You’re Next – 2011 – Mördare i djurmasker!

Jag gillar de inledande premisserna även om vi kanske har set konceptet allt för många gånger redan. En grupp människor i djurmasker bryter sig in under en familjemiddag och börjar döda familjen en efter en. Djurmaskerna kanske är ny touch men det är också allt. Inledningsvis är det ganska så spännande och man har lyckats väl med överraskningsmomenten. Det blir en slags belägringshistoria där de inne i huset måste barrikadera sig och försvara sig mot de utanför, inte olikt någon annan film. Faktum är att jag i skrivandets stund kommer att tänka på Death Wish 3 som en god referens.

Och det är tämligen underhållande att se hur folket inne i huset håller betydligt bättre stånd mot inkräktarna än vad dessa hade föreställt sig. Det är blodigt och våldsamt också för den delen. Men själva motivet blir klargjort allt för tidigt. Spänningen till det oförklarliga, och i alla avseenden ofattbara bestialiska dådet, går förlorad. Jag ska inte avslöja något men det är inte ett bra sätt att hålla spänningen vid liv i alla fall.

Nä sen filmen har gått ytterligare en liten bit blir den bara för mycket. Det blir tramsigt och till slut till och med splatterkomik av det hela. Jag tycker det är synd att man inte lyckades hålla den initiala gruvligheten och spänningen vid liv hela vägen igenom. Då kunde det ha blivit en riktigt bra film, nu blev den bara halvtaskig.

5/10

Recension: Faces in the Crowd - 2011

Faces in the Crowd

Regi: Julien Magnat

Drama/Thriller

2011

Anna blir av en slump vittne till ett brutalt mord. Det är den notoriske och ökände seriemördare som enligt pressen går under namnet Tårdryparjack eftersom han verkar gråta över sina offer. I samband med det hon ser röjer hon sig själv och mördaren kommer efter henne. Hon lyckas dock undkomma med livet i behåll trots att hon faller högt uppifrån och dessutom får sig en rejäl smäll i huvudet innan hon landar. När hon vaknar efter att ha legat i koma i några dagar känner hon inte längre igen några ansikten, inte dem på sina bästa vänner eller den man hon bor tillsammans med. Vad värre är, hon känner heller inte igen mördaren! Han kan vara vem som helst i hennes omgivning, vem som helst i folkmassan och dessutom komma henne riktigt riktigt nära inpå livet innan han gör sitt nästa drag.

Jag har hört talas om diagnosen prosopagnosi tidigare men aldrig konnat sätta något namn på det förrän nu. En vanligare benämning är förstås ansiktsblindhet, det vill säga oförmågan att känna igen ansikten. I just det här fallet tar det sig verkligen extrema former och Anna känner inte igen någon alls, inte ens sig själv. Som mördarthriller betraktat öppnar detta förstås många intressanta möjligheter till berättande och man utnyttjar ett par av dem. Jag hade gärna sett att man hade tagit steget ytterligare längre och visualiserat ännu tydligare det som Anna ser, eller rättare sagt inte ser. Som det är nu går det ändå åt mängder av skådespelare för samma roll. Vi får nämligen sen en hel del från hennes synvinkel!

Skådespelarna är det verkligen inget fel på, varken huvudskådespelarna som vi oftast ser eller de som tar över i de ögonblick Anna ser ett nytt ansikte. Det finns några fantastiska scener där Anna inte heller känner igen sig själv när hon står framför spegeln som verkligen står ut. Men det blir till slut ganska upprepande! Jag gillar Milla Jovovich och vad hon gör med rollen, det är frustration ut i fingerspetsarna men trots allt blir det lite segt. Antingen är det lite för mycket drama och fokus på hennes ovanliga diagnos eller så blir det lite för lite thriller som ändå är det som ger filmen spänning. Jag vet inte vad det är men det är lite för långsamt tempo och jag kommer på mig själv med att bli en smula rastlös framför TV:n.

