Captain America: Civil War – 2016 – Marvels universum

Marvels universum börjar krympa. Det är inte längre filmer som handlar om en enskild hjälte eller ens en grupp hjältar. Man måste se alla Marvels superhjältefilmer som en enda enhet. Vem som helst kan dyka upp i vilken film som helst verkar det som. Givetvis finns det både filmer och hjältar som är undantagna från den regeln men på det hela taget känner jag att det är sant. Det här borde vara en film om Captain America, men jag vill påstå att det vore bättre att rubricera den som en Avengers film. Det finns så mycket samarbete mellan filmfranchiserna att det nästan blir löjligt att döpa en film efter en enskild hjälte.

Jag antar att det finns en tanke bakom detta men jag känner att det blir lite för mycket och att saken snarare går ut på att samla så många hjältar i samma film som möjligt än att skapa en vettig historia. Jag säger inte att det är så mycket fel på denna historia egentligen, den fortsätter i princip där förra filmen och The Avengers: Age of Ultron slutade. Eller i alla fall något ditåt. Det är mycket snygga actionscener och det är ju alltid trevligt att titta på.

Men jag är inte helt förtjust över det moraliserande som filmen gör. I korta drag sker det någon form av schism mellan de olika hjältarna, som då står på olika sidor av en meningsskiljaktighet. Vad som är rätt och fel är i min värld inte helt självklart men hjältarna tvingas i alla fall underkasta sig ett fördrag eller kastas i fängelse. Därmed ställs olika åsikter mot varandra. I min värld är det som sagt inte självklart vad som är rätt och fel. Det kan till och med vara så att det inte finns nån skillnad. Båda lägers argumentation har definitivt sina poänger.

Överlag måste jag säga att jag är lite besviken. Tycker filmen är lite fadd tvärs igenom och det verkar mer som att man har gjort den på rutin än med ett ordentligen genomarbetat manus. Underhållande action – javisst, men inte så mycket mer denna gång.

6/10

Tävling!

Vi har tre ex på blu ray att lotta ut. Du behöver svara på vilken figur som INTE medverkar i filmen.

1.       Captain America   X. Peter Parker    2. Thor

Som vanligt vill vi också ha din motivation till varför just DU ska vinna.

Skicka era svar till tommy@fanatiskfilm.se (och ingen annanstans). Inkludera er adress och gör det senast 2016-10-23 kl 23.59.

Bilder: ©Marvel

Fantastic Four – 2015 – Reboot? Remake? Prequel?

Jag vill inte påstå att jag på något sätt har mängder med serietidningar med fantastiska fyran. Dock vill jag hävda att jag höll just de här superhjältarna som favoriter när jag växte upp. Det finns flera filmer sedan tidigare, två som kommit de senaste åren och någon som inte ens släpptes ordentligt. En film som bara gjordes för att behålla rättigheterna om jag inte missminner mig. Ingen av de tidigare filmerna lever upp till magin i serietidningarna så det är klart att jag blev exalterad när jag hörde talas om den här.

Dock dröjde det innan plasten åkte av och skivan in i spelaren. Det blir gärna så när man har alldeles för många filmer och inte riktigt kan prioritera vad som ska ses vid det givna tillfället. Hur som helst lyckades jag äntligen klämma in tid för denna för ett par dagar sen.

Det dröjde inte länge förrän jag var förvirrad. Visserligen kan jag inte minnas någon barndomshistoria från serietidningarna, något som den här filmen stoltserar med. Det är ingen nackdel att se uppväxt och bakgrundshistoria men det behöver heller inte gå till överdrift. Jag vill påstå att den här filmen har så mycket bakgrundshistoria att den blir lidande av det. Ungefär när filmen tar slut börjar egentligen äventyret. Det är som att man redan på förhand visste att man skulle göra en uppföljare med äventyr i.

