Recension: Friday The 13th part 3 - 1982

Friday The 13^th part 3

Regi: Steve Miner

1982

Horror

Skriven av: Linda Snöberg

Chris och hennes vänner är på väg till hennes föräldrars sommarstuga som ligger i Higgins Haven bara en bit från Camp Crystal Lake. På vägen dit kör de förbi ett hus där det står en ambulans som är där för att hämta två kroppar som har blivit mördade. Bara en sådan sak borde göra så man vänder om och åker någon annanstans men inte dessa ungdomar, de är fast beslutna att ha roligt, festa, dansa, ha sex och röka joint. Det verkar vara livets jargong för alla. Deras ide var kanske bra men slutresultatet blir inte som de tänkt sig, en efter en går de mot en säker död. 

Då var det dags för den tredje delen i serien och här får vi följa med till ett nytt ställe som ligger en bit från det berömda slaktarlägret. Ingen tänker på att det skulle kunna hända dem någonting, utan de åker dit glada och lyckliga över att de får spendera tid med varandra. Allt hade väl varit strålande om det inte hade varit för Jason som finns bakom buskarna och studerar varje steg de tar.

Skådespeleriet i denna del var helt okej, det finns inte direkt någon som har blivit något stort inom skådespeleriet efter denna film, möjligen att det skulle vara Steve Susskind som i alla fall har fortsatt sin karriär men inte med så lysande framgångar precis.

Här får vi verkligen tacka manusförfattaren till att han fick snilleblixten att ha med rollkaraktären Shelly med sina skräckskämt och på så sätt fick Jason den berömda hockeymasken som han klär så fint i. Han ser genast mycket grymmare ut med den på sig än den där löjliga tygpåsen.

Musiken här vet jag inte så mycket om ännu, ska ta och lyssna på den igen för att komma med ett utlåtande senare och byta ut detta stycke helt.

Jag tycker också att morden börjar bli riktigt coola och uppfinningsrika och inte så enformiga som de har varit i de tidigare delarna. Det som är kul med denna del är att rollkaraktären Chris har varit i kontakt med Jason tidigare och undkommit honom, ska hon lyckas undkomma honom en gång till eller blir hon köttad hon också. Man märker också att Jason har förståndet kvar fortfarande, för han känner igen att han har mött Chris tidigare och vid ett tillfälle syns det verkligen då han lyfter på masken och hon säger ”det är du”.

Har du inte sett serien så börja med den nu, helst i rätt ordning det brukar bli bäst så, men det funkar säkert på annat sätt också, men se den bara säger jag, annars missar du något bra.

Recension: Day of the Dead - 2008

Day of the Dead

Regi: Steve Miner

2008

Horror

En liten stad i Colorado blir föremål för en karantän som militären vidhåller är en övning i området. Snart visar det sig dock att det inte alls är fråga om någon övning och fler och fler bestialiskt mördade lik uppenbarar sig. Vad detta beror på är ingen hemlighet länge och fler och fler människor smittas av den mystiska sjukdomen, som först resulterar i näsblod för att, bara några minuter senare, medföra ett kraftigt aggressivt zombieliknande tillstånd hos de smittade. Några av militärerna, som har turen att befinna sig på rätt plats vid rätt tid och som kanske har en lite extra stark överlevnadsinstinkt, tar upp kampen med de muterade varelserna.

Ska man enbart gå efter handlingen ovan är väl det här inte direkt något nytt under solen. Vi har sett allting förut och det finns väl egentligen ingen anledning att hetsa upp sig. Men det finns trots allt några underhållande saker som jag tänkte belysa lite extra.

                     

Jag har inte full koll på vad Steve Miner egentligen har haft för sig sedan han gjorde Fredagen den 13:e del två och tre, men många gånger verkar det som om han tagit dramaturgin i en mer traditionell slasher och översatt den till zombiesammanhang. Det funkar faktiskt förvånansvärt bra även om första halvan av filmen är ganska händelsefattig och seg. Det som sedan följer kan man dock inte kalla för händelsefattigt och påminner kanske mer om ren action än om horror. Det är supersnabba varelser och någon isande spänning är det inte tal om. Dock vill jag påstå att makeupeffekterna är goda och många av huvudexplosionerna och de andra, faktiskt ganska innovativa sätten att göra processen så kort som mångligt med zombiesarna ser väldigt bra ut. Det finns väl bara ett par tillfällen där man får anledning att tro på datorgenererade effekter men även dessa ser trots allt riktigt bra ut!

Det är inte frågan om någon regelrätt nyinspelning av Romeros film med samma namn fråm 1985 utan det känns egentligen bara som om man lånat namnet. Få gemensamma nämnare finns och då endast som väldigt ytliga likheter. Det förekommer militärer i bägge, men här har man å andra sidan inte barrikaderat sig i en militärförläggning och vi får följa utbrottet på ett helt annat sätt en i ”originalet” där hela händelseförloppet redan var ett faktum. Det finns heller inte den typ av betraktelse av den mänskliga paranoian eller egoismen som präglar Romeros egna filmer. Det är en betydligt flatare historia och vill man hitta underliggande och flerbottnade betydelser behöver man nog inte titta alls på den här.

Men allting behöver inte vara kollosalt genomtänka och intelligenta historier för att vara underhållande, tar man det här för precis vad det här, så utlovas sisådär nittio minuters fullvärdig underhållning. Välgjorda zombiefilmer växer inte på träd, även om det under vissa perioder av filmhistorien gjordes tretton zombiefilmer på dussinet, men här är en som åtminstone är snyggt gjord! Och humorn saknas inte heller, jag vill inte avslöja för mycket men nog är det väl hög tid att man blandar in fler veganer i zombiefilmerna? Bli inte oroliga nu, det är inte alls så tramsig som det låter, utan faktiskt en ganska intressant touch. Det enda jag önskar man hade låtit bli var ett par rasproblematiska uttalanden. Jag menar, det är ju ingen film av Spike Lee det här, det är zombierulle för tusan!