East
of Eden
Regi:
Harvey Hart
1981
Drama
Cyrus Trask, som just blivit av med sitt ena ben i Arméns tjänst,
förlorar också sin hustru som dränker sig en dyster natt. Han skaffar förstås
en ny flamma och allt eftersom att honom också blir svag och matt växer sönerna
Charles (Bruce Boxleitner) och Adam (Timothy Bottoms) upp. Att de endast är
halvbröder är kanske de som gör att de är så olika och medan Charles slåss för
sin fars kärlek, och i processen gör Adam illa både fysiskt och psykiskt, vill
Adam inget hellre än att bli lämnad i fred. Hur som helst så visar det sig att
Cyrus behandlar Adam hårdare för att de faktiskt är han som är faderns favorit
och att han behöver ”härdas”. Adam Skickas till armén och Charles stannar hemma
får att sköta om gården. En dag när de båda bröderna återförenats efter många
år och fadern avlidit hittar de en ung kvinna (Jane Seymour) halvt sönderslagen
och i behov av läkarvård på yttertrappan. Detta startar en livslång rivalitet
mellan Adam, som förälskar sig i Cathy, och Charles som ser igenom hennes
vackra yttre och skådar hennes mörka, destruktiva eller rent av onda sida! Det
blir upptakten på en berättelse där historien kommer att upprepa sig och för
alltid förändra släkten Trasks framtid.
Till att börja med måste jag
väl erkänna att jag faktiskt inte sett filmen från 1955 – en av James Deans tre
stora filmer. Läser man dock på lite så finner man att de skiljer sig
åtminstone på ett plan. Filmen endast behandlar slutet på historien som
berättas i den här miniserien, man får inte all den bakgrundshistoria som
presenteras här. Om detta är bra eller dåligt i jämförelsen är förstås svårt
att säga med bara den ena versionen i referensramen, men jag måste säga att jag
gillar historier som spänner över flera generationer och i synnerhet när de är
så välgjorda och välspelade som här.
Noble Entertainments utgåva av
filmen stoltserar med tre namn, förutom John Steinbeck som skrivit den
litterära förlagan: Bruce Boxleitner, Jane Seymour och Timothy Bottoms. Detta
är väl de mest kända namnen i hyfsat stora roller kanske, men det finns mer
namnkunniga skådisar än så i rollistan. Lloyd Bridges, Anne Baxter och så en
hel massa andra kända ansikten som inte nödvändigtvis är enkelt att sätta ett
namn på. Stora roller gör också Sam Bottoms (Timothys yngre bror) Hart Bochner,
som Aron Trask, Karen Allen och förstås Soon-Tek Oh, som den ständige betjänten
Lee i Adams liv.
Särskilt goda intryck gör Timothy
Bottoms, vars föråldringsprocess är remarkabel, Soon-Tek Oh som står för den
österländska visheten och är en mycket intressant och mångfacetterad karaktär.
I bräschen går dock Jane Seymour som är fullständigt briljant! Jag har sällan
eller aldrig egentligen sett henne prestera som hon gör här. Det är inte bara
det att rollen är något som vi inte är vana att se henne i, hon exekverar den
med sådan träffsäkerhet att det nästan blir kusligt och detta oavsett vilken av
sina skepnader eller ålder hon ska gestalta. Sällan har väl en Golden Globe
varit så välförtjänt!
Men även resten av
produktionen är mycket trovärdig. Det handlar inte om att det utspelar sig i
början av seklet, det ÄR början av seklet. Känslor spelas ut mot varandra och
själva poängen med alltihop tycks vara att historien upprepas oavsett om vi
vill det eller inte och blod kanske inte alltid är tjockare än vatten. Det är
tragiska levnadsöden som lätt griper tag i åskådaren och har man väl börjat
titta är det svårt att stänga av trots att miniserien faktiskt ligger på runt
åtta timmar.
Mästerligt – mer eller mindre!
