Recension: The Christmas Season Massacre - 2001

The Christmas Season Massacre

Regi: Jeremy Wallace

2001

Horror/Komedi

Under skoltiden retade alla Tommy, de stal hans ena sko och eftersom han inte hade råd att köpa nya fick han gå med bara en sko resten av året. Detta resulterade i att klasskamraterna retade honom ännu mer och kallade honom för ”oneshoe”. Till jul hoppades han få en ny sko av jultomten men eftersom han var väldigt intresserad av pirater fick han istället en sån där lapp pirater har för ögat. Den här var riktigt julig och hade en julgran som motiv. Den julen försvann Tommy och ingen kunde hitta honom. Nu många år senare har alla utom sex av Tommys gamla klasskamrater blivit mördade. De sex som finns kvar har nu samlats för att en gång för alla gör upp med honom. Ska de lyckas eller kommer Tommy att ta kål på dem allihop?

Ganska kul splatterfilm med riktigt hyggliga effekter. Historien kanske är lite fjantig och tillgjord men det hör nästan till att det ska vara på det viset. Skådisarna är över förväntan och filmmusiken tillför ovanligt mycket till de ganska störande hoppande och ryckiga kamerabilderna. Att de ser ut på det viset är väl egentligen inget ovanligt, det har väl med budget att göra, men här tycker jag att det ger filmen en annorlunda nästan dokumentärisk känsla. Något som gör att det blir lättare att ta till sig filmen.

Själva morden är ofta smart filmade och man får inte hela tiden se allt. Det kan tyckas konstigt i en splatterfilm, men det man får se är faktiskt fullt tillräckligt för att mätta även de mest inbitna fansen av genren. Att inte se allt tycker jag ökar filmens trovärdighet även om det kanske i mångt och mycket hänger på hur mycket pengar som fanns att spendera. Att inte se precis allt är ju betydligt billigare men har ju fördelen av att tittaren själv får måla upp sin egen bild. Jag kan inte klaga, det är precis så man ska göra anser jag.

Filmens längd hamnar på ca 70 minuter och då är ändå en del filmmissar och bakom kameran material inräknat. Jag tycker det räcker utmärkt för en film av det här slaget för mycket mer än så orkar man inte med.

Karaktärerna är också ovanligt intressanta även om de i mångt och mycket framställs med viss karikatyrkänsla. Humorn är påtaglig och effekterna är som sagt oftast välgjorda. Att det sen förkommer en hel del logiska luckor och en hel del idioti i storyn behöver man inte bekymra sig så mycket om. Man ser ändå inte den här filmen för den djupa filosofins skull!

Recension: I spit on your corpse, I piss on your grave - 2001

I spit on your corpse, I piss on your grave

Regi: Eric Stanze

2001

Horror

Sandy (Emily Haack) låter sig frivilligt kindnappas av sin före detta pojkvän Kevin (Eric Stanze) men blir plötsligt medveten om att sex inte är det enda han vill ha. I källaren sitter tre män fastkedjade och Kevin berättar detaljerat varför han ska tortera och döda dem och även henne. Sandy förspiller ingen tid utan överrumplar snabbt Kevin och dödar honom. Men vad gör hon sen? Ringer hon polisen? Befriar hon de andra fångarna? Nej, det har helt slagit slint I skallen på henne och hon börjar förnedra, plåga och tortera de andra fångarna både psykiskt och fysiskt på de allra grymmaste sätt. Det blir en orgie i galenskap som bara kan sluta på ett enda sätt.

Det här är den tredje filmen jag ser med Eric Stanze i regissörsstolen, det är tyvärr också den sämsta. Mycket känns igen från tidigare filmer och den är naturligtvis full av både blod tarmar och naken hud men den saknar det där lilla extra som får det att vända sig i magen och verkligen påverka. Det är också ganska dåligt tempo i filmen och det tar ett bra tag och en hel del naken hud innan förnedringen kommer igång på allvar.

