Hamilton 2 - Men inte om det gäller din dotter - 2012

Hamilton 2: Men inte om det gäller din dotter

Regi: Tobias Falk

2012

Action

Hamiltons guddotter blir kidnappad av islamistiska terrorister och en fritagningsoperation blir nödvändig. Det hela börjar enkelt nog men blir mer och mer komplicerat av att de stora politiska makterna i väst inte vill att terroristledaren ska gripas. Det ligger mycket bakom och är så komplicerat att samarbete med andra länders underrättelsetjänst inte är ett alternativ. Ingen vet vem som egentligen går att lita på! Men för Hamilton är det enkelt, han söker hjälp av sin vän Mouna som redan finns i mellanöstern där guddottern också ska finnas. Tillsammans med henne och flickans far tar de sig in i borgen där hon hålls fången för att frita henne. De hade dock inte räknat med att stöta på mer än bara terrorister, någon högt upp i västvärldens underrättelsetjänst är beredd att göra vad som helst för att operationen skall misslyckas!

Liksom den första filmen i den här rebooten, som det så populärt kallas nuförtiden, är det här en riktigt bra actionfilm! Persbrandt passar utmärkt i rollen som Hamilton och rör rollen lite hårdare och tuffare än de som gjort den före honom. Jag ser verkligen fram emot en Hamilton 3!

Historien som utspelas är kanske inte unik. Vi har sett fritagningar av kidnappade barn förr och vi har sett personliga vendettor för också för den delen. Men konspirationerna är så pass omfattande i den här att det ger en lite extra boost till storyn. Ju längre filmen går desto mer oklart är det hur involverade västvärldens underrättelsetjänster egentligen är i terroristernas verksamhet. Det hela verkar faktiskt mycket realistiskt eftersom vi alla vet att det är pengarna som styr. Vad skulle vi göra utan oljemiljonerna från mellanöstern?

Det är inte bara Mikael Persbrandt som gör filmen full rättvisa heller! Det är överlag realistiskt skådespeleri från alla håll. Det som också förstärker filmen är att den utspelar sig på en internationell spelplan. Det är inte bara i lilla Sverige saker och ting händer som det tenderar att vara i vanliga polisfilmer. Fast å andra sidan är det här ju ingen polisfilm utan snarare en agentfilm! Ska vi jämföra så ligger väl James Bond närmast till hands. Åtminstone den James Bond som numera verkar vara den som gäller, det vill säga actionfilmer utan den initiala humor som förr gjorde filmserie speciell. Det här är nämligen humorlös action, det finns inte några kvicka oneliners och det tackar jag för!

Jag tycker det här definitivt är en värdig uppföljare och kanske till och med nästan bättre än den första filmen. Det är helt enkelt ett nytt äventyr och med ett sådant fungerar det väl kanske lite mer som ny film än som en traditionell uppföljare. Enda brasklappen jag vill slänga in är att man har lagt till saker och ting i Hamiltons förflutna som i alla fall mig veterligen inte har funnits med innan. Jag har aldrig hört talas om att Hamilton en gång skulle ha haft en familj till exempel. Fast vad vet jag, minnet kanske sviker… Hur som helst känns det inte som att det passar in med hans karaktär! Det är förvisso förhållandevis oviktig information som egentligen bara nämns i förbifarten men det lägger ändå till något om Hamiltons bakgrund oms jag inte tycker passar riktigt in där! Överlag dock en höjdarrulle!

8/10

Bilder: © Pampas Produktion AB

Recension: Blast

Ibland får man tag i filmer som man kan se helt förutsättningslöst. Det är förstås ambitionen hela tiden men oftast råkar man känna till åtminstone någonting om produktionerna innan, och färgas, oavsett om man vill det, eller ens är medveten om det, av det. Men den här hade jag alltså inga förväntningar på överhuvudtaget. Kort sagt kan man väl säga att det är en film i Die Hard stil och att den utspelar sig ombord på en oljerigg. Det är inte världens smartaste manus och det är inte världens bästa skådespelare men som en stunds underhållning funkar den absolut! En rolig sekvens är när man inte annat kan låta bli att tänka på Under Siege, eller Under Belägring som den hette på svenska, och Steven Seagals karaktär Casey Ryback och plötsligt som omnämns just detta i filmen. Lite med glimten i ögat så där. En överraskning kom också i slutet när jag upptäckte att det var min gamle favorit Anthony Hickox som hade gjort filmen! 

