Paulie - 1998 - En sockersöt film!

Paulie

Regi: John Roberts

1998

Komedi

Skriven av: Linda Snöberg

Paulie som är en intelligent talande papegoja, berättar historien om sitt kämpande till en rysk invandrare som arbetar som vaktmästare på ett forsknings institut där Paulie blir försummad. Paulies historia börjar många år tidigare när han blev present åt en liten flicka vid namn Marie (Hallie Eisenberg) som hade svårigheter med sitt tal, hon stammade. Pappan tyckte inte om fågeln så han såg till att Paulie kom därifrån. När sen Paulie som har en mycket stor personlighet flyger iväg för att hitta tillbaka till sin bästa vän, upptäcker han att hans förmåga att tala ofta sätter honom i trubbel. Men Paulie lyckas alltid snacka sig ur situationen. Han kan konsten att babbla, hans hjärta är fullt av hopp och han upptäcker att världen är fylld av udda vänner som kan hjälpa honom att förverkliga sin dröm – att komma hem igen! Paulie går igenom en hel del äventyr med en pantbanks ägare, en åldrande änka, en mexican-amerikansk trubadur och en tjuv innan han blir omhändertagen på institutet som han är på just nu.

Paulie är en bra film om en fantastisk papegoja och de liv han rör vid. Alla mötena är speciella på sina egna sätt. Till slut hamnar han på ett laboratorium, där han en dag får kontakt med en rysk invandrare som spelas av den fantastiska Tony Shalhoub.

Vi ser ett desperat upp och ner liv genom de mest oskyldiga tänkbara ögon: en fågels. En trevlig liten film som får dig att både skratta och gråta och ge dig en känsla av hopp. Har flera förvånansvärda, starka prestationer, även Jay Mohr som den lömska skurken, Gena Rowlands som en snäll gammal dam och Cheech Marin som en musikalisk invandrare. Filmen berör inte bara hjärtat utan är en riktigt bra och vänlig familjefilm också. Den tar dig tillbaka till alla oskyldiga delar av din barndom och du funderar över vad magin har tagit vägen.

Filmen Paulie är utomordentligt bra gjord, väl producerad, har överlag bra karaktärer och är verkligen genomtänkt. Brilliant djurträning som får djuren att spela fantastiskt bra. Får dig att gråta och du begriper inte hur du kan gråta för en papegojas skull. Den lyckas vara bitterljuv och hjärtvärmande på samma gång, stjärnor som Tony Shalhoub får liv i berättelsen och historien i sig är inspirerande.

En vacker blandning av flöjtinstrument och blåsinstrument förhöjer filmen till en punkt av ren hänryckning. Kamerasvepningarnas vinklar och andlösa omgivningar, förskönar historien till och med mer. John Roberts vet verkligen hur man kommer åt tittarnas hjärtan.

Filmen är så söt, rolig, gripande, sorglig och mycket mer. Fågelns mod och den starka längtan av att finna Marie är så rörande. Slutet är både sött och sorgligt på samma gång, men du måste se det för att förstå vad jag menar.

Efter att ha hört Paulie berätta sin historia så bestämmer vaktmästaren att han ska hjälpa Paulie att finna Marie. Kommer han någonsin att hitta sin Marie som han längtar så mycket efter?

Machete - 2010 - en vacker våldsbalett

Machete

Regi: Robert Rodriguez, Ethan Maniquis

2010

Action

Machete är en stenhård mexikansk polis. Eller polis förresten, han tillhör ett speciellt förband av superpoliser som väl närmast kan beskrivas CIA, FBI och NSA i en och samma person. Det är personer som är extremt svårt att döda och som har en utpräglad fallenhet för att få jobba gjort – med vilka metoder som än står till buds. Men likväl försöker gangsterbossen Torrez få Machete dödad. Detta lyckas naturligtvis inte även om det är nära. En tid senare befinner vi oss i USA och Machete har blivit dagarbetare och står och tigger jobb bland alla andra illegala mexikanska invandrare. Detta är en invandring som politikern John MacLaughlin vänder sig kraftigt emot. Helst av allt skulle han vilja stänga gränsen mot Mexico för gått. Till sin hjälp har han gränsmilisen som inte skyr några som helst medel för att avskräcka ytterliggare försöka att ta sig över gränsen. Men så en dag blir Machete kontaktad av en man med snuskigt mycket pengar. Han blir erbjuden hundratusen dollar om han går med på att skjuta senatorn John MacLaughlin. Machete är motsträvig men har till slut inget annat val, pengarna kan ju trots allt komma väl till pass för motståndsrörelsen. Men om saker och ting inte har varit jävliga nog innan så bryter hela helvetet ut nu. Machete blir den mest eftersökta mannen i hela landet och till råga på allt är han oskyldig. Nu ska huvuden rulla!

Först av allt ska vi vara noga med att skilja äkta grindhouse från fejkad grindhouse, det vill säga sådant som har gjorts i syfte att efterlikna de gamla filmerna. Det här är otvivelaktigt en fejkad film vilket i alla hänseenden borde spegla av sig på omdömet, och det gör det också! Men inte så mycket faktiskt. Efter själva prologen, där man använder sig av fejkade skador på filmen för att få den att se gammal ut. Blomstrar filmen upp och man har inte lagt sig till med något ytterligare för att förställa den till något den inte är. Naturligtvis är bildspråket och liknande av ganska speciellt natur, men så måste det vara om illusionen ska bli komplett.

