Recension: Seed - 2007

Seed

Regi: Uwe Boll

2007

Horror

Max Seed ska avrättas, problemet är att den elektriska stol som han ska avrättas i sedan länge är uttjänad och i stort behov av att bytas ut. Den levererar helt enkelt inte det som krävs för att avrättningen ska bli effektiv. Begäran om detta avslås dock från högre ort och avrättningen måste genomföras. Enligt lagen måste den som fortfarande lever efter tre försök dock friges vilket gör att de inblandade, men fängelsedirektören i spetsen får kalla fötter och istället dödförklarar Seed efter två försök och begraver honom levande…

De inledande scenerna i filmen är något av det allra starkaste man kan skåda på film, nämligen genuina bilder av djurplågeri, som enligt min uppfattning finns till för att belysa de grymheter människan är kapabel till att utföra. Det är inget trevligt att titta på, men har ändå en poäng för filmens fortsatta utveckling. Dessutom luras hjärnan kanske att tro att det som följer också är mer verkligt än vad det egentligen är. Helt klart är i alla fall att filmen har en ovanlig spänning som inte är allt för vanlig att finna i filmer av den här typen.

                                                    

Vilken typ av film det handlar om är dock inte helt självklart. Till en början handlar det om sökande efter en seriemördare, som mördar sina offer på ett bestialiskt och mycket sadistiskt sätt – svälter ihjäl dem framför en kamera som fångar upp hela händelseförloppet. Sedan blir det mer fråga om en regelrätt slasher där mordsekvenserna faktiskt är ganska blodiga, ett par av dem är också riktigt överraskande och spektakulära!

Det speciella med den här filmen är kanske dess berättarteknik, som inte berättar historien rent linjärt utan hoppar lite fram och tillbaka i handlingen a la Tarantino. Det finns väl både för- och nackdelar med detta men jag anser att fördelarna här överskugga de mindre positiva sidorna. Visst påverkar det förståelsen för vad som verkligen händer negativt, och det tenderar att bli en smula rörigt, men å andra sidan är det en spänningshöjare att inte riktigt veta vilket håll filmen ska vända åt nästa gång.

Till skillnad från många av Uwe Bolls andra filmer (som de flesta verkar sky som pesten) så är den här inte baserad på något spel och det är kanske detta som gör att den tilltalar mig betydligt mer än vad hans filmer brukar göra. Det är mindre action än vad man är vad vid och, som jag tidigare nämnde, en bra spänning, vilket är precis vad man är ute efter i en film som denna!

Rekommenderas helt klart både för den som är ute efter en riktigt bra neo-slasher och för den som finner seriemördarfilmer underhållande. Dessutom har den ett riktigt rått slut som man inte vill missa!

Recension: Postal - 2007

Postal

Regi: Uwe Boll

2007

Komedi/Action

Det går inget vidare för filmens huvudrollsinnehavare Zack Ward, som bor i en sliten husvagn med en smällfet fru som bedrar honom med i princip alla som vill ha ett skjut och dessutom är arbetslös utan en spänn på fickan. Till slut går det för långt och det brister totalt för honom. Han söker upp sin Morbror Dave för att försöka låna lite pengar av honom för att kunna komma ifrån allting. Dave har förstås inte allt mjöl i påsen helt rent och driver ett slags domedagssekt där han utnyttjar situationen för att få så mycket sex som möjligt med de läckraste brudarna i församlingen. Till råga på allt har Dave problem med skattemyndigheten så något lån kan det inte bli tal om. Istället börjar de planera tillsammans för en stor kupp där de ska stjäla några über-dyra dockor för att sedan sälja till skyhöga priser och tjäna en massa pengar. För att krångla till det ytterligare vill terroristen Osama Bin Laden komma åt samma dockor för att verkställa sin plan om total utplåning av västerlandet…

Som jag tidigare varit inne på en smula så verkar det finnas en inbyggd avsky mot Uwe Boll i många filmfreaks och hans filmer avfärdas ofta utan någon annan egentlig grund än att det är han som ligger bakom dem. Visst, man kan väl tycka om olika filmskapares stilar eller inte med det agg som verkar finnas mot just honom är nästan lite löjligt många gånger. Men det är bara min åsikt!

                                 

I vilket fall som helst liknar det här inte någon av de andra filmerna Boll har gjort, åtminstone inte de jag har sett och kan komma på här och nu på rak arm: House of the Dead, BloodRayne, Seed och Bloodrayne 2. Visserligen är det åter igen frågan om ett filmatiserat TV-spel men där slutar också likheterna. Jag har inte en aning om hur detta TV-spel ser ut och ska sanningen fram så har jag lite svårt att förstå hur man kan göra ett TV-spel utifrån den handling som filmen har. Det känns liksom inte riktigt lika mycket TV-Spel som till exempel House of the Dead gjorde där allting var ganska uppenbart.