6/10

Recension: The Taking of Pelham 1 2 3

Det är knappt man känner igen John Travolta i rollen som kaparen och man har verkligen lyckats bra med hans sminkning. Han ser ut precis som en stereotypisk kåkfarare och det är ju precis det han visar sig vara. Övrig rollbesättning, med Denzel Washington i spetsen, funkar också bra men det känns som att det är något som saknas i slutändan. Det finns goda förutsättningar, men när filmen är slut känner man sig ändå lite snuvad på konfekten. Upplägget påminner lite om Die Hard, terrorister som tar ett tunnelbanetåg i besittning, men som visar sig vara intresserade av något helt annat. Men jag vet inte om filmskaparna gjort det lite väl enkelt för sig eller om jag inte riktigt fattar filmen för jag tycker inte man har knutit ihop säcken ordentligt på slutet. Man lämnas inte direkt med några frågetecken utan det är snarare så att frågorna aldrig ställs!

5/10

Recension: Unthinkable

Unthinkable – Den här filmen har en ganska slående titel, framför allt när man vet vad filmen handlar om. Den är en ganska grov kommentar mot statssanktionerad tortyr. Man ifrågasätter om ändamålet verkligen helgar medlen etc. Det är viljornas kamp mellan offret och torteraren där man inte är helt säker på vem som kommer att vara den starke i slutändan. Det finns också en ingrediens, den viktigaste ingrediensen kanske, av en kvinna som först tar avstånd från allt våldet och finner det högst barbariskt för att senare ifrågasätta om det verkligen inte finns en ursäkt att nyttja dessa grova metoder trots allt. Skådespeleriet är i toppklass, åtminstone i de tre stora rollerna, det är Samuel L Jackson, Michael Sheen, som jag spår en lysande framtid, och Carrie-Anne Moss och de har tillsammans alldeles underbara inbördes relationer. Vad som är rätt och fel kanske inte konstateras, men det är heller inte meningen, filmen ställer frågor till åskådaren men ger inte nödvändigtvis svaren. De får man klura ut själv, allt efter eget huvud och egen moral och etik. Men filmen är stark och kan säkert få en och annan att rygga tillbaka inför våldet och det tror jag är nyttigt i ett filmklimat då allt mer våld blir underhållande för sakens egen skull. Allt som händer här har en mening och ett djupare budskap. 

8/10

The Poseidon Adventure - 2005 - Rutger Hauer!

De som sett den ”riktiga” filmen – Poseidon, som kom året efter den här TV-filmen kommer helt klart att känna igen sig. Det är i stort sett samma berättelse som berättas även om man ändrat på en del mindre detaljer. Jag kan väl inte påstå att jag var något större fan av filmen och inte av den här inspelningen heller faktiskt. Det duger som underhållning för en stund men inte så mycket mer. Här handlar det förstås om en viss uppoffring eftersom den totala längden nästan uppgår till tre timmar och faktum är att, trots att filmen många gånger är hur seg som helst och emellanåt riktigt korkad, så går tiden ganska fort. Det känns definitivt inte som några tre timmar den saken är klar! Den stoltserar också med en hel del kända och bra skådespelare även om de kanske inte får möjlighet att spela ut sitt fulla register här. Vad sägs om Rutger Hauer, Steve Guttenberg, Peter Weller, Bryan Brown och Adam Baldwin (som faktiskt inte är släkt med de berömda skådespelarbröderna!)? – 6/10

Köp filmen på CDON