Men trots min negativa inställning i stycket här över tycker jag att det här är en intressant film. Att Eric Stanze har haft rape/revenge klassiker som I spit on you grave, last house on the left och house at the edge of the park i åtanke när han skrev filmen är helt uppenbart, man känner sig nästan lite nostalgisk och filmen fångar faktiskt grymheterna på ett mycket kallt och voyeurismiskt sätt. Det här är så långt ifrån underhållningsvåld man kan komma, filmen chockar och äcklar och känns på nåt sätt nästan verklig.

Emily Haack som också medverkade i Eric Stanzes mästerliga Scrapbook bevisar även här att hon faktiskt är en mycket god skådespelerska, hon är helt övertygande och förstärker känslan av förödmjukelse som genomsyrar hela filmen. De andra skådespelarna har inte någon speciellt framträdande roll och man kan ignorera deras insatser, de är varken bra eller dåliga helt enkelt.

Rolig kuriosa runt filmen är förresten att de väl förslutna säckarna med de fejkade likdelarna och dylikt från filmen hittades blev det ett himla rabalder. Polisen tillkallades och Eric Stanze själv fick förklara att han var filmskapare och att det var använda props från inspelningen. Fler poliser från mordkommissionen anlände tillsammans med en rättsläkare och Eric fick dra sin förklaring om och om igen. Det hela läckte givetvis ut även till pressen och snart var det en nationell nyhet i USA att Eric Stanze gjorde FÖR bra specialeffekter till sina filmer.

Trots allt en ganska stark Rape/Revenge rulle som rekommenderas till dem som gillar sånt!

Recension: Ice From the Sun - 1999

Ice From the Sun

Regi: Eric Stanze

1999

Horror/Fantasy

Vart sjätte år lägger den mäktiga trollkarlen Abraham beslag på sex människor som han för till sin egen dimension, för att roa sig med att döda dem på alla möjliga uppfinningsrika sätt. Offrens egen rädsla vänds emot dem och Abraham är mycket skicklig att ta till vara offrens egna minnen i syfte att skapa en så mardrömslik död som möjligt. Denna dimension är skyddad av is från solen som är en kraftig sköld och inte ens himmelns änglar eller helvetets djävlar kan tränga igenom. Det står dock i båda dessa ytterlighetsmakters intresse att utplåna denna häxmästare och efter att ha övertalat den helt vanliga människan Alison (Ramona Midgett) försöker de nå sitt mål. Hon sänds in i Abrahams dimension med ett enda uppdrag, inte att försöka rädda något av de sex offren, utan endast att försöka få Abraham att minnas at han faktiskt en gång var mänsklig och inte den Gud han nu tror att han blivit. Detta ska försvaga isen tillräckligt mycket för att änglarna och djävlarna ska kunna ta sig in och eliminera honom.

Detta är en lite rörig film och historien är inte helt lätt att överblicka. Saken görs heller inte lättare av att det ofta är ganska påträngande bilder och ovanliga kameratricks som åskådliggör historien. På grund av filmens karaktär ägnas också en stor del av dess första tid med att förklara handlingen. Man får reda på vem om är vem och hur saker och ting kom att bli som de blev. Det är viktigt att hänga med i dessa inledande scener, som förvisso tenderar att dra ut lite på tiden, för att få fullt utbyte av filmen. Väntar man sig enbart våld och skvättande blod direkt från början blir man nog aningen besviken och likaså om man räknar med en renodlad fantasyfilm.

Ibland, eller egentligen mest hela tiden, känns dock handlingen som en ursäkt för att kunna vissa just dessa påträngande och blodsdrypande scener, men man avviker aldrig från historien och den röda tråden av fantasy löper alltjämt genom hela produktionen. Trots detta finns det ju som jag tidigare nämnt starka scener, som faktiskt till och med är ganska grymt uttänkta och inte enbart grafiska. Vad sägs till exempel om den kvinna som blir släpad naken bakom en bil för att sedan beströs med salt när kroppen är totalt genomsårig?

Som jag inledningsvis nämnde i förbifarten har filmen ett ganska jobbigt bildspråk och det känns nästan som om man tagit en hallucinativ drog när man ser den. Det är dock något som förhöjer den artistiska prägeln och som faktiskt får historien mer trovärdig. Filmen är alltså ganska jobbig och svår att ta till sig men ge inte upp för du kommer att få din belöning!