Det blir liksom varken hackat eller malt. Visserligen underhållande för stunden och helt ok (dock inte fantastiska) CGI-effekter. Kanske är det den högupplösta kvaliteten som gör att det ser helt fejk ut vid några tillfällen, eller så har man helt enkelt varit slarvig vid tillverkningen. Jag vet inte. Det jag däremot vet är att jag kommer att se en eventuell uppföljare med stort intresse även om jag egentligen inte tror särskilt mycket på den. Min ambition är att se alla superhjältefilmer, eller i alla fall de som är tillräckligt lättillgängliga och när det gäller min barndoms hjältar gäller det att lägga manken till trots potentiell besvikelse.

5/10

Antman – 2015 – Ytterligare ett MARVEL-äventyr

Det är bara att konstatera, antingen är jag för gammal för att känna till alla dessa Marvel-karaktärer, eller så var DC Comics mera min grejs. Min bekantskap med förlagan till Antman är alltså mikroskopisk som bäst. Någonstans i bakhuvudet tycker jag mig känna igen en figur som rider på en myra och kommenderar andra myror men det är allt. Det är jag å andra sidan säker på att jag har sett en seriestripp på. Föga anade jag att det faktiskt var en så pass betydande hjälte att han skulle få en egen film.

Alldeles oavsett hur förlagan presenterades så är det här en del av Avengers universum. Det är inte så att Avengers deltar så mycket i filmen, bara någon enstaka karaktär. Men de är ändå närvarande i abstrakt form, liksom S.H.I.E.L.D. Iron Man omnämns och om jag inte minns fel så gör även Nick Fury det. Visserligen i förbifarten men i alla fall. Det är helt klart så att det utspelas i samma universum och jag skulle bli förvånad om det här var den sista gången vi fick se Antman på film. Min gissning är att han kommer att vävas in i senare filmer om Avengers men det får vi se senare förstås. Än så länge stämmer min tes lika mycket som Schrödingers katt.

Själva filmen är förstås kantad av teknik, det ligger lite i sakens natur. Allt utspelas i ett universum där tekniken är långt framskriden och där den verkliga världens fysiska lagar inte gäller. Men det är gjort på ett sådant sätt att det trots allt blir trovärdigt. Det ser dessutom jäkligt snyggt ut och vissa scener är omåttligt coola. Om någon tvivlade så handlar alltså filmen om en kille som kan anta en myras storlek. Allt runt omkring honom ser därför gigantiskt ut. Som teaser kan jag väl nämna ett slagsmål inuti en portfölj med allt som där tillhör. Givetvis är det mycket mer än så men det kanske kan fånga lite intresse.

Jag tycker att man har gjort filmen lite väl humoristisk. Våga göra superhjältefilmer utan humor! Det vore klart uppfriskande. Man kunde åtminstone ha undvikit den mest uppenbara humorn. Det har en tendens att bli lite tramsigt och det gynnar verkligen inte upplevelsen av filmen. Men det är bitvis full fart och det är förlåtande mot en del av humorn. Skådespeleriet är riktigt bra och filmen stoltserar förutom med Paul Rudd i titelrollen även med Michael Douglas och Evangeline Lilly.

På det hela taget är det en helt ok film i mina ögon. Kanske lite mer än så men inte riktigt i toppklass. Kanske växer den av en omgång till i spelaren men det är tveksamt om den kommer att nå upp till samma höjder som CaptainAmerica filmerna eller Avengers. Det finns helt enkelt inte utrymme för den typen av action i den här historien. Men med tanke på mina aningar om framtida filmer med Antman kanske man kan råda bot på den saken. Till dess är det här en solid byggsten att stå på.

7/10

Bilder: © 2015 MARVEL

The Avengers: Age of Ultron – 2015 – Mer superhjältar till folket!

Jag har tappat räkningen på vilken film i ordningen det här är i Marvels universum. Helt säkert är att det finns en uppsjö filmer med olika hjältar som från början rymdes på serietidningshyllorna. Kanske förekom någon som stripp i dagspressen, vad vet jag? Captain America lär väl ha gjort det i alla fall. Hulk, Thor, Iron Man och de andra har väl alla haft egna serietidningar, till och med i Sverige? De har sannerligen varit huvudpersoner i filmer tidigare i alla fall.

