The Lone Ranger – 2013 – Av regissören till Pirates of the Caribbean

Regi: Gore Verbinski

Action/Western

Är man ett fan av Pirates of the Caribbean-filmerna med Johnny Depp är det här en film man säkerligen uppskattar. Att det är samma regissör gör naturligtvis också att stilen hålls någorlunda intakt. Det är samma typ av humor och det är samma typ av skådespeleri från Johnny Depps sida. Man kan förstås se detta som något positivt men jag har inte hjärta att göra det. För min del blir det mera som ytterligare en onödig uppföljare – fast med andra karaktärer.

I korthet går filmen ut på att indianen Tonto som spelas av Johnny Depp ska hämnas för oförrätter gjorda mot hans stam. För att göra en lång historia kort träffar han på en rättskaffens man som verkligen tror på rättvisan och lagen. De två slår följe och allt därefter är ett fartfyllt äventyr där Tontos vilja styr, ofta genom manipulation av den ensamme rangern – John Reid.

Den ensamme rangern spelas av Armie Hammer. Jag har ingen relation till honom och vad han har gjort tidigare men jag tycker han sköter sig bra. Det är inget skådespeleri som är mästerligt, inte av Hammer och inte av Depp, heller inte av Helena Bonham Carter som också medverkar. Det är stabilt men inte mycket mer än så.

Men filmens största fiende är dess klämkäckhet. Liksom i fallet med Pirates of the Caribbean vet man inte riktigt när man ska sluta. Man försöker krama ur det sista lilla ur skämten och gagsen innan man går vidare. Det blir för mycket och det blir ingen helhetshistoria av det. Det finns ingen poäng med filmen. Visst är det ett äventyr men det finns inget som knyter ihop det till något begripligt. Det är snyggt och storslaget men något går förlorat i processen, kanske är det filmens själ? Nej, jag är besviken!

5/10

Bilder: © Disney

Du kan köpa filmen här:

Sweeney Todd: The Demon Barbar of Fleet Street - 2007

Sweeney Todd: The Demon Barbar of Fleet Street

Regi: Tim Burton

2007

Musikal

Sweeney Todd (Johnny Depp) är besatt av tanken av hämnd på Domare Turpin (Alan Rickman) som förstört hans liv genom att stjäla och fördärva det vackraste i Todds liv, nämligen hans äktenskap med hustrun. Genom denna åtrå har domaren också gjort Todds dotter Johanna (Jayne Wisener) till sin skyddsling, vilket Todd får veta när han kommer tillbaka till London efter femton år i exil. Hon hålls inlåst i domarens stora hus mot hennes vilja. Hennes skönhet är förstås bändande och ingen får se henne förrän Todds följeslagare – Sjömannen Anthony (Jamie Campbell Bower) får se en skymt av henne genom ett fönster. Han blir genast besatt av henne och planerar att rymma med henne. Samtidigt planerar Todd sin hämnd tillsammans med pajbakerskan Mrs. Lovett (Helena Bonham Carter) som han äktar och förser med färskt kött, nämligen de av hans kunder som haft oturen nog att sätta sin fot i hans salong.

När det gäller Tim Burton, som har en så utpräglad personlig stil, är det kanske ofta ris eller ros som gäller. Det vill säga att man antingen älskar eller hatar hans verk då de är så pass originella. Personligen ser jag dem med stor förtjusning och anser att han möjligen misslyckats någon enstaka gång, men det var länge sedan nu. Jag älskar alltså generellt hans filmer. Dock ser jag en fara med det sätt han visualiserar sina skapelser på. Det kan gå lite överstyr ibland och passar man sig inte kan det se ut som man driver med sig själv fast det inte är meningen. Nu tror jag inte Tim Burton gör det här, men det behöver inte gå särskilt många sekunder innan man tydligt ser vem som gjort filmen och förtexten ”A Tim Burton Film” är tämligen överflödig.

Något som gör den här unik, till och med för Tim Burton är ju förstås att det är en musikal. Inte alla dialog sjungs men otroligt mycket av den. Detta är kanske i sig inget problem rent stilmässigt utan det ser och låter ganska naturligt, men det påverkar i högsta grad tempot i filmen. Det blir tjatigt eftersom musikinslagen, med olika teman etc. är designade att upprepa sig lite här och var. Att historien bygger på en mycket populär vandringssägen, som mången gång omdebatterats angående sin äkthet, är förstås kul och skräckfantasterna får också sitt lystmäte tillfredsställt när Johnny Depp skär halsen av sina kunder – en efter en. Det är synnerligen blodigt faktiskt!

                                                                                       

Men även om Depp imponerar (när gör han inte det?) så är han långt ifrån den enda som håller upp filmen. HelenaBonham Carter stjäl showen flera gånger med sin närvaro. Hon har fått ett lite bredare register av känslor att jobba med till skillnad från Depp som bara är förblindad av sitt hat hela tiden. Samma sak kan väl till mån även gälla Alan Rickman, som visserligen är stabil, men som inte har så mycket att jobba med utanför sin, för situationen, ganska typiska karaktär. Timothy Spall och Sasha Baron Cohen är däremot mycket karismatiska i sina mindre roller och en fröjd att titta på.

