar den andra stora rollen. Det är lite flirtande mest hela tiden tycker jag. Ändå blir det inte onelinervarning på filmen som för övrigt är oväntat underhållande!

Det är väl inte Warwick Davis förtjänst personligen kanske, även om han passar ypperligt i titelrollen, men det är onekligen sätten han förföljer de som, enligt honom, är skyldiga honom 100 guldmynt! Det är inte skrämmande men det är inte vidare roligt heller, man har lyckats hitta en perfekt avvägd väg att leverera historien på och resultatet blir snarast underhållande. Det är inget man vrålskrattar för men visst händer det att man drar på mungiporna emellanåt!

Ska man se det hela i något så när objektivt perspektiv är det egentligen inte en speciellt bra film, det tror jag redan att jag har hunnit konstatera! Men ändå finns det en klar behållning av den och även om det egentligen inte är mer än en bagatell i filmhistorien är det ändå något väldigt väldigt speciellt med den som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Det är något som gör att den höjer sig över sina kusiner till dussinfilm och blir något mycket mycket bättre än vad man först kan tro!

7/10

Recension: C.H.U.D - 1984

C.H.U.D

Regi: Douglas Cheek

1984

Horror

Skriven av: Linda Snöberg

Människor försvinner överallt i New York City, fast ingen tänker så mycket på det. Det är mest hemlösa som försvinner och ingen som saknar dem. En reporter vid namn Murphy (J.C. Quinn), tipsar fotografen George Cooper (John Heard), om en regeringskonspiration som involverar dumpning av kärnvapenavfall i kloakerna. När George sökt nere i kloakerna stöter han på C.H.U.D vilket står för ”Cannibalistic Humanoid Underground Dwellers”. De har blivit groteska monster efter att ha kommit i kontakt med giftigt avfall. Under tiden söker polisen Captain Bosch (Christopher Curry) efter sin försvunna fru tillsammans med A.J. ”The Reverend” Shepherd (Daniel Stern), en soppkökskock. Monstrerna börjar att dyka upp lite här och var efter att ha tröttnat på att vara i underjorden.

CHUDs är baserad på en modern legend, en myt om kannibaler som lever i kloakerna i New York och andra stora städer. Idéerna är att det är en sorts hemlösa missfoster som skulle bo där. Det var en story skriven i Time om detta och de fann att en del rapporterade fall var sanna. C.H.U.D. är en klassik monsterfilm med en nutida exteriör och en väldigt beslutsam kärna. Filmen har en bra story, coola läckra monster och en massa kända ansikten. De klaustrofobiska underjordslandskapen är verkligen bra presenterade. Det ser ut som en hel mörk stad som ligger under New York City och filmen drar in tittarna i denna värld.

Detta är en lågbudgetfilm, men historien håller. Daniel Stern är fantastisk som kocken i köket, han undrar var alla hans hemlösa gäster har tagit vägen. Christopher Curry är också han väldigt bra som polisen som letar efter sin försvunna fru. Scenerna med Stern och Curry är roliga och det är trevligt att se en vänskap växa fram mellan dem, under tiden som de försöker att tar hand om CHUDs.

Jag gillar verkligen hur historien möts upp från alla vinklarna: polisen, kocken, fotografen och reportern.  Detta är inte som en slasher, inte heller en film med mycket nakna kvinnor. Detta är helt enkelt en bra film med lekfulla, spännande och otäcka scener. En film med en titel som denna förtjänar att bli prisad, CHUD (Cannibalistic Humanoid Underground Dwellers). Ingen vågar sig på att använda en så klassisk titel nu för tiden. Detta är en film som är värd att titta på, det finns en uppföljare, fast den ska inte ha så mycket med originalet att göra och sägs vara rätt dålig. CHUD är värd att hyra eller att köpas och även om du skulle hata filmen så kan du njuta av John Goodman i hans tidiga karriär. Missa inte när han spelar polisen som blir slaktad inne på restaurangen.

Recension: Loch Ness Terror – 2008

Egentligen så har Loch Ness inte särskilt mycket med den här filmen att göra men det är väl ett utmärkt sätt att skapa ett intresse för den kanske. Visserligen utspelar sig inledningen vid den berömda sjön och det gör att den enda överlevanden – James Murphy (Brian Krause), son till expeditionens ledare, ägnar resten av sitt liv åt okända arter. Med andra ord så jagar han Nessie i vuxen ålder. Detta även om resten av filmen verkligen inte utspelar sig i Skottland utan runt en helt annan sjö.

Det hade varit roligare om man hade hållit sig mer till Loch Ness Monstret och inte blandat in utdöda – eller förmodade utdöda arter, och en helt annan plats. Men man får ta det för vad det är. Om det egentligen är en djurskräckfilm i kategorin vidunder kan naturligtvis diskuteras. Men det är så jag kommer att rubricera den. Vidare skrämmande är den inte och jag skulle förmoda att det råder 11-års gräns eller motsvarande på filmen. Själva monstret, eller vad man nu ska kalla det, är visserligen välgjort men ser lite för ungdomstilltalande ut.