Dock måste jag hävda att själva slutscenerna faktiskt är att betrakta som smått fantastiska. Hur ofta har man inte sett en halvtaskig film som trots allt har haft intressanta premisser förstöras totalt i slutet? Här är det nästan tvärtom även om jag inte skulle vilja benämna filmen som halvtaskig överhuvudtaget, slutet är riktigt bra och tillför faktiskt något till filmen, höjer upp den en bit så att säga. Det blir en komplett historia och inte bara ett sätt att avsluta det hela på ett så lyckligt och fridfullt sätt som möjligt. Jag säger inte att det är ett olyckligt slut för det är det verkligen inte men det är ett slut som filmen verkligen förtjänar!

6/10

Stag Night – 2008 - Jakt i tunnelbanekatakomber!

Om jag ska vara ärlig så är den enda referensen jag har till ordet ”Stag” i filmsammanhang en term använd för pornografisk film i gamla tider. Det är naturligtvis inte det som det är frågan om här. Stag Night kan tydligen också vara ett äldre ord för Bachelor Party [Svensexa], där mannen ensam gick ut i skogen för att bevisa att han klarade av att skaffa mat till familjen och beskydda den genom att döda en hjort [Stag]. Se där vad man kan lära sig genom att titta på skräckfilmer!

Nu handlar den här filmen inte heller om hjortar eller om att döda dem men väl om en svensexa som av någon anledning slutar med att deltagarna fastnar i tunnelbanan. De går av vid fel station och upptäcker att den är nedlagd och att de inte kan komma ut. De följer spåren mot nästa station när de blir vittne till et brutalt mord. Naturligtvis vill mördarna inte ha några vittnen och sätter efter dem, nu är det döda eller dödas som gäller!

På pappret ganska intressanta premisser! Och faktum är att skådespelarna faktiskt är ganska bra! Historien håller om man inte undersöker den för nära med lupp och det är faktiskt tiull och med genuint spännande på sina ställen. Man har på något sätt lyckats skapa en viss känsla av att man inte vet riktigt hur det kommer att gå. Svensexegänget delar flera gånger upp sig för att locka förövarna på villovägar och det är oklart vilken av dem som kommer att förföljas och eventuellt dödas. Detta är oerhört bra och rätt så ovanligt skulle jag vilja säga, att dela upp sig brukar vara i princip synonymt med att gå en ond bråd död till mötes relativt omgående.

Och visst dödas det i filmen! Det är brutala mord och blodet skvätter väldigt realistiskt när kroppar genomborras och huvud huggs av. Till och med likdelar ser tämligen verklighetstrogna ut och jag har egentligen inte ett enda ont ord att säga om filmen! Men numera är kraven så högt ställda att kanske en eller två filmer om året tilldelas de högre betygen och då krävs det något exceptionellt!

Däremot skulle jag verkligen vilja råda Er som känner sig intresserade och det hoppas jag att många Er gör, att söka efter en annan utgåva av filmen än den som jag införskaffade – Horse Creek Entertainment, bilden är verkligen under all kritik och det drar faktiskt ned upplevelsen en hel del. Det är synd för filmen i sig är riktigt bra! En katt och råtta lek i underjordiska tunnelbanetunnlar, inte olika End of the Line eller Creep – fast bättre!

8/10

ATM – 2012 - Utspelar sig i ett trångt utrymme

Nästan hela filmen utspelar sig i ett lite bås med två uttagsautomater. Där inne finns tre arbetskamrater och utanför finns en maskerad mördare som väntar på att komma åt dem en efter en. Det finns förstås mera karaktärsutveckling än så med i princip kan man förkorta ned handlingen till detta. Ett fåtal filmer som utspelar sig mer eller mindre i samma rum är effektiva. Det är svårt att få fram spänningen när man måste förlita sig på ett sådant slutet utrymme och skådespelarprestationerna blir oerhört viktiga!

