Outbreak - 1995 - Jakten på botemedlet

Outbreak

Regi: Wolfgang Petersen

1995

Action

Skriven av Linda Snöberg

När en sjukdom i afrikanska regnskogen upptäcks, skickar man dit militärläkaren Sam Daniels (Dustin Hoffman) för att undersöka vad det är för sjukdom. Djupt inne i djungeln finner han till sin fasa att en hel by har utplånats av en sjukdom som är mycket smittsam och leder till en plågsam död. Han återvänder till USA för att rapportera tillbaka till sin chef, General Ford (Morgan Freeman) och berättar för honom att de behöver sätta högsta prioritet på sjukdomen. Generalen tror inte att det är någon risk att den kan komma dit, för det ligger ju så långt borta. Daniels kopplas oförklarligt bort från undersökningen. Kort därefter drabbas en amerikansk småstad av en mystisk sjukdom…

Detta är en alldeles underbar film med en delikat rollista, helt otroligt att så många har samlats i en och samma film. Morgan Freeman är ju strålande, han får högsta betyg av mig i nästan alla filmer han medverkar i. Dustin Hoffman var enastående bra och passade perfekt i rollen.  Även Donald Sutherland och här kan man snacka om en superbra och skön skådis, var utomordentlig. Rene Russo var utmärkt bra hon också. Patrick Dempsey har en liten roll, men han verkligen skiner. Kevin Spacey är prima som alltid. Cuba Gooding Jr alltid lika underhållande.

Filmen är kanske en aning förutsägelsebar men det gör inte så mycket, för man gottar sig ändå. Helikopterjakten var oerhört underhållande, den var otroligt bra filmad och väldigt intensiv. Musiken av James Newton Howard är väldigt schyst och passar bra in på sina ställen. Wolfgang Petersen gör ett utmärkt jobb med denna film.

Dustin Hoffmans roll som Sam Daniels var ursprungligen gjord för Harrison Ford och ironiskt så var Harrison Fords roll i Blade Runner gjord för Dustin Hoffman. De kanske rent utav bytte he he.

Det är inte vanligt att man hittar en film som tvingar oss att bita på naglarna genom större delen av filmen. Det som är så rysligt med denna film är att den skulle kunna hända i verkligenheten, fast inte med just detta virus och inte heller i denna utsträckning kanske, men man vet ju aldrig vad som händer i framtiden och tur är väl det.

Recension: Crime and Punishment - 1998

Crime and Punishment

Regi: Joseph Sargent

1998

Drama

Rodja Raskalikov har mördat en gammal kvinna och dennes syster. Hon var ockrare och livnärde sig på andra människors fattigdom. Hon var en lus, ingen kommer att sakna henne, han gjorde världen en tjänst. Det är åtminstone det som Rodja försöker intala sig själv. Systern däremot var ett misstag och förtjänande inte att dö. I feberyra springer Rodja omkrng på St Petersburg gator och kämpar mot sitt dåliga samvete. Ska han erkänna sitt brott, fast han inget brott har begått?

Det här är första gången i hela mitt liv som jag sett en film med boken i färskt minne. Det var till och med så att jag såg filmen med intention att jämföra de två kulturformerna. Det är något som jag aldrig har gjort under mitt filmskrivande liv som sträcker sig tio eller femton år tillbaka i tiden. Dessutom har jag varit motståndare till allt vad jämförelser av det här slaget heter. Att boken skulle vara bättre än filmen är så befängt som det kan vara, det är inte samma typ av media helt enkelt. Det är vad jag har hävdat i många år och jag tänkte inte gå in närmare på denna tes här. Men det kanske kommer en artikel om detta så småningom, det har jag nog redan skrivit ett par gånger förstås.

Men oavsett om jag hyser agg mot jämförelser eller inte så råder det ingen tvekan om att en massa detaljer har gått förlorade i och med filmatiseringen. Då ska man också veta att jag personligen tyckte att boken var lite för ”enkel” och att jag har önskat lite mer kropp när det gäller den. Här blir det under stundom tämligen obeskrivligt och vissa centrala händelser har helt och hållet försvunnit. Dessutom är händelseförloppet alldeles för snabbt. De inre monologerna från boken gestaltas alldeles för snabbt och illusionen av att Raskalikov plågas under en längre tid går förlorat.

Att det är en film gjord för TV blir också smärtsamt uppenbart redan i inledningsscenen. Det gör kanske inte så mycket egentligen och man har snart vant sig. Skådespelarna har jag dock inget emot. Patrick Dempsey i huvudrollen är utmärkt och Ben Kingsley (Polischefen) är minst lika karismatisk som vanligt. Det här är helt klart en film som bärs fram av skådespelarprestationerna!

På det hela taget alltså en besvikelse men samtidigt för jag erkänna att den här ”magrare” varianten av historien gjorde att ett par frågetecken rätades ut för mig. Något har alltså filmen bidragit med förutom skådespelarinsatserna.

5/10