Captain America: The Winter Soldier – 2014 – Captain America har båda fötterna på jorden

Skillnaden mellan den här och den första filmen – The First Avenger, är förstås bland annat att den här utspelar sig i modern tid. Jag ser det helt klart som positivt. Det är mer intressant att se Captain America i en tid där modern teknologi existerar. Riktigt modern kan man väl säga, det är riktiga framtidsvibbar emellanåt. Samtidigt finns det klart kopplingar till den tid som Captain America ursprungen kommer ifrån. Till exempel antecknar han vad han måste lära sig i ett helt vanligt anteckningsblock, inget digitalt dito. Det är ett bra sätt att visa att Captain America har båda fötterna på jorden.

Skådespelarmässigt fungerar det riktigt bra. Chris Evans i titelrollen är minst lika bra den här gången. Förutom någon tillbakablick är han stor och stark hela tiden, vilket passar honom. Samuel L. Jackson är förstås också tillbaka som Nick Fury och dessutom har man lyckats få med Robert Redford i en ganska så stor roll. Att se Robert Redford i en superhjältefilm var väl inget man tänkte på när man såg Butch Cassidy and the Sundance Kid eller the Sting, men så är det i alla fall.

Den här gången är det S.H.I.E.L.D. som står i centrum. Snart står det klart att HYDRA sedan länge har infiltrerat organisationen och deras planer är, så att säga, väldigt destruktiva. I kort går planen ut på att eliminera samtliga hot mot organisationen, det handlar om några miljoner människor… 

Överlag gillar jag filmen, kanske mer än den första, det är svårt att säga. Den är lite annorlunda men kanske inte varken bättre eller sämre egentligen. Det är i alla fall fullt pådrag när det gäller action. Det blir kanske till och med lite för mycket vid ett par tillfällen. Dessutom vill jag påstå att det faktiskt till och med ser ”för bra” ut vid några tillfällen. Med ”för bra” menar jag att det är så bra kvalitet på bilden att man inte riktigt kan greppa att det är en spelfilm. Ser det för bra ut är det lätt hänt att det ser fejkat ut. Det bättrar sig dock efter ett tag och så vitt jag förstår finns det också scener som är gjorda på det gamla goda sättet, alltså utan CGI och greenscreen.

Det känns som att man kommer nära karaktärerna och då i synnerhet förhållandet mellan Captain America och hans fiende här – The Winter Soldier, som är minst lika stark och snabb som Captain America. Hans ursprung, som förklaras i filmen, går jag däremot inte in på. Se filmen istället, den är värd det!

7/10

Bilder: © 2014 MARVEL. www.marvel.com

Recension: Captain America: The First Avenger – 2011

Captain America

Jag spenderade mycket av min uppväxt i serietidningarnas värld. Jag lärde mig allt om hjältarna och jag dagdrömde/fantiserade om hur det skulle vara ”om det var på riktigt”. Alltså skulle jag vilja påstå att jag är ganska hemma på det där med superhjältar! Ändå tycks det mig gång på gång komma filmer baserade på superhjältar jag inte kan särskilt mycket om. Visserligen medverkade väl Captain America som bifigur i någon av de tidningar (som förresten fortfarande ligger i mina skåp) men det var aldrig så att jag klurade ut vilka superkrafter han hade eller var han egentligen kom ifrån. Någon bakgrund torde han ju ha haft?

Men det sagt kan jag konstatera att jag såg den här filmen helt utan förkunskaper som skulle kunna ha spolierat min uppfattning av filmen. Jag känner helt enkelt inte till någon historia kring hjälten så detta blir hur som helst min ”sanning”. Den känns helt och hållet realistisk om man tar utgångspunkt i serietidningarna. Som verklighet är det förstås ren Sci-Fi men det är väl ingen som hade förväntat sig något annat heller?

Captain America i aktion.

En tidig version av skölden.

Filmen har egentligen två faser. En uppbyggnadsfas och en del när hjälten har blivit fullt utvecklad. I den första delen får vi följa hur det gick till när Captain America skapades. För det är precis det som sker. Han är produkten av ett experiment som ska öka muskelmassan. Ja, helt enkelt göra en supersoldat. Till en början blir han del av den amerikanska propagandan och uppträder inför publik för att höja moralen bland befolkning och arméns mannar. Detta är inget han trivs med och så fort han får chansen till hjältemod tar han den. Att han inte ser det som hjältemod utan som sin plikt är förstås en den av hjältens karaktär.