At påstå att skådespelarna är några genier i den här kan man knappast göra. Det fungerar bra men inte mer än så. Det finns heller inte någon klaustrofobikänsla som i Buried men en mördare som vars klädsel tycks vara inspirerad av den svenska filmen School Night Massacre aka Death Academy. Det är verkligen inte något negativt eftersom den filmen stoltserar med en av de coolaste mördarutstyrslarna någonsin!

Men riktigt spännande blir det aldrig, ibland är den brutal och ibland är den desperat men sällan särskilt spännande. Karaktärerna är helt enkelt alldeles för korkade och rädda för att ens försöka fly och överrumpla den ensamme våldsverkaren. Dessutom kan jag inte låta bli att störa mig på hur de hela tiden klagar över hur kallt det är. Vid något tillfälle ser man en termometer som visar -1F (motsvarande -18C ungefär) och det är ju onekligen kallt. Men ingenstans ser man att någon andas ut ånga eller att marken är frusen. En lite för grov miss för min smak, i synnerhet när det verkar som att man har haft som ambition att vara lite extra klurig med själva slutpoängen.

Det är absolut inte en dålig film eller så men den lider av lite för mycket misstag för att bli riktigt underhållande. Det är också en aning stereotypiskt vilket drar ner helhetsintrycket något. En kul idé är det onekligen!

6/10

The Darkroom - 2006 - Allting är inte alltid vad det ser ut att vara!

Filmen som var banbrytande när det gäller psykiska sjukdomar, vanföreställningar och liknande var för mig Haute Tension. Ingen annan film har hittills haft sådan inverkan på mig som den hade och varje gång jag ser en film som innehåller liknande handling på något sätt så tänker jag på den. Utan att avslöja för mycket så är det här en sådan film. Det är absolut inte samma upplägg på något sätt, det är bara den mentalsjuka som påminner på något sätt. Hur som helst så handlar filmen om en man som i femton år varit intagen på mentalsjukhus utan några minnen om vem han är. En ny drog gör det möjligt att återuppliva hans minnen och han ställer förstås upp på experimentet för att få reda på sanningen om sig själv. Naturligtvis går experimentet fel och mannen rymmer så småningom från sjukhuset. Men eftersom jag valde att ta upp Haute Tension i inledningen är det väl ingen överraskning om jag säger att allting inte riktigt är det som det ser ut att vara. Resten av filmen centrerar sig kring vänskapen med en yngre pojke och dennes stora problem med sin styvpappa, dessutom tycks en bestialisk seriemördare härja. Det är ingen banbrytande film på något sätt men helt klart underhållande och till och med lite spännande på sina håll. 

7/10

Recension: Blood Trails

Blood Trails – Får man tro omslaget på denna film så skulled et onekligen vara ett mästerverk! Men så är ju sällan fallet, man ska inte lita på att omslagsdesignen gör filmen rättvisa – på gott och ont. Faktum är att omslagsgrafiken har väldigt lite med filmen att göra som förvisso innehåller en psykopatisk seriemördare som har en i det närmaste patologisk dragningskraft till den kvinnliga huvudpersonen. Hon är på cykelsemester med sin pojkvän för att lappa ihop saker och ting i förhållandet när han dyker upp. Hon blir förstås förvånad när hon ser honom eftersom hon har haft ett snedsteg med honom för bara några dagar sen (utan att veta vilka våldsamma preferenser han har) och det hela utvecklar sig till en mardrömsjakt där hon försöker undkomma honom till varje pris. Liksom omslaget ger sken av är det en väldigt tilltalande film på pappret men det blir aldrig riktigt skrämmande eller spännande någonstans. Det känns mest som att det är cyklande hit och dit och sen tillbaka igen. Låt vara att det inte är vanligt vardagscyklande då alla inblandad tycks vara sjukligt intresserade av mountainbiking. Det går undan och det är en ganska omild terräng de ska ta sig igenom.

4/10

Incubus

Den här var inte så pjåkig, men inte direkt bra heller. Handlingen kretsar kring experiment med telepati (typ) och en galen mördare som dödar sina offer med sina drömmar. Helt ok, men inte mer..