Recension: Lady Snowblood 2 - 1974

Lady Snowblood 2

Regi: Toshiya Fujita

1974

Drama

Yuki (Meiko Kaji) blir efter sina hämndaktioner i den föregående filmen arresterad av polisen men blir snart befriad av den hemliga polisen som erbjuder henne ett sätt att få amnesti för sina brott. De vill att hon ska infiltrera motståndsrörelsen och lägga vantarna på ett mycket viktigt brev som, om det hamnar i orätta händer, kan riskera rikets säkerhet. Snart står det dock klart för Yuki att hon blivit manipulerad och att den verkliga planen är att undanröja de, ur regeringssynpunkt oliktänkande människorna.

Liksom i Tarantinos Kill Bill handlar det här om en radikal nedskärning av actionscenerna i andra filmen. Inte för att första filmen var en sprudlande actionäventyr heller men den hade trots allt styrkan av att problematisera situationen en smula, här känns det som det varken blir hackad eller malt. Det är mycket snack och blir på tok för politiskt för min smak. Det känns som om man tar varje tillfälle i akt att kritisera en situation som för länge sedan är passerad och slut. Det känns aningen krystat och en inte lika naturlig hämndhistoria som tidigare. Undrar förresten om inte Luc Besson hittat en smula inspiration här när han skapade den fullständigt briljanta Nikita sisådär 15 år senare.

Våldet, i den mån filmen innehåller explicit våld, är av en betydligt tamare natur än i föregångaren även om vi framåt slutet faktiskt får oss några värdiga scener till livs. Dock vill jag påstå att vägen dit är tämligen blodsfattig och att de blodsfontäner vi faktiskt bjuds på snuddar en Monty Pythonsk stämning. Jag tänker framförallt på scenen i The Holy Grail där den svarte riddaren vägrar ge upp trots att han förlorat både armar och ben. Så illa är det förstås inte här men tankarna vandrar helt klart till såna jämförelser.

Att kopplingen mellan början av den här filmen och slutet av förra är fullständigt obegriplig tycker jag inte gör så mycket. Läser man på lite, och litar på vad andra skrivit runt om på nätet, så upptäcker man att tidslinjen mellan de två filmerna inte stämmer ett dugg och att det måste ha gått åratal mellan dem för att de verkliga referenserna ska kunna funka på ett tillfredställande sätt. För mig, som inte är ett dugg insatt i japansk historia och politik är det dock av föga betydelse. Jag vill se våldsorgier av hämnd på ett realistiskt plan och inget annat. Tyvärr tycker jag filmen bristar lite även när det gäller detta och även om svärdhanteringen var hel övertygande i första filmen heller så har trovärdighetsfaktorn sjunkit en nivå här.

Hur sammanfattar man då det här? Läser jag igenom ovanstående ger jag onekligen en relativt nattsvart bild av mina känslor efter att ha sett filmen, men riktigt så dålig är det sannerligen inte. Är man ett fan av första filmen bör man definitivt se den här också. Om inte annat för att få helhetsbilden av historien, och avsaknaden av action har ju trots allt sin förklaring i att det faktiskt inte är någon actionfilm. Som jag nämnde i början så är det mycket politik och i det avseendet tror jag filmen är mycket intressant för dem som är mer insatta i sådant än jag…

Recension: Lady Snowblood - 1973

Lady Snowblood

Regi: Toshiya Fujita

1973

Drama

Yuki (Meiko Kaji) existerar för ett enda mål i livet, att utkräva hämnd för sin mors räkning. Några skurkar har nämligen utrotat nästan hela Yukis familj redan innan hon fötts och dessutom förlustat sig med modern. Det enda som håller modern vid liv efter denna händelse är den hämnd som hon senare ska utkräva via sin dotter. Hon ser till att bli med barn men även om hon dör i barnsäng är redan Yukis uppväxt arrangerad. Hon tränas redan från sina första spröda och staplande barnsben i hämndens ädla konst.

Jag ska villigt erkänna att jag inte hade speciellt stor koll på den här filmen när jag såg den inför recensionen. Visst kände jag väl till Tarantinos sagda inspiration till Kill Bill men mycket mer än så var det inte. Med detta i åtanke och med trailern i minnet hade jag förväntat mig en actionfylld svärdsballet där blodet skvätte riklig omkring a la Shogun Assassin, men det var inte riktigt vad jag fick mig till livs.

                               

Visserligen kan man inte sticka under stol med att blodet faktiskt skvätter omkring en hel del och att det faktiskt förekommer blodsfontäner i samma stil som nämnda Shogun Assassin, men tempot uteblir. Det är en mer stabilt berättad historia, där effekterna finns till mer för att illustrera våldet snarare än för att exploatera det. Detta innebär naturligtvis inte att filmen inte är stilistiskt vacker, för det är den absolut. Det är bara det att det ligger mer fokus på handlingen och på karaktärernas relationer till varandra än vad jag hade förväntat mig. Detta är väl i sig ingen negativt, även om det också förekommer en hel del överspel i filmen.

Hämnden gestaltas inte som svart eller vit och även de skurkar som Lady Snowblood, kanske med all rätt, hämnas på har anhöriga såsom döttrar och söner som i sin tur påverkas av hennes handlingar. Man får sig en tankeställare om hur långt man kan driva saker och ting, finns det verkligen ingen plats för förlåtelse och måste man verkligen kämpa till sista blodsdroppen?

Filmen berättas i fyra tydligt uppdelade kapitel, där varje del har en början och ett slut. Allt knyts naturligtvis samman i slutändan och vägen dit är kantad av en berättarröst som ger oss vissa detaljer och som förklarar en del av bakgrunden för oss. Denna berättarröst finns med redan från början och ger intrycket av att det vi får se är en verklig händelse, möjligen dramatiserad i efterhand men trots allt med en verklighetsbaserad förlaga. Jag har dock ingen aning om det verkligen förhåller sig så. Faktiskt så tvivlar jag på det, men tekniken är intressant.

Är det här bra då? Jo, det måste jag nog påstå att det är, även om det inte nödvändigtvis är otroligt underhållande. Skulle jag säga att jag satt trollbunden skulle jag ljuga, men visst var den intressant och den episka historien lyfte filmen en hel del. Dessutom är det här en av de blodigaste dramafilmer jag har sett, vilket ger ett extra plus när samurajer, svärd och hämndteman är inblandade!