The Sorcerer’s Apprentice
Aka: Trollkarlens Lärling
Regi: Jon Tutreltaub
2010
Action/Fantasy
Den mäktige Merlin som levde på Kung Arthurs tid hade tre lärjungar. De
var alla mäktiga trollkarlar och värdiga den kunskap som Merlin hade att
erbjuda dem Det var åtminstone vad han trodde tills en av dem förrådde honom
och allierade sig med självaste Morgana Le Fay. I stridigheterna som följde
offrade sig en av lärljungarna – Veronica så att den tredje – Baltazar skulle
kunna spärra in Morgana i ett magiskt föremål. Flera hundra år senare är
Baltazar fortfarande beskyddare av det magiska föremålet och på jakt efter en
egen lärling. Merlin gav honom nämligen en magisk ring strax innan han dog som
bara passar på den utvalde så kallade främste Merlinianen. Detta är den enda
som kan stoppa Morgana för gott och slutligen finns Baltazar (eller ringen) sin
nya ägare – Dave!
Filmen börjar med en
tillbakablick för att man ska få veta all bakgrund till det som filmen
egentligen handlar om. Att det handlar om en film vars målgrupp tillhör de lite
yngre blir genast uppenbart och även om jag inte kräver att filmens handling
ska vara hur vuxen som helst hade jag gärna sett lite mindre ungdomsfilm av det
hela. Det känns som om man gör det lite enkelt för sig och underskattar
publiken en smula också kanske. Det är svårt att beskriva men det är väl helt
enkelt själva tonen i filmen. På omslaget menar man att det är samma team som
låg bakom National Treassure och det
märks ganska tydligt faktiskt. Det är ett lite lagom klämkäckt äventyr helt
enkelt.
Nicholas Cage spelar den stora birollen som Baltazar och jag tycker han gör ett adekvat jobb. Jag säger adekvat
för han gör väl egentligen inget mer än vad som krävs av honom, han är inte
strålande och han är inte dålig heller. Och det är inte historien heller trots
att den är synnerligen förutsägbar och inte bjuder på några överraskningar
någonstans längs vägen heller. Sidohistorien om Dave och Becky som redan
som barn var intresserade av varandra är lite lagom sockersöt och passar in i
produktionen även om den egentligen inte tillför något. Inte heller dessa
skådespelare (Jay Baruchel, Teresa
Palmer) gör väl något ekvilibristiskt ifrån sig, men allt funkar hyggligt i
alla fall. Och det är ju egentligen Jay
Baruchel i rollen som Dave som
har huvudrollen. Jag gillar inte riktigt den nördiga typ han gestaltar och
tycker att det blir lite väl klyschigt emellanåt.
Den andra stora birollen, som Baltazars fiende Horvath, spelas av Alfred
Molina och även han karaktär är lite väl klyschig men samma sak här, det
passar lagom bra in i produktionen i alla fall. Sedan måste man också erkänna
att filmen bättrar sig i takt med att man accepterar vad det egentligen är man
tittar på. Man måste vara på det klara med vilken målgrupp filmer har och så enkelt
är det nog egentligen!
För även om det låter som om jag
inte gillar filmen alls är det inte riktigt sant, jag tyckte filmen var mycket
underhållande! Inget mästerverk på något sätt men oerhört underhållande! Vad
beror det på då? Jo, de visuella effekterna är verkligen magnifika! Och man
hade väl egentligen inte räknat med något annat heller. Det är ett effektivt
och storslaget äventyr som passar hela familjen och där det inte snålas med
actionfyllda sekvenser någonstans.
Det finns också några referenser
till andra filmer som Disneys egen Fantasia och Star Wars att underhållas av!
