Star Trek: Into Darkness – 2013 – Tidslinjen ställer till det

Regi: J.J. Abrams

Sci-Fi/Action

Det finns mycket som är bra med den här nya Star Trek filmen, om det råder det ingen tvekan. Det är onekligen en välgjord film med fantastiskt visuella effekter och jag gillar verkligen skådespelarna som gestaltar de välkända karaktärerna. Chris Pine som Kirk och i synnerhet Zachary Quinto som Spock är riktigt bra för serien enligt min åsikt. Man kan väl i och för sig ha åsikter om det går att jämföra med originalskådespelarna överhuvudtaget men det beror inte på deras förmåga att gestalta karaktärerna utan snarare på att de är så invanda för oss att se. De är, så att säga, starkt förknippade med rollerna.

Spock

Chekov

Jag gillar också äventyret som vi bjuds på. Det är i mångt och mycket en klassisk Star Trek historia även om man har hottat till det med lite extra action. Det är helt enkelt spektakulärt och sen behöver man inte säga mer om den saken!

Något som jag också gillar skarpt är all hommage man har givit originalserien och filmerna. Det är mycket referenser man känner igen och ibland har det gått så långt att man har kopierat nästan scen för scen med vad som tidigare har gjort. Dock med att göra sin egen tvist på det. Och det är väl detta som också ställer till ett problem. Jag får inte riktigt ihop tidslinjen.

Uhura

Khan och McCoy

Om det här är en film som utspelar sig före femårsuppdraget, och femårsuppdraget har ännu inte genomförts enligt filmen, så förekommer det föremål och karaktärer som ännu inte skulle kunna existera enligt Star Treks manifest. Det finns trots allt en hel drös tidigare fakta man måste ta hänsyn till. Till exempel karaktären Khan, som inte förekommer första gången förrän i orignalseriens – Space Seed – och det var då ett nytt möte. Därefter i film nummer två – The Wrath of Khan, som naturligtvis utspelar sig senare. Ändå är detta första gången karaktären möter Enterprise. Jag får inte riktigt ihop det. Det förekommer andra saker också som ställer till det. Jag vet inte hur många som minns tribblarna (eller vad som nu är svenska för ”tribbles”) men när berättningen råkade ut för dem första gången var det något nytt. Alltså kan de inte förekomma här.

Spock och Uhura

Sulu

Som grädde på moset existerar Spcock på två olika plan. Han finns ombord på skeppet som Zachary Quinto men existerar även som Leonard Nimoy. Ett välkomet ansikte så klart men oerhört förvirrande. Hur hänger detta ihop. Hur kan samma person existera på samma ställe fast i olika åldrar? Det enda jag kan tänka mig är att det egentligen inte rör sig om någon prequel alls. Det är helt enkelt frågan om ett parallellt och alternativt universum. Den tanken har aldrig slagit mig förr men nu verkar det vara det enda alternativet.

Men när jag läser min recension av den första filmen i rebootserien upptäcker jag att Lenoard Nimoy faktiskt var med även där. Det hade jag helt förträngt. Jag skriver där att det finns en anledning till det, vilket jag, utan några minnes bilder, i nuläget tolkar som att jag redan då fick förklaringen jag sökte. Kanske avslöjades det att det handlade om en alternativ verklighet? Jag minns inte…

Men allt det här är förstås bara ett problem om man är väl bekant med alla delar av Star Treks universum (ursäkta ordvitsen). Är man ovetande om de tidigare serierna och filmerna kommer man inte att ha något problem med det som är ”fel” i den här filmen. Kanske borde jag därför sätta ett högre betyg än det som filmen genererar för mig? Kanske inte. Och man ska också komma ihåg att betyg och bedömande är en färskvara. Just när jag såg denna reagerade jag på det här sättet. Nästan gång kanske jag har andra förutsättningar.

7/10

Star Trek: VOY – S01E03 – Time and Again

Den här gången fastnar Kapten Janeway och hennes besättning i en annan svår situation. Den påminner på sätt och vis om den som visades i förra episoden – Parallax, vilket jag kan tycka är lite tråkigt. Man borde kunna variera berättelserna och de problem Voyager ställs inför lite bättre än att berätta två så lika historier efter varandra. Men det är å andra sidan ett intressant avsnitt och jag antar att man inte kan få allt. Serien håller helt klart uppe kvaliteten!