Ungefär här börjar andra delen av filmen som är mycket mera actionfylld än den första. Det är en hel del explosioner och spektakulära scener. Det är väl inte helt självklart att man han använt linor för att hålla upp skådespelaren vid höga och långa hopp, men för mig synes det som ett mycket sannolikt alternativ.

Red Skull

Det finns förstås en superskurk med i filmen som jag tycker är tämligen karismatisk – Red Skull. Så länge man är på det klara med att vi befinner oss i en serietidnings universum är det en perfekt skurk. Det uttalas kanske inte riktigt fullt ut men att det är världsherravälde han är ute efter är ändå ganska tydligt. Det är väl precis så en skurk i serietidningarna universum ska vara – eller?

Jag kan inte klaga på något skådespel. Chris Evans fungerar bra både i alter egot Captain America och i den lille klene spelevinken som aldrig drar sig ur ett slagsmål, alltså tiden innan han utsätts för experimentet. Hugo Weaving är som alltid karismatisk som Red Skull och Tommy Lee Jones medverkar i en mindre roll. Och sen har vi Samuel L. Jackson som Nick Fury, man måste ju väva samman den här filmen med den som kom efter – The Avengers!

7/10 

Recension: Fantastic 4 - 2005

Fantastic 4

Aka Fantastic four

Regi: Tim Story

2005

Action/Fantasy

När en olycka i samband med ett misslyckat rymdexperiment går fel händer det något oförklarligt och de fyra vetenskapsmännen ombord utsätts för någon form av kosmisk strålning. Undan för undan upptäcker de hur deras celler förändras och hur de tycks få oförklarliga och övernaturliga krafter. Reed Richards (Ioan Grufford), som var ledaren för gruppen kan plötsligt tänja och forma sina lemmar likt gummi, medan hans före detta flickvän Sue Storm (Jessica Alba) får förmågan att bli osynlig, samt dessutom att projektera ogenomträngliga kraftfält runt sig själv och sin omgivning. Hennes våghalsige bror Johnny (Chris Evans), som redan tidigare levt ett farligt liv fullt av adrenalinkickar, upptäcker att hans kropp har förmågan att bli en levande fackla, och att värmen han kan utveckla är i princip är jämställd med solens. Slutligen förändras Ben (Michael Chiklis), gruppens pilot, på enligt honom själv, ett högt ofördelaktigt sätt. Han förändras till en gigantisk varelse med omänsklig styrka och ett yttre som närmast kan liknas vid orange sten.

När jag var barn och man nästan levde i serietidningarnas värld var det här en av mina absoluta favoritserier och efter otaliga misslyckade filmatiseringar av seriehjältar var jag smått nervös inför den här filmen. Skulle den motsvara förväntningarna eller skulle det bli ytterliggare ett i raden av misslyckanden?

Filmen återger faktiskt serietidningens känsla på ett fullgott sätt även om man valt att ändra på en del smådetaljer i historien. Den har också ett förvånansvärt stort djup och man kan faktiskt känna med och för karaktärerna i filmen. Detta trots att man uppenbarligen har valt att försöka locka en yngre publik med mycket extravagans och storslagna actionsekvenser. Vem som är vem och vad som driver de olika karaktärerna är alltså ganska bra iscensatt. Motsättningarna mellan de fyra hjälper upp detta och ökar förståelsen för karaktärsutvecklingen. Johnny som retas med Ben, Reed som försöker återvinna Sue och Sue som försöker kontrollera sin hetsige bror Johnny från att retas allt med Ben. Det hela blir nästan som ett sorts triangeldrama.

Något som däremot är mindre bra är hur snabbt saker och ting inträffar i filmen. Knappt har de fantastiska fyra kommit underfund med att de har unika krafter förrän de helt lyckats bemästra dem. Likaså sker tillkomsten av deras ärkefiende Dr Doom långsamt tills han plötsligt blir en fullfjädrad superskurk. Det är kanske egentligen petitesser men det är sådant som drar ned intrycket från en riktigt lyckad serietidningsfilm till bara en ok sådan.

Annars är både skurken och hjältarna karismatiska som sig bör och det är kanske framför allt Chris Evans som Johnny/Facklan och Michael Chiklis som Big Ben som står ut från mängden. Ioan Grufford tenderar att bli lite anonym i sammanhanget och det verkar som om filmskaparna velat fokusera lite FÖR mycket på Jennifer Albas utseende.

En bra film efter en bra serietidning!