Fright
Night
Regi:
Graig Gillispie
2011
Horror
I ett litet bostadsområde i närheten av Las Vegas bor Charley med sin
mamma. Han är väl inte skolans coolaste kille med har ambitioner att i alla
fall inte längre vara den nörd han växte upp som. När en av hans forna
nörd-polare säger sig ha bevis för att Charleys nya granne är vampyr vill han
helst bara slå ifrån sig det som fantasier, men händelserna som börjar ske är
allt för misstänka för att vara helt oskyldiga. Snart är även Charley övertygad
om att Jerry, som grannen heter, verkligen är vampyr. För att besegra honom
söker han upp Peter Vincent, en självutnämnd vampyrdödare som gör egna shower
på temat och, även om han främst är showman, besitter oerhörda kunskaper på
området.
Charley spelas av Anton Yelchin
som gör ett bra jobb i filmens huvudroll. Som vampyren, för Jerry är verkligen en vampyr – det är
inte bara Charleys misstankar, spelas
av Colin Farrel, som jag gissar är
filmens stora dragplåster skådespelarmässigt. Han gör också väldigt bra ifrån
sig och den tredje viktiga rollen, den som den hysteriske Peter Vincent görs av David
Tennant. Självklart finns det andra små viktiga roller som vänner och
flickvänner men det är ändå av underordnad betydelse hur viktiga den än ar för
helheten.
Självklart har jag sett
originalet, för det här är en nyinspelning, men fram till att jag verkligen såg
den här hade jag inga som helst minnen av den. Jag har för mig att jag inte gillade
den så mycket, men jag såg den när den var ny och det är ju en herrans massa år
sedan nu. Det behöver inte betyda att mitt minna tjänar mig den här gången.
Saker och ting förändras över tid, eller åtminstone våra minnen av dem och
därmed inte sagt mer om den saken.
Men när jag började titta fick
jag i alla fall några minnesbilder från originalet. Inget så där som jag kan
peka på utan mest abstrakta tankegångar som inte gör att beskriva på ett enkelt
sätt. Jag inser att en del scener är ganska likt kopierade medan andra är helt
nya och att de onekligen är frågan om en modernare tappning av historien. Det
är bra, jag hade inte gärna velat ha en film som försökte fånga 80-talet som
fanns i originalet. Det är helt enkelt en 2000-tals film och det är precis vad
det ska vara, man flyttar tid och rum till en plats som passar sig i
sammanhanget.
Hur blodig originalet var har jag
inga minnen av, men här finns det scener som verkligen inte skäms för sig i det avseendet. Det mesta
är förstås gjort i en datorn, eller ser ut som det är gjort i en dator, men det
gör ingenting. Man har lyckats bra med det man har företagit sig och det måste
inte alltid vara gjort av latex för att en effekt ska se bra ut. Det är kanske
inte traditionellt men det är snyggt och passar in i tiden.
Historien i sig är ganska
tramsig, men utger sig heller inte för att vara något annat. Jag vill inte
kalla det för en skräckkomedi, det är för mycket sagt, men humorn är
otvivelaktigt medveten och lättar upp stämningen. Man har helt enkelt inte haft
någon ambition att skapa en skrämmande skräckfilm utan snarare en underhållande
och lättsam film (fast med ett mindre lättsamt tema). Detta är också något jag
minns från originalet och det var sannolikt därför mina minnen av den inte är
helt positiva.
Så… utan att gå på djupet och
återse originalfilmen från 1985 vill jag påstå att det här den mer
underhållande filmen av de två. Den är inte utan problem men som underhållning
betraktad klart lyckad!
Bilder: ©
DreamWorks II Distribution Co., LLC