Star Trek: VOY – S01E02 – Parallax

Det är svårt att skriva om denna del utan att avslöja allt för mycket om upplösningen. Jag gillade avsnittet mycket när jag såg den för första gången. Nu när jag såg det igen några år senare tyckte jag att det var en lite platt historia. Men nu satt jag ju med facit i hand också. Hur som helst så håller serien helt klart i sig sedan sist och det är fortsatt karaktärsutveckling mot riktigt intressanta karaktärer. Alla har sina små egenheter vilket vi snart ska bli varse!

Star Trek VOY – S01E01 – The Caretaker

Jag fastnade egentligen för den här versionen av Star Trek direkt när jag såg den på TV första gången. Minns jag rätt var det faktiskt just det här avsnittet som visades, jag var alltså med direkt i början av historien. Det är en utmärkt inledning som presenterar karaktärerna väl. De flesta av dem är väl besättningsmän redan från början men ett par stöter Kapten Janeway och de andra på under sitt första uppdrag.

Grundkonceptet är att Voyager, för skeppet är för en gångs skull inte Enterprise, följer en besättning utbrytare kallas The Marquis. Båda skeppen hamnar andra sida galaxen och för att överhuvudtaget ha någon chans mot de fiender som finns där måste de slå sig ihop. Besättningarna mixas och det är det som blir upptakten till hela serien egentligen. Voyager ska nu ta sig hem, en resa som beräknas ta 70 år…

Det här första avsnittet är som sagt en bra början men vad som sedan ska komma minns jag som ännu bättre. Det här med att träffa nya civilisationer och utforska nya världar kommer verkligen till sin rätt när Kapten Janeway och hennes besättning försöker skaffa sig den teknologi som skulle kunna underlätta deras resa hem. Allt utan att kompromissa med Första Direktivet, dvs. att inte lägga sig i andra världars angelägenheter. 

Star Trek – The Wrath of Khan – Blu-ray

Först och främst vill jag konstatera att jag redan skrivit om den här filmen sedan tidigare och att den här texten alltså bara rör sig om ett komplement och mina erfarenheter av den blu-ray utgåva som återfinns i den stora boxen, den med alla filmerna! Upplevelsen är helt fantastisk och speciellt inne i Genesisgrottan är det en stor upplevelse att se på filmen. Detta är förstås inte allt men det är inte en lika tacksam film för blu-ray som dess föregångare – The Motion Picture, eftersom den inte är i närheten av att vara lika storslagen, men visst är det en vacker skapelse med all science fiction. Man har verkligen ansträngd sig för att få det att se så bra ut som möjligt!

Blu-ray: Star Trek – The Motion Picture

Eftersom jag nyligen införskaffade den stora blu-ray boxen med alla filmerna i kunde jag förstås inte hålla mig särskilt länge innan jag öppnade och såg om första filmen. Jag har sett den flera gånger tidigare men det var ganska länge sedan nu. Det som först slog emot mig var hur fantastiskt storslagen den faktiskt är, men jag konstaterade också snabbt att denna storslagenhet samtidigt var filmens värsta fiende! Man han emellanåt fastat i fällan att ägna sig åt alltför långa masturbationssessioner av specialeffekter. Missförstå mig inte, det är hur snyggt som helst och 1979 måste man ha blivit alldeles överväldigad av dem, men det påverkar filmens tempo i en negativ riktning och gör att den blir lite seg vid några tillfällen. Ändå vill jag påstå att det här, bioversionen, inte är den bästa versionen av filmen. Det finns en fyra minuter längre version som innehåller några vitala scener som här endast finns med som extramaterial – i bästa fall. Det räcker inte! Jag vill ha denna längre version på Blu-ray också – NU!

Ett tidigare omdöme av filmen finns att läsa här.

William Shatner förnekar sig inte...

Efter vad jag förstår så är William Shatner hyfsat kaxig, arrogant och allmänt ego. Detta har jag hört från säkra källor i hans omedelbara närhet som jag inte tänker namnge här. Nu har han tydligen kommit med ett uttalande där han jämför Star Trek och Star Wars och hävdar att Star Trek är det bästa av de två. Det kan tyckas lite desperat av den nu 80-åriga "Kapten Kirk" men jag tycker faktiskt att han har alldeles rätt in det hans säger, eller åtminstone i det som aftonbladet påstår att han säger. Star Wars hade bättre effekter men Star Trek hade bättre stories!

Stjärnor??

Jag börjar bli lite smått irriterad över det här nya modeordet "stjärna". Framförallt är det väl kvällspressen (Ni vet de där tidningarna som man numera kan köpa redan vid frukosttid) som totalt snöat in på att kalla alla för stjärnor när de skriver sitt skvaller. Aftonbladet rapporterar till exempel om att "Star Trek Stjärnan - Klingon-krigare" (bilden) är död. Det är naturligtvis av intresse för en sådan Star Trek fanatast som jag men jag gissar att de allra flesta knappt känner igen denna rollkaraktär, och knappt ens vet hur den här krigiska rasen av utomjordingar såg ut i original serien från sextiotalet. En viss skillnad om man jämför med filmerna - eller hur?

Jag är alltså lite irriterad över den inflation som det numera har gått i begreppet stjärnstatus, har man varit med i en dokusåpa en gång så är man en stjärna, har man skymtat förbi som statist är man också stjärna, var fan går gränsen numera? Är jag också en stjärna? Bloggstjärnan Tommy Söderberg namne med den välkände idrottsprofilen? Nä, lugna ner Er nu kära aftonbladet och likställda!

Star Trek - 2009 - En fantastisk reboot!

Star Trek – Jag undrar om jag hade upplevt den här filmen på samma positiva sätt om jag inte varit rätt så rejält insatt i den alternativa verklighet där Star Trek utspelas. Jag känner till alla karaktärerna från originalserien och jag har sett alla filmerna, och därmed skapat en referensram som gör att alla de historiska händelserna som refereras till i filmen är bekanta på något sätt. Först blev jag lite fundersam över ett par saker som jag upplevde att man hade ändrat på, men insåg senare förklaringen till detta och förstår nu att man faktiskt inte kunde ha gjort på något annat sätt. Man kan väl se hela filmen som ett sätt att introducera karaktärerna en gång till för ytterliggare en filmserie, för jag är övertygad om att det kommer att komma en sån och jag välkomnar den! Karaktärerna är klockrena och framförallt Zachary Quinto som min favoritkaraktär Spock! Han gör ett strålande jobb och att Leonard Nimoy gästar filmen är heller inget fel! Kanske kan man ha en åsikt om Anton Yelchins sätt att gestalta Pavel Chekov, men jag väljer att inte hänga upp mig på sådana detaljer. Då är Spock, James T. Kirk och Leonard ”Bones” McCoy betydligt vikigare karaktärer ihop med Montgomery Scott! ...Och nu höll jag på att glömma bort Sulu och Uhura bara för det. - 10/10

Köp den på CDON

Star Trek V: The Final Frontier - 1989 - Den femte filmen

Här har Leonard Nimoy lämnat over regissörsstolen åt William Shatner och förutom några avsnitt ur TV-serien T.J. Hooker är det här hans debut i de sammanhangen. Jag vill inte påstå att det märks någon större skillnad jämfört med tidigare delar i sviten, åtminstone inte vad gäller de stora rollerna, de är alla så rutinerade och familjära med temat att det säkerligen inte behöver någon vidare instruktion för att bete sig på ett, i sammanhanget, korrekt sätt. Själva historien tycker jag har växt ganska mycket sedan jag först såg den här filmen för rätt många år sedan nu. Det handlar väl, i stort sett, om sökandet efter Gud oavsett vilket namn man kallar honom för. En metafor för våra olika religioners tolkningar av samma historia kanske, eller bara en uppdiktad historia som lämpar sig i science fiction sammanhang. – 7/10