Så… älskar jag den här filmen? Nä, det vore väl mycket sagt. Det är förstås inget jag ångrar att jag sett och Burtons stil är underhållande att se som vanligt, man befinner sig liksom inuti en fantasi men det blir lite för mycket med alla upprepningar som musikalen renderar. Jag finner också att den, även om det naturligtvis är ett tekniskt välgjort hantverk att det faktiskt är lite för mycket yta och för lite innehåll denna gång för Tim Burton.

Tim Burtons DARK SHADOWS - 2012 - fantastiskt stilistisk!

Dark Shadows

Regi: Tim Burton

2012

Komedi

Barnabas Collins har varit inspärrad i nära 200 år när han äntligen släpps lös av en tillfällighet. Att det är hans förfäder som har grundat staden är det knappast någon som minns längre och familjen är inte längre lika ofantligt rik som den en gång var. Själv har han förvandlats till vampyr genom en förbannelse och hans älskade har tagits ifrån honom av en häxa. Nu måste han ställa allt som har varit till rätta men historien vägrar släppa taget om honom, speciellt med tanke på att häxan som en gång förbannade honom fortfarande finns kvar och vägrar släppa taget.

Först och främst kan man konstatera att det verkligen inte är något fel på formen av filmen. Det är heller inget att klaga på när det gäller skådespelarna, snarare tvärtom. Sminket är fantastiskt och visst finns det situationskomik när den 200 år gamla vampyren väcks ur sitt fängelse och konfronteras med dagens samhälle, närmare bestämt 1972 då filmen utspelas. Men… det funkar ändå inte. Det här är helt klart en av Tim Burtons svagaste filmer och jag ska försöka bena ut varför.

Tyvärr måste jag först och främst lägga en del av skulden på Tim Burton själv som inte lyckats binda filmen till en enda stil. Det är kanske först och främst en komedi men det finns också inslag av andra genrer som inte riktigt gifter sig med varandra. Dessutom blir det ganska snart tämligen segt och tempot i filmen är alldeles för långsamt för att hålla intresset uppe. Faktum är att jag börjar skruva på mig redan efter 40 minuter eller så. Det är inget bra tecken.

Det mesta av skulden tänker jag dock lägga på manusförfattaren Seth Grahame-Smith som får stå till svars för den fasansfulla dialogen. Även om det är en komedi behöver det ju inte vara tramsigt och löjligt i var och varannan mening. Ingen ska komma och påstå att jag inte gillar ordvitsar och liknande men det här blir bara tramsigt och förutsägbart. Som stort Alice Cooper fan blir jag dessutom irriterad över hans medverkan i filmen. Alltså… Alice Cooper var ett band 1972, inte en enskild person. Dessutom framför han No More Mr. Nice Guy som inte hamnade på skiva förrän 1973. Det är möjligt att den skrevs året tidigare, det är rent av troligt men att den skulle framföras på det sättet innan det förevigats på vinyl är oerhört långsökt i min bok. Däremot har jag inget emot framförandet som sådant eller The Ballad of Dwight Fry som tydligen, förutom att vara en av mina favoriter tydligen är både Tim Burtons och Johnny Depps också!

I rollistan hittar vi som vanligt Johnny Depp som tidigare nämnts men även Michelle Pfeiffer som gör bra ifrån sig. Självklart hittar vi även Helena Bonham Carter och slutligen har vi Eva Green och Bella Heathcote i viktiga roller. Förresten… Christopher Lee medverkar i en liten roll i en scen. Det blir lite av giganternas kamp eftersom scenen i princip bara består av honom och Depp. Det gamla gardet mot det unga skulle man kunna säga. Om man nu kan kalla Johnny Depp vid 50 års ålder för en ung skådespelare längre.

5/10

Terminator: Salvation

Terminator: Salvation – Jag måste säga att jag blev positivt överraskad av den här filmen som jag inte hade några som helst förhoppningar på. Med tanke på vilken kalkonflopp trean var fanns det helt enkelt inte mycket hopp om den. Lägg också till att en Terminatorfilm utan Schwarzenegger knappast kan räknas som riktigt äkta (hans ansikte används dock en liten stund men det är fejkat och det syns också ganska tydligt). Men Christian Bale sköter sig alldeles utmärkt i rollen som John Conner – mannan som i det närmaste ses som Messias eller åtminstone som någon for av levande legend av sina män i motståndsrörelsen. Det är ett bra drag filmen igenom och det finns inte särskilt mycket dödtid någonstans. Dessutom har man lyckats få med hommager till de tidigare filmerna, både genom repliker som ”I’ll be Back” och ”Come with me if you wanna live” och olika scener och kameraåkningar. Jag gillar sådana grepp och det ger åskådaren ytterliggare utbyte av filmen, mer än att det är action hela tiden menar jag. Det blir inte ”bara” en actionfilm, utan också något mer. Hur som helst var tekniken träffsäker och mycket underhållande att se på, man har ju aldrig direkt tänkt sig alla de former av olika Terminators som existerar i filmen, men då måste vi också komma ihåg att den utspelar sig i krigets tidigaste skede och att T-800 ännu är under utvecklingsstadiet. Självklart krävs det en del tankeverksamhet av åskådaren för att få ihop själva tidslinjen eftersom det ursprungligen handlar som tidsresor, att John Connor skickar tillbaka en man för att rädda sin egen mamma som sedan också blir hans far och dör. Här lever han förstås och är yngre än John Connor… Förvirrande men faktiskt helt logiskt. Helena Bonham Carter medverkar förresten också i en liten roll. – 8/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm