Outpost: Black Sun – 2012 - Den andra filmen!

Den inledande scenen i filmen är 100 % trollbindande, den lockande mig in i filmen med ofelaktig magnetism. Det dröjde ett bra tag innan jag insåg att detta faktiskt inte var en film i samma anda som The Boys From Brazil utan snarare en uppföljare till 2008 års film – The Outpost! Jag kände igen sekvenser i tillbakablickarna och efter hand fick jag bilden av den föregående filmen fullständigt klar för mig. Det handlar alltså om nazizombies som genom en diabolisk plan skall ta över världen och infria löftet om det tusenåriga riket.

Film är klart bäst i början, efterhand blir det lite för mycket skjuta skjuta och man mister själva spänningen i historien. Idén bakom dessa nazizombies är intressant men hade man även fåt med de lite allvarligare bitarna och utvecklat handlingen mera hade man garanterat fått en bättre film! Visserligen blir slutresultatet klart underhållande men den initiala känslan av en fantastik film uteblir. Det är underhållande för stunden ungefär i samma utsträckning som den första filmen och det är kanske bra nog för en uppföljare av det här slaget?

6/10

Recension: Men Behind the Sun 3 - 1994

Men Behind the Sun 3

Regi: Godfrey Ho

1994

Drama

Då andra världskrigets allierade styrkor förklarar krig mot kejsardömet Japan beslutas att alla bevis av enhet ”731” måste förstöras och dess aktivitet som forskningscentrum hållas hemlig till varje pris. Papper eldas upp, laboratorium förstörs, försökskaniner (Maruta) arkebuseras i massavrättningar och personalen i form av soldater och annan stab beordras att återvända till japan. Detta sker tågledes men det visar sig att resan inte alls går lika smärtfritt som man hade trott då en av passagerarna blivit smittat av det dödliga pestviruset från basen.

Direkt i inledningen börjar filmen med en tillbakablick ackompanjerad av en berättarröst så vi säkert ska förstå vad som tidigare hänt. Visst, det kan väl hända att man inte sett de tidigare två filmerna, men hur troligt är det egentligen? Ganska onödig information alltså.

Annars följer historien direkt på ettan och man kan sätta tvåan som en lite parantes i själva berättelsen. Man använder också ett grepp man använde i första filmen och det är att under själva förtexterna använda sig av autentiska krigsbilder för att öka trovärdigheten och verklighetskänslan.

Det finns dock en klar skillnad mellan den här filmen och dess två föregångare, dels så innehåller den inte alls så mycket upprörande våld och dels som är den mer lik ett ”vanligt” krigsdrama till sitt upplägg. Det handlar mer om krigets efterdyningar i form av posttraumatisk stress och andra symptom som kan tyda på stora påfrestningar. Kanske beror och några av symptomen på det faktum att soldaterna får stränga order om att de inte undra några omständigheter får avslöja något om enhet 731 och heller inte söka upp varandra när de väl kommit hem. De får heller inte ta anställning som tjänare eller betjänt i det civila livet, allt detta är belagt med dödsstraff om det uppdagas.

Att Ito, som en av passagerarna på tåget heter, blivit smittad av pesten gör naturligtvis inte att påfrestningarna minskas heller. Det är också med honom som tankarna på med vilken grymhet man egentligen utfört experimenten börjar. En efter en börjar de förstå att de faktiskt använt riktiga människor och inte förbrukningsmaterial till sina försök och när vi för följa detta i tillbakablickar får man uppfattningen av att de skäms något över sitt handlande.

Jag tyckte personligen att den här filmen var betydligt bättre än sin föregångare, men är man ute efter sjuka experiment är den naturligtvis inget att ha och den kan heller inte jämföras med det underbara originalet.