Det här är i alla fall den andra filmen betitlad The Avengers. Den utspelar sig förstår efter den andra men riktigt var på tidslinjen den passar in i helheten vet jag inte. Jag kan inte hålla reda på alla detaljer i filmerna som knyter samman dem. För det finns onekligen detaljer i alla de andra filmerna, de som handlar om de olika hjältarna var för sig, som tillför något till helheten. Men jag ser det mera som en äventyrsfilm. Självklart är kategorin mera action än något annat till formen, men innehållet är ett äventyr i mängden. Eftersom det är en nyproducerad film och dessutom utgiven på bluray ser det mesta förstås fantastiskt ut. Men det finns också tillfällen när det ser lite för bra ut. Man kan helt enkelt inte tro på det för det ser för fantastiskt ut. Det ser dataanimerat ut fast det kanske inte är det alla gånger. Självklart är en greenscreen närvarande i produktionen och Hulk är inte direkt tillverkad av kilovis med smink och latex. Det existerar ju andra tekniker numera.

För mig är det här en film som ser mer till yta än innehåll. Det är gott om spektakulära scener, även om dessa ibland ser för bra ut som jag nämnde tidigare. Vad filmen egentligen handlar om, varför Nick Fury dyker upp eller vem/vad Ultron egentligen är tycker jag är ganska lummigt. Jag nöjer mig inte med de förklaringar som ges i filmen. Jag tycker man gör det alldeles för enkelt för sig. Är man inte helt uppslukad av Marvels värld sedan tidigare kan man nog ha problem med de små detaljerna.

Vad ska man säga för att knyta ihop detta då? Jag är nog lite besviken. Jag hade förväntat mig mer än ett så tvådimensionellt äventyr. Skådespelarmässigt funkar det och det finns lite förlösande humor här och där, så det inte bara blir moraliserande hela tiden. Det finns tillräckligt av den varan ändå men blandar man upp den med lite humor står jag ut med den. Alla vet väl redan att människan är det farligaste djuret för planetens överlevnad?

5/10

Bilder © 2015 Marvel

Trailer: Avengers: Age of Ultron - 2015

Man of Steel – 2013 – Action… :-)

Det finns onekligen likheter mellan den här och Rickard Donners Superman från 1978. Det är väl inte så konstigt förresten, båda tar i början av filmen sin plats på Krypton strax före den globala katastrofen som blir planetens undergång. Det finns också en hel del olikheter, mer än likheter faktiskt. Det känns som att man har utvecklat historien och bara behållit samma grundkoncept. Hur som helst går planeten under och lille Kal-El sätts på en rymdraket mot jorden.

Här börjar väl de egentliga olikheterna ta form. Det finns ett flertal sekvenser där Kal-El eller Clark, eller Stålmannen eller vad han nu kallar sig, inte räds för att visa sina superkrafter utan att på något sätt skydda sin identitet. Det handlar egentligen om en ganska vilsen yngling och om ämnet inte var så publikfriande skulle jag nästan vilja kalla det en film om uppväxtens vedermödor. För det är egentligen det, det är och den här filmens stora styrka, att det handlar om tiden innan Stålmannen blev Stålmannen. Trots det är det heller ingen film om Stålpojken. Det är en film om resan från utanförskapets påfrestningar till acceptansens upprymdhet.

Filmen har också svagheter även om jag tycker den är enormt underhållande. Det är ganska knapphändigt skådespeleri och bekymmerslös regi. Ofta får jag intrycket av att Zack Snyder inte riktigt har instruerat skådespelarna att leva ut sina roller. Det blir aldrig något mer än skådespelare som spelar roller. Det blir lite teater över det. Jag gillar inte Michael Shannon i rollen som general Zod utan anser att hans porträttering drar den upplevelsen just för att det inte känns äkta. Jag gillar inte Kevin Costner som Clarks adoptivfar. Fast jag gillar å andra sidan sällan honom. Däremot är jag förtjust i Henry Cavill i huvudrollen och Amy Adams som Lois Lane. Men bäst är nog ändå Russell Crowe som Jor-El. Dessutom medverkar Laurence Fishbourne som Perry White.