Men jag gillar helt klart att ha den här filmen i samlingen oavsett och den är också underhållande i sin enkelhet. Skådespelarna är faktiskt över förväntan och till och med de inledande skotska accenterna fungerar ganska bra. Lite krystat kanske det låter men det är helt ok.

5/10

Monty Python and the Holy Grail – 1975

På svenska hette den här filmen Monty Pythons Galna Värld (och det gör den väl fortfarande förresten) och det är på pricken vad essensen är. I mina ögon (och öron) är Monty Python – i sina bästa stunder, helt oslagbart! Det finns helt enkelt inget roligare och den här filmen tar verkligen ut svängarna. Det finns inte en enda ”vettig” scen i hela filmen och ju längre den håller på desto ”värre” blir det. Det är helt enkelt helt och hållet galet och under stundom helt oförutsägbart. Nu har jag förvisso sett filmen ett antal gånger genom åren men det var ett tag sen sist och jag tänkte att jag behövde fräscha upp mitt minne en smula.

Att bedöma skådespelarinsatser är egentligen helt ointressant i en film som denna. De sex medlemmarna spelar de flesta rollerna enligt samma manér som vi är vana att se dem från TV-serien – Monty Pythons Flying Circus. De få andra som finns med (och som inte är rena statister) finns det heller inget att klaga på.

Historien i korthet behandlar Kung Arthur och sökandet efter den heliga graalen. Det är helt galet och slutet får det i Blazing Saddles att verka helt normalt. Det här gänget kunde inte göra någonting ”lagom” så mycket är ställt bortom varje tvivel!

8/10

The Deep

The Deep – Både själva omslagsbilden och den text som pryder den för tankarna till Steven Spielbergs Hajen från 1975. Tydligen är det samma författare bakom den här och det märks ganska tydligt. Det hade nog inte varit något direkt tvivel även om det inte hade stått med stora bokstäver överallt! Men det rör sig ingalunda om någon blodtröstig haj eller något annat sjömonster utan om ett sjunket skepp, narkotika och vad människorna runt omkring kan tas sig för i sin ambition att lägga beslag på knarket. Några eldsjälar finns det förstås som lever för att bärga det som är värdefullt ur ren historisk synpunkt och det är de som handlingen centrerar sig kring. Allt som allt en riktigt bra film som håller ett lagom tempo och avslöjar lagom mycket av vad som döljer sig i djupet för att hålla intresset uppe. Den kanske inte har åldrats särskilt väl men charmen finns onekligen kvar! 

7/10 

Trailer: Snow Shark

Jag vet inte om det här verkligen är en riktig film eller inte, men om det är det måste jag se den! den verkar vara bedrövligt dålig! :-)

Trailer - Stonehenge Apocalypse

Det måste väl finnas en uppsjö av filmer som utspelar sig kring Stonehenge? Det är ju trots allt en av de mest mystiska och mytomspunna platserna på jorden. Trots detta kan jag inte komma på en enda just nu... Det här verkar vara något min smak!

WolfHound

WolfHound – Jag hade ingen aning om att det här var en rysk film när jag satte på den och trodde väl egentligen bara att det skulle vara en stunds underhållning. Men utan att vara någon expert på rysk film tycker jag mig känna igen sättet som filmen är berättad på från andra filmer därifrån, det är verkligen inte bara ett fantasyäventyr i mängden utan man känner att det finns eftertank i historien. Den är också uppenbarligen filmad för en vuxnare publik än vad som är normalt för den här genren och blodet skvätter rejält emellanåt. Det finns helt enkelt ett allvar som inte brukar finnas i de här filmerna som jag gillar. Man har inte bara flamsat bort potential med ungdomsanpassade effekter och dialog. Det är förstås väldigt svart och vitt berättat, såsom är brukligt i genren mer det finns ändå någonting mer där och man känner faktiskt med karaktärerna! Det är rätt ovanligt i sådana här filmer. – 8/10
Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

The Toybox - 2005 - Dysfunktionell familj!

Sällan har väl ett DVD-omslag varit mer missvisande än till den här brittiska filmen från 2005. Detta betyder förstås inte att filmen inte är bra utan bara att man inte ska döma filmen efter omslaget. Mer skruvade karaktärer och dysfunktionell familj än så här går väl knappast att hitta och även om själva handlingen kanske inte är så där våldsamt närvarande är det intressant hur familjerelationen ser ut. Det finns några lösa trådar som jag inte riktigt gillar att man lämnar hängande men man kan inte få allt. Det är tämligen skickligt agerat av de inblandade och det finns många innovativa lösningar på visualiseringen av de dysfunktionella relationerna i familjen. Galenskaperna avlöser varandra och det finns mycket kvar att fundera kring även efter att eftertexterna rullar klart. – 6/10

Köp den på Axelmusic!