Recension: Men Behind the Sun 2 - 1992

Men Behind the Sun 2

Regi: Godfrey Ho

1992

Drama/Krig

Våren 1945 har japanerna etablerat en hemlig bas i Östra Kina, närmare bestämt i den kulturgeografiska region som kallas Manchuriet. Denna enhet ”731” är en forskningsbas som framförallt undersöker olika möjligheter till bakteriologisk krigsföring. Som försökspersoner till de inhumana experiment som bedrivs används framförallt kineser, koreaner och mongoler men även ryssar som alla anses ha lägre människovärde än japanerna. De är alla ”maruta” (stock) enligt japanerna och duger efter experimenten bara till att elda med.

Det finns ytterliggare en liten bit försök till handling i den här filmen men historien om den unga läkaren som förfäras av experimenten och hans fästmö som kommer till lägret förklädd som kines försvinner nästan helt i försöken att chocka och äckla tittaren. Till råga på allt lyckas filmen inte alls gripa tag i åskådaren och alla de försök till magstarka experimentsekvenser som förekommer faller bara platt. Missförstå mig inte nu, alla (nästan) grymheter ser väldigt realistiska ut och vore detta den enda bedömningsgrunden skulle filmen få ett högt betyg.

Det som saknas är dock den genomgripande filosofi som präglade första filmen. Där fanns det en mening med vad som hände, man kände sympati för offren och det isade lite i ryggraden under de mest fruktansvärda scenerna. Här finns inget av det och även om scen efter scen med grymma experiment, som för övrigt känns kopierade från första filmen, vill driva upp en vanmaktskänsla känns det bara som exploatering och inget annat.

Ska man fortsätta att jämföra med den första filmen ligger väl dokumentärkänslan nära till hands att kommentera, här har man bytt ut den mot en tillbakablick. Filmen börjar nämligen med en man som blir kallad till ett efterkrigstidsmöte. Där har man samlat alla nyckelpersoner från enhet 731 i ett försök att återskapa ett liknande forskningscentrum. Mannen ifrågasätter detta moderniserade iståndsättande av en ny anläggning och påminner de övriga mötesdeltagarna om vad som gick snett förra gången. Därefter får vi följa en tillbakablick.

Vad blir då slutsatsen av det jag har skrivit här ovan? Jag märker när jag läser igenom det att jag kanske låter lite väl negativ i vissa avseenden och det kan mycket väl bero på att mina förväntningar var alldeles för höga på filmen. Att den inte skulle hålla samma standard som första filmen var väl egentligen tämligen väntat menar jag. Trots detta skulle jag absolut inte vilja ha filmen osedd.

Jag tror trots allt att det är en film som bör finns någonstans i referensramen hos dem som älskade första filmen eller är lika sjukligt intresserade av extrem film som jag…

Recension: Men Behind the Sun - 1988

Men Behind the Sun

Aka: Squadron 731

Regi: Tun Fei Mou

1988

Drama/Krig

Under andra världskriget bedriver japanerna ett fångläger i Kina. Man utför allehanda experiment för att förstärka den japanska krigsmakten. Allt från att ta reda på hur mycket kyla en människa klarar innan lemmarna fryser till is, till experiment om bakteriologisk krigsföring. Hit kommer några unga rekryter som ska läras upp och får känna på hur livet i den hårda verkligheten är. Man får följa vardagen genom dessa ynglingars ögon som man systematiskt lär att försökspersonerna bara är objekt eller ”Maruta” som man kallar dem, dugliga endast till japanernas syften.

Filmen börjar i dokumentärstil och beskriver detaljerat japanernas belägring av Kina och var olika anläggningar finns och hur de fungerar. Detta gör att man får en seriös inställning till filmen redan från början. Fasor över hur olika experiment genomförs slår tittaren men det här är också en film om hjärntvätt, propaganda och krigsstrategi. Kanske är filmens starkaste budskap att barn ska få vara barn och inte soldater, det är i alla fall det första man konfronteras med.