Men det är bra drag i filmen och det finns sekvenser som ser vansinnigt snygga ut. Jag upplever det som att det blir mer och mer action allt eftersom vi närmar oss slutet och det är väl som det brukar vara. Här tycker jag kanske inte att man lyckas hålla stilen hela vägen. Det blir lite för mycket action för dess egen skull till slut. Det tillför inte filmen så mycket mer än att man visar att man behärskar effekterna. Men underhållande är det onekligen och det finns till slut inte en enda död minut…

6/10

Captain America: The Winter Soldier – 2014 – Captain America har båda fötterna på jorden

Skillnaden mellan den här och den första filmen – The First Avenger, är förstås bland annat att den här utspelar sig i modern tid. Jag ser det helt klart som positivt. Det är mer intressant att se Captain America i en tid där modern teknologi existerar. Riktigt modern kan man väl säga, det är riktiga framtidsvibbar emellanåt. Samtidigt finns det klart kopplingar till den tid som Captain America ursprungen kommer ifrån. Till exempel antecknar han vad han måste lära sig i ett helt vanligt anteckningsblock, inget digitalt dito. Det är ett bra sätt att visa att Captain America har båda fötterna på jorden.

Skådespelarmässigt fungerar det riktigt bra. Chris Evans i titelrollen är minst lika bra den här gången. Förutom någon tillbakablick är han stor och stark hela tiden, vilket passar honom. Samuel L. Jackson är förstås också tillbaka som Nick Fury och dessutom har man lyckats få med Robert Redford i en ganska så stor roll. Att se Robert Redford i en superhjältefilm var väl inget man tänkte på när man såg Butch Cassidy and the Sundance Kid eller the Sting, men så är det i alla fall.

Den här gången är det S.H.I.E.L.D. som står i centrum. Snart står det klart att HYDRA sedan länge har infiltrerat organisationen och deras planer är, så att säga, väldigt destruktiva. I kort går planen ut på att eliminera samtliga hot mot organisationen, det handlar om några miljoner människor… 

Överlag gillar jag filmen, kanske mer än den första, det är svårt att säga. Den är lite annorlunda men kanske inte varken bättre eller sämre egentligen. Det är i alla fall fullt pådrag när det gäller action. Det blir kanske till och med lite för mycket vid ett par tillfällen. Dessutom vill jag påstå att det faktiskt till och med ser ”för bra” ut vid några tillfällen. Med ”för bra” menar jag att det är så bra kvalitet på bilden att man inte riktigt kan greppa att det är en spelfilm. Ser det för bra ut är det lätt hänt att det ser fejkat ut. Det bättrar sig dock efter ett tag och så vitt jag förstår finns det också scener som är gjorda på det gamla goda sättet, alltså utan CGI och greenscreen.

Det känns som att man kommer nära karaktärerna och då i synnerhet förhållandet mellan Captain America och hans fiende här – The Winter Soldier, som är minst lika stark och snabb som Captain America. Hans ursprung, som förklaras i filmen, går jag däremot inte in på. Se filmen istället, den är värd det!

7/10

Bilder: © 2014 MARVEL. www.marvel.com

The Wolverine – 2013 – en gammal vän ligger för döden..

Jag har aldrig läst serietidningen X-men men jag tror att jag har stött på karaktären Wolverine någonstans. Hos Spindelmannen? Fantastiska Fyran? Hulk? Hur som helst känner jag till honom från de tidigare filmerna, både X-men Origins: Wolverine, de första tre X-men filmerna och X-men: first class. Filmerna utspelar sig i lite olika tidsperioder, X-men Origins: Wolverine är självklart en prequel och den här utspelar sig efter de andra filmerna.

Till en början vår vi stifta bekantskap med en sliten Logan. Han håller sig för sig själv i ödemarken och vill inte ha med folk att göra. Han plågas av fruktansvärda mardrömmar vilket resulterar i att vi – publiken, får ta del av händelser som utspelar sig tidigare i hans liv. Snart står det klart att en gammal vän ligger för döden och att Logen måste åka till Japan för att ta farväl av honom, om än motvilligt. Snart befinner han sig i värsta kaoset. Det är inte klart vem som är ute efter vem men hans gamla vän har i alla fall utvecklat en metod som skulle kunna få Logan fri från sin osårbarhet. Hans otroliga förmåga att regenerera skador skulle kunna flyttas till någon annan. Men innan något händer dör den gamle vännen. Nu är alla ute efter honom.