Hur som helst är det här en helsnurrig och galen komedi som för tankarna både till parodier som Scary Movie, Silence of the Hams och The News Movie eller för den delen mer seriösa politiskt inkorrekta filmer. Man refererar bland annat till 11 september attacken på ett ganska provokativt sätt, vilket jag tycker är ganska modigt. Det har gått några år med det är fortfarande en mycket het potatis och att man insinuerar President George W. Bushs inblandning i det hela gör förstås inte saken sämre. Inte för att det egentligen är någon särskilt ny teori men i alla fall.

Rent visuellt finns det också scener som borde får hela Hollywoodetablissemanget att sparak bakåt. Vissa heliga kor visar man helt enkelt inte i bild om det inte handlar om extrema produktioner från de små independentbolagen förstås. Barn som dör en våldsam död är vi inte bortskämda med men här är ingenting heligt. Det är förstås en av filmens styrkor, att den inte ryggar tillbaka för något utan visar en naken underhållning utan krusiduller.

Det är samtidigt en satir emot det amerikanska samhället och den amerikanska drömmen och satirer, oavsett om de är subtila eller inte, är oftast mycket underhållande på ett eller ett annat plan. Tyvärr tappar filmen lite av detta framåt slutet och även om det fortfarande är underhållande finns inte det där lilla extra kvar framåt slutet och det tenderar att bli lite för mycket pang-pang av det hela för min smak. En bra och underhållande film men som inte riktigt räcker alla sina 102 minuter.

Alone in the Dark 2 - 2008 - En olik uppföljare jämfört med föregångaren"

Först av allt måste vi konstatera att den här filmen inte har någonting överhuvudtaget att göra med filmen betitlad Alone in the Dark från 2005 som jag skrev om för ett tag sen. Det filmerna har gemensamt är att Uwe Boll står som producent till den här och regisserade den förra och att omslagsbilderna är ganska lika, och så titeln förstås. Dock handlar den här inte om någonting som ens påminner om det som ettan gick ut på, det är ingen actionfilm som den första filmen försökte vara, utan kretsar istället kring det ockulta. Någonstans, någon gång förr i tiden lyckades en häxa förstå hemligheten bakom evigt liv och nu flyr människor omkring för att en mystisk dolk fortfarande innehåller hennes essens eller vad man ska säga. Jag tycker inte att historien i sig är något att anmärka på men det känns lite märkligt att göra en uppföljare som handlar om något helt annat och om man ska vara riktigt ärlig kanske det är lite rörigt berättat. Skådespelarna är inget vidare, men jag står ut med dem och flera av dem har väl någon form av kultstatus idag, Danny Trejo, Lance Henriksen och Michael Paré för att nämna några. 

4/10

The Day of the Apocalypse - 2010 - Religiös fanatism

Som vanligt handlade det här om förutsättningslöst tittande för min del. Jag hade väl läst igenom handlingen men mycket mer än så var det inte. Mina förhoppningar om kvalitativ film slogs dock snabbt i spillror när jag under förtexterna upptäckte att det var (den ökände?) Uwe Boll som låg bakom filmen. Han har ju tidigare gjort sig känd för att ha legat bakom ett antal filmer baserade på olika TV-spel: Postal, House of the Dead och Bloodrayne för att nämna några. Han gjorde också Seed, eller Slaktaren som den hette i Sverige som jag tyckte var ganska bra! Jag gillade i och för sig Bloodrayne och Postal på sitt sätt också. Hur som helst så höjdes mina förhoppningar igen när jag i nästa ögonblick upptäckte att min gamle favoritskådis Lauren Holly skulle medverka. Jag gjorde bekantskap med henne i serien Picket Fences en gång i tiden och hon har sedan dess stannat bland mina favoriter. Hon står väl inte för agerande i världsklass här, men hon passar bra in i rollen och det gör sannerligen Luke Perry som ”främlingen” också! Det är inget briljant skådespeleri men han bär upp karaktären bra med sin blotta närvaro. Jag är faktiskt lite imponerad! Och själva filmen är faktiskt inte dålig alls, den är aara fruktansvärt ointressant och ospännande. Att blanda in apokalyptiska föresatser känns bara onödigt då själva historien om en främling som kommer och, mer eller mindre, våldgästar inte kräver det. Historien har berättats förr i filmer som till exempel Roman Polanskis Kniven i Vattnet och Dead Calm som också utspelar sig på sjön, eller för den delen i Pacific Heights med Michael Keaton eller Blind Side med Rutger Hauer och den här filmatiseringen bräcker inte någon av dem. 

4/10

Bloodrayne 2: The Vampire Chronicles - 2007 - Nja, ettan var bättre!

Jag tillhör dem som faktiskt gillade den första installationen i den här filmserien (kan man kalla två filmer för en filmserie?). Jag måste dock säga att allt som gjorde första filmen sevärd är som bortblåst här. Det är en fasansfullt seg film där skådespelarna verkar tävla om att spela över mest. Handlingen är så ointressant att det måste räknas som ett under att överhuvudtaget lyckas lida sig igenom hela. Däremot finns det några effekter som är anständiga, utan att för den skull vara någon form av referensverk i sammanhanget. Överlag en riktig skräpfilm… – 3/10