Star Trek IV: The Voyage Home

Star Trek IV: The Voyage Home – Det här är den tredje filmen i samma berättelse och följer efter sin föregångare The Search for Spock på samma sätt som den följde storyn i The Wrath of Khan. Jag gillar detta grepp skarpt och denna sammankoppling gör att man nästan kan behandla dem som en egen liten trilogi inom filmsviten. Den tillhör helt klart mina favoriter och jag vet inte om det enbart beror på att man i den här åker tillbaka i tiden, till ”vår” nutid och naturligtvis stöter på komplikationer angående detta, eller om det är den allmänt humoristiska tonen i den. Leonard Nimoy regisserar åter igen, liksom han gjorde med den föregående filmen och jag måste säga att han lyckas leverera betydligt bättre den här gången. Det är ett ganska spännande äventyr i den rätta Star Trek andan och det är kul att Jane Wyatt repriserar sin roll som Spock mor – Amanda, från episoden Journey to Babel. Även Catherine Hicks medverkar i en hyggligt stor roll och gör bra ifrån sig! – 9/10

Star Trek III: The Search for Spock

Star Trek III: The Search for Spock – Jag kan väl inte pasta att jag någon sin ogillat den här filmen, men eftersom Spock (Leonard Nimoy) är min favorit bland alla karaktärerna och uppenbarligen är inte är med så mycket i denna (som titeln antyder) tappar den trots allt lite för mig. Filmen fortsätter i princip där den andra filmen The Wrath of Khan slutade och hela den klassiska besättningen gör så klart ett stabilt intryck. Medverkar gör även Christopher Lloyd i en mindre roll som Klingonsk befälhavare och går som vanligt helt upp i rollen. Allt som allt inte en av filmerna som jag uppskattar mest i sviten men med en så pass viktig del av helhetshistorien att den inte kan ignoreras som en bagatell heller. – 6/10

Star Trek II: The Wrath of Khan

Star Trek II: The Wrath of Khan – Lite småironiskt är det allt när det är Walter Koenigs karaktär – Pavel Chekov, som stöter på en åldrad Khan (Ricardo Montalban) från originalseriens Space Seed. Jag menar, det är faktiskt den enda av de klassiska karaktärerna som inte var med i det avsnittet utan tillkom senare. Det är förstås inget som har någon betydelse om man inte känner till historien och även då kan man lätt avfärda det med att han visst kan ha varit med på skeppet utan att för den skull vara gestaltad i avsnittet. I vilket fall som helst når filmen helt andra dimensioner om man är medveten om den tidigare berättade historien. Karaktärerna, och i synnerhet Khan, blir liksom starkare då och faktum är att jag tycker man är väldigt trogen originalidén här! Som uppföljare till Star Trek: The Motion Picture fungerar filmen utmärkt, och även om det är mera äventyr här än de visuella utsvävningar med det okända som präglade första filmen är det helt klart en Science Fiction film som fortfarande håller! – 8/10

Star Trek: The Motion Picture

Star Trek: The Motion Picture – När jag hyrde och såg den här filmen för största gången hade jag inte alls den erfarenhet av Star Trek fenomenet som jag har nu. Dessutom fick jag tag i en kortad version vilket resulterade i en del fullständigt obegripliga scener. Maken till värdelös redigering har jag sällan skådat. Hela det klassiska gänget från originalserien är samlat och då har man inte glömt bort några av de mindre rollerna som Grace Lee Whitney som Janice Rand och Majel Barrett som Christine Chapel. Det var förresten i den här filmen som jag upptäckte Persis Khambatta som av någon anledning blev något av en favoritskådespelare. Inte för att jag har sett så mycket mer med henne varken förr eller senare (med undantag för Nighthawks och Warriors of the Lost World). Nåja, Filmen är ganska komplex och spänner över många karaktärer, vi har dels Spock (Leonard Nimoy) som kämpar med att bli mindre mänsklig och genomgår någon sorts ritual på sin hemplanet Vulcan. Dels Kirk (William Shatner), som sin vana trogen kommenderar de andra med järnvilja. Han har, när filmen börjar avancerat till amiral, men det är ingen uppgift han trivs med och ser således till att han få föra befäl över Enterprise igen. Visuellt en mycket snygg science fiction film som definitivt är en värdig fortsättning på den klassiska TV-serien och ett stundom ganska spännande äventyr. – 8/10