Faktum är att jag tycker den här filmen är lite rörig. Det har ingen med tillbakablickar och sådant att göra. Det klarar jag av utan problem. Det finns bara inte särskilt mycket motivation i filmen. Den har ingen uppenbar poäng. Att det goda slåss mot det onda är väl självklart kanske men det är inte så självklart här. Karaktärerna är faktiskt inte särskilt svart/vita i den här. Därmed inte sagt att det skulle vara särskilt mångfacetterade eller komplexa. De är mest bara tråkiga och ointressanta.

Givetvis är det bra skådespeleri och filmen i övrigt är bra gjord. Det finns några häpnadsväckande sekvenser, framförallt i filmens sista halva, som är riktigt snyggt gjorda. Och överlag är den andra halvan överlägsen den första. Visserligen finns det väl roligare att se på än de slagsmål som de mesta av filmen är uppbyggd kring, men det är ändå det man förväntar sig. Hugh Jackman är kanon i titelrollen men det krävs något mer. Det krävs en handling som förmår att intressera.

6/10

Thor: The Dark World – 2013 – Fartfylld och underhållande!

Som vanligt när det gäller uppföljare har jag inte särskilt många minnen av den tidigare filmen. I det här fallet minns jag de stora dragen av handlingen men inte mycket av första filmens form. Åter igen får jag begagna mig av min recension av Thor som också finns här på bloggen. Jag ser att jag har haft åsikter om CGI och att filmen inte såg snygg ut. Om så var fallet med Thor är det inget som gäller även för den här filmen. Jag gillar verkligen miljöerna och jag tycker heller inte att det ser konstgjort ut, inte mer så än vad man kan räkna med i alla fall, det handlar ju trots allt om en ganska fantasifull värld.

I fallet Thor är det heller inte bara frågan om att titta tillbaka på den förra filmen. Hela Marvel-universumet målas upp i ett antal filmer. Iron Man, Captain America och Hulk ingår alla. Just när det gäller Thor medverkar han också i TheAvengers. Det gör också hans bror Loki och, om jag förstår det hela rätt, börjar den här filmen ganska omedelbart efter att den slutade. Detta kan kanske vara bra att känna till om man vill hänga med i brodersrivaliteten som hela tiden finns som en hörnsten i historien.

Det gör också kärlekselementet. Thor har förälskat sig i Jane Foster som definitivt har en viktig roll här. Vi får tidigt berättat en historia för oss, en som ska ha utspelat sig för tusentals års sedan. Det är egentligen den klassiska kampen mellan det goda och det onda, mellan ljus och mörker. Svartalver som vill förinta ljuset i universum och som med hjälp av det starkaste vapnet av alla – eter, ska förgöra ljuset. Odins far lyckades stoppa försöket och enligt legenden dödades alla svartalver och etern gömdes så väl att ingen någonsin skulle kulla hitta den.

Hade det bara varit så enkelt… Jane Foster har på något sätt lyckats få etern i sig och den urgamla fienden finns också kvar. Som grädde på moset är det också dags för de nio världarna att stå i linje med varandra. Med andra ord finns det möjlighet att förgöra alla på en gång genom att befinna sig på exakt rätt plats i universum.

Jane Foster spelas av Natalie Portman, jag tror att hennes roll är större och mer framträdande denna gång. Jag får förresten känslan av att alla rollen är större och mer framträdande denna gång. Både Chris Hemsworth som Thor och Tom Hiddleston som Loki har mycket tid framför kameran. Men även Anthony Hopkins som Odin är mycket närvarande. Överlag tycker jag att mer av filmen utspelar sig i asgård än tidigare. Det är i varje fall inte lika mycket tid på jorden. Det är bra! Jag gillar verkligen miljöerna i filmen och actionscenerna är riktigt snygga.