Det här är ingen underhållande film, är du ute efter underhållningsvåld – glöm det! Våldet är inte roande i men behind the sun utan snarare ett förnedrande av tittaren. Det filmen gör är att den väcker känslor inom en som man inte trodde var möjliga och man känner djup ilska och ångest inför grymheterna som visas. Några av de starkaste scenerna i filmen är när en pojke på 7-8 år blir obducerad levande och hans organ tas ut. Filmen är också känd för att scenen där katten kastas ut bland tusentals råttor är på riktigt, det ser i alla fall nog äkta ut för min del.

Kineser och andra används för japanernas grymma experiment, då de inte anses ha något människovärde förutom som försöksobjekt. Kanske vore det aningen lättare att ta till sig om filmen istället utspelade sig i Nazi-Tyskland och kineserna i stället var judar? Egentligen spelar det ingen roll, det här är en film om förtryck på ett helt folkslag, av människor som anser sig vara bättre än alla andra.

Oavsett om man tycker om det här eller ej, är det här en viktig film. Viktig i det avseendet att inte glömma bort vår historia, en historia som ibland varit blodig och grym. En historia som under inga omständigheter får upprepa sig och en historia som stundtals varit så avskyvärd att man skäms över den.

Recension: The Boys from Brazil - 1978

The Boys from Brazil

Regi: Franklin J. Schaffner

1978

Drama/Thriller

Tänk dig att Hitler inte är död men inte heller vid liv, åtminstone inte så som vi vanligtvis menar med levande. Tänk dig istället att det finns 94 kloner av Führern runt om i världen som just nu är i 14-årsåldern. Skulle den tanken skrämma dig? Dr Josef Mengele (Gregory Peck) har nämligen knäckt hemligheten bakom den genetiska koden DNA och kloningens mysterium. Detta är hans plan för att återskapa det tredje riket eller rättare sagt det fjärde riket. Den kände nazistjägaren Ezra Lieberman (Laurence Olivier) är dock honom på spåren och för varje dag som går kommer han ett steg närmare sanningen.

Det här är en film med många kända ansikten, ofta sådana man bara känner igen och inte kan koppla ihop med ett namn. Överlag är detta mycket bra skådisar och de gör den här filmen till ett riktigt spännande drama. Allt från giganterna Gregory Peck, James Mason och Laurence Olivier, som otvivelaktigt är dragplåstren till filmen, till ansikten som Steve Guttenberg som kanske är mest känd som Mahoney från Polisskolan filmerna (Police Acedemy).

Gregory Peck är helt brilliant som den ökände Dr Joseph Mengele, han är utan tvekan den bästa skådisen i filmen, tätt följd att Laurence Olivier som hans motståndare, nazistjägaren Ezra Lieberman. Det tredje stora dragplåstret James Mason, har en inte alltför stor roll, men är trovärdig och gör rollen som mellanhand mellan den högsta ledningen och Dr Mengele full rättvisa.

Filmen tar självklart aktivt ställning från nazismen och visar oss upprepade gånger varför ett sånt samhälle inte kan eller får fungera. Vi uppmanas många gånger att ifrågasätta och vid några tillfällen ges vi till och med möjlighet att skratta. Något som bland andra Mel Brooks har hävdat är det enda sättet att argumentera. Annars är man inte bättre än nazisterna enligt honom. Nåja, det här är ju trots allt ingen komedi och Mel Brooks var inte inblandad på något sätt.

Fokus hamnar väl egentligen både på nazisterna, som nämnts ovan, samt även det moraliska dilemma som både genmanipulering och kloning kan ha. Så här många år efter filmen gjordes kanske det känns som man sitter med facit i hand och att inställningar som förr tycktes självklara har kommit att ändras. I det moderna samhället är det inte längre en teoretisk möjlighet utan ingår numera i verkligheten även om det inte gått riktigt så långt att man börjat klona människan ännu. Det är väl där den moralpolitiska debatten befinner sig just nu

Allt känns kanske inte helt realistisk vid första anblicken, men vad gör det? Tänk dig istället OM det här vore sant och pågick runt omkring oss just nu. Skulle du bli rädd då?