Recension: The Factory – 2012

Ett ganska ordinärt polisfilmsdrama egentligen. John Cusack är ovanligt blek men är som vanligt intressant att titta på. Här jagar han en seriemördare som ger sin på prostituerade som inget saknar i alla fall. När hans egen dotter blir kidnappad blir det personligt. Det finns några saker som utmärker den här filmen jämfört med alla de andra som på pappret är precis samma sak. Jag menar, vi har sett polisers barn bli kidnappade förr och vi har sett personliga vendettor. Det är egentligen ingen skillnad här men ett par detaljer framåt slutet gör att jag måste höja den här snäppet över det vanliga polisfilmsträsket.

7/10

The Raven - 2012 - MYCKET fritt efter Edgar Allen POe

The Raven

Regi: James McTeigue

2012

Thriller

Författaren Edgar Allen Poe har mer eller mindre slutat att skriva bloddrypande fasansfulla historier och vill hellre ägna sig åt finstämt lyrik. Någon har emellertid andra tankar och utför ett flertal av Poes litterära fantasier i verkliga livet. Några otursamma medborgare får således sätta livet till. Saker och ting heter dock till mera när Emily – Poes käresta, blir kidnappad och kidnapparen kräver att Poe skriver fler berättelser med dessa händelser som grund. Det blir en katt och råtta lek där tiden är en viktig fiende. Om man inte lyckas hitta Emily i tid kommer hon att dö…

Edgar Allens Poes dikt The Raven har legat till grund för filmer förr. Jag är osäker på hur många det egentligen handlar om men de mest kända är i alla fall versioner från 1935 och 1963. Hur mycket den första egentligen har med dikten att göra ska jag låta vara osagt eftersom jag inte kan påminna mig om att jag har sett den. 1963 års version har dock inget med den att göra mer än att Vincent Price reciterar delar av den i början av filmen. Här har den i någon mån en sammanhållande egenskap men det tillför verkligen inte något speciellt och det är heller inget som historien bygger på.

Istället är det en historia som vi redan har sett några gånger som uppenbarar sig. Den där någon lånar frikostigt från det skrivna ordet för att starta ett slags duell med författaren. Det gäller helt enkelt att vara smartare än sin motståndare. Det som skiljer den här från de andra i samma stil är förstås att det handlar om mordsekvenser inspirerade av Edgar Allen Poes skriverier. Känner man till något om författarens noveller och historier växer filmen något, det är intressant att se hur man kopplar ihop mördarens modus operandi med Poes författarskap. Gud vet att han fantiserade ihop några riktigt kusliga historier…

Skall man dock vara lite mer objektiv hävdar jag att en film vars behållnings till stor del ligger i en förkunskap av författarens verk är ett misslyckande. Jag fann själv filmen oerhört intressant, åtminstone till en början, men hade jag inte varit så pass insatt hade jag inte kunnat tillgodogöra mig filmen på samma sätt! Framåt slutet blir det lite för tvådimensionellt och filmen tappar en hel del på sin standardiserade historiestruktur.

6/10

Identity - 2003 - En komplicerad mordgåta!

En del filmer hör man ideligen mycket gott om men tar sig ändå aldrig tiden att se. Identity är en sådan, jag tror inte jag har hört någon säga något dåligt om den någonsin men ändå har jag valt att inte utforska den och bilda mig en egen uppfattning. Faran är ju förstås att man målar upp en uppfattningsnivå som filmen sedan inte klarar av att leverera och det tjänar ju ingen på. Man blir som åskådare besviken och det är inte rätt mot filmskaparen heller. Hur som helst tog jag mig äntligen tid att se den här rullen nu, trots att den är från 2003. Jag kan konstatera att faran med höga förväntningar till viss del infrias och jag finner inte att filmen lever upp till mina förhoppningar. Det är absolut inte dåligt, men det känns som om de vändningar som finns i filmen (och som är svåra att skriva om utan att avslöja allt för vitala delar av handlingen) är något som var populär i mitten på 00-talet och som kanske är lite uttjatat vid det här laget. Vi kan väl nöja oss med att säga att det rör sig om en skildring av det abnorma psyket i en film påminner om upplägget i Agatha Christies Tio Små Negerpojkar. Det är väl genomfört även om man ser överraskningarna komma ganska tydligt i förväg. Jag vet inte om det är jag som är skadad men jag hade gärna sett att det var lite mer inlindat och lite mer komplext berättat. För min del blir det lite enkelt av det hela. Men skådespelarinsatserna är bra och skam vore det väl annars. Med namn som John Cusack, Ray Liotta, Amanda Peet, Alfred Molina, Clea Duvall och Rebecca De Mornay är det ganska svårt att misslyckas! Kort sagt är det här en bra film, men inte riktigt så bra som jag hade hoppats! 

7/10

2012 - 2009 - Storslagen förödelse!

Är det något som Roland Emmerich kan göra så är det storslagna katastroffilmer med massiv förödelse i sitt kölvatten! Och även om jag personligen förr i världen gjorde allt jag kunde för att övertyga folk om vilken usel film Independance Day var kan jag inte ignorera dess produktionskvaliteter. Här har Emmerich helt klart lärt sig av sina tidigare misstag även om det är lite för mycket heroiska hjälteinsatser där folk offrar sig för en större sak för att jag ska trivas riktigt bra med filmen. Den är också lite för lång och blir lite seg i början och slutet. Mittenpartiet är dock filmens pärla och där finns inte en enda död eller händelselös sekund. Briljant realism genomförd på ett storartat sätt skulle man kunna säga. Man kan heller inte klaga på skådespelarna och flera namnkunniga aktörer medverkar. I de stora rollerna ser vi John Cusack och Chiwetel Ejiofor, men även namn som Danny Glover och Amanda Peet medverkar i betydande roller. Dock är jag mest imponerad av Woody Harrelsons gestaltning av den smått fanatiske eller åtminstone gravt excentriske domedagsprofeten Charlie Frost! Hur det går ska jag inte avslöja, om nu någon inte kan räkna ut hur det går i en amerikansk katastroffilm av gigantisk modell, men jag garanterar att de inblandade aldrig någonsin kommer att glömma sitt äventyr! Helt enkelt en riktigt underhållande film där man bitvis till och med har fått det amerikanska flaggviftandet under kontroll! – 8/10

Must Love Dogs

Must Love Dogs – I grund och botten ett relationsdrama med gott om komiska undertoner, med andra ord en romantisk komedi. Det är nog den filmgenre som jag generellt har svårast för och inte många känns särskilt lyckade, man fastnar i fällan att göra dem alldeles för förutsägbara, gulliga och sentimentala. Det är väl egentligen fallet även här men man lyckas komma undan med det av någon anledning. Delvis beror det förstås på stabilt skådespeleri från John Cusack och Diane Lane men även Christopher Plummer och Stockard Channing lyckas bra med sina rolltolkningar. Vidare består filmen av en mängd udda karaktärer som faktiskt blir ganska underhållande. Dessutom verkar inte filmen tas sig på alldeles för stort allvar utan lyckas vara lättsam och uppfriskande. En bagatell i filmvärlden måhända, men i alla fall en som underhåller i hela sin längd på cirka en och en halv timme! – 6/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm