Maria Wern: Pojke Försvunnen – 2011

Det börjar nästan bli lite tjatigt att upprepa men jag är generellt väldigt förtjust i svensk polisfilm. Visst har många av de långdragna filmserierna gått lite i stå genom åren men jag lockas ändå att se den ena efter den andra. Maria Wern är inte bättre än någon av de andra och inte sämre heller. Fallen är ofta lika förutsägbara som i vilken dussinfilm som helst och det finns väl heller här inte mycket som avviker från normen. Men faktum är att intrigen denna gång faktiskt inte är riktigt som den brukar. Det är inga stora skillnader och det är svårt att gå in på utan att avslöja för mycket men låt oss säga så här. Allt som händer i filmen har egentligen inget med det man fokuserar på att göra. I grunden handlar det om trafficking, drog- och vapensmuggling men det är bara kärnan, det finns också händelser som härrör från denna stomme. Mer eller mindre tragiska händelser förstås. Medverkar gör som vanligt Eva Röse och Allan Svensson plus en del andra som jag inte ids nämna vid namn för tillfället.

7/10

Recension: Maria Wern: Drömmar ur snö

Maria Wern: Drömmar ur snö – Detta är kanske inte den bästa filmen med Maria Wern men jag tycker ändå att den är stabil och kanske det som utlovas, det vill säga underhållande svensk polisfilm. Som vanligt är kanske själva fallet lite för enkelt i slutändan men vägen dit är klart inspirerande ändå. Jag vet att det råder delade meningar om svensk polisfilms kvaliteter (minst sagt) men jag fortsätter envist att hävda att vi är oerhört bra på just denna genre i Sverige. Det kanske är en bagatell i det stora hela men jag tycker ändå att det är en sevärd episod i helheten.

6/10

Maria Wern – Låt Döden Sova

Som vanligt lyckas jag se filmerna i fel ordning, den här utspelar sig alltså innan Svart Fjäril. Annars är det lite samma sak, det är ett intressant fall i grunden men upplösningen är lite för enkel. Kanske är det gialli-nerven i mig som vill att svaren ska vara oerhört komplicerade och krystade? Hur som helst var det här bra mycket bättre än Svart Fjäril!

Maria Wern – Svart Fjäril

Efter några minuter känns det här som en ganska standardiserad svensk deckare. Varken bättre eller sämre än något annat, vare sig det heter Beck, Wallader, Van Veeteren, Maria Wern eller Irene Huss. När den är slut har man heller inte fått mer, kanske något mindre faktiskt. Ett krystat slut och en krystad förklaring till ett krystat fall. Inte en av de svenska deckarnas krönta mästerverk direkt.

Maria Wern: Främmande Fågel - 2008 - Inte lika ny längre!

Det finns ett helt gäng böcker om Maria Wern skrivna av Anna Jansson och jag måste i ärlighetens namn erkänna att jag inte har en susning om hur många som är filmatiserade just nu. Det här är i alla fall en alldeles ny miniserie och det känns som en bra början på en ny våg av TV-underhållande deckare i stil med Beck och Wallander. I kort går det ut på att Maria Wern kommer tillbaka till sitt arbete som polis efter en längre tids sjukskrivning, vi får sedan ta del av allt fler detaljer om hennes föregående liv och målar på så sätt upp en egen bild av vad som hänt. Samtidigt börjar själva historien ta fart och Maria Wern, som är polisutredare får ta på sig att lösa fallet. Bra karaktärsutveckling med ett underhållande fall, men tafflig dialog och med en upplösning som blev en besvikelse. – 5/10