Machete Kills – 2013 – Grindhouseimitation

Som vanligt har jag väldigt dålig koll på föregångaren, det brukar vara så när jag ser på uppföljare. Det är dessutom flera år sedan jag såg den vilket inte gör saken lättare. Det jag får göra är att läsa mina recensioner och försöka minnas utifrån det. Så fick jag göra här. Det visade sig att jag tyckte väldigt bra om den första filmen. Det gäller bara att se den i sin kontext. Samma är det med denna, ser man den som något annat än vad den faktiskt är lär man bli grymt besviken. Ta inte filmen på för stort allvar!

Alltihop inleds med en trailer. Om det är en kommande film oklart men efter att ha sett hela filmen känns det som en naturlig utveckling av filmserien. Själva grindhouseimitationsgenren har ju producerat falska trailers förr om man säger så. Minns jag rätt var väl Machete en sådan från början. Det var i alla fall vad som sades om den.

Men även om man inte ska ta filmen på först stort allvar blir det lite mycket av det hela. Kanske inte i början, då håller filmen sig trots allt på mattan, men när den närmar sig slutet har man tagit i så att det blev över till både rock och väst. Jag tycker mig se inspiration från cyberpunkjapan. Det är visserligen väldigt underhållande på sitt sätt men samtidigt så ger det lite trams-och flamsvibbar som är för stora för en film av en sådan kaliber. Det blir för mycket komedi av det.

Men det är kul att se så många så pass kända skådespelare, även om många av dem inte är med särskilt mycket. Mel Gibson, Michelle Rodriguez, Lady Gaga, Antonio Banderas, Cuba Gooding Jr., Vanessa Hudgens och så Charlie Sheen – fast under sitt riktiga namn Carlos Estevez. Det passar ju bra i en film som handlar så mycket om Mexico och som har Danny Trejo i huvudrollen!

Blodet skvätter rikligt genom hela filmen och man har absolut inte hållit igen på döden någonstans. Det är väl inte så att filmen chockar men den ger oss onekligen lite oväntade dödsscener, både när det gäller karaktärer och metoder. Det är något som jag uppskattar. Men det blir som sagt lite mycket till slut och jag tycker inte att det är en riktigt värdig uppföljare till den första filmen. Sevärd trots allt men jag önskar att man hade hållit igen lite…

6/10

Recension: Journey 2: The Mysterious Island - 2012

Journey 2: The Mysterious Island

Regi: Brad Payton

2012

Äventyr/Action/Fantasy

Ett mystiskt meddelande i kod når unge Sean Anderson (Josh Hutcherson). Han är övertygad om att det kommer från hans farfar och när han med hjälp av sin styvfar lyckats dechiffrera det är han ännu mera övertygad. Det finns visserligen ingen avsändare till meddelandet men eftersom det talar om att Jules Vernes mystiska ö verkligen existerar och dessutom antyder koordinaterna finns det inte något som kan hålla honom kvar. Han måste helt enkelt resa och lyckas på något sätt också övertyga sin styvpappa (Dwayne Johnson) att det är det enda rätta. Det är dags för äventyr!

Egentligen är det här mest en uppföljare på pappret, det finns inget som knyter samman den här filmen med föregångaren Journey to the Center of the Earth mer än Sean Andersons karaktär och att det handlar om en litterär förlaga av Jules Verne så klart! Jag har inte läst boken men jag har dock sett filmen från 1961 så historien är välbekant. Det är väl inget märkligt i sig, en okänd ö med ett – ska vi säga – annorlunda, djur och växtliv! En fantastisk berättelse i rätt form skulle jag tro.

Här är det lite för barn- och ungdomsanpassat. Det blir lite för glättigt och lite för lite karaktärsutveckling. Det är underhållande ändå men en något vuxnare approach hade inte skadat mig i alla fall! Dessutom kan jag inte låta bli att jämföra med den tidigare filmen och jag tycker att det brister på ett par ställen i jämförelsen. Jag har inget emot att man kommer till ön via helikopter istället för luftballong eller något annat, men jag tycker att man kanske borde ha inkluderat den berömda krabbscenen på ett eller annat sätt.

Det som också är till filmens nackdel i jämförelsen är att man i den här redan känner till var man har hamnat och är så insatt i hur ön fungerar att det inte finns något som överraskar. Det blir snarare ett detektivarbete med boken som mall för hur man ska röra sig över ön och vilka vägar som leder vart etc.

Det ser dock snyggt ut för det mesta och enbart vid några få tillfällen ser det dataanimerat eller fejkat ut. Det är ett bra betyg för en film med så här pass mycket fantasifulla miljöer och djur! Till och med skådespelarna är hyggliga! Naturligtvis Michael Caine, som visserligen skulle kunna göra det här i sömnen, men även Dwayne Johnson är oväntat bra. Han passar faktiskt bra i rollen som styvpappan och det var inget jag hade räknat med.

Överlag får filmen godkänt men inte så mycket mer. Det är en klart underhållande rulle i dryga 90 minuter men inget som man behöver se om inom en överskådlig framtid. Dock gav mig filmen lust att bekanta mig men Jules Vernes historier i första person. Om det blir så eller ej vågar jag inte lova men håll utkik på Bedårande Böcker om det skulle råka dyka upp något där!

5/10