Man of Steel – 2013 – Action… :-)

Det finns onekligen likheter mellan den här och Rickard Donners Superman från 1978. Det är väl inte så konstigt förresten, båda tar i början av filmen sin plats på Krypton strax före den globala katastrofen som blir planetens undergång. Det finns också en hel del olikheter, mer än likheter faktiskt. Det känns som att man har utvecklat historien och bara behållit samma grundkoncept. Hur som helst går planeten under och lille Kal-El sätts på en rymdraket mot jorden.

Här börjar väl de egentliga olikheterna ta form. Det finns ett flertal sekvenser där Kal-El eller Clark, eller Stålmannen eller vad han nu kallar sig, inte räds för att visa sina superkrafter utan att på något sätt skydda sin identitet. Det handlar egentligen om en ganska vilsen yngling och om ämnet inte var så publikfriande skulle jag nästan vilja kalla det en film om uppväxtens vedermödor. För det är egentligen det, det är och den här filmens stora styrka, att det handlar om tiden innan Stålmannen blev Stålmannen. Trots det är det heller ingen film om Stålpojken. Det är en film om resan från utanförskapets påfrestningar till acceptansens upprymdhet.

Filmen har också svagheter även om jag tycker den är enormt underhållande. Det är ganska knapphändigt skådespeleri och bekymmerslös regi. Ofta får jag intrycket av att Zack Snyder inte riktigt har instruerat skådespelarna att leva ut sina roller. Det blir aldrig något mer än skådespelare som spelar roller. Det blir lite teater över det. Jag gillar inte Michael Shannon i rollen som general Zod utan anser att hans porträttering drar den upplevelsen just för att det inte känns äkta. Jag gillar inte Kevin Costner som Clarks adoptivfar. Fast jag gillar å andra sidan sällan honom. Däremot är jag förtjust i Henry Cavill i huvudrollen och Amy Adams som Lois Lane. Men bäst är nog ändå Russell Crowe som Jor-El. Dessutom medverkar Laurence Fishbourne som Perry White.

Men det är bra drag i filmen och det finns sekvenser som ser vansinnigt snygga ut. Jag upplever det som att det blir mer och mer action allt eftersom vi närmar oss slutet och det är väl som det brukar vara. Här tycker jag kanske inte att man lyckas hålla stilen hela vägen. Det blir lite för mycket action för dess egen skull till slut. Det tillför inte filmen så mycket mer än att man visar att man behärskar effekterna. Men underhållande är det onekligen och det finns till slut inte en enda död minut…

6/10

300 – 2006 – Serietidningskänsla

När jag såg den här filmen första gången, det var väl i samband med att den kom ut skulle jag tro, var jag inte imponerad. Jag tror inte ens att jag såg färdigt filmen om jag ska vara ärlig. Det jag såg tilltalade mig helt enkelt inte. Nu är det flera år sedan och bluray utgåvan har sedan ett par år tillbaka haft sin hemvist i mina hyllor. Men eftersom saker och ting är som de är har det inte riktigt funnits tid att ta av plasten – förrän nu.

Jag förstår vad jag hade emot filmen direkt från första stund. Däremot stör det mig inte lika mycket längre. Det är ofrånkomligt att framtoningen ser ut som att den kom direkt från en serietidning. På sätt och vis är det inte konstigt eftersom förlagan är precis det. Formellt ät det väl frågan om en så kallad grafiskt bok men jag har aldrig fattat skillnaden mellan det och en serietidning. Möjligen är det skillnad på målgruppen.

Det är en mycket stilistisk film. Ska jag jämföra med något blir det Sin City som ligger närmast till hands. Det är heller inte så konstigt eftersom Frank Miller ligger bakom den liksom denna. Det är han som står för den litterära förlagan. Regisserar gör Zack Snyder som också gjort Watchmen, Sucker Punch och Man of Steel för att nämna några. Det var förresten han som gjorde remaken av Dawn of the Dead en gång i tiden också.

Numera, med den här filmen i färskt minne, tycker jag att han har gjort ett bra jobb här. Det är som en serietidning egentligen – fast med rörliga bilder. Det är ett utmärkt hantverk helt enkelt. Om berättelsen har alla historiska fakta på plats eller inte tycker jag är ganska ointressant. Det är ingen som har påstått att filmen, eller Frank Millers förlaga, är historiskt korrekt. Och trots att det är nästan två timmar film att se igenom blir det aldrig tråkigt. Det kanske inte är den djupaste historien i filmhistorien men det är snyggt utfört och klart underhållande. Det är en hel del strider genom hela filmen, det är det mesta av den faktiskt, men det är ändå underhållande. Likväl är det snyggt att titta på trots att det är en del uppenbara cgi-effekter och green-screen tricks. Jag brukar inte gilla sånt men det bidrar till serietidningskänslan.

7/10

Recension: Dawn of the Dead - 2004

Dawn of the Dead

Regi: Zack Snyder

2004

Horror

Några överlevande av den oförklarliga pesten som får de döda att bli zombies flyr till ett övergivet köpcentra. Åtminstone tror de att de är övergivet, men när de börjar utforska det mer och mer upptäcker de att de inte är där ensamma. De stöter ihop med andra människor och genast börjar paranoian utvecklas. Ingen litar på någon och det uppstår rejäla konflikter mellan dem. Utanför samlas fler och fler av de vandrande döda och människorna inser att de verkligen måste samarbeta för att överleva. Men var och en har sitt sätt att bearbeta sin rädsla på…

Kanske borde man tycka om den här filmen mer, och kanske hade man också gjort det om det inte varit en remake på en de bästa zombiefilmerna genom tiderna. Filmen är inte i närheten av att vara så samhällskritisk som originalet utan tycks i princip bara vara gjord som ren underhållning. Regissören Zack Snyder, som tydligen mest sysslat med reklamfilm, låter det märkas ganska tydligt på det sätt som produktionen levereras. En mycket kommersiell film utan filosofi skymtar ofta fram och det är rätt så uppenbart att filmskaparen ville ge publiken precis det som den ville ha för att kunna sälja filmen så bra som möjligt.

Ska man se till det rent visuella finns det egentligen inget att klaga på, allt ser riktigt bra ut och även om det tar ett tag att vänja sig vid zombiearnas höga tempo så funkar det. Filmen blir i och för sig aldrig riktigt spännande med vid några tillfällen skymtar humorn fram, det är ju populärt nuförtiden och det lättar faktiskt upp stämningen något.

Jag tror att den här filmen tilltalar den yngre publiken betydligt mer då den håller ett förvånansvärt högt tempo och innehåller mycket blod och splatter. Tyvärr verkar det som om mycket av filmen bara är en ursäkt för att just kunna visa så mycket blod som möjligt, ofta utan någon egentlig anledning och hela filmen känns faktiskt ganska oinspirerad och tämligen ologisk.