Detta innebär att jag faktiskt tycker bättre om den här än sin föregångare. Det är svårt att sätta fingret på det men det är uppenbart att man har lyckats balansera miljöerna bättre med CGI denna gång. Som en lite komisk lättnad hittar vi också Stellan Skarsgård. Jag minns inte alls hans inblandning i första filmen men här för vi först stifta bekantskap med honom på ett mentalsjukhus… det är överlag en mycket fartfylld och underhållande film. Om den är trogen Nordisk Mytologi vet i tusan!

Och förresten… stäng inte av filmen innan eftertexterna är slut!

7/10

Bilder © 2014 Marvel www.marvel.com

Trailer: The Amazing Spiderman 2

Trailer: The Amazing Spiderman 2

Iron Man 3 – 2013 – Väldigt lite Iron Man…

© 2013 Marvel

I den här tredje delen medverkar som vanligt Robert Downey JR. och Gwyneth Paltrow i de två stora rollerna som Tony Stark och Pepper Potts. I den här medverkar dessutom Don Cheadle, Guy Pearce som skurk och Ben Kingsley som skäggig terrorist. Naturligtvis är det en hel räcka till av duktiga skådisar men det finns liksom ingen möjlighet att nämna dem alla vid namn här.

© 2013 Marvel

Det är onekligen en explosiv film som i högupplöst fortmat ser riktigt bra ut. Man känner igen sig lagom mycket från de tidigare Iron Man filmerna. Tony är lagom självupptagen precis som det ska vara. Dock är det väldigt lite Iron Man i denna, det är betydligt mer Tony Stark faktiskt. Han får helt klart klara sig utan sin dräkt och improvisera det mesta av filmen. För min egen personliga del är detta lite grand av en besvikelse även om karaktärsutvecklingen får sägas vara på topp mest hela tiden. Det blir liksom mer än bara en platt superhjältefilm. Nu säger jag inte att de tidigare filmerna har varit platta men det blir helt enkelt lite enklare med en hjälte som ska slåss mot skurkar än en film där hjälten istället får kämpa lite för att få det att fungera. Allt går nämligen inte som det är tänkt hela tiden. Det är mycket kemi mellan Tony och Pepper i den här filmen, mer än någonsin skulle jag vilja påstå och jag tycker att Gwyneth Paltrow gör en fantastisk rolltolkning i denna!

Fantastisk är också Ben Kingsley om nu någon skulle tvivla. Jag vet inte hur han lyckas men han förvandlar en tillsynes ganska träig roll till något riktigt intressant! Faktum är att filmen är sevärd bara för hans prestation!

© 2013 Marvel

© 2013 Marvel

Terroristen Mandarin slår Tony Starks värld i spillror och det kan han helt enkelt inte tillåta. Han går till hämnd och blir besatt av tanken på hämnd. Han söker med sina snillrika maskiner och dataprogram upp de ansvariga och gör allt för att stoppa dem. Oftast får han använda sina egna kunskaper snarare än dräktens egenskaper och detta är en ny erfarenhet för honom. Det hjälper honom att komma till insikt med vem han är och vad han egentligen vill uppnå med sitt liv.

© 2013 Marvel

Filmen innehåller ett ganska stort antal olika dräkter som skiljer sig ganska markant åt. Det är intressant att se designteamets uppfinningsrikedom men jag upprepar att jag hade varit gladare om det hade varit mer av den varan, alltså i minuter räknat. Flera av dräkterna skymtar bara förbi som hastigast så jag känner mig faktiskt lite blåst på konfekten.

© 2013 Marvel

Motståndet, skurkarna, besitter några fantastiska egenskaper som är fabulöst visualiserat. Det ser verkligen bra ut och det är just denna känsla av högteknologiskt filmskapande som gör filmen så underhållande. Det är faktiskt mer underhållande än skådespelarinsatser och liknande. Det är viktigt att skådisarna är trovärdiga men det är ännu viktigare att explosionerna ser bra ut i en actionfilm som denna som annars hade varit en ganska meningslös film.

6/10

Har du läst ända hit har du möjlighet att vinna ett ex av filmen på Blu-ray. Skicka namn och adress till mejladressen som finns att hitta under fliken om bloggen så är du med i utlottning om totalt tre ex av filmen!

TÄVLINGEN ÄR AVSLUTAD - Vinnarna meddelas via mejl!