The Redsin Tower

The Redsin Tower – Toetag Pictures och Fred Vogel har ju onekligen skapat sig ett namn i och med tillkomsten av August Underground och dess två uppföljare. Detta gör att man förstås blir nyfiken på vad som presteras även i andra filmer efter nämnda trilogi är väldigt väldigt speciell. Tyvärr måste jag säga att det här inte var något som tilltalade mig det minsta lilla. Ok, sminket var bra, det kan jag inte förneka, men filmen i övrigt är fantastiskt ointressant! Den är seg och man har inte haft vett att klippa ner scenerna till en uthärdlig nivå, har det väl börjat hända något i en scen håller man på och mjölka tills det blir så tröttsamt att man tappar intresset för den saken också. Skådespeleriet var väl kanske inte urusel hela tiden, men tillräckligt stora delar för att man ska hoppas att alla karaktärerna dör – nu genast! – 3/10

Du kan köpa filmen på Darkdisc!

Kraken: Tentacles of the Deep

Kraken: Tentacles of the Deep – På intet sätt är det här en originell film om ett gigantiskt sjömonster. Det handlar i det här fallet om en jättelik bläckfisk som enligt legenden bevakar en mytomspunnen opal och attackerar alla som kommer i närheten av den. Och som i alla filmer av det här slaget konkurrerar filmens huvudpersoner med en girig antagonist som inte skyr några medel för att besitta de mytomspunna föremål som fiskas upp ur havet. Själva monstret är väl inte bättre gjort här än vad det brukar vara, men det är å andra sida inte sämre heller. Filmer av det här slaget tenderar att ha en ganska liten budget och man får helt enkelt inte ha för höga krav på det området. Samma sak kan gälla skådespelarna, som förstås inte kommer att få några utmärkelser för sina insatser, men jämfört med andra filmer av samma slag tycker jag nog de står sig väl, kanske till och med något bättre än genomsnittet! Hur som helt är det här en film man lär finna underhållande om man gillar djurskräckisar i största allmänhet. – 6/10

Du kan köpa filmen här: Axelmusic

666: Demon Child - 2004 - Se den gärna med skyll inte på mig..

Av och till kan omslag vara riktigt rejält missledande! Tittar man på den här filmens DVD omslag så får man väl förvisso inte vibbar av att det skulle vara en kolossalt genomarbetad och Oscarsnominerad film, men knappast att det skulle vara en riktigt så bedrövlig kalkonfilm heller och då använder jag inte ordet i en positiv betydelse! Det som händer, och det är inte mycket, är att ett mystiskt ägg kläcks och ur det kommer en blodtörstig demonbebis som dödar arkeologistudenterna en efter en. Skådespelarna spelar över av bara tusan och själva monstret är inte direkt välgjord om man ska uttrycka sig diplomatiskt. Vidare är berättelsen så pass ointressant så man kommer på sig själv att fundera över andra filmer och framtida inköp under filmens gång. Åtminstone till framåt slutet när man äntligen börjar få det som man har trånat efter i princip hela filmen – lite bakgrundhistoria till den mytologi som skapats för filmen. Men säg den lycka (åter igen ytterst diplomatiskt uttryckt) som är beständig, strax möts man av ett västgötaklimax som inte finner några gränser och så är filmen…slut! Det enda jag kan tillägga är att jag gärna skulle vilja begagna mig av den gamla klyschan – jag vill ha tillbaka en och en halv timme av mitt liv! – 2/10

Night at the Museum 2

Night at the Museum 2 – Det finns rätt mycket likheter mellan den här och den första filmen. Många av animationerna är fantastiska och det är ett högt tempo av underhållande och skruvade karaktärer. Det som skiljer är väl att Larry Daley (Ben Stiller) den här gången slutat sitt jobb som nattvakt och driver sitt eget framgångsrika företag som utvecklar små uppfinningar. Åtminstone till den dag så han får reda på att museet ska renoveras och många av utställningsföremålen arkiveras centralt. När Dexter – den lilla apan, dessutom stjäler guldplattan som gör alla levande och på så sätt hamnar i klorna på en ondskefull egyptisk farao måste han ge sig av till Washington för att rädda sina vänner. Manuset känns lite lamt och lite träigt vid sina tillfällen och dialogerna är under stundom lite väl tramsiga och fjantiga, nästan lite sökta tycker jag. Det finns inte riktigt det där naturliga flytet där och det känns som om man har försökt lite för mycket. Trots detta är det en väldigt underhållande film om man är ute efter en uppföljare! – 7/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Recension: Sauna

Sauna – Det här motsvarar precis mina fördomar om hur en finska skräckfilm ser ut. Den är svår, tungsint och fylld av stämning! Dock är den inte särskilt skrämmande om nu det var meningen. Det känns lite som om man skrivit historien med utgångspunkten att man måste ha med en bastu i filmens handling just för att den kommer ifrån, och utspelar sig i, Finland. Hur historiskt korrekt filmen är har jag ingen aning om men händelseförloppet känns i alla fall trovärdigt och kostymer och så vidare är helt klockrena i sammanhanget. Det finns helt enkelt inget som avslöjar att det faktiskt är en film och inte ett historiskt dokument och det måste väl vara ett positivt betyg. Tyvärr blir det lite för tråkigt och lite för segt för att fungera på alla plan, men det är helt klart en intressant och sevärd film som bör ses av alla skräckfilmsfans! – 5/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

City of Ember

City of Ember – Några forskare bestämmer att det är i männskilghetens bästa intresse att bygga en underjordisk stad, låta människorna bo där i tvåhundra år för att sedan avslöja att det faktiskt finns en annan värld också. Det är premisser som tilltalar mig väldeliga och filmen blandar också science fiction med äventyr på ett bra sätt. Den utspelar sig i en fantasivärld som mycket väl skulle kunna vara en framtida verklighet och det gillar jag. Man har tagit ut svängarna lagom mycket med andra ord. Tyvärr märks det att filmens målgrupp är lite yngre tittare och karaktärerna är inte så grundligt uppmålande som man kanske skulle vilja. Det funkar förstås rätt bra ändå även om det är lite svart och vitt i filmens uppbyggnad. Vad som däremot är svårare att smälta är hur seg filmen blir fast det händer en massa saker hela tiden. Detta är förstås inte sanningen hela tiden och den förta tiden går förstås åt till att introducera karaktärerna för oss, men sedan… Det fortsätter att vara segt fast det är actionscener och handlingen blir kanske lite väl förutsägbar om man sett några andra filmer med liknande upplägg sedan tidigare. Det är definitivt inget nytt under solen men snyggt utfört och det är en klart sevärd film om man är intresserad av den här typen av science fiction! Medverkar gör förresten både Bill Murray i en mindre smickrande roll och min gamle favorit Martin Landau. – 6/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Dragonball: Evolution

Dragonball: Evolution – Det här är en ganska klassiks berättelse egentlige, fylld av fantasy och österländs mystik. Själv grunden går ut på att den som samlar ihop sju så kallade Dragonballs, det vill säga alla som finns, får önska sig en Gudomlig önskning. Naturligtvis är den onda Piccolo på jakt efter bollarna för att väcka en inspärrad ondska som ska förinta världen. Mot honom står Goku, som inte riktigt vet varför han är speciell, men han inser snart att det är han som ska stoppa de ondskefulla planerna. Han är förstås uppfostrad av sin farfar och mycket skickligare på Kung-Fu än vad han själv inser. Allt som allt är det här en ganska trevlig film som man lätt kan fördriva tiden med, den är lite för ungdomsvinklad för min smak, men själva grundstoryn är hur underhållande som helst. – 6/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Sharks in Venice - 2008 - Den BÄSTA hajfilmen! eller?

Jaha, då var det dags för en sån där rulle som man inte riktigt vet hur man ska tycka om. Det här är definitivt en usel film, i alla avseenden, men det är samtidigt enormt underhållande och då menar jag faktiskt inte enbart för sina kalkonkvalitéer! Jag gillar den här typen av skräpfilm, det kan inte förnekas. Skådespelarna, med Stephen Baldwin i spetsen, är alla riktigt usla och Stephen själv lyckas med bedriften att gå fullständigt flegmatisk genom nästan hela filmen. Effekterna är bitvis hyggliga men sanslöst ojämna och vid flera av hajattackerna kan man inte ens urskilja vad som händer i allt virrvarr. Det är dataanimerade effekter blandat med arkivbilder på hajar. Tyvärr är det i stort sett samma filmsnutt av hajar man ser hela tiden, men det gör kanske inte så mycket egentligen för det här är egentligen ingen äkta djurskräckis som jag trodde. Visst är det ett betydande element i det hela, men det är också en film om en försvunnen skatt som en lokal gangster vill komma åt. I och med detta tillkommer också sådana där små luriga fällor a la Indiana Jones som finns till för att skydda skatten vilket gör det än mer underhållande. Själva händelseförloppet är dock allt annat är oväntat även om det också innehåller en hel del rejält tilltagna logiska luckor eller andra oförklarligheter. Så hur sätter man betyget? Är det de kvalitativa delarna som ska bedömas eller underhållningsvärdet? Inte vet jag, jag blandar och ger och hamnar på… – 5/10

Du kan köpa filmen på Axelmusic