Det som är roligt är också att det kryllar av kändisar i den. Och det handlar inte bara om kultskådespelare som Danny Trejo och Cheech Marin. Nej, Robert De Niro gör en ganska stor roll, Don Johnson är med på ett hörn, Jessica Alba, Lindsay Lohan och till och med Steven Seagal, som kanske gör sin bästa roll någonsin i den här filmen!

”En vacker film, en balett, ett konstverk”

Det är fullt ös från början till slut och som nybliven Blu-ray ägare tycker jag mig kunna se klar potential i denna för inköp på det formatet. Det är svårt att beskriva men det känns som att det här är en film som skulle tjäna mycket på högupplösning! Blodet skvätter och Danny Trejo är inte direkt snäll i titelrollen. Jag vet inte om jag kan hitta något svensk uttryck för det men annars får ni hålla till godo med badass eller mean motherfucker, för det är precis det han är!

Det finns kanske viss sensmoral i filmen, jag vet inte, det är inte filmens huvudsakliga mål att debattera i alla fall. Det finns definitivt humor, inte i slapstick format men man förlöjligar makten och valkampanjerna ganska rejält. Politikerförakt har man väl hört talas om och det finns här i parti och minut, och på ett väldigt underhållande sätt. Förresten så var det länge sedan jag såg Robert De Niro gör en roll med sådan övertygelse som han gör här. Han är riktigt bra som senators MacLaughlin, som inget hellre vill än att bli omvald.

En mycket underhållande rulle som jag verkligen vill rekommendera varmt till alla som gillar fart och fläkt och som inte räds ett och annat blodsprut. En vacker film, en balett, ett konstverk, och alltsammans i våldets tecken!

8/10

Lejonkungen - 1994 - En Disneyklassiker!

Lejonkungen

Regi: Roger Allers, Rob Minkoff

1994

Animerad

Simba är den mäktige Kungen Mufasas son. Han kommer en dag att ta över kungariket och bli härskare över allt som solen rör vid. När han frågar sin far on skuggorna får han bara veta att han inte få gå dit. Nyfikenheten tar förstås överhanden när Kung Mufasas ondsinte bror – Scar konspirerar för att ta över makten och tronen för egen del. Simba går i fällan gillras åt honom och som orsakar hans fars allt för tidiga död. Lurad att tro att det faktiskt är hans fel flyr Simba och lämnar kungariket åt sin farbror. Men Simba växer upp och en dag bestämmer han sig för att ta tillbaka det som rättmätigen är hans för att rädda de andra från den svält hans farbrors styre har orsakat.

Jag vet inte vad det är med Disneyfilmerna som lockar om jag ska vara riktigt ärlig. Egentligen är det här en ganska uttjatad historia som gjorts så många gånger att det borde vara spöstraff på att upprepa den ytterligare en gång. Men faktum är att det blir underhållande, filmen är inpackad i ett så fint fodral att man inte kan låta bli att småle och sjunga med i refrängerna. För det här är en de Disneyfilmer som det sjungs en hel del i. Jag brukar personligen ha lite svårt för just dem eftersom det blir lite mycket musikal över det hela och framförallt när man brukar se de här filmerna svenskdubbade som jag gör.

Men eftersom några gamla favoriter lånat ut sina röster: Peter Rangmar och Jan Rippe från After Shave, Rikard Wolff och så Frank Ådahl och Kayo Shekoni i de stora rollerna förstås, Är det riktigt underhållande att lyssna på sångerna. För översättningarna står Monica Forsman och jag har inget att klaga på. Ser man filmen på engelska får man hålla tillgodo med namns som Matthew Broderick, Rowan Atkinson, James Earl Jones, Whoopi Goldberg, Cheech Marin och inte minst Jeremy Irons, ingen dålig samling namn det heller!

Historien är sockersött förpackad och det är väl det som gör den så pass framgångsrik. Jag vill inte påstå att det här är den bästa Disneyklassiker jag har sett men den lyckas definitivt leverera mot alla odds. Jag tycker att man får ungefär vad man kan förvänta sig och det är egentligen inget dåligt betyg alls. Det är en väldigt hög lägsta nivå att jämföra med när man ser på Disneyklassikerna och liksom alla andra filmer så tenderar det att bli färre och färre filmer som verkligen utmärker sig ju mer erfarenhet man får. Jag tycker således att Lejonkungen står sig bra i konkurrensen och om man betänker hur storyn hade blivit om den hade levererats i ett annat format än det Disneyanimerades är de onekligen en succé!

Det finns ju även ett par uppföljare till den här (som jag inte har sett än) men jag är lite tveksam till hur i hela friden man kan göra en uppföljare på den här. Men det kanske blir i samma stil som uppföljaren till Bambi – Bambi 2, en film som också var oerhört osannolik tills man såg den och insåg att de faktiskt kompletterade varandra väldigt bra och dessutom förklarade själva historien på ett helt nytt sätt.

Så om jag ska sammanfatta det här på något sätt kan jag bara säga att jag verkligen rekommenderar filmen även om jag inte finner den vara det stora mästerverk som exempelvis Pinocchio. Det var också lättare att imponera med animerad film förr när allting gjordes förhand och var ett hantverk på ett annat sätt. Självklart har filmindustrin alltid varit en industri med ambition för profit, men det är skillnad på ett klassiskt hantverk och på löpande band principen.

Bilder: © Disney